Lix: 14
Lättlästnivå:
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47629
ISBN 9789180775656
Upplaga 1:1
© Niklas Krog och Nypon förlag 2024
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Vill du vara en miskin?
Författare: Niklas Krog
Omslag: Maria Sundberg
Omslagsbild: Adobe Stock
Tryckt av Dimograf, Polen 2024
I den här boken träffar du:
Ibbe, som boken handlar om
Faisal, Ibbes kusin
Paq, som leder det starkaste gänget i centrum
Salima, Ibbes storasyster
Ibbes pappa och mamma
Ibbe satt i klassrummet. Klassen hade historia och läraren pratade. Ibbe lyssnade inte, han var trött.
– Ibbe, sa läraren. I vilket land finns kinesiska muren?
Kina, tänkte han.
– Egypten …, viskade hans kusin
Faisal som satt bredvid honom.
– Egypten, hörde Ibbe sig själv säga.
Läraren log.
– Är du helt säker på att kinesiska muren finns i Egypten?
Faisal skrattade högt. Hela klassen skrattade.
Ibbe smällde till Faisal över huvudet.
– Jag visste att det var Kina! sa han. Faisal viskade Egypten! – Gjorde jag inte! sa Faisal.
Alla fortsatte att skratta. Läraren också.
Lektion var slut och klassen gick ut genom dörren.
Ibbe lade en arm om Faisals nacke och brottade ner honom på golvet. Han var större och starkare än Faisal.
– Snorunge, väste han. Varför sa du Egypten?
Faisal bara skrattade.
– Sluta killar! sa läraren bakom dem.
Ibbe släppte Faisal. Det var ingen idé att tala med kusinen. Faisal
skrattade åt allt.
Skolan var slut.
Ibbe och Faisal gick hem tillsammans. De bodde nära varandra.
Det var höst och kallt. Bruna löv låg på marken.
– Bror, allt är keff, sa Faisal.
– Vadå skit? sa Ibbe.
– Svenska vädret är horunge, sa Faisal. Jag har inga para. Livet suger utan pengar.
– Det går över, sa Ibbe.
– Livet? sa Faisal.
– Det med, sa Ibbe.
– Bror, du låter som din farsa.
De gick mellan två hus. Längre fram stod tre äldre grabbar.
Ibbe hade sett dem förut. De hade alltid dyra märkeskläder.
De vände sig mot Faisal. Det var som om de väntat på kusinen.
– Faisal? sa en av dem.
– Ja? sa Faisal.
– Vill du aktivera dig? sa killen.
– Jag? sa Faisal.
Ibbe ville dra kusinen med sig därifrån. Han visste inte vad de menade med att aktivera, men han förstod att det var farligt.
– Var inte rädd, sa killen.
– Mannen, jag är inte rädd, sa Faisal. Jag är aldrig rädd.
– Jag vet, sa killen. Det är bara godis du ska ta till någon. Inget farligt.
– Jag kan göra farliga saker också, sa Faisal.
Ibbe stod bredvid dem, ändå var det som om han inte fanns.
– Det kommer bror, sa killen. Vi hör av oss.
De tre äldre grabbarna gick.
– Varför behöver de hjälp? frågade
Ibbe. Kan de inte lämna sitt godis själva?
Men Ibbe visste varför killarna ville ha hjälp. Det visste Faisal också. Det var inte godis de talade om.
– Jag kommer att ha dyra kläder, sa Faisal. Ny lur, inte den här skiten.
Han visade sin mobil med sprucken skärm.
– Du kan åka fast, sa Ibbe.
– Chilla mannen, sa Faisal. Om
jag åker fast händer det inget. Jag får brösta soc, sedan är det klart.
Ibbe visste att Faisal hade rätt.
Det var lätt att brösta soc. Bara sitta och prata med en tant.
Ibbe var inte rädd för soc. Men han var rädd för sin pappa.
Faisal hade ingen pappa. Han levde med sin mamma och fem syskon i en liten lägenhet.
Ibbe ville också ha para. Stora para, senaste luren och dyra kläder. Han ville att alla i skolan skulle se att det gick bra för honom.
Ibbe tänkte på Paq som hade gått på deras skola. En stark kille som varit bra på fotboll.
Men Paq hade slutat med fotboll, i stället valde han att vara aktiv i centrum. Han styrde det starkaste gänget och alla visste att han tjänade pengar på att sälja droger.
– Grabbarna tillhör inte Paqs gäng, sa han till Faisal.
– Paq bestämmer inte över mig, sa Faisal.
Ibbe klev in hemma. Det var tyst.
Det betydde att pappa satt i teverummet.
När pappa inte var hemma spelade Ibbes tre systrar hög musik och skrattade. Eller bråkade.
Mamma kom alltid hem senare.
– Ibrahim, sa pappa. Kom hit.
Ibbe gick in i teverummet.
Pappa var stor och lång, större än de flesta pappor. Han läste en tidning från hemlandet.
Sluta, tänkte Ibbe. Vi bor i Sverige.
Pappa vek ihop tidningen och sa:
– Imamen är orolig. Det finns ett nytt gäng. De tar hjälp av unga killar.
Jag vet, tänkte Ibbe.
Pappa såg på honom. Som om han kunde läsa Ibbes tankar.
– Vet du något?
– Jag har hört samma sak, sa Ibbe snabbt. Det pratas på skolan. Alla vet.
Pappa fortsatte att se på honom.
– Det nya gänget lyssnar inte på imamen, eller på sina pappor. De enda han kan göra är att begrava dem.
Flera unga män låg begravda bredvid varandra på den muslimska gravplatsen.
Unga män som vuxit upp tillsammans och spelat fotboll. Som varit vänner. Som dödat varandra.
– Alla dör inte, sa Ibbe.
– Alla är hela tiden rädda för att
dö, sa pappa. De kan inte lita på någon, inte ens sina vänner.
Ibbe tänkte på de äldre grabbarna som talat med Faisal. De var kända.
De hade status och behövde inte vara rädda.
Men de borde vara rädda för Paq och hans gäng.
Ibbes familj åt middag. Pappa, mamma, tre systrar och Ibbe.
En syster var äldre än Ibbe.
Hon hette Salima och gick på gymnasiet.
– Varför jagar alla grabbar pengar? frågade Salima.
– För att köpa saker, sa Ibbe. Jag skulle vilja ha en Tesla.
Salima skrattade.
– Bror, du har ju inte ens körkort!
– Inte du heller! sa Ibbe. Pappa kan köra mig!
– Kanske det, sa pappa. Men inte i en Tesla du köpt för smutsiga pengar.
Ibbe suckade.
– Para luktar inte, sa han.
– Människor med smutsiga pengar luktar, sa pappa.
– Vad menar du? sa Salima. Vad luktar de?
– Skam, sa pappa.
Det blev tyst.
Pappa fortsatte:
– De skäms för vad de har gjort. Och den som har gjort något som är fel kan aldrig glömma det.
– Jag sitter gärna i en Tesla och skäms, sa Ibbe.
Pappa såg på honom.
– Är du säker på det, Ibrahim?
Ibbe svarade inte.
Salima skrattade och sa:
– Jag förstår ändå inte varför grabbar jagar pengar.
– De jagar pengar för att tjejer gillar rika killar, sa mamma.
– Va? sa Salima. Är det vårt fel att grabbar är idioter?
– Nej, men killar vill inte köra sin Tesla hela tiden, sa mamma.
Hon log och fortsatte:
– De vill ha en fru också. Och många barn.
– Nej, sa Salima. Grabbar vill ha många guzzar. Inga barn.
– Grabbar vet inte vad de vill, sa pappa. De tror att pengar är allt, men det är det inte.
– Hur vet du det? sa Ibbe. Du har ju inga.
Det blixtrade till i pappas ögon. Han reste sig så snabbt att stolen for i golvet.
– Gå till ditt rum, Ibrahim!
Ibbe reste sig och gick.
Ibbe låg på sin säng. Han var den enda som hade eget rum. Hans tre systrar delade.
Det knackade på dörren.
– Ja? sa han.
Mamma kom in.
– Pengar är inte allt, sa hon.
– Pappa tror det, sa Ibbe. Annars
skulle han inte bli så arg.
– Pappa har ett bra liv, sa mamma.
Men det tog tid.
– Vad menar du? frågade Ibbe.
– Han slogs när han var yngre, sa mamma. Han var stor och stark.
Och alltid arg.
Ibbe förstod att det var sant. Pappa blev ofta arg. Men han slogs aldrig.
– Men nu har pappa allt han vill ha, sa mamma.
– Har han? sa Ibbe.
– Pappa har ett hem, sa mamma.
En fru och fyra barn. Ett bra liv.
– Äh, sa Ibbe.
Hans pappa levde som en nolla. En miskin.
– Det är snabba pengar som oroar pappa, sa mamma. Allt som går snabbt är farligt. Både bilar och pengar. Tjejer också.
– Jag vill ha pengar nu, sa Ibbe. Inte när jag blir gammal.
– Det är då det blir farligt, sa mamma.
–Vill du vara en miskin? frågade
Faisal. En tönt. Eller vill du ha lite av det här?
Faisal drog fram en rulle med sedlar ur fickan. Ibbes kusin Faisal går med i ett gäng. Plötsligt kan Faisal köpa ny lur, nya kläder, dyra jackor. Ibbe blir avundsjuk.
Men snart blir det tydligt att det inte är någon oskyldig lek Faisal gett sig in i …