9789180743099

Walt Disneys Ankeborg

— bok 1 —

Walt Disneys Ankeborg

WALT DISNEYS ANKEBORG 1

Utgiven av Story House Egmont, 2025

Copyright © 2025 The Walt Disney Company

Redaktör: Simen Storøy

Projektledare: Anna Bergström

I redaktionen: Joakim Gunnarsson

Grafisk form: Mattias Mattsson

Produktion: Karin Didring Leksell

Översättare av serier: Ferdinando Codan, Stefan Diös, Kerstin Johansson, Per Sjöblom, Axel Norbeck och P.A. Westrin Översättare av redaktionella artiklar: Christer Nilsson och Anna Bergström

Tryck: Edica, Polen 2025

Första upplagan, första tryckningen

ISBN: 978-91-8074-309-9

www.egmontcomics.se

Den här boken innehåller negativa skildringar och/eller oacceptabel behandling av människor eller kulturer. Stereotyper som dessa var fel då, och de är fel nu. I stället för att ta bort innehållet vill vi erkänna att det har skadliga effekter, lära oss av det och att inspirera till samtal så att vi skapar en mer inkluderande framtid tillsammans. Disney strävar efter att skapa inspirerande och aspirerande berättelser som visar människans rika mångfald världen över. För att lära dig mer om hur historier har påverkat samhället besök: www.Disney.com/StoriesMatter

innehåll

KALLE ANKA – Den kloka lilla hönan ..................................... 9

Manus: Ted Osborne. Teckningar: Al Taliaferro. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: Söndagssidor (dagspress USA), 1934. Första svenska publicering (utöver veckopress): Mitt liv som anka, 1988.

MUSSE PIGG och KALLE ANKA – Ett klädsamt mysterium ..... 23

Manus: Ted Osborne. Teckningar: Floyd Gottfredson. Tusch: Ted Thwaites. Översättning: Per Sjöblom. Första publicering: Söndagssidor (dagspress USA), 1935. Första svenska publicering (utöver veckopress): Mitt liv som anka, 1988.

KALLE ANKA – Något att gala om ........................................... 29

Manus: Bob Karp. Teckningar: Al Taliaferro. Översättare okänd. Första publicering: Söndagssidor (dagspress USA), 1939. Första svenska publicering (utöver veckopress): 365 dagar med Kalle Anka, 1978.

Kalle och Barks visar vägen ................................................ 30

KALLE ANKA – Köksträdgården .............................................. 31

Manusbearbetning och teckningar: Carl Barks. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: WDC 31 (USA, 1943). Första svenska publicering: KA ”Guldbok” 2 (1985).

Extrem uttrycksfullhet ........................................................ 41

KALLE ANKA – Utflykt i det gröna ......................................... 43

Manus och teckningar: Carl Barks. Översättning: Axel Norbeck. Första publicering: WDC 79 (USA, 1947). Första svenska publicering: KA 5/1949.

Guldåldern inleds .................................................................. 53

KALLE ANKA slår ett slag för slagruta ................................ 55

Manus och teckningar: Carl Barks. Översättning: Axel Norbeck. Första publicering: WDC 109 (USA, 1949). Första svenska publicering: KA 5/1952.

Från skärm till serieruta ..................................................... 65

KALLE ANKA – Häxornas natt ................................................. 68

Manusbearbetning och teckningar: Carl Barks. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: DD 26 (USA, 1952). Första svenska publicering: Vi, Knatte, Fnatte, Tjatte (1980).

En moderiktig matros ........................................................

Parallella liv i dagstidningarna ......................................

Dagstidningsstrippar från 50-talet ................................. 104

Manus: Bob Karp. Teckningar: Al Taliaferro. Översättning: Stefan Diös (KA 32/2009), övriga okänd. Första publiceringar: Söndagssidor (dagspress USA), 1953-54. Första svenska publiceringar: KA 50/2010, KA 9/2011, KA 6/2011, KA 32/2009 och KA 17/2013.

Tony Strobl – Barks arvtagare .......................................... 105

KALLE ANKA – Rätt man på rätt plats ................................. 106 Manusförfattare okänd. Teckningar: Tony Strobl. Översättning: P.A. Westrin. Första publicering: DD 100 (USA, 1965). Första svenska publicering: KA 20/1966.

Cavazzano och ”techno” ........................................................ 112

KALLE ANKA – Jakten på diamantpralinerna .....................

114

Manus: Giorgio Pezzin. Teckningar: Giogio Cavazzano. Översättning: Ferdinando Codan och Kerstin Johansson. Första publicering: Topolino 1108 (Italien, 1977). Första svenska publicering: KAP 69 (1985).

Den europeiska Disney-producktionen ............................ 143

KALLE ANKA – Myntsamlingen ............................................... 145

Intrig: Werner Weijp-Olsen. Manus: Tom Anderson. Teckningar: Vicar. Översättare okänd. Första publicering: KA 11/1980.

KALLE ANKA – Ankan som inte fanns ..................................... 152

Manus och teckningar: Don Rosa. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: 60 Jahre Donald Duck (Tyskland, 1994), Första svenska publicering: Kalle Anka 70 år (2004).

Livet är underbart .............................................................. 168

Intervju med Paco Rodriguez ............................................ 169

KALLE ANKA – Såta, våta vänner ............................................

174

Manus: Michael T. Gilbert, Teckningar: Paco Rodriguez och Enriqueta Perea. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: KA 27/2007.

Den gode Kalle .....................................................................

188

KALLE ANKA – En ankas liv och lögner ............................... 189

Manus: Ragnhild Holmås. Teckningar: Cèsar Ferioli. Översättning: Stefan Diös. Första publicering: KA 23/2024.

Världens mest älskade förlorare .....................................

208

Kalle Anka

— En NÄBBIG STJÄRNA STJÄL FÖRESTÄLLNINGEN

AV JIM FANNING

ANGÅENDE SIN MEST karismatiska fast kvackigaste

stjärna sa Walt Disney vid något tillfälle: ”Denna blygsamma, försynta unga kille anslöt sig till vår familj för en hel del år sedan och sättet han har accepterats på överallt i världen gör oss stolta …”1 Han syftade så klart på den hyllade hjälten från både filmduk och seriesidor: Kalle Anka.

Kalle föddes utifrån en röst, ett påtagligt snattrande sätt att tala som låter som det pressats fram ur en väldigt uttrycksfull (om än oförståelig) anka skapad av röstskådespelaren Clarence Nash. ”[Clarence] var på plats i studion i ungefär ett år innan vi kom på vad vi kunde använda [den rösten] till,” mindes Walt Disney. ”Jag tog alltid upp det och sa; ’Vad kan vi göra med den här ankan, grabbar?’ Det som länge gjorde oss ställda var att jag tänkte mig en ankflicka. Slutligen tänkte vi oss en ankpojke.” Delar av Kalles utseendemässiga signum fastslogs redan från början. Enligt Walt: ”Vi sa, ’Han gillar ju vatten’. Vi gjorde honom till en sjöman. Vi klädde honom i en liten sjömansjacka och en mössa.”2 ”Det var Walts idé att Kalle skulle vara klädd i en sjömanskostym,” mindes Clarence Nash. ”Kalle är en

Clarence Nash gav Kalle en röst med en massa temperament och ganska oförståeligt uttal.

anka och ankor associeras med vatten. Därför verkade det naturligt att Kalle var klädd som en sjöman.”3 Precis som sin superstjärnekompis hos Disney, Musse Pigg, så blev Kalle Anka en omedelbar succé redan från sitt första framträdande i en Disney-kortfilm. Till skillnad från den berömda musen, som ståtade med sin grunddesign redan från början, så debuterade Disneys favoritanka med en annorlunda design. Kalle hade sin sjömanskostym från början, men hans näbb och hans hals var mycket längre, hans bakdel var övertung och hans knän var knotiga. Likväl, när denna nya tecknade figur först kläcktes i en biroll i Silly Symphony-kortfilmen Den kloka hönan (1934), så var det den dansande ankan som vaggade iväg med hela föreställningen.

Trots sin omedelbara popularitet så var Kalles ursprungliga design inte så lyckad. Hans långa fingrar associerade till fjädrar, och ”ankmannen” Carl Barks mindes att Al Taliaferro, tecknaren som tecknade dagsstrippserien med Kalle, visade honom några tidiga designexempel. Enligt Taliaferro: ”[Kalle] var förfärlig. Han hade en längre hals och en utskjutande näbb och rent allmänt saknade han den charm som hans senare mer mogna jag fick.”₄ Barks partner i manusarbetet i animationsavdelningens ankgrupp och framtida regissör av många kortfilmer med Kalle, Jack Hannah höll med om att Kalles tidiga design var föga tilldragande. Kalles första model sheet tecknades av Disneytecknaren Ferdinand Horvath – som formgav många Silly Symphony-figurer – medan ett model sheet skapat speciellt för ankan så som han ser ut i Den kloka hönan tecknades av en okänd illustratör.

Det var den här designen som Taliaferro var tvungen att använda när han tecknade Kalles historiska första serieframträdande den 9 september 1934, vilket föregick hans premiär i dagstrippserien Mickey Mouse Detta var söndagsserieversionen av Den kloka hönan,

som publicerades endast tre månader efter premiären för kortfilmen den 9 juni 1934 (vilket anses vara Kalle Ankas officiella födelsedag). Men den här historien var mer än en serieversion som rakt av omarbetade filmens handling om den flitiga fru Höna som ber sina lata grannar Kalle och Gåtte Gris om hjälp med sådd och skörd av majsen. Fler historier om ankan efterfrågades och söndagsserien presenterade två nya berättelser där Kalle har huvudrollen. I den första deltar han i sökandet efter en av fru Hönas försvunna kycklingar – men enbart på grund av att han tror att den tacksamma hönsmamman kommer att belöna honom med en smaskig måltid. I den andra historien försöker

den lata ankan lura fru Höna att hjälpa honom reparera sitt fallfärdiga klubbhus.

Från början relaterade publiken till Kalle som om han var helt mänsklig, en av oss som ställs inför samma frustrationer som vi alla gör. Kalle är sorglös tills han råkar på ett hinder, då tappar han tålamodet och får ett raserianfall så att fjädrarna ryker. De besvärliga situationer han hamnar i blir bara roligare av att de oftast är självförvållade. Kalles svagheter är de samma som våra, och vi skrattar både med honom och åt honom.

Men vilka utmaningar han än ställs inför så ger Kalle sig inte utan vidare. Han reser sig och försöker på nytt. Walt och hans medarbetare visste precis vilken sorts succépersonlighet de hade i den här fräcka nya figuren redan innan Den kloka hönan hade haft biopremiär. Förhandsreklamen från Disney förkunnade att ”Kalle Anka är en ny stjärna.”

Kalles nästa filmframträdande blev i Kalle Anka som skådespelare (1934) och hans design var redan effektiviserad i denna nya film – hans första som bifigur vid sidan om Disneys största stjärna placerade honom genast på samma nivå som de redan etablerade figurerna Långben, Klasse och Klarabella. Med på scenen vid Musses välgörenhetsföreställning fi nns också Klara Kluck, den nyligen introducerade figuren till vilken fru Höna, stjärnan från Den kloka hönan, var prototypen. Även om Kalle fortfarande var primitiv och relativt charmlös i sin design, så hade han redan blivit mindre gänglig och fått ett mer uttrycksfullt ansikte. Dessutom var han nästan huvudet kortare än Musse, kanske i ett försök att göra honom mer älskvärd.

Animatören Dick Lundy hjälpte till att slå fast Kalles personlighet. Han ”lyssnade på dialogen och bestämde att [Kalle] var en egoist som alltid skulle visa sig på styva linan. Om något gick honom emot så blev han arg och exploderade.” Lundy mindes hur han hade skapat Kalles typiska ”stridspose”: ”Jag lät honom luta sig framåt med hakan ut och ena armen utsträckt med näven knuten. Den andra armen med knuten näve svingade han fram och tillbaka. Han sträckte ut sin ena fot med hälen i golvet och hade den andra foten under sig medan han hoppade upp och ner och kvackade. Detta agerande var rätt våldsamt för sin tid.”6 I många påföljande kortfilmer intog Kalle sin pose vid minsta provokation och serieskapare som Floyd Gottfredson och Don Rosa har också använt sig av denna ikoniska ställning i sina serier.

I filmen Muntra musikanter från 1935 fick Kalle verkligen spela ut sin envishet och sin fantastiska förmåga att både kunna inspirera och irritera.

I Gottfredsson-serien ”Musse Pigg som tidningskung” är Musse redaktör för en dagstidning.

Här rekryterar han en energisk och högröstad Kalle som tidningsförsäljare.

Kalle var en sådan dundersuccé att han fick vara med i dagsstrippserien Mickey Mouse, trots sin klumpiga design. Den ankiga nykomlingen struttade in på söndagssidan den 10 februari 1935, precis lagom för att hjälpa sin kompis lösa det hårresande mysteriet ”Ett klädsamt mysterium”. (sidan 23) Typiskt nog så känner Musse igen Kalles röst som hörs från andra sidan ett plank och säger, ”Kalle Anka, naturligtvis! Han ska alltid träta om nåt!”.

I dagstrippäventyret ”Musse Pigg som tidningskung” som publicerades från och med den 4 mars 1935, anställer Musse Kalle som tidningspojke för att sälja tidningar. Detta visar att Kalle sågs som en ung grabb till en början, ett synsätt som bekräftades av hans sjömanskostym, en populär klädsel för små pojkar vid den tiden.

Ju mer publiken tog till sig Kalle desto tydligare blev det att denna bråkiga superstjärna behövde ett nytt utseende och det dröjde inte länge förrän han fick en gulligare, mer tilltalande design. ”Animatören Fred Spencer hade stort inflytande över förändringen i hur Kalle tecknades – från gängliga armar, lång hals och spetsig näbb, till rundare, gulligare former,”7sa Jack Hannah om den animatör som blev ankexperten. Spencer skrev en analys av Kalle som fungerade som en standard för hur man skrev manus till, tecknade och animerade figuren. Spencers model sheets som finns med i rapporten innehåller en omformad Kalle som var rundare med en kompaktare och smidigare näbb och ögon med nytillkommen uttrycksfullhet.”

”Kalle ska tecknas som Fred Moore tecknar Musse,” skrev Spencer med hänvisning till den animatör som var expert på Musses design och form. ”Han är en helhet snarare än två delar; har en päronformad kropp; är kort och satt och tecknas på ett sätt som visar på

kroppens tyngd. Placera så mycket tyngd som möjligt i honom, det vill säga, känn att han håller sig nära marken. För att uppnå bäst resultat ska ett ben vara böjt och det andra hållas rakt. Det raka benet ska vara så kort som möjligt och hålla den klumpiga massan vid marken. Genom att hålla benet upp mot kroppen och visa en nedsjunkning undertill hjälper det till att skapa en känsla av tyngd … Kalle har utvecklats till en av de intressantaste filmkomikerna. Publiken gillar honom alltid, såvida han är trogen sin personlighet. Hans bästa drag är hans kaxiga, hoverande, skrytsamma attityd som övergår i vrede så snart han möter motgångar; hans typiska arga gester som publiken känner så väl, särskilt hans stridspose; och hans märkliga kvackande röst och hotelser när han blir arg.”8

På Walts uppmaning följde de andra medarbetarna Spencers exempel, och 1936 blev det år då Kalle utvecklades, på vita duken, till sin permanenta design – och vid slutet av det året hade han fått den form som skulle karakterisera honom under resten av sin karriär. Den första filmen där Kalle hade huvudrollen var Don Donald (1937). I den introducerades även en eldig señorita kallad Donna som senare skulle utvecklas till Kajsa Anka. Fast den kortfilm som gjorde ankan till en superstjärna var Moderna uppfinningar (1937). Ursprungligen hette den Mickey’s Inventions. Denna roliga och hejdlösa historia skulle egentligen haft Musse i huvudrollen, men som skulle ske allt oftare så utmanövrerades han av Kalles dominerande personlighet. Detta var även den första kortfilmen med Kalle där Carl Barks var inblandad i manusarbetet. Barks var en av den handfull Disneymedarbetare som hade störst inflytande över att Kalle utvecklades till ett av de största dragplåstren på biograferna. Barks tog genast itu med att upphöja sin stjärna. ”Fram till

Moderna uppfinningar så var Kalle en bråkmakare”, sa Barks. ”[Ankregissören] Jack King och jag gjorde honom till en spjuveraktig, illmarig jäkel. Vi gjorde honom till en mer allsidig figur som kunde användas i fler situationer.”9

År 1936 tog Gottfredson med den nya attraktivare Kalle-designen i dagsstrippserien Mickey Mouse, med början i ”De sju gastarnas hus”. Serieäventyret handlar om hur Musse och Långben ber Kalle bli spökjägare tillsammans med dem och det var delvis inspirerat av Tror ni på spöken?, den tecknade kortfilmen som då var under produktion och skulle ha premiär 1937. Med sin nya visuellt tilltalande design var Kalle en anka som det inte gick att hålla nere. Med början den 2 februari 1938 blev han stjärna i sin egen tidningsserie tecknad av Taliaferro.

Kalles guldålder i animationen löpte jämsides med de tidigaste åren av hans serie. Figurens design är tjusigt animerad, särskilt i skämtladdade soloeskapader som Kalle Anka på semester (1940), Kalle Anka vill ha nattro (1941) och Kalle Anka får punktering (1943), alla med manus av Barks och Hannah. Taliaferros tidningsserie speglar humorn i dessa kortfilmer när den skildrar Kalles kamp mot döda ting och vardagens frustrationer.

När ankmanusför fattarna Barks och Hannah tecknade ”Kapten Morgans skatt” 1942, den första av många helt nya serietidningshistorier, var de redan experter på att teckna Kalles slutliga design. Carl Barks lämnade jobbet som huvudansvarig för Kalle Anka-filmernas manus 1942 för att bli serietecknare på heltid. Hans tidiga serietidningshistorier hade också likheter med eskapaderna på vita duken för Disneys biografstjärna som Barks själv hade varit med om att skapa. Från och med då har Kalle förblivit en superstjärna i serieeskapader som både har demonstrerat och vidareutvecklat seriekonsten. Fast

hans utseende – som det tecknats av Barks, Taliaferro, Rosa och andra mästare – har utvecklats genom åren, så är den här distinkta ankan populärare än någonsin i tryckta medier.

Varhelst Kalle har dykt upp, om det så varit på biografer eller tv, i korta filmer eller långa, så har hans utvecklade design gjort denna dynamiska figur till komediernas kung över hela världen. Walt Disney höll med om att det okuvliga fjäderfäet på många sätt var den perfekta animerade figuren. ”Kalle har en stor mun, stora kamplystna ögon, en böjlig hals och en rejäl gump som är ytterst flexibel. Ankan är närapå det ideala motivet för en animatör. Han har ett övermått av formbarhet!”10 Inte konstigt att Kalle sticker ut på seriesidorna i ruta för ruta med ilska och fjädrar.

En ung Floyd Gottfredson vid tecknarbordet.

1 Citat från ”The Donald Duck Story”, ett avsnitt i tv-serien Disneyland (1954).

2 Citat från en intervju med Saturday Evening Post-journalisten Pete Martin (1956).

3 Citat från ”Quacking Up: Donald Duck Secrets”, en artikel för hemsidan Mouseplanet.com av Jim Korkis (2014).

4 Citat från en intervju med Al Taliaferro av Jim Korkis, 1968, återberättat i artikeln ”Happy Birthday Donald Duck Comic Strip!”, för hemsidan Mouseplanet.com (2014).

5 Citat från Walt Disney’s Donald Duck: 50 years of Happy Frustrations (1984) av Flora O’Brien, sidan 14.

6 Ibid, sidan 17.

7 Citat från The Carl Barks Library of Walt Disney’s Donald Duck 1942-1949, Set 1 band 1, «The Other Duck Man: An Interview with Jack Hannah» av Jim Korkis, s. 156.

8 Citat från The Illusion of Life: Disney Animation (1981) av Frank Thomas och Ollie Johnston, sidan 555.

9 Citat från Carl Barks and the Disney Comic Book: Unmasking the Myth of Modernity (2006) av Thomas Andrae, sidan 35-36.

10 Citat från Walt Disney’s Donald Duck: 50 years of Happy Frustrations (1984) av Flora O’Brien, sidan 16.

EN LOVANDE DEBUT

AV SIMONE CAVAZZUTI

KALLE ANKA DEBUTERADE på vita duken den 9 juni 1934 i den tecknade kortfilmen Den kloka hönan (regi Wilfred Jackson). Den var en Silly Symphony-film och var inspirerad av folksagan Den lilla röda hönan. I det här sammanhanget är Kalle inte ensam huvudperson i historien utan delar utrymmet med Gåtte Gris samt en höna som ber sina lata grannar om hjälp med att så och skörda majsen. Vanligtvis hade figurerna i dessa animerade sagomusikaler inte någon lång livslängd utanför de enskilda historierna, men Kalle Anka (presenterad som medlem i Dagdrivarklubben) uppskattades omedelbart av publiken. Så till den grad att han placerades vid Musses sida i Kalle Anka som skådespelare (regi Burt Gillett) endast två månader senare och inom loppet av ett par år fick en dagsstrippserie och söndagssidor i amerikanska dagstidningar. Vid sin debut hade Kalle Anka ett utseende som skiljer sig från senare varianter. De största skillnaderna var längden på näbb och hals, det lilla huvudet och de små ögonen och den ovanliga stiliseringen av händer och armar som påminde om vingar. Sjömanskostymen, som han ståtar med än idag, är den idealiska klädseln för ett vattendjur som bor ombord på en flytande båt och den var mycket populär som klädsel för barn vid den tiden.

Hans karriär i tecknade serier inleddes av Ted Osborne (1900–1968) och Al Taliaferro (1905–1969). Båda anlitades vid flera tillfällen i skapandet av strippar med Musse Pigg tecknade av Floyd Gottfredson, som manusförfattare respektive tuschare. De var även ordinarie skapare av serieversionen av Silly Symphonies

”Den kloka lilla hönan” publicerades i färgbilagorna i amerikanska dagstidningar från den 16 september till den 16 december 1934. Man bör notera att det inte, som i andra liknande fall, rörde sig om en simpel bearbetning av kortfilmen med samma namn, utan mer om ett återberättande och en utvidgning av historien. För att åstadkomma detta introducerade serieskaparna en ny figur, den lilla kycklingen Svarten. Genom att gå vilse så erbjöd han en ny intrig som låter oss ta en närmare titt på de två lata grannarna. På ett visuellt plan är det intressant att notera hur Kalle Ankas stjärt, som inledningsvis var rund och luggsliten, i enlighet med figurens model sheet som förmodligen tecknats av Albert Hurter, fick sin definitiva form på sidan som publicerades den 14 oktober (se sidan 13 i den här boken).

Kalles snabba succé, som fortsätter än idag inom olika områden, smittade inte av sig på hans medskådespelare. De fick samma öde som drabbade många andra figurer som skapats i samma produktionskontext. Överraskande uppdykanden i serier är få och för det mesta begränsade till jubileumshistorier skapade i Nederländerna. Gåtte Gris fick dock dela huvudrollen i två serieäventyr skrivna av italienaren Federico Pedrocchi och tecknade av Pedrocchi själv samt Enrico Pinochi som gavs ut 1938 och 1939. Dessutom var han med i två andra italienska historier från 2008 och 2010 där han presenterades som en brorson till Ankeborgs borgmästare. Senare har Gåtte Gris även dykt upp i Kalle i plugget (2019) som fokuserar på Kalles ungdomstid från ett nutida perspektiv.

PÅ LANDET LYSER GRÄSET GRÖNT OCH SOLEN HÖGT I SKYN.

JA, LIVET VERKAR LUGNT OCH SKÖNT FÖR ALLA DJUR I BYN.

DEN KLOKA LiLLA HÖNAN

FRU HÖNA ÄR EN TRÄGEN MOR, SÅ IVRIG I SIN FLIT.

HON VET ATT MÖDANS LÖN ÄR STOR OCH GLÄDS ÅT DAGENS SLIT.

DE TIO KYCKLINGARNA SMÅ ÄR DUKTIGA OCH SNÄLLA.

MEN ÄNDÅ HÄNDER DÅ OCH DÅ ATT SVARTEN RÅKAR DRÄLLA!

PÅ KALLE ANKAS GAMLA BÅT

ÄR DAGEN SÄLLAN LÅNG.

MEN JOBB? SÅNT FNYSER KALLE ÅT!

HAN TRIVS MED DANS OCH SÅNG.

I NÄRHETEN BOR GÅTTE GRIS.

HAN GILLAR LEK OCH MAT.

HAN ÄR NOG BRA PÅ MÅNGA VIS

FAST HAN ÄR RYSLIGT LAT!

I DAG SKA HÖNAN MED SIN KULL BESÖKA EN KAMRAT.

OCH DE HAR PACKAT KORGEN FULL MED KAKOR, SAFT OCH MAT.

GODDAG!

HUR STÅR DET TILL I DAG?

GOD MORGON! MÅR NI BRA?

DET HÄR VAR ROLIGT!

HEJ OCH HOPP!

SÅ MYCKET NYTT ATT SE!

DE SMÅ ÄR SÖTA, TYCKER JAG!

EN KAKA VILL VI HA!

FÖLJ EFTER MEJ I SAMLAD TROPP! FÖRSIKTIGT, VILL JAG BE!

ÅH NEJ! JAG TROR DET FATTAS EN! DET SKULLE VARA TIO!

ÄR SVARTEN BORTA NU IGEN? NI ÄR JU BARA NIO!

FORT, UNGAR! NU ÄR FARAN STOR! VI MÅSTE VÄNDA OM OCH SÖKA ER FÖRSVUNNE BROR LÄNGS VÄGEN, DÄR VI KOM!

SVARTEN, SVARTEN! ÄR DU HÄR?

HUR SKA JAG

KUNNA VETA? MITT STACKARS

BARN! ETT SÅNT

BESVÄR!

JAG VILL HA

HJÄLP ATT LETA!

SÄG, GÅTTE, KAN DU HJÄLPA TILL?

JA, GÄRNA! DET ÄR KLART!

DU OCKSÅ, KALLE, OM DU VILL!

HUR SKA JAG NÅNSIN HITTA HEM? VAR ÄR DU, MAMMA? ÅÅÅH!

JAG HITTAR HONOM SNART!

JAG UNDRAR VARIFRÅN JAG KOM? VAR VAR DET VÄGEN FANNS? JAG HAR GÅTT VILSE, TYCKS DET SOM! JAG HITTAR INGENSTANS!

HAN HAR GÅTT VILSE! VILSE? VEM? HA-HA! HI-HI!

VI MÅSTE HITTA SVARTEN SNART! DET HÄR ÄR ALLT JAG TÅL!

JAG GÅR, SÅ FORT JAG ÄTIT KLART MITT LILLA MELLANMÅL!

JAG LETAR, SOM JAG BLIVIT BEDD.

SEN FÅR JAG NOG EN KAKA!

JAG ÄR SÅ HUNGRIG, TRÖTT OCH RÄDD!

ÅH, MAMMA, KOM TILLBAKA!

HÅ-HÅ!

I den här boken följer vi Kalle i ankspåren för att ta reda på hur han blev den han är idag, vad som gör att han aldrig ger upp och varför han alltid kommer att vara den eviga förloraren – MEN en högt älskad förlorare!

Kalles tragikomiska resa beskrivs rikligt med artiklar och hyllningar från internationella Disney-experter, författare, tecknare och redaktörer, med god hjälp av ett brett urval av serier från legendariska serieskapare som Carl Barks, Don Rosa, Floyd Gottfredson, Giorgio Cavazzano, Vicar och Tony Strobl, såväl som nyare tillägg som Paco Rodriguez, Cèsar Ferioli och Ragnhild Holmås.

ISBN:978-91-8074-309-9