När livet går dig på nerverna
- EN BOK OM NERVSYSTEMET
”Oerhört tänkvärt om
djurens rika känsloliv – alla borde läsa den här boken. Den sätter ljuset på djurens ofattbart rika och komplicerade känsloliv.”
THERÉSE LINDGREN, INFLUENCER, FÖRFATTARE OCH STIFTARE AV
SVENSKA DJURFONDEN
ELIN LUNDBERG
När livet går dig på nerverna - en bok om nervsystemet
När livet går dig på nerverna - en bok om nervsystemet
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Elin Lundberg | elinlundberg.nu
Faktagranskning biologi: Henrik Brändén
Faktagranskning etologi: Kerstin Malm
Faktagranskning humanmedicin: Karin Stolare och Iris Söderqvist
Faktagranskning psykoterapi: Ulrika Ernvik, Tuula Saltin och Helen Trolin
Faktagranskning veterinärmedicin: Anya Thörnqvist
Lektör: Elisabeth Magnusson Rune
Korrektur: Maria Ekblom och Erik Lundberg
© Författarporträtt: Ateljé Marie | ateljemarie.se
© Illustrationer: Sanna Borell | sannaborell.se
Amning, kärlek, armhåla, Bowlby, hammare, kram, korgar, plåster, lejon, rhesusapa, spegling, tre kroppar, trygghetscirkel, Izzy och utlånad hjärna.
© Illustrationer: Lovisa Lesse | lesse.se
Ansikte-hjärta-kontakt, ansikten med känslor, bebis, björn, bonoboer, bråkande hundar, cykel, ekorre, fisk, fot, fraktaler, glas, Gullan, haj, hjärta, hund, hoppborg, händer, häst, kameleont, kanna, kanin, kortex, krokodil, känslohjärnan, liggande kropp, lysande huvud, lysande kropp, lögndetektor, mandlar, megafon, mobil, mus, myggbett, nervsystem, orm, par leker, parkbänk, polishund, pussande hundar, påfågel, reptilhjärnan, reptilman, rhesusapa, rådjurskid, rädsla utan slut, segelbåt, sjöhäst, skavsår, sköldpaddor, snippor, snopp och snippa, spel, stege, stoppskylt, surikat, terapi, trappor, terapihund, tå och zebra.
© Illustrationer: Klara Ekblom
Apelsin, emojihjärtan, fågel, gepard, grind, hand som skriver, hållande kram, kaffekopp, marsvin, nalle, piller, stenar, termometer och termostat.
© Illustrationer: Johan Sandström
Blixt och myra.
Grafisk form och sättning: Emelie Bohman, Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-840-8
När livet går dig på nerverna
- EN BOK OM NERVSYSTEMET
ELIN LUNDBERG
Till Fredrik. Min trygga bas.
Inledning.......................................................................................................
Kortversion av den polyvagala teorin...................................................................
Utveckling från reptiler till däggdjur.........................................................................
Det sociala engagemangssystemet........................................................................
Nervsystemet, hjärtats slaghastighet och vagusbromsen............................................
Olika sätt att förklara vagusnervens funktion........................................................
Mobilisering som skydd....................................................................................
Hypervaksamhet och kamp.................................................................................
Flykt............................................................................................................
Passivitet som skydd....................................................................................
Fawn och blandade tillstånd....................................................................................
Nervsystemet i relationer....................................................................................
Relationen föräldrar och barn.................................................................................
Medreglering i svåra situationer........................................................................
Lek och lekfullhet................................................................................................
Stillhet, återhämtning och sex........................................................................
Konstant skanning................................................................................................ Skanning
genom olika organ....................................
Rörlighet i systemen.............................................................................................
Vagusnerven och olika besvär....................................................................................
Socialt engagemang i vardagen........................................................................
Farosignaler i sjukvård....................................................................................
Trauma ur ett polyvagalt perspektiv........................................................................ Slutord............................................................................................................
Inledning
MIN NYFIKENHET PÅ KROPPSLIGA REAKTIONER
I trettioårsåldern red jag islandshäst varje vecka, men det var en sak som irriterade mig – min puls gick upp väldigt mycket när jag och hästen stod stilla och väntade på vår tur att galoppera. Jag kände mig som en nervös och lättskrämd person och det störde mig. Min vän som är sjuksköterska tröstade mig så här:
”Vilken bra kropp du har som förbereder dig på det som komma skall. Redan innan du behöver ha en hög puls ökar ditt blodtryck, din andningshastighet och hjärtats slaghastighet, så att du är beredd när du och hästen drar iväg i full fart. Allt är på plats. Det låter perfekt i mina öron.”
Det var ett helt annat sätt att se på mina kroppsliga reaktioner – som att min kropp var där för att hjälpa mig. Min kropp ville mig väl. Min kropp var klok. För mig var det en lugnande tanke och det minskade min skam över att vara känslig eller att överreagera. Tjugo år senare vet jag att min vän hade rätt och att det hon talade om idag kan kallas den polyvagala teorin. Begreppen kamp och flykt är kända sedan många år, även freeze börjar bli mer känt, men att begreppen går att förstå utifrån den polyvagala teorin är det nog få som vet. Den kunskapsluckan vill jag fylla med den här boken. Mitt intresse för den polyvagala teorin började i terapirummet med min terapihund Izzy, en flatcoated retriever. Jag märkte att Izzy hade en lugnande inverkan på mina patienter, bara genom sin närvaro. Hon hälsade patienterna välkomna, viftade på svansen, gick nära dem, tog ögonkontakt och bad om gos
och pussar. Hon tröstade genom att buffa och lägga hakan i personens knä. Det väckte frågor: Hur och varför gjorde hon det?
Var det mig hon larmade, för att jag hade missat ett känslomässigt behov eller kroppsligt tillstånd hos min patient? Eller försökte hon hjälpa patienten att komma till ett annat tillstånd? Vad var det egentligen som skedde mellan hund och patient, förutom de beteenden som var synliga i rummet? Efter att dessa frågor hade väckts var jag tvungen att hitta svar. Vägen dit var att utbilda mig inom ämnet hund, djurassisterad psykoterapi och den polyvagala teorin.
SYFTET MED BOKEN
I boken ska jag försöka svara på frågorna jag ställde på ett enkelt och begripligt sätt. Därmed blir den polyvagala teorin förenklad. I all terapi behöver förenklingar göras när komplicerade fenomen ska förklaras: att fördjupa sig i teorins alla medicinska delar är inte syftet med boken. Det finns inte ett enda rätt sätt att förstå tankar, känslor och kroppsliga reaktioner – det finns flera och de som finns ändras med tiden ju mer kunskap forskarsamhället och yrkesverksamma samlar på sig. Nervsystemet är en del i en större helhet.
Sedan gammalt finns nervsystemet med i det dagliga talet: gå mig på nerverna, problem med nerverna, nervkittlande, spökande nerver, nervsjuk, nervsvag, nervvrak, nervös, nervöst sammanbrott, nervösa besvär, nervkollaps, ha nerverna utanpå kroppen, klena nerver och så vidare. Nu är det dags att skapa en berättelse kring vad det här faktiskt betyder.
I boken fokuserar jag på nervsystemet och har därmed valt bort till exempel hormonsystem, hjärnans funktion eller medfödda variationer i personlighetsdrag. Boken utgår från Stephen Porges polyvagala teori och från bland annat traumaterapeuten Deb Danas anpassningar av teorin till psykoterapi. Hon har ”översatt” teorin till terapi genom olika övningar.
Boken riktar sig till dig som på något sätt mår psykiskt dåligt och vill lära dig mer om nervsystemet. Jag hoppas ge inspiration till nya beteenden och tankesätt som kan öka livsglädje och skapa nya färdigheter att ta hand om kroppsliga reaktioner och tillstånd. Kunskap kan ge lugn och trygghet. Att vara vän
med ditt nervsystem kan bli ett nytt sätt att leva. Jag hoppas också att personer som arbetar i människovårdande yrken kan ha nytta och glädje av boken.
Alla citat i boken kommer från verkligheten, men är omgjorda så att ingen specifik person ska gå att identifiera. När du läser dem kan det hända att du känner att din kropp skiftar tillstånd. Försök att nyfiket iaktta vad som sker inom dig, utan att döma. Försök släppa obehagskänslan och förundras över kroppens förmåga att ändra tillstånd av ett citat du läser i en bok.
MIN ERFARENHET AV TEORIN
I mitt arbete som socionom och legitimerad psykoterapeut integrerar jag kunskap om den polyvagala teorin i kognitiv beteendeterapi, schematerapi och familjeterapi. Jag har också med hundar i terapiarbetet – om de och patienterna vill – och det kallas för djurassisterad psykoterapi.
Det jag tycker om med den polyvagala teorin är att den är lätt att förstå om den förklaras på ett enkelt sätt, och därmed lätt att integrera i sitt dagliga liv. Med den polyvagala teorin har jag märkt att mina patienter snabbare förstår vad jag pratar om, snabbare kan använda det i sina liv och relationer, och snabbare kommer till punkten att de inte längre behöver terapi. De kan ta hand om sig själva på ett mer hjälpsamt sätt.
Det verkar som att folk inte bara förstår sig själva bättre, utan de förstår även sin partner och barn bättre, här och nu, utifrån den polyvagala teorin. Den gör att du kan fokusera på nuet, den ger lättnad och kraft, och den ger dig möjlighet att hjälpa dig själv på relativt enkla sätt. Det finns hopp i att kunna använda kroppen och få vissa funktioner tillbaka, som inte varit tillgängliga förut. Det handlar om biologi, inte magi.
För egen del har kunskapen om nervsystemet gjort det lättare för mig att förstå mina egna blixtsnabba reaktioner, och gjort det lättare för mig att komma tillbaka till balans. Jag har också blivit snällare mot mig själv. Förhoppningsvis har det gjort mig till en bättre psykoterapeut och medmänniska.
När en teori blir populär, som den polyvagala teorin har blivit i andra länder, finns en tendens att förklara alla psykologiska fenomen med just den teorin. Då tycker jag inte teorin längre blir hjälpsam utan förminskande – som om människor inte har en egen vilja eller upplevelse förutom den kroppsliga i nervsystemet, eller som om samma sak inte skulle gå att förklara och begripa på olika sätt. Tittar du enbart på nerverna finns en risk att du glömmer det organ
du har längst upp på kroppen: hjärnan. Kom därför ihåg att nervsystemet är ett sätt att förstå dig själv på, men det finns flera.
Många förespråkare tar valda delar ur teorin och framställer det som att allt kan ”botas” genom att röra kroppen på olika sätt. Risken är att den som inte blir bättre av att hoppa på stället känner sig misslyckad. Förespråkare under haschtagen #polyvagal tipsar om dans, musik och kroppsrörelser som nyttiga, vilket de är av egen kraft. Ett vetenskapligt sinnelag kräver insikt i att kunskap förnyas hela tiden: det du tror och vet idag kan vara annorlunda i morgon. Om en teori och metod inte känns verksam, om du inte tror på den eller kan stå för den – använd den inte.
MÄNNISKAN SOM DÄGGDJUR
Den polyvagala teorin och min bok kan verka provocerande för en del med dess starka koppling till djuren. Människan är också ett djur – ett däggdjur – som delar liknande nervsystem med andra däggdjur och därmed samma kroppsliga reaktioner. Faktiskt också liknande beteenderepertoar och känslomässiga behov. Vi behöver släppa idén om att människan är skapelsens krona och att vi är väsensskilda från djuren. Det finns skillnader mellan djuret människa och andra däggdjur (det finns skillnader och likheter mellan alla däggdjur), det gör det, men de är inte alltid så stora som vi kanske tror. För enkelhetens skull använder jag termerna människa och djur separat i boken, trots att även människan är ett djur.
Några kommer säkert att tycka att jag förmänskligar djur i boken. Det kan vara en dålig idé att klistra på djur mänskliga tankar eller intentioner, och därmed riskera att misstolka och missförstå djuret. Men antropomorfism (förmänskligande av djur) är en förutsättning för en nära relation med djur. Hunden är till exempel väldigt lik människan i känsloliv och grundläggande känslomässiga behov, och när du ser det däggdjursgemensamma får du dels en mall att ta hand om djur på ett etiskt sätt, dels ökad mening i din relation med djur.
Djur som mår bra kan modellera hälsosamma beteenden, som balansering av nervsystemet, bithämning och empatisk gränssättning. Du kan lära dig av djurens förmåga att släppa taget om faror och komma tillbaka till balans efter svårigheter, att vara närvarande i nuet och att dra nytta av gruppen som trygghet. Djur kan visa dig vägen om du vågar lyssna.
LÄSINSTRUKTION
Att förklara hur olika nerver löper i kroppen och påverkar dig är ingen lätt uppgift. Vi är vana vid att förstå kroppen utifrån hormoner, läkemedel och kirurgi. Med den polyvagala teorin flyttas fokus till nervsystemet. Ämnet är stort och komplicerat och kan kännas överväldigande och kanske tråkigt till en början. Men kunskapen brukar ge nya insikter om vad som händer i kroppen. Efter att du förstått teorin kan många saker i ditt liv som känts obegripliga falla på plats.
Boken kan läsas från början till slut, eller lite här och där utifrån vad som intresserar dig. Du kan använda den som ett uppslagsverk. Boken är lång och omfattande och kan kännas överväldigande till en början. Därför börjar jag med en kortversion där de olika begreppen presenteras. Troligtvis kommer inte alla delar av boken, eller alla övningar, tala till just dig. Hoppa över det som känns svårt eller som inte känns relevant och kom tillbaka till de delarna vid behov, eller ta det i små bitar.
Om du blir överväldigad av svåra känslor under läsningen: sök stöd. Det är inte meningen att du ska möta svårigheter ensam. Det kan dock kännas provocerande att läsa om att söka stöd och hjälp hos andra, om dina erfarenheter av andra är obehagliga och skrämmande. Avvakta i så fall. Förmågan att lita på andra och söka stöd kan tränas upp. Det finns människor du skulle kunna lita på i framtiden och du är värd att få omsorg av dig själv och av andra. Det fina med att du, din hjärna och ditt nervsystem har lärt dig vad som fungerar bäst för att överleva, är att det går att lära om, hela livet. Människan är anpassningsbar och i rätt miljö kan du utvecklas. Mycket handlar om att lära dig nya färdigheter och att våga och kunna vara närvarande i nuet.
Kunskap som är allmänt känd och vedertagen har inga källhänvisningar i boken, för läsbarhetens skull. När det handlar om forskningsrapporter, åsikter eller upptäckter finns källhänvisning i texten. Stephen Porges är den viktigast källan.
TIPS KRING ÖVNINGARNA
Att ta små steg mot förändring skapar nya mönster, i nuet och på sikt. För att få ut så mycket som möjligt av boken är det bra att göra de övningar som du tror kan vara hjälpsamma. Du behöver hitta övningar som stretchar ditt
nervsystem, inte stressar det. Genom att testa dig fram bland bokens alla övningar kan du hitta egna sätt att ta hand om nervsystemet. Du kan skapa egna tekniker.
Övningarna kan vara både aktiva och passiva. Ibland gör du saker aktivt med kroppen, ibland tänker du på ett nytt sätt: planerar, känner efter, eller andas lugnt och stilla. Både aktiva och passiva metoder kan hjälpa. När du gör en övning kan du också hamna i samma situation som flickan Guldlock i sagan, som tyckte att gröten var för varm, för kall och till sist alldeles lagom.
Det kan ta ett tag att hitta vad som är lagom för dig.
Övningar ska inte ersätta medicinsk behandling. Känner du tveksamhet om en övning är bra för din kropp – avstå eller prata med en läkare eller fysioterapeut om den.
Tänk på att inte sätta för höga krav i ditt förändringsarbete. Låt inlärningen ta tid, ta det i pyttesmå steg. Som att sakta doppa tårna i sjön, inte kasta sig i med hela kroppen. Inte se det som läxor och hemuppgifter utan hellre lekfulla övningar. Det underlättar om du känner att du har ett mål med ditt förändringsarbete, som till exempel att bli mer trygg, att känna igen olika tillstånd i kroppen, eller att aktivt kunna hjälpa dig tillbaka till trygghet. Träna på att upptäcka de små skiftningarna i kroppen och att hylla dem när de för dig till trygghet.
– KAPITEL 1 –
Kortversion av den polyvagala teorin
Vagus betyder vandrare och poly betyder flera . En hel familj av olika nerver vandrar genom kroppen och skickar signaler upp och ned mellan organ och hjärna. Den polyvagala teorin innebär en berättelse om alla nerver som har betydelse för kroppens tillstånd. Boken är därmed upplagd som en berättelse där fler och fler detaljer tillkommer allt eftersom. Nervsystemet är en av många byggstenar som behövs för att förstå kropp, känslor, tankar och beteenden.
Innan berättelsen börjar med reptiler och däggdjur kommer här en kortversion för att du ska få kunskap om vissa begrepp som förekommer ofta i boken. De kommer sedan att förklaras i detalj allt eftersom. Du behöver inte lägga dem på minnet. Ordlistan kan du hoppa över eller komma tillbaka till vid behov. Förhoppningen är att den ska göra introduktionen till teorin lättare.
KORTVERSION
Nervsystemet innehåller en nerv som löper mellan hjärna och alla stora organ i kroppen. Den kallas för vagusnerven. Den består i sin tur av två delar. En mer primitiv nedre del som människan fått behålla sedan reptilstadiet och som möjliggör vila, återhämtning och matsmältning. Den delen ingår i lugn- och rosystemet parasympatikus. Den delen gör också att du kan bli passiv och kollapsa vid fara, vilket kallas för shut down.
Vagusnerven består också av en övre mer modern del som däggdjur utvecklade under evolutionen. Den övre delen av vagusnerven gör det möjligt med kontakt och relation med andra. Flera olika nerver gör dig rörlig och varierad i röst och ansikte och ger dig förmåga att förmedla känslor till andra. Det kallas för socialt engagemang, att vara i kontakt med dig själv eller med andra.
Du har också förmåga att överleva genom att mobilisera kraft och energi genom en bunt nerver som löper i ryggmärgen. Det kallas för sympatikus, eller kamp och flykt.
Olika tillstånd kan blandas, till exempel socialt engagemang med shut down. Det kallas för fawn och innebär att du blidkar andra och glömmer bort egna behov. Om du hamnar i shut down med ett stänk av sympatikus kallas det freeze och kroppen blir stel och orörlig. Allt är tänkt att rädda ditt liv vid fara, och möjliggöra att du kan söka stöd och trygghet hos andra.
Nervsystemet skannar hela tiden efter signaler på trygghet och fara. Du kan lära dig att ta hand om känsloreaktioner, hjälpa andra som är i obalans, eller få hjälp av andra genom medreglering istället för självreglering. Med reglering menas kroppens förmåga att öka och minska aktivitetsgraden och ändra kroppsliga tillstånd.
Nu börjar berättelsen om hur nervsystemet hela tiden arbetar i bakgrunden och skiftar tillstånd i din kropp allt eftersom.
Ursprungsord
Polyvagal
The Social Engagement System
Rest and Digest, Parasympatikus
Shut Down
Sympatikus
Dissociation
Thanatos
ORDLISTA
Mitt val av begrepp
Polyvagal
Övrig betydelse
Flera nerver
Socialt engagemang, övre del av vagusnerven Minskning av energi
Vila och återhämtning
Shut Down, nedre del av vagusnerven
Matsmältning och återställande av kroppsliga funktioner pågår i bakgrunden
Kollaps, paralysering, nedstängning
Sympatikus, kamp, flykt Mobilisering av energi
Dissociation
Nära-döden-upplevelse
Losskoppling från verkligheten
Freeze Freeze Frysrespons
Fawn, Pleasing
Neuroception
Co-Regulation
Fawn, pleasing
Skanning
Medreglering
Blidka, självuppoffra, underkasta sig
Omedveten varseblivning
Reglering med hjälp av andra
– KAPITEL 2 –
Utveckling från reptiler till däggdjur
När däggdjuren utvecklades genom evolutionen ökade möjligheten att överleva genom kontakt, trygghet och långa relationer med andra individer av samma art. Det här kapitlet handlar om evolutionen från reptiler till däggdjur. Du kan hoppa över det om bakgrunden till den polyvagala teorin inte intresserar dig, eller om du inte tilltalas av kopplingen till djur.
REPTILERS UMGÄNGESVANOR
Reptiler som ödlor eller ormar är inte särskilt sociala med varandra. De tar inte ögonkontakt, ler eller umgås med vänner. De tvättar inte varandra eller plockar loppor från päls. Om två ormar möts när det inte är parningssäsong kan det innebär att den ena blir middag och den andra får ett skrovmål. Då blir det bäst att undvika sociala kontakter förutom i parningsperioder.
En krokodil eller en ödla kan vid hot om fara dra ned aktiviteten i kroppen till ett minimum och överleva på det sättet. De håller andan, hjärtats
slaghastighet saktar ned och blodtrycket sjunker. Krokodiler kan ligga stilla i en vecka och vänta på bättre tider vilket fungerar bra för dem då de har liten hjärna och inte är lika beroende av syre som människan är. De överlever genom shut down.
Reptiler och fiskar som lägger ägg lämnar oftast äggen åt sitt öde. De lägger många ägg som kompensation och förhoppningsvis når några av avkommorna vuxen ålder. Reptil- eller fiskungen för en kamp för överlevnad på egen hand.
DÄGGDJURS UTVECKLING
Utvecklingen av socialt beteende började redan för 250 miljoner år sedan och kan spåras till de första däggdjuren. Den form av reptiler människan härstammar från är inte riktigt samma sort som finns idag, utan en utdöd variant.
Däggdjur är varmblodiga, föder levande ungar (förutom kloakdjur, det finns undantag till allt) och ger sina ungar di. De flesta däggdjur lever på land men de kan också förekomma i vattnet eller i luften. Det finns minst 5 400 kända arter och människan är en av dem.
Däggdjur fick förmåga att urskilja vän från fiende. Kategorierna som artfränder eller andra blev mer nyanserade. Att på detaljnivå kunna identifiera potentiell säkerhet i relation med andra gav möjlighet att slå av olika skyddsmekanismer.
Förmågan att kunna signalera sitt eget tillstånd av vänlighet till andra utvecklades och därmed blev socialt umgänge och intimitet möjligt. Du kan känna samhörighet med andra och gissa hur de tänker och känner. När din
trygghet är garanterad kan du vara öppen. När din trygghet är hotad stänger du av kontakt och relation och fokuserar på överlevnad. Priset du betalar för däggdjursförmågorna är att sociala förluster gör ont och påverkar omdömet. Du känner verklig smärta när du förlorar någon du tycker om.
Den mest uppenbara fördelen med samarbete är att du lättare kan undvika rovdjur, och koncentrera dig på att hitta föda utan att konstant behöva vara rädd för att själv bli ett byte. Relationer ökar chansen för överlevnad även i nutid. Både fysiskt: att andra odlar vetet och tillverkar makaroner i fabriken, och psykiskt: känslan av att allt ordnar sig, i alla fall på sikt. Om ni är flera i en grupp kan ni dela på arbetsuppgifterna: någon håller vakt, någon vilar och hämtar kraft, någon passar ungarna, någon jagar och någon samlar nötter.
Den som blir sjuk, trött, gammal eller väntar barn kan vila och bli omhändertagen av gruppen.
Det blir som en försäkring: när du har kraft och mod kan du bidra till flocken och dela med dig till andra. Vid tider av orkeslöshet eller sjukdom kan du istället hämta ut från försäkringen och lita på att andra hjälper till. Det gynnar hela gruppens överlevnad att sprida ut arbete och återhämtning över tid och på flera individer. Sociala beteenden som att plocka loppor, gosa eller umgås med vänner sparas tills ni är trygga och inga rovdjur finns i närheten.
VAGUSNERVEN BÖRJADE ÄNDRAS
Däggdjur har mindre utvecklad hjärna vid födseln än reptiler och den minst utvecklade hjärnan vid födseln har människan. Andra däggdjur kan utföra saker som det tar månader eller år för människan att lära sig. Ett föl kan gå den första dagen i sitt liv och apor kan hålla sig fast i mammans päls direkt. För människor tar det ett helt år att lära sig koordinera syn, muskler, balans och få rumslig orientering tillräckligt väl för att kunna gå. Människohjärnan behöver växa till sig utanför livmodern – annars skulle hjärnan bli för stor att föda fram genom kvinnans relativt smala bäcken. Det är priset du betalar för att kunna gå upprätt.
De grundläggande delarna och uppbyggnaden av hjärnan är däggdjursgemensam. Olika däggdjur skiljer sig dock åt i uppbygganden och storleken på den tänkande delen av hjärnan som kallas kortex. Människan har den största kortexdelen i förhållande till hjärnans storlek.
För att socialt engagemang skulle bli möjligt krävdes ett mer avancerat nervsystem med en större hjärna. Vagusnerven är en av tolv kraniala nerver som leder upp i huvudet och den löper från hjärnan genom hela kroppen ned till lungor och mage. Den binder samman musklerna i strupen med andningsorgan, matsmältning och urinproduktion. Vagusnerven balanserar och reglerar många kroppsfunktioner för att kroppen ska bevara sin homeostas. Homeostas innebär balans, att kroppen fungerar optimalt efter omständigheterna.
Under evolutionen till däggdjur började vagusnervens övre del att förfettas och täckas av speciella celler som möjliggjorde ökad hastighet. Den förfettade delen av vagusnerven löper upp i hjärna, ansikte och nacke och det verkar som att fåglar har en egen variant av den. Förfettning innebär att fettlagret runt nervtrådarna blir starkare och gör att information kan passera snabbare. Det kan liknas med fettet du lägger i en stekpanna: det blir lättare för potatisen att glida runt i pannan utan att fastna.
Om vagusnerven fungerar som den ska kan du möta nya situationer med öppenhet, tillit och positiva förväntningar. Du känner dig trygg och kommer även i närvaron av ett hot att försöka kommunicera med andra som ett förstahandsval.
Den övre delen av vagusnerven är aktiv vid trygghet och leder signalerna mellan kropp och hjärna på ett optimalt sätt. Känslan i kroppen är lugn och trygghet, och puls, blodtryck och andning är anpassat efter vad situationen kräver. Med förfettningen av vagusnerven uppstod en starkare länk mellan hjärta och hjärna som kunde bromsa hjärtats slaghastighet. Mängden trygghetshormoner ökade. Därmed möjliggjordes socialt engagemang mellan
artfränder och det ledde i sin tur till att däggdjur långsamt utvecklades. Föräldrarna fick en önskan att ta hand om avkomman och ungarna fick en önskan att söka sig till sina föräldrar. Det är det vi idag kallar anknytning.
DEN ÖVRE VAGUSNERVEN MÖJLIGGÖR ANKNYTNING
I gruppgemenskap kan en unge få omsorg av flera och därmed födas mer sårbar med en större inneboende potential. Troligtvis är anknytning ett däggdjursgemensamt beteende. Fåglars tidiga prägling, som etologen Konrad Lorenz upptäckte, skulle också kunna ses som en form av anknytningsbeteende. Den nykläckta fågelungen har höga halter av trygghetshormoner, redo att knyta an och följa efter den första individ eller föremål den ser.
Psykiatern John Bowlby förstod tidigt mammans lugnande effekt på barnet. Idag vet vi att förälderns kön inte spelar någon roll. Klassisk betingning (inlärning genom association) gör att det till slut räcker med förälderns närhet för att sätta igång socialt engagemang. Trygghet och skydd från fara möjliggör trygga anknytningsrelationer. Socialt engagemang kan ses som en del av däggdjurs medfödda anknytningsrepertoar.
En däggdjursunge måste bli omhändertagen av en förälder direkt efter födseln för att överleva. Den är helt beroende av andra, ibland under många år, så att hjärna och nervsystem hinner utvecklas. Människobebisar behöver en fysiskt trygg miljö, med en ständigt närvarande, varm och tillgänglig omhändertagande vuxen. Hos människan är anknytningsbeteenden och anknytningsmönster välbelagt, men det finns idag även stöd för att i alla fall hundar, vargar och tamkatter bildar liknande anknytningsrelationer som barn gör med vuxna. Det är troligt att till exempel primater har samma anknytningsbehov och beteenden som människan.
Du ställer anknytningsfrågor hela tiden:
• Har vi kontakt?
• Vill du mig väl?
• Finns du här för mig?
Du kan läsa mer om anknytning i min bok Håll om mig, släpp mig fri – om barns anknytning till föräldrar.
STEPHEN PORGES STUDERADE NYFÖDDA
Stephen Porges är läkare och professor i psykiatri i USA. Han började forska inom amerikansk sjukvård i slutet på 1960-talet och publicerade 1994 sin första studie om varför vissa för tidigt födda bebisar plötsligt kunde dö utan någon rimlig förklaring. Han drog slutsatsen att den övre delen av vagusnerven inte var fullt utvecklad förrän efter vecka 30 i livmodern. När den för tidigt födda bebisen av någon anledning svarade på en upplevd fara använde kroppen shut down vilket blev farligt. En liten prematur bebis överlever inte en alltför låg puls och ett för lågt blodtryck. Först efter vecka 30 har de mer moderna delarna i nervsystemet kommit på plats och chansen för en för tidigt född bebis att överleva ökar då.
Överlevnad som däggdjur kräver att du kan balansera svängningar i hjärta och blodtryck genom den övre delen av vagusnerven som riktar energin till uppbyggnad, återhämtning och hälsa istället för enbart basal överlevnad. Dessutom krävs en utveckling och synkronisering av flera olika kraniala nerver (mer om det senare) som leder till att bebisen kan koordinera olika beteenden som att suga, svälja och andas. Därefter att ljuda och forma ansiktsuttryck som får andra att komma till undsättning.
Förenklat sett kommer det för tidigt födda barnet med endast reptilskydden tillgängliga och blir väldigt sårbart. Den lilla bebisen har inte riktigt tillgång till kamp, flykt eller socialt engagemang. Det här kan också påverka relationen med föräldrarna, som kan sakna signaler om kontakt och relation från det för tidigt födda barnet.
Vetenskapligt engelskt begrepp
ORDLISTA ÖVER NERVSYSTEMET MED TIDSLINJE
Översatt till svenska
Dorsal Ryggsidan av kroppen
Faktisk placering i kroppen
Nedre delen av vagusnerven som leder till matsmältningsorganen
Sympatikus Sympatikus Löper i ryggmärgen
Ventral Buksidan av kroppen
Övre förfettad del av vagusnerven som leder till hjärta, lungor och ansikte
Mina ord i boken Uppkomst
Shut down, vila, återhämtning och matsmältning
Mobilisering, hypervaksamhet, kamp, flykt
Socialt engagemang med sig själv och andra
För cirka 500 miljoner år sedan
För cirka 400 miljoner år sedan
För cirka 200 miljoner år sedan hos blivande däggdjur
Sammanfattningsvis är det tre olika nervbuntar som uppstod i den här ordningen menar Stephen Porges:
ÖVRE FÖRFETTAD DEL AV VAGUSNERVEN
SYMPATIKUS
NEDRE DEL AV VAGUSNERVEN
NÄR LITEN BLIR STOR
Alla däggdjur genomgår en utveckling från embryo i livmodern till kompetent vuxen ute i världen. I början av däggdjurs liv blir ungen som bäst lugnad av att äta: dia, få flaskan eller ammas. Närhet och skydd hos föräldern. Det är lätt att glömma bort att vuxna människor fungerar likadant: om du förlorar kontakten med nära och kära kan du reagera med kraft och tappa självkontrollen. Om miljön du befinner dig i är otrygg, oförutsägbar och farlig kan du inte slå av dina skyddssystem. Du kan inte dra nytta av dina däggdjursförmågor och känna trygghet och intimitet i närvaro av andra.
Däggdjursungen kräver lång socialisering i grupp för att överleva. Den är extra sårbar under barndom och tonårstid. Även dräktighet/graviditet och ålderdom innebär en ökad sårbarhet och kräver att andra kan rycka in och ge omsorg. Flera olika däggdjursbeteenden kräver trygga och långsiktiga relationer: reproduktion, att gemensamt ta hand om avkomman, kunna sova i skydd av andra, och gemensamt födosök.
Hos människan tar mammor, pappor eller andra släktingar hand om barnen. Att papporna engagerar sig i avkomman förekommer hos cirka fem procent av däggdjuren, bland annat hos vargar, rävar och hundar. De papporna kan vara väldigt engagerade föräldrar. Strutspappor, kungspingvinpappor och sjöhästpappor är också engagerade föräldrar utan att vara däggdjur.
Mänskliga mor- och farmödrar kan leva i mer än 20 år efter menopausen – en period som är avsedd för att ta hand om de unga och undervisa dem? Människan är det enda djur där honorna har en menopaus och fortsätter att ha hälsan efter att tiden som förälder är över och ungarna flugit ur boet. Kanske för att den äldre generationen behövs för att säkra ungarnas eller barnbarnens överlevnad?1 Kunskap och erfarenhet spelar roll.
Små barn föds inte med förmåga att lugna ned sig, att trycka ned känslor eller dölja dem – allt sådant lär du dig efter hand. En nyfödd har en fantastisk förmåga att rakt och direkt kommunicera sina behov, ofta genom höga skrik. Det har ett enormt överlevnadsvärde att anhöriga runt omkring direkt förstår vad ungen behöver, oavsett djurslag. Det sociala engagemangssystemet finns tillgängligt för bebisen innan anknytningsbanden formas av inlärning i miljön. Anknytning utvecklas i samspelet med föräldrarna när de svarar på barnets signaler med verbala ljud och ord, rörelser och kroppskontakt. Genom ömsesidighet, intoning och delad glädje stärks möjligheten till anknytning och att utveckla ett hälsosamt socialt engagemangssystem.
ÖVNING
Träna kontakt mellan hjärna och kropp som små barn gör
Syfte: Skapa eller återskapa kontakt mellan kropp och hjärna, bli medvetet närvarande och uppmärksamma förnimmelser i kroppen.
1. Lägg dig på rygg på golvet, på samma sätt som en bebis.
2. Försök sträcka fötter och knän upp mot ditt huvud.
3. Låt händerna möta fötterna.
4. Iaktta hur det ser ut och hur det känns i kroppen. Känner du informationen som flödar i vagusnerven mellan olika kroppsdelar? Du kan behöva göra övningen väldigt långsamt, så att kropp och hjärna hinner processa informationen.
5. Ge kropp och hjärna utrymme att upptäcka på egen hand, utan prestation.2
INLÄRNING FORMAR BEBISENS NERVSYSTEM
Nervsystemet lär sig genom erfarenheter och inlärningen startar redan i livmodern. Först byggs den nedre delen av vagusnerven: shut down, vila och återhämtning, och sympatikus. Under den tredje delen av graviditeten utvecklas och förfettas den övre delen av vagusnerven, och den utvecklingen fortsätter under barnets första år.
Om din biologiska mamma var utsatt för ekonomiska svårigheter, inte fick tillräckligt socialt stöd under graviditeten, eller använde alkohol, droger eller läkemedel, kan det ha påverkat ditt nervsystem redan innan du föddes. Mammans sinnestillstånd, till exempel om hon hade ångest eller depression, fördes över till fostret och påverkade aktiviteten och hjärtslagsvariationen i livmodern.
Det lilla människobarnet har ett omoget nervsystem och bebisen börjar direkt att försöka sortera och organisera alla intryck som flödar in i kroppen. Först måste barnet få kontroll över kroppens rörelser och olika känsloförnimmelser, och därefter försöka rikta uppmärksamheten någonstans. Bebisen måste lära sig att vara lugn trots många intryck.
En nyfödd bebis kan inte begripa det talade ordets mening, utan förstår världen genom känslor. Den lyssnar till förälderns tonläge och tittar på blickriktning och kroppsspråk. Allt det förmedlar förälderns inre tillstånd. Redan vid några veckors ålder föredrar bebisen att rikta uppmärksamheten till sin förälder, istället för till en främling. Bebisen urskiljer förälderns öppna pupiller, som signalerar intresse, och ökar bebisens pupillstorlek som svar. Allt som hotar tryggheten hos föräldern kan störa bebisens utveckling att göra hjärna och nervsystem redo för världen.
Överlevnad, trygghet och socialt engagemang är beroende av barnets förmåga att möta föräldrarnas önskemål. Utan förmågan till inlärning skulle det bli svårt att överleva. Däggdjur styrs inte enbart av instinkter, som vetenskapen
trodde förr. Instinkter kan lägga grunden till ett fullständigt beteende, men beteenden behöver läras in, tränas och kompletteras allt eftersom. Med hjälp av din fantasi och föreställningsförmåga kan du inte bara lära dig av det som har hänt, utan du kan också fundera ut möjliga konsekvenser innan något har hänt.
En gepard, som föds med en förmåga att springa i 100 kilometer i timmen på korta distanser, har ingen nytta av den förmågan om den inte får lära sig att jaga och fälla bytesdjur. Gepardmamman lär ungarna hur det ska gå till. En gepardunge som blir infångad av människor och skild från mamman kommer inte att kunna lära sig att jaga. Den dör av svält om den släpps ut i det fria, trots den medfödda förmågan att springa fortast av alla djur.
Om personen som tar hand om bebisen har förmåga att tillgodose bebisens behov kommer en dans av ömsesidighet och kontakt att uppstå: kontakt – kontakten bryts – kontakten återuppstår. Det bygger grunden till ett balanserat nervsystem och skapar på sikt olika anknytningsmönster. Till slut kommer barnet att lära sig en sammanhängande, hel berättelse om sig själv och andra, och utveckla en stabil känsla av vem hen är. Utan en vuxen som kan balansera och stabilisera den lilla bebisen, kommer den att bli överväldigad eller bedövad av alla intryck.
Små barn lär sig under barndomen att använda socialt engagemang: att le på ett sätt som andra svarar på, att titta efter trygghet hos andra och att kunna lugna ned sig. Barnet börjar förstå vad som pågår i världen och hur det kan svara på det. En bebis kan ägna mycket tid åt att undersöka sina fingrar och fötter. Den rör på sig och förstår hur den hänger ihop med sin egen kropp. Plötsligt kan den sträcka sig efter saker, försöka krypa och försöka gå. Det här är inte medfödda färdigheter utan de måste tränas in.
Inlärningsprocessen försvåras om barnet inte känner sig tryggt utan måste fokusera på att överleva. Ljud, dofter och synintryck som vuxna kan ignorera kan upplevas skrämmande
för ett litet barn. Sympatikus eller shut down kan i sig vara skrämmande för ett litet barn och till exempel göra ont i magen. Om barnet inte förstår sociala situationer kommer de att uppfattas som skrämmande istället för lugnande. Det skickar barnet från socialt engagemang till sympatikus eller shut down. Små barn kan bete sig godtyckligt, impulsivt och oförutsägbart. De är öppna för nya erfarenheter och mycket bra på att lära sig nya saker. Det är viktiga egenskaper under en tid avsedd för utforskande. De är dock inte lika bra på att ta hand om sig själva, att undvika risker eller att se konsekvenserna av sina handlingar. Barndomen erbjuder förhoppningsvis en skyddad period där barnet kan utforska och vara nyfiken. Den lär dig om världen och om relationer. Kunskaper du sedan använder som vuxen.
Du gör hela tiden spontana beteenden i sökande efter trygghetssignaler från andra, genom att skanna efter tecken på trygghet. Känner jag någon här? Vill du mig väl? Nästa kapitel handlar om det begrepp som gör den polyvagala teorin unik – det som Stephen Porges kallar för det sociala engagemangssystemet.
Blir du ofta irriterad, arg och får oönskade utbrott? Får du flyktkänslor eller är du beroende av att andra människor ska tycka om dig? Känner du orkeslöshet, trötthet och meningslöshet? Kunskap om ditt nervsystem kan tillsammans med nya beteenden hjälpa dig till trygghet och socialt engagemang.
Nervsystemet talar inte om för dig vem du är eller vad du är, utan hur du är i stunden. Många problem, både fysiska och psykiska, beror på svårigheter att balansera nervsystemet. Dessa invanda mönster kan du bryta och ersätta med nya färdigheter som är mer hjälpsamma i nuet. Istället för att känna dig handfallen inför kroppens reaktioner kan du aktivt försöka hjälpa dig själv till balans.
Boken innehåller över 100 olika illustrationer. Viktiga begrepp från den polyvagala teorin beskrivs: socialt engagemang, kamp, flykt, hypervaksamhet, freeze, fawn, dissociation och shut down. Nervsystemet förklaras i detalj på ett enkelt sätt, ofta med kopplingar till djur och vad vi kan lära oss av dem.
”Det är en omvälvande upplevelse att inse hur allt hänger ihop och se däggdjurens gemensamma behov av trygghet och samhörighet. För den som på djupet tar till sig bokens innehåll öppnar sig en helt ny värld och förståelse. För mig personligen ger den ett fantastiskt bidrag till mitt arbetsområde – samvaron mellan hunden och människan.”
KERSTIN MALM, FILOSOFIE
DOKTOR I ETOLOGI
www.vistoforlag.se