Sårbarhet och livskraft
Tidigare böcker av Anders Garpelin utgivna på Visto förlag:
Bortvald som barn (2023)
Sårbarhet och livskraft
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Anders Garpelin | www.andersgarpelin.se
Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-797-5
ANDERS GARPELIN SÅRBARHET
OCH LIVSKRAFT
ETT FÖRSTA MÖTE MED FRÖKEN
Med skeden i handen sitter Karin förväntansfull på sin plats vid köksbordet. Det stundar frukost, men mer än vanligt märker Karin hur tankarna går runt i hennes huvud. Hon har förstått att denna onsdag inte är vilken onsdag som helst. Hon grubblar över vad den här dagen kan komma att bära med sig.
Mormor har sagt att Karin idag kommer att lämna småbarnsvärlden bakom sig för att träda in i en ny värld, den värld som mormor kallar skolans värld. Karin kommer från denna dag att vara skolflicka. Tillsammans med många andra jämnåriga flickor och pojkar kommer hon att leva sitt liv i skolan. Barnen som kallas elever kommer att bilda en skolklass som kommer att träffas varje skoldag i det som kallas klassrummet.
Mormor har sagt att eleverna redan första dagen kommer att träffa sin lärarinna eller fröken som hon oftast kallas. I skolan är det fröken som bestämmer. Därför är det viktigt för eleverna att noga lyssna på och lyda sin fröken. Eleverna kommer att vara tillsammans i sin skolklass under många år, men de kommer att ha andra lärare senare under skoltiden.
Inför skolstarten har mormor förklarat för Karin att det som kommit att utgöra hennes tillvaro från denna dag kommer att utmanas. Allt
det hon uppfattar vara intimt förknippat med den hon uppfattar sig vara kommer att kunna förändras. Allt det gamla trygga kommer att kunna prövas mot det nya som sammanhänger med hennes inträde i skolans värld.
Karin funderar över hur hon kommer att klara de utmaningar som hon nu kan ställas inför. Kommer hon att räcka till och kommer hon att förbli den Karin hon alltid har varit? Hon känner sig nyfiken på vad som väntar där i skolans värld. Samtidigt påminns hon av den för henne så välbekanta sårbarheten.
Allt det nya till trots, så har filbunken och skafferiet ännu inte tappat sin roll i Karins värld. Så länge hon kan minnas har hon haft ynnesten att få vara en del av det skeende som utspelar sig när mormor presenterar morgonens filbunke. Hon känner sig alltjämt utvald när hon får avnjuta denna mormors läckerhet.
När skafferidörren öppnas och doften strömmar emot henne känner Karin tilliten, tilliten som så djupt är förknippad med gården och mormor och morfar. Den är rotad i hennes inre och bidrar till att hon känner en spirande livskraft.
Filbunken avnjuter Karin i vanlig ordning, men denna morgon är det tystare än vanligt runt frukostbordet. Allvaret är kopplat till att Karin likt andra barn idag ska skrivas in i Kils folkskola. Stämningen bryts av att morfar säger att det är dags för avfärd.
Blanka väntar troget därute på gårdsplanen. Snart är de på väg och det dröjer inte länge förrän ekipaget styr in på Storgatan. Vid skolan
ser Karin att en del barn och vuxna redan samlats på skolgården, men färden fortsätter vidare längs Storgatan.
Karin fick på morgonen höra att det blivit ändrade planer. De skulle ha mött mamma vid skolan, men hon kunde inte komma eftersom pappa måste till arbetet. Han kunde inte som planerat invänta därhemma tills mormor hunnit komma. Därför behöver de först åka hem till mamma så att mormor kan se efter småsyskonen. När de stigit ned från vagnen så åker morfar vidare till pappas bygge på tomten vid Västra Torggatan.
När mormor och Karin kommer upp i lägenheten är det fullt kaos. Lillasyster har ett utbrott och gallskriker. Hon protesterar mot att mamma ska följa Karin till skolan. Helge ser vettskrämd ut och lillebror gråter. Det tar en lång stund innan mamma och mormor kan lugna ned lillasyster och få situationen under kontroll. Karin känner irritationen i luften och förstår att mammas nerver är på helspänn. Till slut kommer sig mamma och Karin i väg.
De far nedför trapporna i en sådan fart att Karin blir rädd att hon ska falla. Sen beger de sig upp till Storgatan. Att mamma så uppenbarligen är på bristningsgränsen leder till att Karin känner en påtaglig utsatthet:
Skynda dig! Det är för ditt eget bästa! Kan du inte gå lite fortare! Karin, måste jag dra dig fram! Tänk att bara fara i väg och skylla på arbetet! Typiskt Konrad! Han bara tänker på sitt! Han hade ju lovat, men som de säger, karlarna bara lovar och lovar men låter oss kvinnor ta hand om allt! Och, tänk att jag inte förstod att Josefine skulle sätta emot! Tänk att det skulle bli så här!
Karin märker att mamma är irriterad för att de kan komma att bli sena till inskrivningen. De skyndar fram längs Storgatan i riktning mot folkskolan. Karin ska börja första klass. Mamma är upprörd.
Karin hör mammas missnöje över pappa. Hon säger att det är hans fel att de kommer att bli sena.
Sen uppfattar Karin att mamma även riktar sitt missnöje mot henne. Mamma tycker att hon rör sig för långsamt framåt trots att hon gör allt för att ta sig fram så fort hon bara förmår, men det känns omöjligt att hinna med i mammas takt.
De ilar fram. Inget får hindra deras framfart. När de passerar Edgrens ser Karin att farbror Runar står utanför affären. Han viftar med handen som för att hälsa. Mamma verkar dock vara alltför uppjagad för att lägga märke till honom.
Mamma frustar och upprepar med jämna mellanrum att de måste hinna till skolan i tid. Hon driver upp takten och Karin kämpar med varje steg för att hänga med i mammas tempo. Hjärtat bultar och svetten lackar! Karin känner att gråten är nära. Samtidigt märker hon att mamma i sin förtvivlan blir alltmer otålig:
Nej Karin, nu har vi bråttom! Vi måste skynda oss, fortare! Jag vet inte om jag orkar längre! Karin! Kan du inte gå fortare! Nu blir vi försenade! Försök Karin! Det är ju din första skoldag. Tänk om vi kommer att bli sena! Skynda dig!
Karin börjar förstå att mamma inser att de kommer att bli sena. Hon är medveten om att det är viktigt att vara i tid, särskilt som det nu handlar om att hon ska börja första klass. Karin märker att mamma har nära till tårarna och verkar alltmer uppgiven. Hon
förstår att det är viktigt för mamma att vara i tid. Nu ser Karin skolan.
När de till slut kommer fram till skolgården är den alldeles öde. Karin har varit där en gång tidigare med morfar. Det var för att hon skulle bli bekant med skolan inför skolstarten. Då träffade de skolvaktmästaren som berättade om att den stora dörren mitt på byggnaden är skolporten. Genom den går alla elever vidare in i skolan till sina klassrum. Mamma stannar till men fortsätter snart och verkar ha siktet inställt just mot skolporten.
Snabbt ilar mamma fram över skolgården med Karins vänstra hand i ett fast grepp. Karin uppfattar det nästan som att hon flyger fram. Väl framme möter de skolvaktmästaren som just kommer ut genom den stora dörren. Han verkar omgående uppfatta deras dilemma och förhör sig om vilken klass de ska till. Han vägleder dem vidare genom korridorerna så att de kommer till rätt klassrum.
Mamma knackar på den stängda klassrumsdörren och någon ropar med hög röst inifrån klassrummet:
Stig in!
När mamma öppnar dörren ser Karin många barn i hennes egen ålder och därtill många vuxna. Efter att de passerat in i klassrummet uppfattar Karin att hon och mamma nästan står som fastklistrade vid dörren medan allas blickar förefaller vara riktade mot dem.
Karin känner en så påtaglig utsatthet att det nästan gör ont i henne.
Framme vid katedern står en lång tant med blå klänning. Karin
ser tantens stränga uppsyn och hinner att tänka att den där tanten förmodligen är hennes blivande fröken.
Tanten vänder sig mot deras håll och Karin uppfattar att hon tittar på mamma med fast sträng blick. Karin kan se att mamma rodnar och hon känner inom sig att mamma skäms över att de kommit för sent.
Stirrandes mamma i ögonen yttrar tanten med klar och tydlig röst:
Jag har underrättat de föräldrar och barn som var på plats i tid att det är jag som kommer att vara barnens fröken. För dem som var närvarande nämnde jag även mitt namn och min bakgrund. När man som ni kommer för sent är dörren stängd. Att hamna bakom en stängd dörr innebär att man riskerar att gå miste om betydelsefull information som kan vara viktig att känna till.
Detta är anledningen till att vi är så strikta med att våra elever ska vara i tid.
Ni får förhöra er med någon av dem som var närvarande om den information jag delgav innan ni kom. Som ni ser har jag skrivit mitt namn på tavlan. Som flickans mor kanske ni efter uppropet kan berätta för henne vad där står.
Att Karin på ett vikarierande sätt förnimmer mammas utsatthet, får till följd att hon även själv rodnar och skäms. Hennes blivande fröken vänder sig nu till samtliga närvarande:
På förekommen anledning vill jag att ni nu alla förstår vad som väntar den som är försenad. Att komma för sent till undervisningen leder ovillkorligen till kvarsittning.
Den elev som är sen till lektionen får räkna med att stanna kvar en tid efter skoldagens slut. Först därefter får eleven gå hem. Detta kallas således kvarsittning.
För att vi ska få en bra tid tillsammans här på skolan så förutsätts att ni som mina elever är läraktiga, att ni gör era hemuppgifter och att ni efterlever skolans ordningsregler. Slutligen gäller för er som mina blivande elever att alltid tilltala mig fröken eller fröken Moberg.
Karin läser från tavlan att hennes fröken heter Berta Moberg. Hon märker att hon måste lyssna uppmärksamt på vad fröken säger. Fröken talar inte på samma sätt som de andra som bor i samhället. Hon kan höra att fröken talar mer som en kvinna som frågade morfar om något vid station. Då sa morfar att den damen var högfärdig som försökte tala som de gör i Stockholm fast det hördes att hon var från Värmland.
Inskrivningen följs nu av ett upprop som sker genom att fröken läser upp namnen på de barn som ska vara elever i klassen. För barnen gäller att vara uppmärksamma. När ens namn läses upp ska man räcka upp handen och högt och tydligt upprepa såväl förnamn som efternamn.
Karin lägger märke till att fröken följer efternamnen och att hon går efter alfabetet. Hon förstår att hon kommer att få vänta länge eftersom hennes efternamn är Wallin. Det visar sig att hon får vänta tills det bara är hon kvar.
Fröken avslutar med att hälsa alla nyblivna elever välkomna tillbaka i morgon torsdag klockan kvart över åtta. Då börjar skolan på riktigt.
För den som då är sen väntar kvarsittning samma dag.
”Det är en tidig lördagsmorgon i maj och Karin cyklar längs landsvägen in mot skolan. Tänk att det är en dryg vecka sen hon fyllde åtta år. Att cykla är en känsla av att man nästan flyger. Det är frihet. Hon njuter av hur vinden tar tag i håret. Nu hör hon hur göken gal söderöver någonstans nere vid ravinen. Hon ryser till. Södergök är Dödergök. Framför henne uppenbarar sig konturerna av den stora mörka skolbyggnaden. Från landsvägen uppfattar Karin att skolan nästan påminner om ett spökslott.”
Sårbarhet och livskraft är en fristående fortsättning på berättelsen om den lilla flickan Karins uppväxt för närmare hundra år sen, en uppväxt präglad av tillit och värme men även osäkerhet och en ständigt närvarande sårbarhet. I den här romanen måste Karin bemästra övergången till skolans värld. Mötet med skolan innebär nya utmaningar som kännetecknas av utsatthet och marginalisering, men även inslag av tillit och en spirande livskraft.
www.vistoforlag.se
