F r am i trav , Stella
Fram i trav, Stella
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text & bild: Karolina Jakobsson
Grafisk form och sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Viljandi, 2024
ISBN: 978-91-8073-717-3
F r am i trav ,
Stella gäspar, sträcker på sig och tittar tankspritt mot läraren, som pratar om klimatet och hur vi kan påverka det. Hon har egentligen ingenting emot skolan men nu är det eftermiddag, solen lyser utanför fönstret och det ser ut att vara en av de första vårdagarna, och vem skulle inte hellre vara utomhus? Dessutom pirrar det i magen på Stella och hon har svårt att koncentrera sig, för efter skolan ska hon för första gången åka till travbanan och ha lektion på travskolan.
Stella är elva år och går i femman. Hon vill inget annat än att vara en hästtjej … men efter en termin på ridskolan förra året så känner hon fortfarande att hästarna är stora och att det känns läskigt att vara inne i boxen för att sadla. När hon red så tyckte hon att det gick bra så länge det gick i lugn
och skön skritt, alltså när hästarna gick. Men när ridläraren bad dem att trava skumpade hon runt och tappade kontrollen och det slutade med att
Stella fick stå på mitten av ridbanan medan de andra travade. Känslan av misslyckande var total och efter några gånger till ville hon inte gå tillbaka till ridskolan.
Stellas mormor hade ridit när hon var yngre och hon hade tagit med Stella till en bekants stall, där hon hade fått träffa små ponnyer och bara vara med dem. Det tyckte Stella var kul och där hade hon inte varit rädd, men de ponnyerna var utställningsponnyer och gick vare sig att köra eller rida. Nu hade Stellas mormor pratat med travskolan som fanns i samma stad och idag var första dagen Stella skulle få åka dit. Stella tittade på klockan. Äntligen var lektionen slut, och hon packade ihop sina saker och trampade hemåt med cykeln.
Hemma slänger Stella i sig en macka och går upp på sitt rum för att byta om. Vad har man på sig på en travskola? Ridbyxor, som på ridskolan? Eller finns det speciella travkläder? Hon har ingen aning, men tar sina kläder som hon brukade ha på ridskolan och lägger i hjälmen och en jacka i
väskan. Hon ser mormors bil svänga in på uppfarten utanför huset och går ut genom dörren.
Väl i bilen frågar mormor hur det känns, om hon är nervös? Stella skruvar lite på sig. Det känns lite dumt att vara nervös bara för att de ska åka till ett stall, och helst vill hon inte att någon ska veta att hon är rädd för hästar, men mormor förstår ändå och klappar henne lite på armen och säger att det nog kommer att gå bra. Mormor är bra på
det sättet, tycker Stella. Hon förstår Stella bättre än mamma och pappa och ibland när Stella är avundsjuk på sina kompisar som har syskon, medan
Stella är ensambarn, så tänker hon att hon i alla fall har mormor som både är som en kompis och den som skjutsar och fixar med Stella när mamma och pappa jobbar.
Travskolans stall ligger vid travbanan. Stella har varit där på trav en gång med sina föräldrar för något år sedan. Hon kommer mest ihåg stora, bruna hästar som sprang förbi i full fart, varv efter varv. Mormor har sagt att travskolan har små ponnyer som man lär sig att köra med och
Stella hoppas att det stämmer, för hon vill absolut inte köra i full fart med en stor häst på travbanan.
Dessutom har hon googlat och det stod att travhästar ofta har mycket temperament.
När Stella och mormor kliver in genom dörren på det rödmålade stallet så blir Stella genast lugnare.
Stallet har låga boxdörrar där små ponnyer med tjock pannlugg tittar ut. På varje box sitter en skylt där det står vad hästen heter och lite information om varje häst.
Stella läser: ” Dino. Svart shetlandsponny. 7 år. Kanvaralitebusignärmanborstarochlederhonom, men är snäll att köra och rida. ”
” Fia .Bruntruss.15år.Älskarattspringaochär alltid pigg och glad. Den ponny som bott längst på travskolan. ”
” Kalle . Fuxfärgad shetlandsponny. 10 år. Älskar att bli borstad och ompysslad. Lugn att köra och rida. ”
Stella blir avbruten av att en tjej i hennes mammas ålder kommer fram till dem.
– Välkomna hit! säger hon. Är det du som är
Stella? Jag ser att du redan börjat bekanta dig med våra hästar. Jag heter Stina och jobbar här på travskolan. Det är jag som är ledare i den här gruppen. Du kan gå in genom dörren där, så kan du träffa de andra i gruppen. Jag kommer strax, jag ska bara ta emot en ny ponny, som kommer precis nu.
Stella och mormor tittar ut genom dörren och ser en bil med hästtransport parkera utanför.
– Kom nu, säger mormor och följer med Stella in genom dörren som Stina pekade på.
Fille är en shetlandsponny och just nu står han i en hästtransport. Han undrar hur stora hästar känner sig när de åker transport, om det inte blir väldigt trångt för dem? Han tycker själv att det inte är så mycket plats mellan honom och mellanväggen. I och för sig brukar hans människor säga att han är rund som en tunna, så det kanske är därför? Fille gillar mat mer än något annat. Och så gillar han att springa. Han har lite dåligt samvete för han vet att han många gånger sprungit lite för fort när hans lilla människa suttit på ryggen och att hon har ramlat av och gråtit efteråt. Han är lite orolig att han busat för mycket och att det är därför hans stora människa lastade in honom i transporten och åkte i väg från gården där han bott tillsammans med ett par stora hästar, en hund och en katt och hans människor. Han vet att han
borde vara försiktig när lilla människan rider, men det är så kul att han inte kan låta bli att galoppera i väg ibland och göra något bocksprång. Ibland har han fått dra en vagn och det har varit mycket roligare, då har han fått springa flera kilometer och sträcka ut ordentligt utan att någon har tyckt att det gått för fort.
Nu stannar transporten och framdörren öppnas. In kommer en ny människa som han aldrig har sett förut. Hon har ljust hår och är ganska lång. Inget barn, tänker Fille.
– Hej du! säger hon. Hoppas att du ska trivas hos oss här på travskolan. Luckan bakom Fille öppnas och han backar ut ur transporten. Han tittar sig omkring och ser en stor öppen yta som omringas av många röda stallbyggnader och en stor rund grusväg där hästar verkar trava runt med små, lätta vagnar efter sig.
Stina tar med Fille in i stallet och ställer honom i boxen längst in. Det ligger lite hö i boxen och sitter en vattenhink en bit upp på väggen. Fille drar åt sig huvudet och börjar äta, innan Stina hinner få av grimman, men Stina drar upp hans huvud igen.
– Stopp där, din skojare, säger hon. Här är det jag som bestämmer och inte du. Hon skrattar lite och tar av Fille grimman och går ut ur boxen.
Filles människor kommer fram till boxen och ser ledsna ut.
– Ha det så bra Fille, och sköt dig nu, säger mamman, medan hennes dotter bara tittar sorgset på Fille och säger hej då. Fille känner sig lite ledsen han med och tröstar sig med att höet smakar gott.
En stund senare kommer Stina ut i stallet tillsammans med en grupp barn. Fille sträcker nyfiket ut
huvudet över boxdörren och genast kommer flera av barnen fram till honom.
– Åååhhh! Vad söt han är! Vad heter han? Hur gammal är han? Är han snäll? Frågorna haglar över Stina som svarar så gott hon hinner.
– Han heter Fille. Han är 8 år och en shetlandsponny. Vet ni vad hans färg heter?
– Mörkbrun, svarar en pojke snabbt.
– Ja precis, bra Felix! Fille ska testa att bo här på travskolan och se om han trivs här hos oss. Han kommer inte att gå med på några lektioner nu i början, men så småningom hoppas jag att ni kommer att få mycket kul tillsammans med Fille. De säger att han gillar att springa, så då har han kommit till rätt ställe, tycker ni inte?
Fille lägger märke till en flicka som står en bit bakom de andra. Hon är tyst och säger inte så mycket. Kanske är hon ny precis som Fille och känner inte de andra än?
Flickan kommer fram till Fille och kliar honom mjukt på halsen under manen. Han känner en slags samhörighet med den här flickan. Han vet inte riktigt varför, men det känns som att de hör ihop.
Då ropar Stina och flickan går i väg tillsammans med de andra barnen.
Senare på kvällen kommer Stina tillbaka ut i stallet och hon kollar till alla hästarna. Med sig har hon en boxskylt som hon sätter upp på Filles box. Där
står det: ” Fille . Mörkbrun, shetlandsponny. 8 år. Ny i stallet och därför är det bra att en vuxen är med när man hälsar på honom.”
Alla ponnyer har boxskyltar i olika färger och Filles skylt är gul. Han tänker att han nog ska kunna trivas i det här stallet.
Stella ar 11 ar och gillar h astar, men hon tycker det är läskigt att rida. När Stellas mormor föreslår att hon ska börja på travskola och testa att köra hästarna i stället så är hon först tveksam. Sitta bakom hästarna i en vagn? Tänk om de andra märker att hon är rädd?
Fille är en åttaårig shetlandsponny som gillar mat och så gillar han att springa, ibland lite fortare än vad hans människa klarar av att rida. Ibland busar han till det fast han vet att han inte borde, och människan ramlar av.
Det slumpar sig så att Stella och Fille kommer till travskolan samma dag. Där får de testa många nya saker. Ibland får de utmana sig själva och ibland är det inte helt enkelt, vare sig att vara en elvaårig tjej eller en busig shetlandsponny …
www.vistoforlag.se