Leena Lindqvist
Livstigar mellan himmel och jord
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023
www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Leena Lindqvist
Omslagsbild: Leena Lindqvist
Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2023
ISBN: 978-91-8073-421-9
Efter många års sökande upplever jag mig ha hittat hem.
Som barn levde jag bland slätterna.
Det fanns en liten ”skog”
med några träd där vi lekte.
Nu lever jag bland stora träd och berg.
Katterna som alltid funnits i mitt liv
är mina följeslagare.
Nu är jag så trygg att jag kan öppna dörren till minnena.
Nu
när ridån går upp
börjar frågorna komma.
När tappade jag livet som var mitt?
När började jag lifta med andra, tyckte att andra
hade lyckats bättre med sina liv.
Men att kopiera andras liv går inte.
Det blir ett hål nånstans och såren får en skorpa.
Inget färgpigment men
minnen.
Nu börjar helandet.
Alla pusselbitar är kvar, behövs bara tålamod.
Jag har alltid betett mig som det skulle vara jag som håller himlavalvet uppe.
Väldigt tungt
och ingen paus. Helt i onödan.
Men en dag släppte jag taget och andades in.
Andra gick vidare.
Jag punkterades och skalet föll.
Vilken lättnad!
Ännu finns det liv som är bara för mig.
Jag är ganska säker på att alla har skyddsänglar.
Försöker lära mig att det har jag också, liksom alla mina barn och släktingar.
Men det gäller för mig att låta änglarna arbeta i fred.
Jag har en tendens att försöka blanda mig i änglarnas arbete.
Ger förslag och försöker tjuvtitta.
Till mig har jag sagt; med förnuftets hjälp klarar du undan ångesten.
Kunskap om människans själsliv gör allt lätt.
Men även den kategoriserade
ångesten och sorgen kräver för mycket ibland.
Jag slänger omkring alla teorier, vill inte se vad det står
på sidorna.
Det haglar på dem och de är så heta att isbitarna smälter.
Jag ser inte mera vad det stod.
Böckerna har blivit en massa som blir ett träd.
Jag andas in och börjar om.
I dag slog blixten
ner i hjulet. Jag föll.
Försökte springa i kapp
tills blixten slog en gång till i min hjärna.
Nu först förstod jag:
Jag behöver inte springa.
Det är över.
Är det tomt
så är det tomt överallt.
Frågan kan inte ställas nu.
Inte ännu och inte mera.
Det ögonblicket försvann.
Men en sak visste jag; man kan inte dränka sig i tårar.
Drömmarna finns till hjälp.
Skogen ger mycket visdom.
En del träd är tåligare än andra.
Snömassorna på grenarna delas lika men alla har inte samma förutsättningar att bära en börda till.
En del släpper taget och faller, en del går av.
De med starka rötter skakar av sig och går vidare.
Vad är detta för liv!
Ett evigt surrande och bullrande. Ett ögonblicks stillhet, tystnad både inne och ute skulle jag önska oss.
Årstiderna liksom livet. Vaknar när tiden är mogen.
Leena Lindqvist är fyrabarnsmor, poet och konstnär. Hon är född i en liten by i finska Österbotten och har i vuxenlivet flyttat både till norr och söder. För många år sedan flyttade hon till Åland, där hon till slut hittade sitt hem i Verkviken, Saltvik.
