Barbro G Andersson
Fler böcker av Barbro G Andersson utgivna av Visto förlag:
Trymmeldagen vid sjön
Trymmeldagen i blåbärsskogen
Trymmeldagen i Grekland Utgiven av Visto förlag, Lerum 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Barbro G Andersson | Bilder: Alice Sundblad, bearbetade av Barbro G Andersson Redaktör: Matilda Olsson | Sättning: Mattias Norén Första upplagan Tryckt i Riga 2023
BEL
NOR DI
LA
C
N SWA ECO
ISBN: 978-91-8073-193-5 Printed matter 3041 0971
Barbro G Andersson
Om du vill lyssna på sångerna i boken så hittar du dem på Spotify. Sök på ”Barbro G Andersson”.
Kapitel 1 Om du befunnit dig på södra Kreta denna sommardag i juli skulle du ha sett två vanliga barn och deras vanliga farmor gå på en stig som leder till ett helt vanligt hav, som de kallar Sommarhavet. Barnen heter Oscar och Emelie och är sju och fem år. Farmor är snart sextiotvå och hon är en baddare på att leka. De leker ofta kull, kurragömma och ”de tre musketörerna”. Det senaste året har det också varit många eftermiddagar med pirater, balettdansöser och orcher i samma lek. Fantasin är det inget fel på. Hemma i Södermora stad bor barnen med mamma och pappa i ett grått radhus. Farmor har en lägenhet inte långt därifrån. Här i Grekland bor alla fem på ett litet familjehotell som ligger nära stranden eftersom farmor och barnen gillar att bada i havet. Mamma och pappa tycker mest om att ligga på solstolarna vid poolen. ”Havet?” sa pappa första morgonen. ”Det tar alldeles för lång tid att få bort sanden mellan tårna.” Så där knasig var han när han var liten också, har farmor berättat och det har inte gått över än. Barnen och farmor har inga problem med sandiga fötter, så idag har de bestämt sig för att själva gå till stranden. De har tagit med sig hinkar och spadar eftersom de tänker bygga världens finaste sandslott.
4
5
6
”Vad konstigt, det är bara vi här idag”, säger farmor, när hon tittar ner mot den lilla stranden. ”Jag tycker om att vi är ensamma”, säger Oscar. ”Ni kanske ändå hade velat att pappa och mamma skulle följt med?” ”Det hade blivit jobbigt, farmor, de skulle bara tjatat om sanden. Och ibland kan barn och föräldrar behöva vara ifrån varandra.” Emelie rynkar pannan. ”Men ibland kan de behöva vara ihop! Jag frågade mamma igår om hon ville bada med mig i poolen, men hon hade inte tid. Hon skulle handla. Inte tid, när vi är på semester!” ”Det låter fel i mina öron”, säger farmor. ”Vi får helt enkelt säga åt dem på skarpen.” Emelie fnissar. ”På skarpen, vad är det?” ”Så här: Mamma och pappa! Era barn har nåt viktigt att säga. Lyssna!” Oscar och Emelie har aldrig hört farmor låta så sträng. ”Mamma, handla inte hela tiden!” säger Oscar med skratt i rösten. ”Pappa! Lägg bort mobilen!” Emelie hakar på. ”Sluta städa!” De stannar och skrattar, pustar och dricker vatten. När de kommer fram brer farmor ut en tunn filt på den guldglittrande sanden. Alla tre slänger kläderna i en hög och kastar sig i vattnet, men går fort upp. Det är bara första doppet och barnen vill gärna bygga sitt sandslott. Farmor har gamla ben och svårt att sitta på huk. Hon hittar en sten där hon kan slå sig ner. Den är slipad av havet och blir en skön sittplats. Du kanske också vet hur det känns, när du är tillsammans med några du tycker mycket om och det är alldeles lugnt och stilla. 7
Plötsligt hörs en irriterad röst från barnens sandbygge. ”Aj! Slåss inte. Hjälp mig istället!” Farmor spritter till och reser sig. ”Vad sa ni?” muttrar hon. ”Sa du nåt, Oscar?” ”Nej, jag har inte sagt ett ljud.” Till hälften begravd i sanden, ligger en sjöstjärna. ”Jag har kommit för långt upp på land, hjälp mig tillbaka ner i havet, det är bråttom!” ”Men du kan väl inte simma? Du har ju inga fenor”, säger Emelie. ”Det har väl inte du heller”, fnissar Oscar. ”Jag måste ner i vattnet! Fort!”
8
9
Oscar lyfter upp sjöstjärnan och skyndar sig att bära den till havet. Den börjar plaska och vifta med sina armar och tjoa så högt att farmor undrar om det hörs ända upp till hotellet. ”Åh, vilken tur att ni tog det så lugnt att ni hittade Trymmeldagen. Annars hade jag dött.” ”Trymmeldagen! Igen?” ropar Oscar. ”Kommer du ihåg, farmor?” ”Jösses Amalia, ja, det gör jag. Vi kunde prata med djur. Och en tall och en svamp.” ”Det var i blåbärsskogen”, säger Emelie, ”och du trodde att jag tänkte klappa den där spindeln, farmor, men det tänkte jag inte alls.” ”Oj! Ja, det minns jag. Och att vi lovade varandra att inte glömma.” Sjöstjärnan ler. ”Förlåt om jag stressade er. Visst heter det ’stressad’ på svenska? Vanligtvis pratar jag mitt eget språk, men inte på Trymmeldagar. Jag tänker orden på grekiska och så kommer de ut på svenska. Fiffigt va? Och tack för att du räddade mig, Oscar, du kommer att bli en hjälte här i Grekland!” ”Hjälte? Vadå, som en superhjälte?” ”Nej, bara en vanlig hjälte, som räddar liv. Och när nån som du gör det, skriver nån annan en sång om det. Det kommer att bli många sånger om dig, Oscar.” ”Nu är det så där konstigt igen”, säger farmor, ”att du vet vad vi heter.” ”Självklart! Så är det alltid på Trymmeldagar. Adjö med er, jag måste iväg och sprida nyheten. Ni kanske hör en sång om det här redan ikväll. Efcharisto!” Sjöstjärnan simmar iväg och viftar hejdå med alla sina armar.
10
11
12
”Efcharisto”, säger Oscar, ”visst betyder det tack på grekiska?” ”Det vet väl alla!” fnissar Emelie. ”Jag minns grävlingen och igelkotten på första Trymmeldagen.” Oscar blir ivrig. ”Och skatan i Torsdagsskogen som hade knyckt en silversked.” ”Kommer ni ihåg skäggdoppingen vid Tisdagssjön, hon som hette Serena?” Emelie skrattar. ”Och förra gången träffade vi ekorren som cyklade och lilla lammet Lisa.” ”Serena? Hon som fick solsting? Var inte hon från Grekland?” Farmor skakar långsamt på huvudet. ”Märkligt. Och hur har vi kunnat glömma att vi kunde prata med djur och stubbar och stenar? Det är helt obegripligt.”
13
14
Barnen och farmor vet inte att Trymmeldagar är sådana, att så fort man träffar en annan människa glömmer man allt som har hänt. ”Då hade fjärilen fel, farmor.” Oscar ser fundersam ut. ”Vad menar du?” ”Hon sjöng att man bara hade en enda sån här dag.” ”Och nu har vi hittat tre. Du har rätt, det stämmer inte.” ”Det är svårt att veta med Trymmeldagar.” Oscar rynkar pannan. ”Det kan bli precis huller om buller.” ”Bullar”, ropar Emelie blixtsnabbt, ”har vi bullar?” Farmor skrattar. ”Nej, inga bullar, men kex och juice om ni vill ha.” Och det är klart att de vill. Alla tre.
15
Kapitel 2 ”Jösses Amalia, jag kan inte förstå hur det här är möjligt. Det är inte klokt. Häftigt, men helt galet.” ”Farmor, vi måste vara världsmästare på att ta det lugnt”, säger Oscar. ”Hörde jag lugnt? Jag vet allt om lugnt.” ”En sjöborre.” Emelie pekar. Tidigare i veckan har farmor visat barnen några sjöborrar och sagt att man måste akta sig för att trampa på dem, eftersom deras taggar kan vara giftiga. Och nu ligger det en svart liten taggboll i vattenbrynet och kisar mot dem. ”Jag ger upp”, skrattar farmor, ”alla kan visst prata. Vad menar du?” ”Vi sjöborrar är de lugnaste av alla tagghudingar. Sjöstjärnan hör också till familjen och han är som en raket jämfört med oss.” ”Är du och sjöstjärnan släkt?” frågar Oscar. ”Inte på det sättet som du och Emelie, man kanske kan säga att vi är kusiner.” ”Kolla farmor!” Emelie hoppar jämfota. Upp ur vattnet dyker ytterligare fem sjöborrar, med små kepsar på sina huvuden. De släpar på en liten keyboard, två gitarrer, trummor och en trombon och gör sig snabbt beredda att spela. ”Grabbar, då kör vi.”
16
17
18
Sjöborrens lugnvisa När man som jag bara flyttar mig, en decimeter om dan. Hinner man alltid besinna sig, vid lugnet har jag blivit van. Lugn, lugn, lugn, lugn. Det är våran melodi. Lugn, lugn, lugn, lugn. Vad bra att ni är som vi. Och jag går runt som i ultrarapid, hittat mitt paradis. Till och med tänka, det tar sin tid, det gör ingenting, lyckligtvis. Långsam och lat. Letar jag mat. Här i mitt hav. Helt utan krav. Lugn, lugn, lugn, lugn. Det är våran melodi. Lugn, lugn, lugn, lugn. Vad bra att ni är som vi.
19
21
Oscar och Emelie är på semester med mamma, pappa och farmor i Grekland och den här dagen går de med farmor ner till stranden där de är alldeles ensamma. Plötsligt börjar sjöborrar, en sjöhäst och en sköldpadda att prata med dem och sjunga sånger. Snart kommer de ihåg att de har varit med om Trymmeldagar tidigare, vid Tisdagssjön och Torsdagsskogen. Dagar då man är med om märkliga saker, och att man måste ta det väldigt lugnt för att kunna hitta dem. Farmor grubblar på hur det är möjligt att de får vara med om det igen och frågar alla hon möter. Kommer hon att få några svar? Och kan det hända dig? Vill du höra sångerna, t.ex Sjöborrens lugnvisa, Sjöhästens sång om att vara en fin far, Kackerlackornas paradmarsch och Den oäkta sköldpaddans sång? Ta det lugnt, de finns på Spotify!
www.vistoforlag.se