och hemligheten i aulan
Christina Glassel
Agnes och hemligheten i aulan Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Christina Glassel Omslag och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-8073-181-2
och hemligheten i aulan
CHRISTINA GLASSEL
Kapitel 1 Den starka sensommarsolen lyste in genom springorna i den neddragna persiennen. Agnes Karlsson kunde höra fåglarna sjunga utanför och vred på sig i sängen. Det var varmt under täcket men hon låg ändå kvar. Mamma hade ropat tre gånger att det var dags att gå upp men det struntade hon i. Om några timmar skulle Agnes börja femte klass i Norrebyskolan. Hon hade gått där sedan första klass och kände till varenda liten millimeter av skolan och utan problem skulle hon kunna gå hela vägen dit med förbundna ögon. Agnes lärare Sara skulle som vanligt välkomna henne och alla de andra eleverna. Allt var precis som vanligt utom en sak. I år skulle hon inte gå i samma klass som Mona. ”Agnes, nu skärper du till dig!” Mammas mellanarga röst ljöd från dörröppningen och Agnes sneglade försiktigt på henne genom 5
halvslutna ögon. Mamma stod i dörröppningen och hade armarna i kors. Det var ett dåligt tecken. ”Jag är sjuk”, mumlade Agnes och kröp djupare ner under täcket. ”Det är du inte alls det”, sa mamma och lät trött. Innan sommarlovet hade Sara berättat att när de kom tillbaka till hösten skulle klasserna vara omgjorda. De tre små fyrorna skulle nu bli två stora femmor. Alla elever hade förra veckan fått ett brev hem där klasslärarna och specialpedagogen presenterat de nya klasserna. I brevet stod också att de hade gjort en pedagogisk indelning av eleverna efter kunskapsnivå. Agnes förstod inte vad allt det där betydde men Mona hade hamnat i ena klassen och Agnes i den andra. Agnes klass skulle fortsätta ha Sara som lärare men Monas klass skulle få en ny lärare som hette Zakarias men kallades Zacke. Mona hade varit entusiastisk över att Zacke skulle komma till skolan. Han var 27 år och var också fotbollstränare för Norrebys alla juniorlag. Mona, som alltid tyckt om fotboll, spelade sedan ett år tillbaka i ett av dem. Jag skiter väl i Zacke, tänkte Agnes och drog täcket över sitt fräkniga ansikte och sitt röda hår. Eller burr som mamma brukade kalla det. Agnes 6
hår hade en förmåga att trassla sig och varje gång fick mamma hjälpa Agnes att reda ut det. Hon visste ingen med lockigt hår som kunde få det lika trassligt. Flera gånger hade mamma varit tvungen att klippa bort tovor eftersom de inte gått att reda ut. Medan hon var i sina egna tankar hade mamma tagit sig bort till sängen och nu satt hon plötsligt på sängkanten och lade sina armar om Agnes. ”Upp med dig nu”, sa hon mjukt. Agnes satte sig sakta upp medan mamma fortsatte: ”Ni kommer ju att gå på samma skola och ni kommer fortfarande att bo nästan grannar. Ni slutar ju inte upp med att vara vänner bara för att ni hamnat i olika klasser.” Agnes snyftade till och drog sig bort från mamma. ”Det vet du ingenting om. Hon får kanske nya kompisar och då kommer jag säkert att bli utanför.” Agnes torkade bort en liten tår som envist försökte tränga sig fram ur hennes ena ögonvrå. Mamma suckade tungt. ”Men om Mona får nya kompisar kommer ju säkert du också att få det och då kan ni leka tillsammans allihop.” Leka! Agnes insåg plötsligt att hennes mamma inte hade en aning om någonting. Agnes hade inte 7
lekt på minst ett år. På forntiden, när mamma var liten, kanske man lekte när man var nästan 12 år men Agnes och hennes kompisar gjorde det i alla fall inte. ”Och dessutom”, sa mamma som inte lagt märke till Agnes reaktion, ”så hjälper det ju inte att ligga här och sura. Jag har gjort våffelsmet och satt på järnet så kom ner och ät nu.” Våfflor var Agnes favoriträtt och en bra anledning till att faktiskt gå upp. Hon var inte dummare än att hon förstod att det var en muta men det struntade hon i, hon hade börjat bli hungrig.
8
Kapitel 2 Agnes gick fram till sin lilla tv och satte på ett avsnitt av sin favoritserie Vänner. Serien var i och för sig gammal men både hon och Mona älskade den. Hon tittade med ett halvt öga medan hon raskt klädde på sig och borstade igenom sitt hår. Avsnittet handlade om när Joey och Chandler bodde tillsammans med en kyckling och en anka och Agnes kunde nästan alla repliker utantill. När hon var klar stängde hon av tv:n och gick sedan ner för den långa trappan som ledde till nedervåningen. I köket stod mamma och gräddade våfflor medan pappa Johan satt vid köksbordet och läste morgontidningarna på sin läsplatta. Familjens lilla toypudel Frej kom springande och hoppade glatt runt Agnes. Hon böjde sig ner och kliade honom bakom örat innan hon hungrigt satte sig ner. 9
Tre våfflor med vispgrädde, färska hallon och blåbär senare lutade hon sig mätt tillbaka i stolen. Hennes pappa tittade skeptiskt på sin dotter och på hennes tomma tallrik, och sedan vände han sig till Agnes mamma. ”Jaha Jeanette. Det här är alltså samma unge som man vanligtvis får lirka i en halv macka på morgonen.” Han log skämtsamt mot Agnes medan han fortsatte: ”Jag misstänker att det där med att hon inte är hungrig på morgnarna är en lögn och mer handlar om VAD hon äter.” Han lade ifrån sig läsplattan, reste sig och gick sakta mot Agnes. ”Och vad gör vi med lögnare i den här familjen?” Pappa gjorde sig beredd på en kittelattack men Agnes var snabbare och flydde skrattande in på toaletten. På andra sidan dörren hörde hon hur det rasslade om hennes pappa. Han gick alltid i byxor med överfyllda benfickor. Han fick ner så sjukt många saker där. När Agnes var liten hade hon trott att byxorna var magiska. Det var telefon, plånbok, nycklar, kamerabatterier, bandspelare. Ja, det fanns ingen gräns för hur mycket han kunde få plats med. Man hörde honom på långt håll när han kom, eftersom 10
allt skramlade och rasslade. Dessutom så var han jättelång och lika rödhårig som Agnes så det var ingen som missade honom i en folkmassa. Hörde man honom inte så såg man honom. Eftersom pappa var reporter på stadens dagstidning Norrebybladet, så visste nästan alla i staden vem han var och det tyckte Agnes ibland var jobbigt. De kunde knappt gå och handla mat utan att en massa människor kom fram och ville prata med honom. Fast lite stolt var hon förstås också.
11
och hemligheten i aulan Sommarlovet är slut och det är dags för Agnes och hennes vän Mona att börja femman. De har varit bästa vänner i en evighet. Men i år har allt förändrats. Agnes och Mona kommer inte längre att gå i samma klass. Agnes tycker att allt är tråkigt och hon skulle helst av allt bara vilja ligga kvar i sängen och sura hela hösten. Men när flera hus runt skolan drabbas av brutala inbrott bestämmer sig Agnes, Mona och deras nya vänner Calle och Hugo för att försöka lösa fallen tillsammans. När en av vännerna plötsligt försvinner tvingas de andra rycka ut för att hjälpa till. Men kommer de att klara det innan det är för sent?
www.vistoforlag.se