Välkommen hit! Till den lilla staden som alla hört talas om, men nästan ingen har besökt. Vissa har kanske åkt förbi i all hast eller sett den från ett flygplan. Men få stannar till. Staden ligger bara två stationer med tåget från storstan, precis innan skogen. Mitt emellan bergen, framför havet. Här finns det mesta en liten stad behöver. En mataffär. Biograf. Kontor och en kyrka. En teater. Butiker och en fabrik. Restauranger. En som serverar ris och friterad kyckling och så en korvkiosk. Ett dagis och en skola. Några radhus och vanliga hus, men inga slott eller så, som det kan finnas i stora städer. Förutom ett. Ett spännande hus. Längst ner på gatan – bakom biografen – ligger ett trähus. Det är stort och ser nästan ut som att två små hus har krockat. Ett grönt och ett rött. Ägarna har nämligen helt olika smak och väldigt svårt för att bestämma sig. Här bor Kim med sina föräldrar, sin syster Valentina och bror Alfredo. Fast de är syskon så syns det inte.
13
De är inte lika alls. Valentina är nämligen adopterad och Alfredo är ett fosterbarn som ingen verkade vilja ta hand om när han var liten. Förutom mamma Rosita och pappa Sven, som hittade honom i en svart lådbil utanför mataffären, när han var två år. Kim, hon är sladdbarn. Kims föräldrar är bara hemma ibland. När de inte är på månen eller något annat ställe i rymden. De är astronauter och är ofta borta länge när de jobbar. Men då brukar de ringa och säga god natt från rymdtelefonen de fått av en kille i kostym, när de nödlandade i Ryssland som nyutbildade astronauter. De gillar den lilla staden där de bor med sin familj. De har ju så äventyrliga jobb att de vill bo på en plats där det bara är lugnt och tråkigt, menar pappa Sven. Kim tycker tvärtom. Det händer alltid spännande saker i staden även om den är liten. Rosita och Sven är nästan oense om allt och inget, men blir aldrig ovänner. Förutom då Kim tjatar på dem om att hon vill ha ett eget husdjur. Helst en apa eller en tiger. Alla Kims klasskompisar har husdjur. Hamstrar, fåglar, katter, hundar och vandrande pinnar.
14
Pappa Sven tycker det kan vara gulligt med något trevligt djur som sällskap till Kim men mamma Rosita menar att det bara skulle sluta med att de fick ta med det upp i rymden. Och där hör inte djur hemma. Och så fick det alltid bli. Inget husdjur. Bara en liten bit från Kims hus finns det ett jättehögt hus. Det är omgärdat av stora höga buskar och har ett garage på baksidan. För att komma in i trädgården som är fylld med små fruktträd, två statyer och ett stort stenbord med stolar runt, måste man öppna en järngrind på framsidan. Om man inte vet att det finns ett hemligt hål i buskarna förstås. En gång av kullerstenar leder fram till själva huset från grinden. Högst uppe på taket finns ett till litet hus med egen gräsmatta och en liten altan. I huset bor en hel rad av ovanliga människor. Förutom Artur så klart, Kims bästa vän. De har känt varandra jättelänge. Han bor där tillsammans med sin faster Leonarda. Hon har en blodhund som heter Livingstone. Arturs föräldrar spelar in dramatiska spännande filmer och bor i ett annat land. Det gjorde Artur också innan, men eftersom han inte trivdes så
16
bra bland alla skådespelare fick han flytta hem och bo hos sin faster i stället. Precis som Arturs pappa, är Leonarda från en familj med fina anrika traditioner. Därför är hon alltid prydligt klädd. Tidigare var hon agent men nu är hon bara professor, brukar hon säga. Dessförinnan arbetade hon som arkitekt. Då ritar man hus. Leonarda har bara ritat ett, huset de bor i. Stadens enda höghus. Än så länge. Ibland händer det att huset får en våning till. Från början var det sju våningar, nu är det säkert elva. Eller tolv. När man ska hälsa på i huset måste man trycka på en knapp vid den stora trädörren med snirkliga former på. Och vänta tills Leonarda eller hennes butler Bob svarar. Då får man tala om vem man är och vem man ska till. Sedan öppnas dörren automatiskt. Det är så man kommer in. Men i vilket fall som helst … Kim och Artur har just slutat skolan för dagen. De går i samma klass och följs åt både till och från skolan. Varje dag.
17
Artur brukar hämta upp Kim på vägen, eftersom han bor längst bort från skolan. Ibland ställer Kim väckarklockan tidigare än vanligt för att hinna överraska Artur och hämta honom i stället. Oftast brukar de cykla, men i dag fick de skjuts till skolan av Leonarda som ändå skulle ut och åka. Livingstone hade troligen svalt ett kycklingben som han hittat i trädgården och behövde besöka veterinären. Därför kunde Kim och Artur inte bli hämtade efter skolan utan var tvungna att gå. – Vad ska vi hitta på i dag? frågar Kim. – Vi kanske kan spana på skummisar eller fånga småälgar, föreslår Artur. – Småälgar finns väl inte i stan, utbrister Kim. – Nej, men säkert borta i skogen, det har Leonarda berättat. Hon har visat suddiga bilder på flera stycken i ett fotoalbum, säger Artur. – Jag tycker vi bakar pepparmuffins och säljer till pensionärer, skrattar Kim. – Men vi går hem till mig och kollar läget med Livingstone först, säger Artur. – Så klart! håller Kim med.
18
De passerar biografen och gatan ner mot huset där Kim bor. De fortsätter vidare en bit till och när de nästan är framme, hör de ett konstigt läte. – Vad var det? säger Artur och stannar tvärt, så att Kim nästan snubblar. Då hörs det igen, ett muttrande och ett brak, som när ett träd trillar mot ett berg.
KIM & ARTURS SAMLADE STORDÅD
MURÄNAN MARIOS
HEMLIGHET
Kim och Artur bor i en liten stad som de flesta bara åker förbi med tåg och bil. Men ibland, ganska ofta faktiskt, händer det märkliga och spännande saker där. Det visar sig att Arturs granne, sjömannen Rune, har en hemlighet i sin lägenhet. Ett annorlunda husdjur som inte vill bo kvar. Kim och Artur bestämmer sig för att hjälpa till. Nu måste de bara komma på en listig plan. Häng med Kim och Artur in i ett blixtrande äventyr med allt från trånga hissar och guppande kycklingben till sura vaktmästare och köttätande pirayor. Kommer de kunna hjälpa Mario?
www.vistoforlag.se
www.kimartur.se