EN STOR LITEN VÄN
Per Henningsson
En stor liten vän Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text och illustrationer: Per Henningsson Gärdsmygsteckning sid 30 ritad av Alice Henningsson, 8 år Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-8073-084-6
EN STOR LITEN VÄN Per Henningsson
Till min älskade Alice
8
Idag är det riktigt skönt i Bosses skog. Det här är första dagen på året som solen faktiskt värmer. Det har varit en kall vår. Men nu har doften i Bosses skog äntligen ändrats från vinterdoft till vårdoft. Doft av varm jord som börjar leva. Bosse är sju år och han älskar sin lilla skog. Det har han gjort så länge han kan minnas. Ända sedan han var en liten plutt har han tagit sig ut i skogen på upptäcktsfärd. Bosse bor i ett gult hus. Det ligger på slutet av gatan. Och trädgården vetter mot en liten skog. Så fort Bosse var stor nog att kravla över den lilla stengärdsgården som gränsar mellan trädgården och skogen har han gett sig ut på sina utflykter. Eller ”expeditioner”, som Bosse själv kallar dem. Första gången han begav sig ut på expedition var han knappt ett år gammal och hans föräldrar hade blivit helt förskräckta. Bosse hade själv tagit sig över gärdsgården trots att han knappt kunde gå. Ingen vet hur. Plötsligt var han försvunnen och mamma och pappa hade irrat runt som yra höns i trädgården under några oroliga minuter innan de hittade honom på andra sidan gärdsgården. Undersökandes en vacker rosa vildros.
9
Det som drar Bosse mest till skogen är att i skogen känns det alltid bra. Det spelar ingen roll vad det är för väder. Om det regnar och blåser eller är vindstilla och varmt. I skogen känner sig Bosse alltid hemma. Det enda är väl att det är lite ensamt …, tänker Bosse. Om Bosse känner efter djupt inom sig. Eller inte så lite, förresten …, tänker han sedan. Men där stoppar han sig och viftar bort tanken. I stället skriver han ner en rad i sin anteckningsbok. ”Maskroser mit i höggt gräs – superlonga.” Bosse skriver en expeditionslogg för varje besök han gör i skogen. Så gott han kan. Han går i första klass och han kan skriva. Ganska bra. I Bosses loggbok skriver han ner sådant han utforskat. Det kan vara lite vad som helst. Något intressant eller ovanligt. En rolig ekorre, eller en märklig insekt, eller ett par maskrosor som växt sig ovanligt långa i sin strävan mot ljuset. Att skriva i loggboken ger varje besök i skogen en mening. Bygger på något.
10
11
Genom skogen går en fin mystisk stig mellan två gamla stengärdsgårdar. En stig som leder rakt ut i äventyret och fantasin för ett påhittigt och nyfiket barn som Bosse. Går man den stigen fram så kommer man till Bosses favoritplats. En fallen stock där man kan sitta och lyssna och titta, fundera och känna. Även idag har Bosse gått hit och sitter på sin stock. Tankarna på det där om ensamheten vill inte ge med sig.
12
Han vill inte tänka på det. Han vill njuta av sin skog och den nya härliga doften som finns i luften. Att våren äntligen verkar vara på väg. Om jag bara hade haft en kompis att dela det med …, tänker han. Så plötsligt slipper han ifrån tankarna när han hör en stark fågelsång en bit bort i skogen. En kraftfull och intensiv sång som Bosse inte känner igen. Som lyfter sig över all annan fågelsång i skogen. Måste vara från en stor fågel, tänker Bosse. Även om rösten är ljus. Han tittar och tittar, men kan inte se vem det är som sjunger. Så ser han på klockan att det är hög tid att gå hem för idag. Sen till middagen. Igen. Jag får leta efter fågeln i morgon, tänker Bosse och kilar i väg hemåt.
13
Sjuårige pojken Bosse och den lille gärdsmygen Gerhard har två saker gemensamt. Båda älskar sin lilla skog, men båda känner sig ensamma och längtar efter en vän. De träffas i skogen och en ovanlig vänskap växer fram. Men hur stark är vänskapen? Kan den till och med skapa vägar till ny vänskap? En varm berättelse om att finna en vän och om vad naturen kan betyda för ett barn.
www.vistoforlag.se