9789180660372

JULHÄLSNINGAR FRÅN

Den isländska lilla byn

Jo Thomas Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 3

2023-08-24 12:19

Julhälsningar från den isländska lilla byn

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 1

2023-08-24 12:19

Av Jo Thomas har tidigare utgivits på svenska: Den italienska olivlunden, 2021 Den franska lavendelgården, 2021 Den skotska vinterön, 2021 Den spanska körsbärsträdgården, 2022 Julhälsningar från ett slott i Normandie, 2022 Den grekiska honungsgården, 2023 Originalets titel: Keeping a Christmas Promise Copyright © 2012 by Jo Thomas

Omslag av Sanna Sporrong Översatt av Mary Stanley Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden 2023 ISBN: 978-91-8066-037-2 Bokförlaget Polaris, Stockholm www.bokforlagetpolaris.se

Papper fran

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 4

2023-08-24 12:19

Till de som togs ifrån oss alldeles för tidigt och deras efterlevande vänner och familjer.

De lämnar oss aldrig egentligen. Orden, råden, kärleken och humorn de förmedlade finns alltid kvar, överallt omkring oss, i de vi är och i de vi blir.

Till Liz Weedon, Polly Beavon och Jane Wenham-Jones

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 5

2023-08-24 12:19

Prolog

Då ”Det här är världens bästa möhippa!” säger Laura, öppnar locket på solkrämen, klämmer ut en klick i handen och smörjer in armarna och sina långa ben. ”Jag kan inte fatta att vi är här”, säger Meg och makar sig till rätta i solstolen. Joanna hade varit ute tidigt och paxat fyra platser med badlakan, precis bredvid poolen. Dagens schema var noga planerat. ”En hel, skön vecka på Costa del Sol för att bara slappa!” säger Laura. ”Det kommer bli kanon. Det har varit så kul att ordna.

Jag har tänkt ut allt!” meddelar Joanna som uppenbarligen inte kommer låta oss ligga och lata oss för länge. ”Tur det, för det här gör jag bara en gång”, säger Meg och öser på med solkräm och kisar mot solen som redan steker. ”Jag undrar var du kommer att fira din tjugofemåriga bröllopsdag”, säger jag från min solstol, där jag ligger och funderar på att ta ett dopp och på vad det blir till lunch. ”Där vi alla kommer vara!” svarar Laura. ”Lyckliga!” säger Joanna och applicerar läppglans med ett halvt öga på badvakten.

7

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 7

2023-08-24 12:19

”En till att stryka från listan och sedan återstår det bara en”, säger Meg till mig. ”Det är bara du kvar, Freya.” ”Jag har det bra som jag har det”, svarar jag. ”Jag har min karriär att tänka på. Någon romantik hinns inte med i ett stressigt kök.” ”Jag är orolig för att saker och ting ska bli annorlunda när jag gift mig”, säger Meg. ”Jag vill inte att ni ska tycka att jag inte ställer upp för er.” ”Du grubblar för mycket, Meg”, säger jag vänligt. ”Ibland måste du sätta dig själv först. Vi kommer alltid att ställa upp för varandra.” Jag plockar fram cavan jag köpte på taxfree på vägen hit, och plastglasen från badrummet i vår lägenhet. ”För tidigt?” frågar jag. ”Nej!” blir det rungande svaret. Jag korkar upp och fyller glasen. ”För oss!” säger jag och höjer glaset och smuttar. Sedan tar jag fram block och penna ur väskan. ”Jag har haft en idé till ett recept i bakhuvudet ända sedan middagen igår kväll.” Jag öppnar blocket och krafsar ner ingredienserna och smakerna jag klurat på. ”Du jobbar för mycket”, säger Joanna. ”Det är inte för mycket, det är bara det jag gör.” Jag ler. ”Men jobba inte så mycket att du glömmer att leva!” inflikar Laura. ”Vad säger ni? Ska vi köra en runda sanning eller konka?” ”Nej!” skriker vi. ”För vänskap!” Meg höjer glaset. ”Tror ni att vi kommer fortsätta med det här när vi är i fyrtio- och femtioårsåldern?” undrar Joanna. ”Göra kompisresor? Det borde vi!” ”Vi borde lova att göra det en gång om året”, säger Meg och lutar sig tillbaka med ansiktet mot solen.

8

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 8

2023-08-24 12:19

”Vad skulle ni vilja hinna göra innan ni fyller fyrtio?” frågar Laura. ”Skaffa familj”, svarar Meg snabbt och öppnar ögonen. ”Bli smal!” säger slanka Joanna och stryker händerna över sina smala höfter och kastar ännu ett getöga i riktning mot badvakten för att se om han lagt märke till henne.

Vilket han förstås har gjort. Alla lägger märke till Joanna. ”Äta på en restaurang med Michelin-stjärnor?” frågar Laura och flinar menande åt mig. ”Få en Michelin-stjärna!” skrattar jag. ”Bo i Paris”, säger Joanna drömmande. ”Jobba i Paris”, tillägger jag entusiastiskt. ”Se norrskenet!” utbrister Laura och slår armarna om sig själv. ”Vid jul. På min födelsedag!” Hon blir varm i kläderna. ”Dricka ett glas med någonting underbart med er och få se det i verkligheten. Jag har alltid velat se norrsken. Det verkar så … magiskt. Norrskenet på Island. Det skulle jag vilja göra innan fyrtio.”

9

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 9

2023-08-24 12:19

1

Nu ”Åh, men hjälp! Vad är det som stinker?” säger Meg, grimaserar och håller för näsan medan jag traskar efter henne genom den tunga dörren in i det ljusa, fräscha och moderna hotellrummet.

Jag släpper ner resväskan vid dörren och går raka vägen fram till fönstret för att njuta av utsikten. Det är mitt på dagen och solen håller precis på att gå upp. Men vi är här.

Det är så spännande. Jag vill bara ut och titta på allt.

Jag ser mig omkring i rummet som går i samma inbjudande, avspända och coola stil som hotellobbyn. Rena linjer, funktionellt och modernt med vita manglade säng­kläder, blåa plädar och handduksrullar. Det är snyggt, prydligt och kunde vara var som helst i hela världen. Det säregna äger tydligen rum utanför fönstret. Jag blickar ut på dimman som stiger över en mjölkblå naturbassäng, som en blå topas inbäddad i bomullsvadd i guldaffären, medan snön fortsätter falla och lägga sig på klippblocken runt omkring. Det finns en liten träbro och på andra sidan ser jag kvinnor i bikini, och män med bara axlar som sticker upp ovanför vattenytan. De sitter och pratar med lermasker i ansiktet medan snöflingorna dalar, vattenångan stiger och stearin10

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 10

2023-08-24 12:19

ljusens varmgula lågor flämtar. Vi har tagit oss till Island.

Jag tittar upp lite grann för att hindra eventuella tårar från att trilla. Vi är här för Lauras skull. Hon kan inte och därför gör vi det i hennes ställe. ”Vi ska hitta norrskenet, Laura”, viskar jag och håller om mig själv. Jag andas in djupt och känner axlarna sjunka.

Meg har rätt. Jag rynkar på näsan. Det är en konstig lukt. ”Kan vara avloppet. Det luktar som …” ”Fisar!” avslutar Meg allvarsamt, med händerna på höfterna. Hon blänger på mig som på en av sina ungar och jag försöker hålla mig för skratt. Men sedan brister det för oss båda två. Det är skönt att skratta och det påminner om hur mycket skoj vi har haft. När vi skrattat färdigt får jag till slut fram mitt svar, ”Jag skulle precis säga ruttet ägg.” ”Varför skulle ett badrum lukta ruttet ägg?” ”Det är ingen lukt man vill känna i ett kök heller, ska du veta!” säger jag.

Det är ett vackert badrum. Rent, funktionellt, med allt man kan tänkas behöva, från stora vita morgonrockar till travar med fluffiga handdukar, rengöringsprodukter och schampon. Om jag bara kunde se vad som var vad … Jag klappar mig på hjässan för att få tag i läsglasögonen, som jag behöver hela tiden numera för att läsa recept och restaurangbokningar. ”Fuktkräm, rengöringsvätska, skrubb …” läser jag på etiketterna. Allt jag kan komma på. Jag suckar en gång till och försöker bekämpa det dåliga samvetet för att jag är här och inte på jobbet. ”Precis vad som behövs”, säger jag medan vi besinnar och minns varför vi är här. ”Minus stanken”, säger Meg och skrattet bubblar fram igen. Det är som vi var tjugo igen, och det var humorn som höll i gång vårt kompisgäng på fyra.

11

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 11

2023-08-24 12:19

Efter att vi fyllt fyrtio handlade det mer om att stötta varandra genom tuffa perioder allteftersom livet satte sina spår hos oss. Men det verkar som skrattet finns kvar och det är gott att hitta tillbaka till det. ”Bry er inte om att packa upp. Vi måste byta rum”, instruerar en missbelåten Joanna, som störtat in från grannrummet med nerdragna mungipor. Vi slutar skratta.

Hon är lika lång och smal som hon var när hon arbetade på Grand Hotel, innan hon gifte sig med ägarens son. ”Jag löser det här med en gång. Följ mig!” säger hon. Vi gör som vi blir tillsagda utan tjafs.

Mycket har hänt sedan den där tiden på Grand Hotel, tänker jag medan Joanna föser oss tillbaka samma väg vi kommit, hjulen på kabinväskorna mullrar i korridoren, och vi låter oss ledas som skolbarn på utflykt. ”Det är svavlet i varmvattnet”, förklarar den propra receptionisten på felfri engelska. ”Det är geotermiskt. Det kommer från jordens inre. Det är en naturlig lukt. Vattnet är perfekt att bada i men inte att dricka, precis som våra varma källor. Allt varmvatten är gratis här på Island”, förklarar hon artigt. ”Vi värmer husen på samma sätt. Det är en fantastisk resurs och tillgång att kunna ta till vara det naturen bjuder på.” ”Jaha, naturligtvis”, säger Joanna och stryker handen över sin prydliga, släta page. ”Wow!” säger Meg. ”Det hade jag ingen aning om!” Vi nickar instämmande. ”Sanning eller konka!” Ett ungt möhippegäng anländer till receptionen bakom oss och vi vrider på huvudena för att titta på den larmande skaran i svarta t-shirts med sina arbetstitlar i vit text: brudens mamma, strultärna, brud. Det sistnämnda ordet står utsträckt över personen i ­frågas stora 12

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 12

2023-08-24 12:19

byst och tar ett par ögonblick att läsa. De bär ordensband och cowboyhattar och har händerna fulla med taxfree-­ påsar från flygplatsen. ”Åh nej”, säger Joanna. ”Det bådar inte gott för vår lugna helg. Förlåt.” Hon vänder på klacken – vita snörkängor med fuskpäls – och vallar oss längs korridoren tillbaka till rummen. ”Jag ber om ursäkt för lukten”, säger hon. ”Det är ingen fara”, svarar Meg och försöker hålla jämna steg med Joanna – på sina kortare ben. ”Joanna, sluta be om ursäkt. Det luktar okej. Som receptionisten sa, så är det naturligt. Det är sjukt att de har gratis varmvatten”, säger jag. ”Jag trodde att det här stället skulle vara lugnt och av­ sides. De flesta drar till Reykjavik och Blå lagunen”, förklarar hon. ”Ärligt talat, det är perfekt”, försäkrar Meg. ”Då så, jag lägger ut helgens schema i Whatsapp-­gruppen.

Allt är bokat och klart.” ”Jag vill bara ta det lugnt på spa-hotellet, med massor av behandlingar och hänga i varma källor”, säger Meg. ”Och titta på norrsken. Det är ju det vi alltid sagt att vi ska göra”, tillägger Joanna. ”Och anledningen till att vi är här”, bekräftar jag. ”Vi lovade. Jag hoppas verkligen att det går.” ”Så där”, säger Joanna efter att ha klickat på skicka.

Våra telefoner plingar till. ”Där står allt, inklusive sista dagen-schemat och flyget hem på måndag”, upplyser hon. ”Tänk inte på det nu. Vi har ju nyss landat!” säger jag och vill njuta av varje sekund innan jag beger mig hem till den mest hektiska tiden på året. ”Jag har sju missade samtal. Det är bäst att jag svarar”, säger Meg och går undan. Jag följer henne med blicken, 13

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 13

2023-08-24 12:19

och det gör Joanna också. Detta är precis den paus hon behöver. Det var riktigt krångligt för oss allihop att komma iväg och jag är överlycklig att vi fick till den här helgen. ”Mer bröllopsstress”, säger jag till Joanna och ser hur Meg sätter mobilen mot örat och går in i sovrummet, hur det snöar utanför det stora fönstret där inne, hur det ångar från den varma källan. Jag vet att hon inte kommer att se något av det så länge hon sitter i telefon med en av sina otaliga familjemedlemmar. ”Det är säkert hennes före detta svärmor som tjatar igen”, konstaterar Joanna. ”Eller de vuxna barnen som vill ändra bordsplaceringen för att de vägrar sitta med Toms släkt.” ”Nähä!” utbrister jag med stora ögon. ”Jo. Har du inte hört det senaste?” ”Jag …” Jag känner mig skuldmedveten. ”Det visste jag inte. Jag har missat en massa Whatsapp-meddelanden. Det har varit fullt upp med att förbereda julmenyn och premiären för den nya restaurangen”, säger jag, arg på mig själv. ”Men det är bara …” Jag räknar i huvudet ”… två veckor till Megs bröllop.” ”Jag har erbjudit mig att ta över, som närmaste brudtärna”, säger Joanna. ”Är du närmaste brudtärna?” säger jag. Utan att veta varför känner jag mig plötsligt sårad. ”Ja, men det är logiskt. Du har inte tid, särskilt inte om din chef ber dig sköta den nya restaurangen. Men Meg envisas med att göra allt själv.”

Det har hon rätt i. Jag har inte tid. Jag borde inte ens vara här men det fanns inte på kartan att missa detta. ”Du är så duktig på att organisera. Men håll mig informerad om vad som händer.”

14

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 14

2023-08-24 12:19

”Om du läser dina meddelanden”, replikerar hon, halvt på skämt.

Jag kollar dem nu. Det finns flera från min chef, foton på nya lokaler, restauranger och butiker till uthyrning eller försäljning. Jag önskar att jag var där och involverad i beslutsfattandet, fick ha ett finger med i spelet med att välja ut det nya stället, känna mig mer delaktig, men det fanns inte en chans att någon av oss skulle ha tackat nej till den här resan. Jag dubbelkollar mina meddelanden. De är bara arbetsrelaterade, ingenting från någon annan. Jag slår av telefonen, som vi lovat varandra att göra, för att sedan snabbt sätta på den igen, bara för att kontrollera att jag inte missat något från restaurangen. Men det finns ingenting.

Det verkar som de klarar sig bra med min långa instruktionslista, och jag stänger beslutsamt av den igen.

Joanna har helt rätt. Jag skulle verkligen inte ha tid att hjälpa till med något bröllop. Särskilt inte om Wilfrid in­­ friar sitt löfte om att ge mig min egen restaurang som köksmästare. Att ta ledigt nu var visserligen svårt men resan var planerad sedan länge, redan innan Meg kungjorde att hon och Tom äntligen skulle gifta sig och innan jag visste att det var fråga om en ny tjänst för min del. Men jag var tvungen att göra verklighet av den här helgen. Ingen av oss skulle ha missat den. Vi är här för att se norrsken på det som skulle blivit Lauras fyrtioårsdag. ”Hur ligger landet?” frågar Joanna. ”Bra. Kollar bara att jag gjort allt jag skulle innan jag stack från restaurangen.” Jag återvänder till nuet. Där ute, i detta snöiga sagoland, ska vi koppla av och hedra vår älskade vän Laura. ”Det vet du att du gjorde. Du sliter ut dig”, upprepar Joanna.

15

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 15

2023-08-24 12:19

Jag skrattar och viftar med handen. ”Det är inte slitsamt, det är en livsstil. Man har inte tid med något annat när man driver restaurang.” Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är mitt liv. Det är min identitet. ”Och inte vilken restaurang som helst.” Hon höjer ett ögonbryn. ”En prisbelönad restaurang med Michelin-stjärna. Du skryter för lite! Laura skulle fått dig att basunera ut det från hustaken.”

Hon har rätt. Men det surrar fortfarande i skallen medan jag går igenom allt på jobbet. Jag måste lära mig att stänga av, det är jag medveten om. Det säger alla. Det är inte så lätt men jag ska göra ett ärligt försök. Det här veckoslutet är för Laura. ”Okej”, säger hon. ”Vi har trekvart på oss att packa upp för att hinna till spaet innan lunchen på restaurangen. Jag har bokat en bil senare för att köra ut och titta på norrskenet. Har du bubblet vi köpte på flygplatsen?” ”Japp.” Jag klappar på handväskan där den fina årgångschampagnen ligger. ”En speciell flaska för att skåla för en speciell tjej.” Det är långt ifrån cavan vi firade med i Costa del Sol, då Laura berättade om sin dröm: att få se norrsken.

Nu är vi här, på hennes fyrtioårsdag. Som vi lovade när hennes liv led mot sitt slut. Det gick rasande fort. Efter diagnosen trodde vi att vi skulle hinna, men det gjorde vi inte. Men vi hann i alla fall lova att fira hennes fyrtionde födelsedag åt henne, och leta upp norrskenet.

Vi var tjugo när vi började med vår bucketlist. Fast då var det knappast en bucketlist, bara en samling idéer, saker vi ville göra, se, framtidsdrömmar.

Jag ville äga en restaurang och funderade konstant på olika recept. Jag drömde om att besöka krogar med Michelin-stjärnor och till slut jobba på en. Nu gör jag det. Jag 16

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 16

2023-08-24 12:19

drömde om att arbeta i Paris, vilket jag också gjorde ett tag och lärde mig av de bästa kockarna. Det var efter mammas död. Innan det koncentrerade jag mig enbart på hotelljobbet, på att laga mat åt henne, och det var där jag träffade Mark. Vi arbetade skuldra vid skuldra i hotellköket.

Joanna ville ha en viss livsstil. Hon drömde om en stor villa, fina semestrar, snabba bilar och skidresor. Hennes första äktenskap, med sonen till ägaren av hotellet där vi arbetade, fallerade: han var kokainmissbrukare och blev till slut sparkad från familjeföretaget tills han ordnade upp sitt liv. Det gjorde han aldrig. Hon hittade rätt man och levnadsstandard på andra försöket. Han var en gäst som brukade ta in på hotellet på sina affärsresor, äldre än henne och redo att se världen med sin nya fru.

Laura längtade efter äventyr: åka zipline, köra forsränning, springa maraton och titta på norrsken.

Redan då ville Meg ha ett stort bröllop med vit klänning och skaffa familj. Om vi bara anat hur livet skulle se ut när vi fyllde fyrtio. Meg skilde sig men lyckades på något vis behålla sin före detta svärmor, fick några bonusbarn och jobbar dygnets alla timmar. Och för min del, tja, det var nära att mina drömmar gick i uppfyllelse. Men jag är nöjd med tillvaron. Livet har artat sig bra.

Jag tänker på den nya restaurangen, mitt kök, mina regler, och drar på munnen. ”Vad kul vi ska ha den här helgen.” Joanna klappar i händerna. ”Sova, slappa, massagebehandlingar, varma bad, titta på norrsken”, säger hon samtidigt som jag öppnar hennes Whatsapp-meddelande till mig och Meg och stirrar på det fullspäckade schemat. ”Det är väl inte för mycket, eller?” Hon ser lika ängslig ut som en tävlingsdeltagare i Hela England bakar, som inväntar bedömningen från Paul Hollywood.

17

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 17

2023-08-24 12:19

”Det blir bra. Jättebra, ärligt!” försäkrar jag. ”Tack för att du fixat allt. Om det inte vore för dig tror jag inte det skulle blivit av.” Det var hon som bokat flyg och hotell, vilket jag aldrig skulle fått tummen ur och gjort. Inte Meg heller, som jobbar på vårdhem, samtidigt som hon arrangerar bröllop och trixar med styvbarn och före detta ingifta släktingar. ”Nu packar vi upp och drar till spaet. Vi kan åka ut efter lunch och titta på norrsken. Jag vill bara att allt ska bli fulländat”, säger Joanna. ”Det kommer det bli också!” svarar jag och stoppar undan telefonen. Jag ska absolut inte tänka på restaurangen den här helgen. Det lovade jag mig själv. Och jag lovade mina vänner att, bara för ett veckoslut, släppa jobbet. Vi ska hedra Laura.

18

Thomas-Julhälsningar-Inlaga-Tryckoriginal-230824.indd 18

2023-08-24 12:19