Viveka Eriksson
älska dig själv först så hjälper du från ljuset
HANDBOK FÖR SÅRADE HELARE
VIVEKA ERIKSSON
HANDBOK FÖR SÅRADE HELARE - älska dig själv först så hjälper du från ljuset
© Viveka Eriksson 2022 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8057-987-2
Denna bok tillägnar jag Hannah och Emil, mina älskade barn. Jag har alltid vetat att min kärlek till er sträcker sig över tid och rum. Till Marta och Ingegärd, min mormor och mamma, vill jag uttrycka min djupaste tacksamhet för att ni tog på er uppdraget att lära mig denna livsläxa.
Innehåll INLEDNING
9
DET HÄR ÄR VAD JAG TROR OM HJÄLPANDE
10
MYTEN OM DEN SÅRADE HELAREN
14
ÄR DU EN SÅRAD HELARE?
16
ÄG DIN BERÄTTELSE – ÄG DITT LIV
17
JAG SKA TA HAND OM MIG SJÄLV FÖRST
19
MIN RESA
23
EFTERORD
99
HÄR ÄR FEM INSIKTER JAG GJORT UNDER MIN RESA
101
Till lilla Viveka Flickan hette Viveka. Hon var en helt vanlig liten flicka, ändå alldeles olik alla andra. Det sägs att hon inte överlevt om det inte varit för att hon föddes i maj när göken gol och körsbärsträden stod i blom. Hennes mormor och morfar hade hämtat henne när hon var nyfödd och skrynklig och inte fick sin mammas bröst. De tog hand om henne och uppfostrade henne och gav henne all kunskap om livet de själva hade samlat. Hon växte upp till ett behagligt barn, med stora blå ögon och ljusblont hår. Lilla Viveka visste tidigt att hon var född med ett kall. Hon var en hjälpare. Hennes medkänsla med allt levande var total och hon kände sig lika nära det ljusskygga krypet under en sten, som stjärnorna på himlen. Men inget gjorde den lilla flickan så glad som blommor. När hon fick hjälpa sin morfar att vattna ringblommorna i rabatten och han visade henne hur sömntutan öppnade och stängde sina kronblad på morgonen lyste hennes ögon och hennes skratt hördes vida omkring och gladde människorna. Den lilla flickan tyckte att hon hade sin framtid utstakad. Hon skulle fortsätta vara glad och njuta av allt det vackra. Lite kunde hon ana hur svårt det skulle bli. Hur hon skulle såra andra och göra sig själv olycklig på vägen.
7
Under många år skulle mörkret fylla hennes hjärta. Men hon gav aldrig upp. Hennes envisa försök att bli den hon var menad skulle till sist bära frukt. Det här är berättelsen om hennes resa.
8
INLEDNING Det här är en bok för dig som gått igenom egna svårigheter och någon gång känt att du hjälpt andra för mycket och på fel sätt. Jag själv är en sådan person. I boken delar jag med mig av min livshistoria och de insikter jag gjort om hjälpande. Ta till dig det du tycker du behöver och låt resten vara. Jag gör inga anspråk på att ha en objektiv sanning eller en lösning för alla.
9
DET HÄR ÄR VAD JAG TROR OM HJÄLPANDE: Självuppoffring och martyrskap är det största hindret för ett sunt hjälpande. Om ditt hjälpande utgår från en brist är det inte hälsosamt. Varje försök att ge en annan människa något du nekar dig själv tillgång till; kärlek, omsorg, medkänsla, skapar på sikt bitterhet och sjukdom hos dig själv. Bilden av den osjälviska hjälparen som till priset av sitt eget välbefinnande oförtrutet står till förfogande för sin medmänniska är en gammal programmering av vårt omedvetna som inte leder till helande för någondera parten. Istället är det genom att hela oss själva först som vi blir mer tillgängliga för andra. Hjälpande kräver balans. Trots att konsekvenser som sjukdom, utbrändhet och beroende ofta följer i spåren på ett ensidigt hjälpande både i jobbet och privat, väljer många att inte vända blicken mot sig själv för att tillgodose sina egna behov. Själva lidandet blir ett beroende och den del av dig själv som du väljer att identifiera dig med. Självuppoffring och martyrskap kommer som resultat.
10
Jag svarade med fingrarna korsade bakom ryggen precis som jag alltid gjort: ”Ja visst mormor, det ska jag göra, Jag lovar.” Sedan tillade jag som jag brukade för mig själv: ”Men inte som du tror. Jag ska ta hand om henne på mitt eget sätt. Jag ska ta hand om mig själv först.” Efter det var proceduren över och jag kunde börja andas igen.
Foto: Daniel Ureke
”Ta hand om din mamma, Viveka. Lova mig att du tar hand om din mamma när jag är död.” Mot bakgrund av myten om den sårade helaren berättar socionomen och terapeuten Viveka Eriksson om hur hon räddade sig från löftet att ta hand om sin psykiskt sjuka och narcissistiska mamma och istället valde att följa sin inre röst. En resa genom generationers mönster av beroende och medberoende till djupare dimensioner av verkligheten och en ny bild av sig själv.