Jehovas Vittnen
Sanningen om "Sanningen"
Medlemmar och avhoppare avslöjar
JehovasVittnen
Vadärsanningen om ”Sanningen”?
Medlemmaroch avhoppare avslöjar
Prolog
”Lillskogen” kallades denfridfulla ochvackra skog utanförJönköping, somvar minbarndomsandligasmultronställe.När jagkände migövergiven,kunde jagfalla på knä vid en stor sten ochbetillGud om styrka.Stenenförkroppsligade förmig en gudomligmaktsom genomströmmar allt.Jag förnam atteftersomstenenhadeöverlevtsen urminnestider, måsteden kunna ge migmer livskraft. Jagkände migockså trygg medden gode herden Jesusi söndagsskolan.Hansblida ögon logmot mig på de bilder,som vi klistradeini våra häften.
Menmin trygga tropåGud utmanadesden dagendåjag hittadeenbok, sommin morgömtlängstini ettskåpi vårt sovrum,som Jehovasvittnen kallar”Paradisboken”.Jag blev nyfikenpåvad denkunde innehålla, inte minst eftersom min moraldrigbrukade gömmavåraböcker. Honville ju attjag skulle lära migläsainnanjag börjadeskolan. Medanjag medspänning bläddradeigenom ”Paradisboken”,fastnade mina ögon på en fasansfull illustrationavden kommande Domedagen, Harmageddon, då Jehovasvittnen tror attJehova kommeratt utgjutasin hämndöveralla somintetrorpå honom. Attdödasi Harmageddon innebäratt dödasoch att aldrig få upplevadet jordiska Paradiset, ”Nya tingens ordning”,som Jehova utlovatåtsinatrogna.Påenbild sågjag Jehova riva ut ögonenpådem,som inte velatse”Sanningen”. På en annanbildslethan av öronenpådem sominteve-
Vadärsanningenom”Sanningen”?
lathöra”Sanningen”. En tredje bild visade hur hanryckteut tunganpådem,som inte velatpredika Guds ord.
Jagstirrade på de skrämmande bilderna av en gud som tygellöstutgjutersin vredeöversyndare. Mina tankartystadesavchockenoch detenda jaghörde varmitthjärtas bultande.Frågornasnurrade runt imitthuvud somiencentrifug: Fanns verkligen syndaresom iBibelnbenämns ’getter’, somMin Gudskulle döda vidHarmageddon? Kunde Min Gudvarasågrymatt han tänkte hämnas föratt jagtvivlat på atthan skulle bota minfar från hans livshotande sjukdom?Skulle MinGud till vilken jagbad bönen’Gudsom haver’ varjekväll,komma atthämnas på migsom på de syndiga människorna på dessabilder?Nej,det kundeintevara möjligt! MinGud hade ju besvarat minbön om atträdda minfar,när jaghade ängslats föratt han skulle dö ifrån mig?
Underminaförstaskolårdök fundamentalistiskaskrämselmoment upp igen.Särskiltskrämde migMormonkyrkans namnskylt”Sistadagarsheliga”,när jagendag iveckan passerade denpåväg till slöjdlektionen. Tänk attdet fanns fler samfund än Jehovas vittnensom troddeatt Domedagenvar nära!Det varennyhet! Skulle någon befinnas helig när Guds Domedagvar inne?I Svenskastatskyrkans barnförening, somjag varmed i, hade ingenhotat ossmed Domedagen. Paradisbokens förvanskadegudabild lyckadestrots allt inte beröva migmin barnatro,eftersomjag isöndagsskolan
Medlemmaroch avhoppare avslöjar
hade lärt migatt Gudärljusoch kärlek,att hanälskade mig ochatt om jagtroddepåhonom, så skulle hanalltid beskydda mig. Dengode herden Jesusvar mintrygghet. Minmor varintetroende,men hade förståttatt detskulle bita på mig om hon hotademed Jesus. Jagglömmer aldrig hennesord en kväll vidsängdags: Jesuskommeroch tardig,omduinte berdin aftonbön! Senhon gått ut ochstängt dörrentillsovrummet,bad jaginte, bara föratt se om Jesusverkligen skulle komma föratt röva bort mig. Både ”Paradisboken” och minmorshot om Jesusmisslyckadesmed atttillintetgöra mintrygga Gudstro. MenGuds godhetvar inte längrelika självklarsom tidigare förden 6-åring, somtagit sigentitti ”Paradisboken”. De traumatiserande bilderna i”Paradisboken” skulle ha kunnat krossa mintro somett klubbslag mot en glasskiva. Istället gavden migenlivstidsvaccinationmot Jehovasvittnenskravpåsanningsmonopol.
Sommaren 1970när jagvar 16 år ochmin moroch jag semestrade ihennesbarndomshemienidyllisksmåstad, komhenneskusin Vera medsin dotterEmma, minyngsta syssling, somvar imin ålderoch hälsadepå. Jagvar nyfiken på vadsom hänt iEmmasliv,eftersomjag inte hört av henne senvilekte meddockor. Hemmahos hennes familj hade jag känt migtrygg,fri ochgladtillskillnad från hemma.En gång hade vi plockatkörsbär ihennesmormors trädgård och kokatsaftpådem somvisen drack medkanelbullartill. Jag råkade då stötatillmittglassåatt saften vällde ut överden vita damastdukenoch blev rädd förvad somnuskulle hän-
Vadärsanningenom”Sanningen”?
da.Skulle Emmasmormorbli arg? Ingeti denstilenhände, kunde jaglugntmen förvånat konstatera.
NärEmmanubemötte migsom en främling, kändes vår barndom oändligtavlägsen. Jagblevobehaglig till mods och tyckte atthon varmalplacerad iden gamlaslitnafåtöljdär morfarbrukatsitta varjekväll ochlyssnapåDagensEko. Vadhadehäntmed henne?Hennesgammaldagsdräktkjol räckte nedanför knät. Stackare,som måstegåomkring isådana tråkigatantkläder!,var minförstatanke.Kvinnori Jehovasvittnen måsteklä sigså, om de inte skabli kritiserade iförsamlingen föratt vara oanständigt klädda.Defår inte hellerklä sigi långbyxor.Emma påpekade attdet varbevisat attkvinnoöverfallenökatsen korta-korta kjolar blivit på modet.
Jagkände attnågot oåterkalleligengåttförlorat, närhon gavmig en avvaktande,misstänksam ochdistanserad blick. ”Sektblicken”, kallarjag den. Densäger meränord ochgår inte atttamiste på.Den skjuteruturpupillerna somprojektileroch fokuserarpåensom om denmätte ensmoraliska storlekmillimeterför millimeter.Den sägeratt jagintefår komma ettstegnärmare,därföratt Vittnetdåkan besmittas av minvärldslighet. HurhadeEmmakunnatförändras så? Vadvar dethos Jehovas vittnensom drev Emmasfar att stänga sinkonfektionsfabrik,för atti ställetbörja predika från dörrtilldörr?
Medlemmaroch avhoppare avslöjar
Efterdet märkliga återseendetmed Emma,blevjag nyfikenpåhenns annorlunda livsom Vittne.Därförföljdejag medhenne ochhennestrossyskon till derasmöten iRikets saloch även ut "i tjänsten”påfältet",mestpålandsbygden. Derasisolering skapadeabsurda idéer om ”världen”. Om kvinnansom öppnadedörren, närdeknackadepå, hade en hårknut inacken,kommenteradeEmmaatt hon säkert var pingstvän.Hon viskademed en rysningatt hon hade känt onda krafteromkring henne.Enångestfylldsvart-vit livssyn hade senungaårinpräntats iEmmaoch hennesvänner: Antingenvar tillvarongod somi församlingeneller ond somi ”världen”utanför Jehovasvittnen.Jag upplevde attdet var rent av oförskämt, attutanförvarningkomma hemoch skrämmaupp folk medatt de skulle gå underi Harmageddon,omdeinteförändradesinaliv.Motstridiga känslorhotade attspränga itumittunga hjärta:Å enasidan kunde jag förstå Vittnenasiveratt förkunna,eftersomdeverkligen trodde,att detbaravar någrafåårkvartill1975,innanalla somintetillhörde sekten skulle dömas till deneviga döden.
NärHarmageddoninteinträffade1975,kom Sällskapet Vakttornet ut medennyprofetia om attjordens undergång skulle skeinnangenerationensom levde 1914 hade dött. Även om jagaldrigtrodde på attHarmageddon verkligen skulle komma attinträffa, kunde jagintelåtabli attförundrasöverVittnenas orubbliga troi en världdär tron på Gud alltmerslitits sönderavenöverdriventro på människansförnuft.
Vadärsanningenom”Sanningen”?
Efter1970 hördejag aldrig någotfrånminasläktingari Jehovasvittnen.Men Emmasmor förfärades överatt jagläste teologi, eftersom hon tolkadedet somatt jagblivit involveradi statskyrkans ”falskareligion”.Jehovasvittnen hävdarjuatt alla andrakristna trosriktningarärirrläror. Emma avslutadetvärt vårbrevväxling då hon insågatt jaginte tänktegåmed iJehovas vittnen.Jag kände detsom om jag dumpatsi en riskbox förgiftigt avfall.Efter mitt sistamöte medEmma,har jagoftaundrat:Vad är detsom lockar någon attgåmed iJehovas vittnen? Varförger manupp sitt självbestämmande ochlämnardet ihändernapåSällskapetVakttornet?Vilkasociala koderstyrJehovasvittnensliv?Varför stannarman kvari Jehovasvittnen,trots attnågot känns fel?
Vadärdet somdrivermedlemmarna attacceptera sektensdirektiv atttaavstånd från sina avhoppade släktingar?
Trotsatt Jehovasvittnen taravstånd från ”världen”, vill de inte blibetraktadesom en sekt,utansom en kyrka, somär lika öppenmot omvärldensom de flesta andrafrikyrkor. De försvarardetta medatt de ju gårutoch förkunnarför folk ”i tjänsten”. Jagtyckeratt detta tvärtombevisar attdeärslutna.
Ingenutanför derasgemenskap kommertillderas möteni Rikets sal, om maninteförst blivit uppsökt av dem. Vittnena somknackar dörrmåste,innannågon utanförstående släpps in på ettmötei Rikets sal, förstredovisa sina anteckningar om de uppsöktaför äldstebröderna.
Medlemmaroch avhoppare avslöjar
Jehovasvittnensinrestruktur visarävenden på en slutenhet. Denöverensstämmermed de kännetecken försekter somreligionssociologin brukar framhålla: Medlemskapet är frivilligt menhar en spärr. IJehovasvittnen innebär detta,att mandöpersig efteratt ha studeratsektens lära. Sommedlemfår manintesjälv fatta viktigabeslutomsektens lära ocharbete. Manuteslutsomman negligerar sektens moralkravoch sätter sina fritidsaktiviteter,omvilka man måsterapportera om till äldstebröderna, framföratt vara aktivinom sekten.Man ansersig tillhöraenutvaldelitoch idoliserarsektledaren,vilketleder till attman hamnar ikonflikt medsamhället.
Närjag hälsadepåenfamilji norra Skåne2007,fickjag veta,att de varJehovas vittnen. Jagryste till,när jagsåg någotsom jagsettförri Emmasögon: Sektblickensom avvaktande granskademig.Nästa gång jagbesöktefamiljen, var äldstenHaralddär,som sågsin chansatt värvaennymedlem. Hanlånademig därför en film medvetenskapliga bevis om varförman inte börtaemotblodtransfusioner, föratt vi senskulle kunna diskuteraden.Haraldöppnade dörrarnaför migtillendoldvärld av girighet, mobbing, pedofili,barnmisshandeloch skrämmande profetioromHarmageddon. Allt underenmycketbelevad ochvälputsadfasad.Han framstod somenseriösoch omtänksam medmänniskamed en orubblig trohetmot bibelordet.Jag berättade förhonom, om hur skräckbilderna i”Paradisboken” ruskat om min gudstro. NärHaralddåförnekade attdet förekommitsådana Vadärsanningenom”Sanningen”?
bilder isektens böcker,försvannrestenavmittförtroende förJehovasvittnen förgott.
Senmötet medHaraldhar jagsöktupp ochsamtalatmed både aktivaJehovasvittnen ochavhoppare samt iakttagit vadsom sker på Jehovasvittnensmöten.Eftersomjag aldrig självvarit ettVittne, utan harhaftett distanseratförhållande till sekten,såhar ingetsekteristiskt medberoende hindrat migfrånatt utforska vilkadrivande kraftersom styr Vittnenasliv.Avhopparesberättelser om pedofilövergrepp inom sekten,som inte polisanmälts,förbudetmot attumgås med avhoppadesläktingaroch motatt acceptera blodtransfusioner, haröppnatminaögon fördeäldstes likgiltighetför medlemmarnaskänslor.När mediaavslöjade attdeäldsteinte polisanmälerpedofilövergrepp inom församlingarnasom medlemmarrapporterattilldem,beordrade SällskapetVakttornet alla äldstebröder,att avyttrasinaprotokoll, både ipappers-och digitalformmed dessa anmälningar. Till följd av attSällskapetVakttornetkrävtspåstora skadestånd föratt inte ha polisanmält pedofiliinomsekten, tvingadesde2012 attsälja sitt högkvarteri Brooklyn, NewYorkCityoch flytta till Warwicki norra delenavNew York State, därdet nya högkvarteret varfärdigbyggt 2016. Sammaårmeddelade NewYorkPostatt detgamla Vakttornetshögkvarter snart skulle komma attägasavDonaldTrumpssvärson Jared Kushner, då hans investeringsgrupp ingått ettaffärsavtal
Medlemmaroch avhoppare avslöjar
medSällskapetVakttornetomatt köpa denenorma byggnadenpåColumbiaHeights för340 miljonerdollar1 .
Dethar varitsvårt förmig attfåavhoppareatt berättaom hurtiden isektenoch upplevelsernaefter avhoppetpåverkat dem. De vill inte påminnasomdetta,utanvilllägga dem bakomsig.Desom harställtupp på attberätta,har haft minnena från sekten på en viss distans, förstdådehunnitåterhämta sigoch blistarkare. En nybliven avhopparessituation är svår.Man tvingasini en ny ochheltfrämmandevärld somman indoktrinerats tillatt troärheltgenomsyradavdet onda.Avhoppare klagar överbristen iSverige på avprogrammeringsterapeuter.Utansådantstödåtervänderdeiblandtill sekten på grund av attdehar svårtatt anpassa sigi sinnya tillvaro.Det bästastödetfår de från andraavhoppare.Medlemmar ideras före detta församlingkommeroftaatt försöka påverkaavhopparen attåtervända,eftersomdevet hur svårt detäratt klippa av bandentillden tidigaregemenskapen. Sekten menaratt om manlåtit döpa sigini sekten,har man förbunditsig attförbliett Jehovasvittne, eftersom mandå avgivitlöftetatt föralltid ta avståndfrån”världen”.
Jaghar varitpåJehovasvittnensmöten undertäckmantel av attvaraintresseradför egen delavatt studera ”Sanningen”, somdekallarsin lära.Påsåsätthar jagkunnatkomma Jehovasvittnenstänkesätt,bibeltolkning, värvningsmetoder
1https://nypost.com/2016/08/04/kushner-investor-group-closesdeal-for-watchtower-building/ Vadärsanningenom”Sanningen”?
Manuset innehållerenprolog om närvissa imin släkt anslutit sig till Jehovas vittnen, sekten Jehovas vittnens historiska bakgrund, hegemoni, bibeltolkning, medlemsregleroch mina rapporter iform av bandade upptagningar av intervjuer och föredrag på deras möten. Avhoppare berättar om manipulation och hyckleri inom sekten, pedofiliövergreppsom inte polisanmäls och där den utsattetrakasseras, den sociala isoleringenefter avhoppet, då avhopparnas familjer,som är kvarisekten, förbjuds att träffa dem, självmord närderasbarnavden andre föräldern som är kvar isekten, indoktrinerarderasbarnmed att avhopparenärdemonbesatt, den ångestfyllda svårigheten för avhoppare att anpassa sig till ett nytt liv,fruktan för
Harmageddon, uteslutning från sekten av homosexuella, förbudet att skiljas endast pg a otrohet, kvinnoförtryck både iförsamlingen och hemmet.
Det växte fram ett starkt behovimig av att dela med mig av de omänsklighetersom medlemmar och avhoppare indirekt eller direkt avslöjade. Detta dels efter att jagchockades av hur mina släktingar personlighetsförändradesefter att de anslutit sig till sekten. Dels efter att jag senare förvånades överden brist på individuell frihet som medlemmar och avhoppare ådagalade för mig genom intervjuer och självständiga redogörelser.
Sen 2007 har jag kontinuerligt samlat dokumentation från mina kontakter med sekten Jehovas Vittnen. Jag är inte, och harsjälvaldrig varit, medlem av denna sekt, utan har deltagit på en del av derasmöten och sammankomster.Dessutom harjag intervjuatbåde dess medlemmar och avhoppare, för att få en mer fullständig bild av sekten. Detta hargett mig en djupare insyn i sekten, än om jag bara hade talat med avhoppare. Jag har återgett rapporter från media om olika viktiga händelser både idess äldre och nutida historia.