Issuu

Sex Österlenpennor medsantoch blandat

GUNNEL MÖLLER • DAGLUNDBERG • GABY GUMMESSON

DORIS RIEDEL • MONIKA OLIN WIKMAN • ANDERS AHLBOM

Sex

Österlenpennor

m med d sant t o och h b bllanddaat

FotografiAndersAhlbom

Förlag:BoD –Books on Demand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD– Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN:978-91-8057-702-1

Pennskrinet

Förord 7

Gunnel Möller 8

Klädsimi Ronneby hamn 9

En obruten horisont 14

IJemen ochEritrea 21

DagLundberg 27

Tack förhjälpen-ett minne från Hinseberg28

Talesätt,episoderoch anekdoter-ett axplock30

Någratankaromvänskap 38

Vardet bättre förr?41

Gaby Gummesson44

Litenbrori mörkavinternatten45

På åretsförstadag 48

Inopereradväckarklocka? 52 Lyckofilosofi58.

DorisRiedel61

Närjag varbarn62

Djuren imin trädgård 66

Monika Olin Wikman 72

Barnet 73

Väntan 76

Anders Ahlbom 79

Flyt 80

Rättvisa 87

Detgoda livet94

Förord

Vi kallar ossSex pennor,som så ofta sammanfördaavenren slump. Inspirationtillbådebok ochnamnkommerfrånengrupp författaresom kallar sigÅtta fat, somi sintur inspireratsav gruppenÅtta glas.Stora skor attfylla skulle detvisasig.Båda våra föregångarehar festat på Gästis iBrösarp.Det harviockså, ochdär lyckades vi fyllautderas skor.

Både fatgruppenoch glasgruppenärnoga medatt beskriva hur de väljer sina temannär de skriver, mendeförklarar ocksåmellan radernaatt ingenegentligenbrydde sigomtemanautanatt var ochenskrev detsom föll henne in.ViPennor hartagit dettilloss ochärnöjda medatt alla skriveromnågot somintresseraross och kanske roar oss. Ingentinghar ifrågasattsoch under våra möten ochdiskussioneravtexternahar ingennegativ kritik yppats,bara konstruktiv ochpositiv.Enmycketvänligoch uppmuntrande grupp. Somdet visarsig är texterna olikatillinnehåll ochtillstil. De täcker såväldet första andetagetsom detsista ochenhel del däremellan.

Varoch en av Pennorna är presenteradi anslutning till sina texter.Det är en varierad grupp. Detsom varierar minstärkanske åldern sominteärsärskiltlåg hos någon. Någraärbarnfödda på Österlen ochdehar underhållitoss andramed berättelseromlivet på landsbygdeni sydöstraSkåne underförra århundradet.Andra harkommitinflyttande underårenoch medförundran och beundran tagitdel av hur livetlevspåÖsterlen. En delavdetta finns ivåratexter. Vi håller alla till itrakterna kringSimrishamn menvihadeinga svårigheteratt ta ossupp till Gästis iBrösarp.

Vi harhaftförmånenatt diskuterabådevåraegnatexteroch författarskap istort medPCJersild.Det är vi mycket gladaoch tacksammaför.

Gunnel Möller

Landkrabbaochbanktjänstemansom kastadelossfråntryggheten ochseglade jorden runt.

Jagföddes iSimrishamn, ochefter avslutad skolgång gick flyttentillMalmö.Många år senare varjag tillbaka imin barndomsstad, ochsåendag kom denstora kärleken in imittliv. JagträffadeÅke.Liksomjag,ville hansevärlden.Han lyckades övertyga migomatt detärmöjligt atttasig runt jorden ienliten segelbåt.Jag,som aldrig förr imittmer än 40-åriga livvarit ombordpåensegelbåt, lockades av äventyret. Vi såldehus och ägodelar, lossadeförtöjningarnaoch gavoss iväg.

Klädsimi Ronneby hamn

Sjörapporteni radioenfredagskväll sommaren 1989:

”Utsikterför södraoch sydöstraÖstersjön: imorgon sydväst omkring12meter persekund. Underkvällen avtagande.God sikt.”

Jagförstod atttelefonenskulleringa inom någraminuter.Jodå, därkom signalen. Karins röst.Litestressad.

”Hej.Jag kom just på,att jagska gå på uppvaktning imorgon, så jagkan inte följamed er till Hanö. Jaghar tänkt ut hur vi kan görai stället. Imorgon,efter uppvaktningen, tarjag bilenoch kör upp till Nogersund. Därifrån tarjag färjan övertillHanö. Så ses vi på kvällen.Sjunne följer mederi segelbåten.”

MinsysterKarin tyckte inte om attsegla.Hon kände sig väldigtotrygg ienliten båt. Attsegla längslandi mycket svaga vindarvar okej, menatt ge siglängreutfrånland –nej. Färjan till Hanö skulle kännastryggare.

Minman Åke, Karins manSjunne ochjag startade tidigt på morgonen. Detvar frånlandsvind, ochviseglade medgod fart norrut. Så härnäralandlåg Hanöbukten slät iden sydvästliga vinden, menlängreutbörjade sjön gå hög.

Denskånska ostkustenlystesupp av morgonsolen.Kaffetoch smörgåsarnasmakade bra.

”Synd attKarin inte kunde följamed”saÅke,”förvihar det säkert mycket lugnare härombord, än vadhon kommer attfådet på färjan.”

Efternågra timmar varvinäraHanö. Vi kunde se färjan köra fram ochtillbakamellanfastlandetoch ön. Denrullade våldsamt isidosjön. Hososs på Coquettekunde vi fortfarande ha kaffekopparnapå bordet. Vi förtöjde videnkaj ochgicksedan ut på pirenför attseomKarin varmed på nästafärja.Jo, därsåg vi

ettskräckslaget ansikte. Honstappladenerförlandgångenoch var nästan tårögd av lyckaöveratt känna fast mark underfötterna.

”Jag kommeraldrigatt göraomdet”, ropade hon frånlångt håll.”Jagkommeraldrigmer attsätta minfot på denfärjan. Jag vågarintefölja med er på Coquetteheller. Hurska jagkomma härifrån?”

Efterendrink isittbrunnenbörjade denvärstapaniken försvinna ur hennesögon, menfråganfanns kvar:

”Hur skajag komma härifrån? Måstejag köpa etthus och bosätta migpåön?”

Dagendärpå hade vindenmojnatnästanhelt, ochännu en dag senare kunde manbaraurskiljasmå krusningarpåvattenytan. Tredje dagenvaknade vi till fullständigstiltje.Karin bestämde sig. Färjan varhon fortfarande alltförskeptisktill, så hon valde Coquette. Sjunneficktafärjanövertillfastlandetför atthämta bilen. Sedanskullevimötas igen iKarlshamn.

Havetlåg helt stilla. Detvar absolutbleke.Soldisetgjordeatt kustensyntes iett nästan magisktskimmer,och eftersom vattenytan inte krusades ensavden svagaste vind, sågvattnet nästan trögflytande ut.Inga segelvar hissade, motorn brummade ochKarlshamn kom långsamtnärmre. Karinbörjade slappna av. Sjunnestodpåkajen ochtog emot.

”Vihar haft en härlig seglats”,ropade Karin. ”Lagom mycket vind ochintesåhöga vågor.”

Seglatsenfortsatte ikorta distanser. Detvar vindstillai flera dagar, ochKarin började gillasjölivet. Närvikom till Ronneby började detför första gångenblåsa upp. Vi hade sidovind närvi närmadeoss brygganoch bojen.

Angöringenbörjade bra, menslutetblevblött ochpinsamt.

Medhjälp av båtshakenfickjag tagi bojen till aktertampen, och Åkekörde långsamtframåtmot bryggan. Sjunnesuppgift varatt hoppa ilandoch förtöjaenförtamp ibryggan, menvihadetyvärr

Vadärlycka,hur viktig är vänskap, närhar man flow?

Kanmancyklaförlångt,vardetbättreförr,kommer tåget?

Gillarduvarmkorv, igelkottar, ellersegelbåtar?

SexÖsterlenpennorgerdigenunderhållandeoch tänkvärdstundmedtexteravvittskildaslagidenna antologi.Härfinnssåvälsanningsomfantasi.

Vi hoppasatt du både fårett gott skratt ochnågot intressant atttänka på.