MED VÄNNER I MEDVÄNNERI SOLIDARITETENS SOLID ITETENS TJÄNST ÄNST
Från Dalum iVästergötland iVäster nd
till internationella uppdrag internationellauppdrag
Arne Sjögren ren
Med vänner isolidaritetens tjänst
MED VÄNNERI
SOLIDARITE
TENS
TJÄNST
Från Dalum i Västergötland till internationellauppdrag
avArneSjögren
©ArneSjögren (2023, 2024)
Ryttarevägen 5
52338 Ulricehamn
E-post: arne@sjogren.info
Författare:ArneSjögren
Fotografierurfamiljen Sjögrensalbum
Formgivning:Andreas Jansson (andreas j@nsson nu)
Andra utgåvan
Förlag: BoD –Books on Demand,Stockholm, Sverige
Tryck:BoD –Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8057-698-7
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
KAPITEL1 År1944 –1967
Barn- ochungdomsår.................................................... 11 Militärtjänst .................................................................. 28 Tiden efterMuck .......................................................... 40 Tiden på M/SKungsholm ............................................ 44
KAPITEL2 År1967 –1974 ResatillSpanien............................................................
KAPITEL3 År1974 –1986 Anna föddes 1974!........................................................ 69
föddes 1977!.......................................................... 85 Erikföddes 1985! ........................................................ 116 AMU-kurs ....................................................................
Politiskt arbetepåflerasätt ...............................................
Orlandostid igerillan med Che Guevara .....................
... ochkuppen i Chile .................................................... 78 Flyttningtill Göteborgoch Trelleborg .......................... 90 Solidaritetsarbete........................................................... 95
Sommarläger,Anton Nilsson ”Amaltheamannen”........... 95
Jordbruksmaskiner till Nicaragua ................................ 110
Fortsättning med solidaritetsarbete ............................. 114
KAPITEL4 År1986 –1989
Bröllop ........................................................................ 123
Vår tid i Angola ........................................................... 125
Resori Zimbabweoch Kenyai södra Afrika ............... 139
KAPITEL5 År1989 –2000
I Sverigeefter åren i Angola........................................ 145
Almåsgymnasieti Borås, utbildning iförändring ........ 145
Yrkesteknisk högskoleutbildning i Eskilstuna ............. 147
Utvärdering avbiståndsprojekt iMocambique ............ 147
Påbyggnadi yrkespedagogik,Göteborgs universitet .... 150
Språkresa med Eriktill FerroliSpanien ..................... 159
Operation Dagsverke för barnoch ungdomar i Angola och ANC:sskola iTanzania ................................... 149
KAPITEL6 År2000 –2006
Sandagymnasieti Huskvarna ...................................... 161
Handledareförlärarkandidater ................................... 162
Filosofie kandidatexamen ............................................ 163
Förstudie om lärarutbildning iMocambique .............. 163
Utbytesprogram med ElSalvador ............................... 169
Myndighetenförskolutveckling ................................. 170
Minfaster Elisabeths historia ..................................... 190
KAPITEL7 År2006 –2009
Max föddes den 10:efebruari2006 ............................. 214
Porthällagymnasiet i Partille ....................................... 217
KAPITEL8 År2009 –2014
Kommunpolitik i Ulricehamn (V).............................. 219 Uppror FörSkolan!..................................................... 220
Kongresseri Vänsterpartiet ......................................... 225 Almåsgymnasiet .......................................................... 226 Bilsemester till Italien ................................................. 229 Resa tillKuba2013..................................................... 232
KAPITEL9 år 2014 –2022
Boföddes den 28:ejanuari 2020 ................................. 238
Resa till Österrike........................................................ 239
Hjärtoperation ochpandemin ..................................... 244
Tankar om ekonomi, politik och en bättre värld ......... 245
Sveriges odemokratiskaanslutningtill Nato ............... 264
BILAGA
1– TIDNINGSARTIKEL
Obehöring gickföre behörigpåTingsholm ............... 275
BILAGA
2– OM BILAR
Pappas bilar ochmina bilar ............ ..... 277
FÖRORD
Man kan frågasig varförjag ville skrivamin historia,vilken är mycket sammanflätadmed min fru Ingalills historia. Våratre barn Anna, Klas och Erikär vår storaglädjei livet liksom våra barnbarnMax och Bo.Det var under en tid då jag arbetadepå Almåsgymnasiet.Just denhär speciella dagen sattjag ienkorridor utanförrektorsexpeditionen.
Jag väntade påatt detskulle bli min tur att komma in till rektorn Enikö Mihai.Påenanslagstavla ikorridoren fanns det en annons om kurser iatt skrivasin historia.Där föddes idénomatt skriva.
Jag villgärna skrivaomlivet, så somdet har varit och även nutid.Det har varit ett spännandeliv! Jag beskriver hur det var attarbetaförarbetares rättigheter.Arbete ipolitiska- ochsolidaritetsrörelser.Utbytesprogrami ElSalvador.Biståndsarbetei Angolaoch Mocambique.Resortill Kubaoch andraintressanta platser.Jag villupprätta bilden av osssocialister!I filmer och borgerligpress framställs vi ofta somflummigaoch världsfrånvända.Detta är en del i drivkraftenför mig attskrivamin historianunär jag är 77 år.Desvåratiderna hade jag inte klarat utan Ingalill.Hon har varit vid min sida i bådeglädje ochsorg.Anna, Klas och Erik – ni harockså varit med en hel del ihändelsernas centrum. Max och Bokan här läsa om många omvälvande ochspännande händelser.
Somsommarläger iTiveden,berättelser somjag hört av Orlando Jimenez. Han var en av mina bästa vänner.Orlandoingickiengerillagrupp somleddesavChe Guevara.
Nuska jag inte avslöja mer.Jag önskar digenspännande, lärorik ochtrevligläsning.
Ett stortTack!
Jagvilltacka alla inblandade somhar hjälpt mig iskrivprocessen. Min systersonAndreas Jansson somhar omformat min texttillbokformat ochsetttillatt den blevtryckt.
Utan den hjälpen hade det inte blivitenbok.Min vän Lars Nöremarksom lästemin skrivning iett tidigt skede ochgav miggoda råd. Min fruIngalill somjag harfrågatområd.
Min syster Anita Kellagher somläste min skrivning och gav mig godhjälp med grammatik. Freddy Malmberg som efter genomläsningislutskedet gavmig goda råd.
Arne Sjögren
INLEDNING
Man kan ha olika infallsvinklar ochtankaromhur livet har varit ochärnu. Min önskan är attkunna ge en upplevelse om händelser som bådeärtidstypiska ochhur jag harupplevtdem.Vid släktforskning brukarman få fram en liten del av människorshistoria.Jag hoppas att min skrivning ska intresserasläkt och vänner, fredskämpar, socialister och andrasom villhajämlikhet ochrättvisa.Jag harskrivit boken med huvudinriktning på upplevelser,bådeminaegna ochfamiljens och våra vänners.
Minskrivning om utbytesprogrammet med ElSalvador är ganska omfattande.Jag hade kunnatkorta ner den skrivningen men jag har bestämt mig föratt ha den kvar såsom den är skriven.Det ärenav de rapporter somjag skrev och lämnade in till Myndigheten förskolutveckling.När jagarbetade på Sandagymnasieti Huskvarna deltog viiett pilotprojekt.Vi var en av femtongymnasieskolor iSverigesom deltog iprojektet vilket hade somuppgift att utforska hur lärorika ochtrevliga utbytenmed skolor iländer utanför
Europa borde genomföras.Det var ett omfattande arbete ochjag hoppasatt du finnerdet intressant.
Mitt intresse förpolitikoch solidaritetsarbete har varit och är fortfarande viktigt förmig.Hela tiden harjag fokuserat på en godfördelning av de ekonomiskaresursernaisamhälletoch en förbättring till de fattigares fördel – jag anser att världen kan bli betydligtmer konfliktfriomallamänniskor harett ekonomisktgott liv. Demokrati är väldigt viktigt.
Miljönmåste viförbättraoch rädda speciellt förnästa och kommandegenerationer.
Krig måste till varje pris undvikas, det är ett legaliserat massmord. Krigärdet mestmiljövidriga somfinns. Krigen beslutas av makthavare vilka inte självakommeratt deltaga ikriget.Desom kommenderas ut ikrigärfrämstarbetarklassens söneroch nu även döttrar.I Sverigehar viklarat ossfrånkrigets helveteunder200 år därföratt viofficiellthar varitalliansfria ifredoch neutralaikrig.Nuär vi medi Natoefter att bådeSocialdemokraterna ochSverigedemokraterna tvärvände ochplötsligt blev positivatillen Nato-anslutning.
Stödet föratt Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato genomdrevssnabbtiriksdagen.Jag beskriver mer om det i kapitelnio.Jag anser att vi vanliga medborgaremåste engageraoss.Vikan inte överlämna allt till yrkespolitiker och förvänta oss attdealltid genomdriver en politik, somärtill folkflertalets bästa.Enstor del av min skrivning visar också på skillnaderideolika tidsepokerna.
KAPITEL1
År1944 –1967
Barn- ochungdomsår
Militärtjänst
Tidenefter Muck
TidenpåM/SKungsholm
Jag föddes1944 i Dalum.Det är ett litet samhälle strax utanför Ulricehamni Västra Götaland. Mina föräldrar,Alex och Ada Sjögren, hyrdeenlägenhetsom tillhördeen bondgård vilken kallades Korsgårn (Korsgården) på västgötska. Den ägdesav en riksdagsman vid namn Rydberg.Huset därjag föddes är rivet, men Rydbergs fina husfinnskvar vackert belägen påenkulle.Nufinns det ett åldringsboende där Korsgården var belägen.Åldringsboendetheter Parkgården.När jagföddes var min storasyster Anita fem år.Hon var van vid alluppmärksamhettidigare. Mamma berättade att Anita blev så avundsjuk på sinlillebror.Anita sade:”Vikan väl ställauthonom i Rydbergs hage!” Dåsade
mor Ada att ”då kanske räven tarhonom!” Anita funderade lite ochsadesedan att ”vikan väl ta in honompånatten!”
Vi bodde nära järnvägen, den var trafikerad med ånglok ochrälsbussar.Enannanålderdomlig företeelse var en militärmanöver somjag såg i Dalum närjag var itioårsåldern. Enstor mängdsoldatersom till stor del var utrustademed hästdragna kanonerm.m.
Morfarsberättelser
Under min uppväxttid besökte viifamiljen minmorfar och mormorpåderas bondgårdStensered iKölingarednästan varje helg.Pågården bodde ocksåmina morbröder,Bertil,
Allan och Gunnar.De bodde därunder hela sitt liv. Morfar var en lågmäld snäll gammalman, somgärna berättade för oss barnomhur det var attlevaidet gamla svenska bondesamhället.
Morfar –Claes Andersson (1874-1956), Stensered, Kölingared
Någraav dessa berättelser, tror jaghar påverkatmig mycket imina ställningstagandensenareilivet.Påenav herrgårdarna (Årås) någrakilometerfrånhanshem bodde en ”patron” ochhansfamilj.Dottern idenna överklassfamilj skulle få en ny klänning. Klänningen skulle komma tillen tågstation vilken var belägenc:atvåmil ifrånherrgården.
Morfar (somdå var itolvårsåldern)blev tillsagdatt skyndsamt hämta klänningen,vilket han åtlydde.Han berättade hurhan sprang ochkämpade.När hankom tillbakamed klänningen, fickhan inte ens tack försin insats!Efter denna ansträngande språngmarsch var han givetvis bådetrött, hungrig ochtörstig.Detta förstodpigorna somarbetade i köket.Degav honommat ochdryck.
En annanberättelse från sammaherrgård
Enav de fattigalantarbetarna som var på hemväg från herrgården ochdet hårdaarbetet hade gjorthonom riktigt hungrig.Han visste attdet fannsrikligt med potatis, på en av herrgårdensåkrar, samtidigt tänkte hanpåsin fruoch deras barnsom var hungrande.Dehadeingen mat hemma!
Lantarbetaren tog medsig potatis hem, dettakom till godsägarens,”patronens”, kännedom.Lantarbetaren blev kalladtillherrgården.När han komdit fickhan veta att godsägaren tänkte ge honom spöstraff !Lantarbetaren var en av alla produktivaarbetarepågodset.Han hade med sin arbetskraft varit delaktig iproduktionen av potatis.Lönen fördet arbetet var så låg atthansfamilj tvingades svälta!
Patron hann bara ge lantarbetaren ettslagmed piskan.Den ursinnigearbetaren slet piskan ur händerna på patron, därefter knäckte han piskan itvådelaroch slängde delarna på golvet.Lantarbetaren hade grovaträskor på sig, närhan gickutfrånherrgårdsbyggnaden öppnade haninte dörrarna (elegantaglasdörrar) hansparkadesönder dörrarna och gick ut!
Bestraffningen förändrades tillatt lantarbetarenoch hans familjomedelbart blevvräkta från bostaden.Efter den händelsen vågadealdriggodsägarenutdela spöstraff !
När morfar blev äldreoch var familjeförsörjare, råkade hanutförolyckan att bli sjuk.Han behövde bli opererad.
Föratt bli opererad var han tvungenatt betalaensumma
iförskott. Morfar hade inte så mycket pengar, men som tur var hade en av hanssvågrartillräckligtmycket pengar föratt kunna betalaoperationen. Morfar lånade pengar av honom.Därefter blev hanopererad. Så var det på den tiden fördefattiga människorna.Innebörden imorfars berättelser var att låt inte detta Fattigsverigekomma tillbaka!Alla människor har lika värde!
Syskonen Anette(f. 1946), Anita(f. 1939) och Arne (f.1944) framförA-Forden.
Familjen flyttade till Ulricehamn
Vi bodde iett litethus på Borgmästargatan somminaföräldrar hade byggt.Efter någraår sålde de det husetoch vi flyttade tillenlägenhetpå Höjdgatan i Ulricehamn.Anledningen tillatt de sålde huset var attmin farstartadeen konfektionsfabriktillsammans med en arbetskamratsom hette Hasse Havrell.Företagetgick bra.Jag minns att de hade en A-Fordi början. Sedanköpte de en lite nyare Opel.
När ekonomin var som bästi företagetköptedeen Ply-
mouth.Den bilen var snabb ochfin.Pappa berättade att jaglärde mig skrivanågra ord vid 4–5-årsåldern.Det första jagskrevvar Ford, sedan Opel.Jag såg på bilarna hurman stavade. Mitt namn Arneskrev jag därefter!Då bodde vii en lägenhet på Höjdgatan näraStenbocksskolan i Ulricehamn. Jag minns inte så mycket från den tiden, men jag minns
ettpar händelser:Endag satte jag mig ipappas bil.Den stod parkerad på gården iensvagtlutande backe.Pappa hade parkerat denutan atthandbromsen var åtdragen.Han hade parkerat bilen meden växel ilagd.Framför bilen fanns en ”vearogga”. Jag satte mig i bilen ochtrampadener kopplingspedalen vilket gjorde att bilen rulladeframåt.Jag gick in tillpappa ochsade:”Nuhar jagkört bilen!”
”Jahadu”, sade pappa.Dågickjag ut till bilen igen och ”körde” fram till veden.Ytterligareengång sprang jag in till pappaoch sade:”Nuhar jag kört på veden.” Somtur var så var bilen oskadad!Påden tidenhade bilarna kraftigakofångare. Mina föräldrar var förvånadeatt jag hade kunnat ”köra”bilen.Jag minns ocksåatt vihadeenfarliglek:Vi var några barnsom tävlade med varandra,vem som vågade springa sist ut på vägen framför bilaroch motorcyklar.Olle, vår granne, sprang sist en dagoch blev påkörd.Efter det var det slut påden leken.Ollehamnade på sjukhus. Somtur var klaradehan sig bra.
Vi flyttade till Dalum
Min farstartadeSjögrens konfektiontillsammans med min farbror Filip Sjögren.Dehadeen litenlokal på Tingvallen i Dalum.I en större byggnadpåTingvallen fanns matserveringoch kafé. Viflyttade till etthus somheter Solgård mittemotdåvarande småskolan i Dalum.Det huset ägdes av en man somhette Aron.Vi bodde på andra våning.På första våning bodde en familj somhadeäggkläckningsmaskinerikällaren – detluktadeillaav deras verksamhet!Vi
bodde därett parår.Jag minns när min mamma följde med mig till uppropet iskolan, 1:aklass.Vigick över vägen.
Några barnlekte på skolgården.Enpojke somhette Alkvist iefternamn ropade attska denlille Arne börja skolan
nu?Dåkände jag mig väldigtliten.När jag började skolan så klaradejag mig bra iskolämnena.Jag var bland de allra minsta barneni klassen vilket gjordeatt jag blev utsatt för
mobbning av en delstörre barn.Jag minnsenspecielldag:
Jag blev angripenoch då kom Anders Enströmframtill mig.Anders sade:”Jag skahjälpa dig!” Andersoch jag slog minaangripare med var sin gummistövel.Defick smällari
huvudet.Anders ochjag var alltid vännerefter det. Tyvärr dog han iendrunkningsolyckai slutetav 1990-talet.
Potatislov. Vi varledigaenvecka på hösten då vi arbetademed potatisupptagning hos traktens bönder. Jag står längst tillhöger,Lasse Nöremarkframför mig och min syster Anettetill vänster om honom.Jag arbetade fler dagarmed ”efterplockning”,och tjänade mer pengar bl.a. på Krutbrännargårdeni Dalum.
När jag var 12 år gickjag med iscouterna.Det var en spännandeoch rolig verksamhet.Jag var med ienpatrull som
Iboken kanduläsaomett spännande liv.Jag hargripittillfällen i flykten, tagit storariskermen dethar gett mig många goda vänneroch mycket glädje.Följmed ochträffaAmalthea-mannen–den siste dödsdömdeiSverige. Orlando somvar en av gerillasoldaterna somkämpade tillsammans medChe GuevaraiBolivia.En omvälvandetid medfamiljenunder två ochett halvt år iAngola, därjag arbetade medbistånd.Uppdrag iMocambiqueoch skolutbyte iElSalvador.Solidaritetsbrigad på Kuba.Solidaritetsarbete iSverigepå mångaolika sätt.Arbetepåbilverkstäder, industrier ochyrkesskolor.Arbetepå kryssningsfartyg,politiskt engagemang ochmycketmer.Jag bjuder in dig till en spännandelivshistoria.
Arne Sjögren
ISBN: 978-91-8057-698-7