9789180506106

Framtidslöftet

Historien om hur internet förändrade Sverige

Urban Lindstedt

HISTORISKA MEDIA

Historiska Media

Bantorget 3 222 29 Lund

historiskamedia.se info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Urban Lindstedt 2025

Sättning: Gyllene Snittet bokformgivning AB

Omslag: Pär Wickholm

Omslagsbild: Unsplash & Wikimedia Commons

Tryck: ScandBook AB, Falun 2025

Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

ISBN: 978-91-8050-610-6

Innehåll

Till Hjalmar, Joel, Nils och Lova som aldrig fått uppleva en värld fri från digitala distraktioner.

Drömmen om internet

”Move fast and break things.”

Mark Zuckerberg, grundare av Facebook

En kurskamrat visade mig internet 1993 på Journalisthögskolan i Göteborg. På en Macintosh Classic med en svartvit niotumsskärm hoppade vi mellan mappar med textfiler. På fullt allvar kopplade vi upp oss för att titta på en lågupplöst gråskalebild av en kaffebryggare i realtid på Cambridge Computer Laboratory. Bakom dessa färglösa pixlar såg vi ett löfte om en värld utan gränser med ett oändligt utbud av innehåll och interaktion att nyfiket undersöka. En värld där vi aldrig mer skulle ha tråkigt.

Elva år och hundratals artiklar om internet senare befinner jag mig på en piratfest på boulelokalen Ugglan på Södermalm i Stockholm. De ledande piraterna som låg bakom fildelningssajten The Pirate Bay var rusiga över att driva världens största fildelningsajt. De trodde att upphovsrätten var död och vi som hängde på hade fått fri tillgång till musik, film och programvaror. Vi befann oss i en perfekt storm skapad av en avslappnad svensk upphovsrätt, hundratusentals subventionerade hem-pc,

utbyggt snabbt bredband, politiker som inte ville stöta sig med den yngre fildelande generationen och många arbetslösa datakillar. Informationen var fri.

Cirkeln sluts ytterligare tio år senare när jag i min lokala

Ica-butik förföljs av en äldre skrikande kvinna. ”Vi skulle ha en trevlig stund och han där förstörde alltihop”, skrek hon och pekade på mig. Minuterna innan hade jag syrligt påpekat att hon borde lägga ner mobilen och ta hand om sina barnbarn som grävde med händerna i lösgodiset. Hon hade fastnat i algoritmen och nu tog hon högljutt ut skammen på mig och min dotter. Vi hade gått från att vara digitala upptäcktsresande till slavar under algoritmer.

När jag växte upp var Stadsbiblioteket i Örebro en fristad i en värld där två statliga tv-kanaler gjorde sitt bästa för att tråka ut tittarna med uppfordrande dokumentärer om samhällsproblem i förorter och länder långt borta. Jag slukade hela science fiction-hyllan på biblioteket. Trots att dystopierna var många förmedlade författarna ofta en befriande teknikoptimism. Jag läste med stort intresse olika hobbytidskrifter, men hade inte pengarna att köpa ett radiostyrt flygplan eller en datorbyggsats. Internets föregångare, ARPANET, var helt okänt för mig vid den tiden. När de första Sinclair-datorerna med den imponerande kapaciteten 3,5 megahertz kom i byggsatser på 1980-talet var de fortfarande utom räckhåll för mig. (Denna bok skrivs på en dator som är 1 000 gånger snabbare.) När jag fick en Atari 1040 år 1988 blev jag den första i min vänkrets som ägde en dator.

Den användes mest som ordbehandlare, och uppkoppling var ännu en avlägsen dröm.

Redan 1994 skaffade jag mig uppringt internet. Det var trögt, dyrt, bökigt och alldeles underbart. Många drömde om fri och öppen tillgång till information för alla, vilket skulle leda till ett

bättre och mer demokratiskt samhälle. Samma år lanserade kvällstidningen Aftonbladet en internetupplaga. Svenska dagstidningar satsade tidigt på nätupplagor utan att ha en hållbar affärsmodell på plats. Alla hoppades att pengarna skulle komma med tiden, ingen ville hamna på efterkälken.

Från internets första stapplande steg var fokus på kommunikation mellan människor. Det fanns en vision om att skapa en ny samhörighet i ”den globala byn” för att citera en av informationssamhället tidiga teoretiker, Marshall McLuhan. Pionjärerna ville skapa ett fritt rum där individer kunde uttrycka sig utan begränsningar, censur och övervakning.

Under åren 2000–2005 arbetade jag som redaktör på tidningen Internetworld, som vid den mest intensiva internethajpen var Sveriges näst största tidskrift. Det var en tid när Sverige i kraft av sin ingenjörstradition och teknikvänlighet låg i utvecklingens framkant. Alla på redaktionen var teknikentusiaster som blev euforiska varje gång en ny tjänst eller pryl lanserades. Vi handlade billigt från nätbutiker som finansierades av riskkapital, vi levde i en informationsflod, köpte visionerna om mer demokrati och ett smartare och roligare arbetsliv. Men när jag bläddrar i gamla exemplar av Internetworld är det tydligt att vi förstod väldigt lite av vad som hände. Vi fokuserade på tjänster som snart föll i glömska, recenserade prylar som idag ingen minns, medan vi missade vidden av de stora förändringar som sökmotorer, sociala medier och fildelning skulle innebära. Jag samlade tiotusentals musikfiler på datorn bara för att jag kunde.

Internet har förändrat vårt samhälle snabbare och mer djupgående än någon annan informationsteknologi. Det går inte att jämföra med telegrafen, telefonen eller faxen. Bara tryckpressen är i samma dignitet som internet, och den möjliggjorde både

reformationen, upplysningen och den vetenskapliga revolutionen. Men också religionskrig, revolutioner, häxprocesser och konspirationsteorier.

Internet skulle ge den vanliga människan nya möjligheter att göra sin röst hörd och hjälpa de små företagen att utmana jättarna. Alla skulle verka på en perfekt marknad där all friktion försvunnit. Och det fanns möjligheter att bli rik utan ansträngning när de gamla ekonomiska lagarna hade slutat gälla. En ny ekonomi skulle upphäva gamla hierarkier och alla kunde bli sin egen lyckas smed. Det fanns också förhoppningar om en ny delningskultur som skulle ge oss tillgång till ett oändligt stort och gratis utbud av kultur. Vi skulle komma närmare våra nära och kära via internet.

Denna bok handlar om hur internet på ett par decennier gick från ett helt okänt forskarnätverk till ett obegränsat öppet svenskt nätverk där det var den personliga nyfikenheten eller en länk från en vän som styrde till nästa hemsida. För att ett drygt decennium senare utvecklas till ett från Silicon Valley algoritmiskt styrt internet, där varje klick och relation noggrant sparas för att få oss att klicka i gång nästa video eller fortsätta det ändlösa skrollandet.

Jag vill också berätta hur visionen om internet växte fram långt innan det fanns en dator i varje hem. Själva tekniken är en infrastruktur som har en underordnad roll i denna berättelse. Det är snarare hur vi använde internet och till vad som var revolutionerande. Hur gick det egentligen till när ett elektroniskt nätverk förändrade spelreglerna för allt? Hur formades vårt användande av internet av de politiska tankar som dominerade 1990-talet? Neil Postmans klassiska bok Underhållning till döds från 1985 handlade om tv, men titeln passar ovanligt bra på internetåldern där vi plågas av underhållningens domi-

nans och samma fragmentisering av informationsflödet som Postman såg i tv-ålderns slutfas.

När vi lagt 25 år mellan oss och internethajpen har dimmorna skingrats något. Vi kan identifiera vad som blev en grund till genomgripande förändringar och annat som bara var tillfälliga irrbloss. Det är lätt att se parallellerna mellan internethajpen i slutet på 1990-talet och AI-hajpen 25 år senare. Idag går AIutvecklingen hisnande snabbt, men det saknas positiva framtidsbilder. Istället håller dystopierna oss i ett fast grepp. Men kanske kan vi lära oss något av den tidiga svenska internethistorien.

Vi som bevakade internets utveckling i Sverige i början av 2000-talet fick vara med om något unikt. Vi var aktörer i en tid när spelreglerna skrevs om. Jag har funderat mycket på internetrevolutionens positiva och negativa resultat. Hur kunde samhället efter kalla krigets slut få en sådan energiinjektion?

Inte sedan industrialismens genombrott på 1800-talet hade vi sett något liknande. I denna bok vill jag skildra varför internet fick den form och påverkan som det fick, vilka värderingar och maktförhållanden som präglade utformandet av dagens internet.

Vad gick fel?

Urban Lindstedt

Enskede

Januari 2025

DEL 1 Information vill vara fri

KAPITEL 1

Vingar åt människans förmåga

Frihet är det bästa ting, Som sökas kan all världen kring, För den, som frihet kan bära, För den, som frihet kan bära.

Biskop Thomas Simonsson, 1439

Tiden försvann när filträdet öppnade upp hos en sluten DC++hub med alla klassiska reggaeskivor jag någonsin kunde drömma om. Uppkopplingen var blixtrande snabb och snart fylldes min externa hårddisk med mp3-filer av både kända och obskyra artister från ön i Karibien. Jag passade också på att ladda ner tecknade filmer till mina barn, som jag senare brände ner på dvd-skivor. DC++ var aldrig lika stort som Pirate Bay, men mycket snabbare och med bättre kvalitet på innehållet om du lyckats få tillgång till rätt hubbar – slutna nätverk för invigda. För mig som blev tonåring under 1980-talet, när musik köptes dyrt i butiker och vi var hänvisade till ett tv-utbud präglat av uppfordrande pedagogik, blev det tvångsmässigt att ladda

ner allt som verkade intressant. Vi hade redan tjugo år tidigare börjat få smak på friheten. Men det här var mer än vi någonsin kunnat drömma om.

Svenskarna hade börjat tröttna på politikernas förmynderi i början på 1980-talet. Socialdemokraternas politiska dominans, som präglat landet sedan 1930-talet, var i upplösning. En ny tid stod för dörren med fler tv-kanaler, reklamradio, avregleringar och liberaliserad alkohollagstiftning.

Sverige präglades efter andra världskriget av välfärdsbygget med en snabbt växande offentlig sektor. Diskussionerna om socialisering av företagen kom snabbt av sig.

Svenskarna accepterade att tillväxtens ökade resurser lades på en utbyggd offentlig sektor och transferering av inkomster i form av progressiva skatter och allmänna överföringar som barnbidrag och bättre pensioner. Den offentliga sektorns andel av BNP ökade från en fjärdedel 1950 till två tredjedelar 1980. Under 1980-talet blev Sverige det OECD-land som hade störst offentlig sektor.1

Men efterkrigstidens långa tillväxtperiod kraschlandade efter oktoberkriget 1973 mellan Israel, Egypten och Syrien. De oljeproducerande länderna började begränsa exporten av olja för att straffa framför allt USA och Nederländerna för stödet till Israel. Den svenska regeringen införde ransonering av bränsle i början av 1974, men insåg snabbt att de höjda bensinpriserna räckte för att minska konsumtionen. Även Sveriges Television stängde under några veckor i början av 1974 ner programmen redan 21.45 för att spara el. Vad värre var, var att de höjda energipriserna skickade hela västvärlden in i en lågkonjunktur som skulle hålla i sig ända fram till 1980-talet. Inflation i kombination med hög arbetslöshet visade tydligt att 1950- och 1960-talens tillväxtfest var över. Under det tidiga 1980-talet präglades svensk

ekonomi av hög inflation, låg tillväxt och svaga statsfinanser. Samtidigt minskade tilliten till den starka staten.

Det politiska svaret på krisen blev nyliberalismen, som fick anhängare först bland nationalekonomer för att sedan spridas bland politiker, företrädesvis inom Moderaterna. Problemen i ekonomin och de socialdemokratiska valförlusterna 1976 och 1979 skulle även vrida socialdemokratin i samma riktning.

Borgerlighetens nyliberala kampvilja hade tänts av LO:s förslag om införande av löntagarfonder, där fackföreningarna skulle ta makten över de större företagen genom att 20 procent av den årliga vinsten skulle omvandlas till inflytande via en fackligt styrd fond. Företagen skulle socialiseras med sina egna vinster. Detta initiativ väckte starkt motstånd, och den 4 oktober 1983 samlades 75 000 demonstranter i Stockholm för att protestera mot förslaget. Löntagarfonderna infördes visserligen i en urvattnad form 1984, men avskaffades redan 1991. Resterande kapital fördes över till pensionssystemet och olika forskningsfonder.

Som ung student i Göteborg i slutet på 1980-talet var det svårt att missa Svenska Arbetsgivareföreningens närradiosändningar som varvade modern populärmusik med jinglar om att satsa på sig själv. Näringslivets organisationer hade radikaliserats av löntagarfonderna. Men SAF-radion fick duga när Sveriges Radio envisades med att spela dragspelsmusik mitt på dagen.

De nyliberala vindarna var i allra högsta grad en global trend där premiärminister Margaret Thatcher i Storbritannien och president Ronald Reagan i USA var de främsta företrädarna. Många vände sig emot statsmaktens dominans i samhället och statens ambition att styra ekonomin. Nobelpristagaren Milton Friedman hävdade att inflationen var ett resultat av statens klåfingrighet. Andra portalfigurer var den amerikanske filosofen Robert Nozick som ville se en nattväktarstat som enbart tar

ansvar för försvar, polis och rättsväsende, samt fransmannen Henri Lepage som betonade individens frihet. Individer och grupper skulle vara fria att göra egna val.2

I Sverige hävdade Johan Myhrman, en flitig debattör och professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, att liberalismen borde handla om att upplösa offentliga monopol snarare än att införa fler regleringar. Statliga och kommunala aktörer var ineffektiva producenter och de gav inte heller konsumenterna den valfrihet de förtjänade.3

Här, liksom i många andra länder, hade flera statliga monopol etablerats under 1900-talet. Dessa monopol omfattade bland annat telefoni, radio, tv, alkohol, post och apotek. Syftet med dessa var ofta att skydda konsumenterna från för höga priser och att säkerställa en viss kvalitet på tjänsterna. Konkurrens betraktades inte som något självklart gott under den första delen av 1900-talet. Det fanns också naturliga monopol, där höga fasta kostnader gjorde det ineffektivt att ha konkurrerande aktörer, som till exempel i elnätsbranschen. Med tiden och teknikutvecklingen hade dock antalet naturliga monopol minskat, och nya marknader skulle öppnas upp för konkurrens.

Under 1980-talet blev de nya politiska strömningarna alltmer framträdande och kom att påverka svensk politik genom avreglering, skattesänkningar och privatisering, som genomfördes av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Socialdemokraterna gick till och med in i valrörelsen 1985 med en affisch med en yuppie, som komplett utrustad med sportbil och dalmatinerhund avslöjade att han tänkte rösta på (S) för att han ”ville ha ordning på Sveriges ekonomi”.

De viktigaste avregleringarna i Sverige under perioden 1980 till 1996 inkluderar bland annat telekommunikation, tv och elmarknaden. Viktigt för det framtida internet var avregle-

ringen av telekommarknaden som kontrollerats av det statliga Televerket, som fått de facto-monopol 1918. Redan under 1970-talet försökte små aktörer konkurrera med verket genom egna mobiltelefonnät. Under 1980-talet utmanade företaget Comvik (senare varumärket Comviq inom Tele2), under den färgstarke entreprenören Jan Stenbeck, Televerkets monopol på den svenska telekommarknaden.

När jag flyttade hemifrån på 1980-talet till ett studentrum i Göteborg var jag tvungen att köpa min fasta telefon från Televerket och ett nytt abonnemang kostade år 1987 1 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar 2 500 kronor. Men när mobiltelefonen gick från väskliknande plåtlådor för företagare till mobiler som gick att hålla i handen blev telemonopolet ohållbart. Utmanare som Comviq hittade hål i lagstiftningen som öppnade upp för privata mobilbolag. En ny telelag 1993 avskaffade telemonopolet, Televerket bolagiserades och blev Telia AB 1993.

Det fanns också en mediemarknad att utmana, och avregleringen av tv- och radiomarknaden kom att visa vägen för ett oreglerat internet. Idag är det svårt att föreställa sig en tid när det bara fanns två public service-tevekanaler och inget internet. Tv-tablån torsdagen den 21 mars 1974 utlovade skol-tv på förmiddagen och eftermiddagen på TV 1. Klockan 16.30 visades trettio minuter barnprogram, först 19.30 visades en halvtimme av någon slags drama, med namnet Helen – kvinna av idag. Sedan blev det nyheter och aktualitetsprogram fram till tio minuter frågesport klockan 21.20. Torsdagskvällen på TV 1 avslutades med en dokumentär om Kenya. TV 2 hade om möjligt ett ännu mer sparsmakat programutbud med barnprogram från 17.00, senare en dokumentär om en konstnär, klockan 18.30 erbjöds TV 2:s tittare programmet Jordbruk 74

– Vallfoder till mjölkkor. Klockan 20.00 sändes 20 minuter av en ungdomsserie som 20.20 följdes av två folkvisor. Kvällens höjdpunkt var 30 minuters tv-dramatik baserat på en bok av kåsören Jolo. Naturligtvis toppades kvällen med en dokumentärserie om ett mentalsjukhus. Den 21 mars 1974 avrundades med ett aktualitetsprogram, korta nyheter och sport.

Biografprogrammet i Stockholm samma dag var också ganska sparsmakat med föreställningar klockan sju och nio, men stockholmarna kunde trots allt se filmer som senare blivit klassiker, som Clockwork Orange av Stanley Kubrick, Mandomsprovet med Dustin Hoffman eller varför inte James Bond, Leva och låta dö.

Nog hade jag och mina vänner tråkigt mellan varven. Det är inte för inte som programledarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson myntade begreppet DDR-Sverige om sin barndom som trots allt fick lite mer medial färg med hyrbara videoboxar och annat.4 DDR-Sverige är en hänvisning till det kommunistiska Östtyskland där vardagen var betydligt gråare än i det svenska 1980-talet. Sverige var aldrig totalitärt som DDR, men det var rätt trist. ”Det var det ouppkopplade Sverige, mer isolerat och väldigt oamerikanskt. Socialstyrelsen hade svenskarna i sitt grepp”, säger Fredrik Wikingsson i en intervju med Aftonbladet från 2011.5

Men alla var inte nöjda med ett större och friare utbud av underhållning. Debatten om videovåldet nådde nya höjder efter en granskning i tv-programmet Studio S i Sveriges Television i december 1980. Tidigare hade ledande socialdemokrater oroat sig för hur privata tv-paraboler skulle kunna skada barnen. Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i Stockholm var kritisk till kommersialiseringen av kulturen, underhållningsvåld och reklam i svensk tv: ”Det behöver inte dröja länge innan vi har satelliter, ägda av multinationella

åt människans förmåga

mediesyndikat, som möjliggör för videovåldet att bakvägen ta sig in i svenska hem”, förklarade deras vice ordförande Erik Matteoni. ”Det är därför som vi i KSF efterlyser utredning ’om olika möjligheter att hindra oönskad teknik att etablera sig på den svenska marknaden’.”6

Men det svenska samhället hade under den andra delen av 1900-talet förändrats från ett paternalistiskt samhälle där folket skulle uppfostras till skötsamma och produktiva samhällsmedborgare till ett alltmer individualistiskt samhälle med smak för underhållning och frihet. Affärsmannen Jan Stenbeck var rätt man på rätt plats vid rätt tidpunkt. Med kreativitet och envishet tog han på sig rollen som revolutionär i en tid då svenskarna efterfrågade större frihet och mångfald. Stenbeck kom från en förmögen familj men var ändå en outsider som gärna omgav sig med gamla maoister som sadlat om till entreprenörer. I en vid mening lade han grunden för internetrevolutionen, även om han främst lyckades med mediesatsningar inom tv och tidningar. Stenbecksfären blev en plantskola för många av interneterans nya entreprenörer.

Jan Stenbeck skulle senare sammanfatta utvecklingen under 1990-talet genom resonemanget att en kille med en idé inte kan mäta sig med pengar, medan politiken slår pengarna, men i slutändan slår teknologi politik. Han förstod att teknologiska framsteg kunde öppna upp nya marknader, ändra konsumentbeteenden och därmed skapa ett tryck på politiker att förändra regelverken. Istället för att anpassa sig efter regler valde Stenbeck att använda teknologin som ett verktyg för att ifrågasätta och förändra de reglerade marknaderna.

Under Jan Stenbecks ledning omvandlades faderns AB Kinnevik från att vara inriktat på pappers- och stålindustri till att bli ett ledande medie- och teknikbolag. 1977 köpte Stenbeck det