Henrik Arnstad
Den förbannade optimisten
ERNST WIGFORSS Socialisten som skapade Sverige
historiska media
Till Nina
Denna bok har tillkommit med stöd av: Författarfonden Helge Ax:son Johnsons stiftelse Längmanska kulturfonden Ovärderlig hjälp i arbetet har tillhandahållits av Stefan Hilding, Lars Ilshammar, Ola Larsmo och Nina Zaregon samt Lena Amurén, Joel Halldorf, Leos Müller, Bo Persson, Johan Perwe, Hossein Sheiban och Kent Wilhelmsson. Författaren uttrycker sin djupt kända tacksamhet!
Historiska Media Bantorget 3 222 29 Lund historiskamedia.se info@historiskamedia.se
© Historiska Media och Henrik Arnstad 2023 Omslag: Calle Ljungström Omslagsbilder: KW Gullers/Nordiska museet; TT Nyhetsbyrån Sättning: Frederic Täckström/Stilbildarna i Mölle Tryck: ScandBook, Falun 2023 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-8050-145-3
Innehåll Där lärkorna fyller rymden
11
Del I. Hallänning, svensk, europé 1881–1919 1. Ernst och hans systrar
18
2. Socialismens födelse
24
3. Socialdemokratin kommer till Sverige
31
4. Den stora depressionen
35
5. En ärelysten gosse
39
6. Socialdemokratiska arbetarepartiet
44
7. Viktor Rydbergs grottesång
49
8. Marxismen utmanas
52
9. Lund
56
10. Blod i Stockholm och lingvistik i Lund
60
11. Unionskrisen 1905
63
12. Ernst Wigforss blir socialdemokrat
66
13. Ideell hänförelse och nyktert politiskt sinne
69
14. Wigforss bokdebut
75
15. Storstrejken 1909
79
16. Eva och Ernst gifter sig
82
17. Kriget
95
18. Socialdemokraterna och Tyskland
98
19. Fords fredsfiasko
102
20. Revolution
105
21. Socialdemokraterna och regeringsmakten
111
22. Den nya kommunismens födelse
113
23. Finska inbördeskriget 1918
116
24. Sverige blir en demokrati
120
25. Stryk grubblet från din panna och gå i striden ut
125
Del II. Att vilja kamp och regera 1919–1932 1. Antidemokratins revansch
132
2. Riksdagsmannen Ernst Wigforss
136
3. Skilsmässa från liberalismen
139
4. En socialdemokratisk regering
142
5. Demokrati à la Wigforss
146
6. Rasbiologiska institutet
151
7. Gillesocialismen
155
8. Sveriges första demokratiska val
158
9. Regeringskris
161
10. På visit hos fascismen
164
11. Georg Alexander Wigforss
167
12. Finansminister Ernst Wigforss
170
13. Socialdemokratins Djursholm
174
14. Socialism som arbetshypotes
178
15. Sverige åt svenskarna!
183
16. Per Albin Hansson
188
17. Folkhemmet
192
18. Kosackvalet 1928
194
19. Börskrasch och depression
199
20. Fascister i Finland och Tyskland
203
21 Halmstad och Ådalen
206
22. Kreugerkraschen
212
23. Optimisten på kongressen
215
24. Segervalet
221
Del III. Kung Ernst den store 1932–1939 1. Den ilskne utopisten
228
2. Nya regeringar
235
3. Kohandeln
239
4. Steriliseringslagen
247
5. Pacifismens undergång
249
6. Koalitionsregering
255
7. Dag Hammarskjöld
259
8. Semester
262
9. Saltsjöbadsavtalet
266
10. Hatet mot judarna
269
11. Krig
273
Del IV. Wigges krig 1939–1944 1. Samlingsregeringens anatomi
284
2. Kuvandet av pressen
293
3. Fred så länge den varar
296
4. Krigsekonomi
298
5. Patrioten Wigforss
303
6. Tysktågen
306
7. Riksdagsvalet 1940
309
8. Det svenska Finland
313
9. Sockerkrisen
316
10. Stubintråden brinner
319
11. Midsommarkrisen 1941
324
12. Förintelsen
333
13. En herre i vit sportmössa
339
14. Den stora ondskan
346
15. De norska judarna
350
16. Stalingrad och efterkrigstidens början
356
17. Danmarks judar
360
18. Wigges världskrig tar slut
363
Del V. Land skall av Wigforss byggas 1944–1949 1. En förnimbar förändring
368
2. Wigforsska efterkrigsutredningar
369
3. Wigforss 27 punkter
374
4. Partikongressen 1944
383
5. Finland besegras
387
6. Riksdagsvalet 1944
391
7. Fred i Europa
394
8. Baltutlämningen
399
9. Per Albin Hanssons död
402
10. Wigforss krossar Möller
407
11. Militärledningen griper in
415
12. Hatets riksdagsval 1948
421
13. Geniets avgång
431
Del VI. Bara tänka, skriva och leva 1949–1977 1. De civitate Dei
436
2. Minnen
441
3. Mångkultur och demokrati
444
4. Proletären är död
448
5. Kan dödläget brytas?
454
6. Är du socialist?
459
7. Slutet
464
8. Begravningen
468
Jag ser hans spår
473
Noter
479
Källor och litteratur
492
Personregister
497
Skälderviken, teckning av Ernst Wigforss.
Där lärkorna fyller rymden Egentligen hade det räckt om han enbart skapat semesterledigheten. Det är ju så trevligt att vara ledig! Jag tänker på socialdemokraten Ernst Wigforss (1881–1977) när jag ser alla semesterfirande människor en sommardag vid Skälderviken, vid havet i nordvästra Skåne, ”där lärkorna fyller rymden”, för att citera Wigforss. Han ägde ett torp här och ligger begravd en bit bort, tillsammans med sin älskade hustru Eva. Folk släntrar lättjefullt på stranden. De äter glass, glor på dyningarna (utan att våga bada) och har det skönt sådär självklart. De njuter av Ernst Wigforss politiska idé att införa lagstadgad ledighet. Redan 1911 skrev han: Jag tror att om mänskorna ska bli annorlunda, måste de inte bara ha kortare arbetstid utan också lättja, frihet från allt arbete under längre sammanhängande tid.
På 1910-talet ansågs förslaget löjligt. På 1920-talet ansågs det ogen omförbart. Först mot slutet av 1930-talet hade samtiden hunnit ifatt 11
den förbannade optimisten ernst wigforss
Wigforss så pass mycket att hans ledighetsidé kunde bli politisk verklighet. Trots att Svenska Dagbladet kallade semesterlagen för ”ett slag i ansiktet mot allt ekonomiskt förnuft”. Idag är våra semesterveckor självklarheter. Det är Ernst Wigforss förtjänst. Och han åstadkom enormt mycket mer. Wigforss skapade ett nytt Sverige. *
Ernst Wigforss har kallats världshistoriens mest framgångsrike socialist. Han var extremt produktiv under hela sin politiska livstid, inte minst som finansminister 1925–1949. Internationellt är han mest känd för att ha besegrat depressionen i Sverige på 1930-talet. När ekonomierna imploderade världen över, Hitler tog makten i Tyskland och Europas socialister gick vilse i marxistisk dogmatism, ledde Wigforss Sverige framåt med hjälp av politiskt mod, optimism och fiffighet. Faktum är att 1930-talet blev en svensk ekonomisk succé. ”Uppmuntrande nyheter kom från Sverige – som så ofta i socialdemokratins historia”, skriver Oxfordhistorikern Ben Jackson. Under ledarskap av den ”innovative finansministern Ernst Wigforss byggde socialdemokraterna en beständig klassöverskridande koalition som var ett pionjärarbete angående offensiv ekonomisk konjunkturpolitik och införandet av sociala välfärdsåtgärder”, fortsätter han.1 Den brittiske historikern, professor Donald Sassoon, skriver i standardverket Hundra år av socialism: Vänstern i Europa under 1900-talet om Wigforss som världens främste socialdemokratiske tänkare. Han kunde – till skillnad från andra socialister – effektivt bekämpa arbetslösheten under 1930-talets kriser.2 Den amerikanska statsvetaren, docent Sheri Berman, skriver att den svenska socialdemokratin blev världsledande i att bekämpa depressionen: ”Denna framgång hade många upphovsmän men viktigast av dem alla var Ernst Wigforss.”3 12
där lärkorna fyller rymden *
Under andra världskriget blev Ernst Wigforss Sveriges viktigaste, stridbaraste och mäktigaste antinazist. Han stod upp för Sveriges neutralitet, självständighet och demokratiska oberoende i samlingsregeringen när alla andra partier – kommunister såväl som liberaler och höger – krökte rygg för Adolf Hitler. Wigforss tog rollen som Sveriges ledande socialdemokrat när partiordföranden Per Albin Hansson efter 1940 föredrog att vara icke-partipolitisk landsfader. Med sin fruktade ”vita ilska” skrämde Ernst Wigforss vettet ur pronazistiska potentater, demokratiskt tveksamma höga militärer och tyskvänliga politiker. Angående antisemitism kände den brinnande demokraten Wigforss vrede inga gränser. *
Stranden jag befinner mig på – vid Skälderviken i Skåne – är en historisk plats som bevittnade skapandet av det efterkrigstida Sverige sommaren 1943. Där samlade Ernst Wigforss noga utvalda allierade i sitt fritidshus för att skapa framtiden. De var socialdemokratins modigaste smartskaft, makthavare och unga akademiker. Tillvaron var kreativ bland solstolar, badhanddukar och saftglas. Resultatet blev ”Wigforss 27 punkter” – Arbetarrörelsens efterkrigsprogram – som presenterades vid partikongressen 1944. Punkterna sammanställdes under tre rubriker: • Full sysselsättning • Rättvis fördelning och höjd levnadsstandard • Större effektivitet och mera demokrati inom näringslivet Ernst Wigforss gjorde den svenska socialdemokratin till den mest framgångsrika politiska rörelsen ”i Västerlandets demokratiska historia”, skriver de australiska statsvetarna Geoff Dow och Winton Higgins.4 Tack vare Wigforss ideologiska och ekonomiska ledarskap 13
den förbannade optimisten ernst wigforss
lyckades Sverige kombinera decennier av häpnadsväckande ekonomisk utveckling med demokrati samt ständigt ökande välfärd och jämlikhet. ”Ernst Wigforss åstadkom en politik som förde samman jämlikhet med effektivitet” och omdefinierade därmed mänsklighetens förståelse av begreppet utveckling (”progress”), enligt Dow och Higgins. De kallar Wigforss för ”Ernst den store”. Lägg därtill Ernst Wigforss blixtrande intelligens, akademiska skarpsinne och ständiga nyfikenhet, så framstår han som en mardröm för en historiker att skriva en biografi om. Forskare vill ha någonting att bita i. Det är tråkigt att skriva idolporträtt. Men Ernst Wigforss hade även missprydande egenskaper, inte minst hans vrede och vana att krossa människor som föll i onåd hos honom. Få personer i svensk modern historia har varit så hatade som Ernst Wigforss, samtidigt som han avgudats av generationer av socialdemokrater. Men den här boken är mer än en biografi om Ernst Wigforss. Den är även berättelsen om det moderna Sverige och den svenska demokratiska socialismens ideologi och historia – berättad i en internationell kontext. Wigforss var välfärdsstaten personifierad. Sverige var landet där de flesta upplevde framgångsår som aldrig verkade ta slut. Ett rike som byggdes av en märklig korporativ allians mellan socialism och industrialism. Detta land hade skavanker och baksidor som idag är välkända: steriliseringspolitik, maktfullkomlighet och arrogans. Men via Ernst Wigforss ideologiska idéer hade Sverige likväl riktning, framtidstro och optimism. Svenskarna var efter andra världskriget på väg mot en utopi tolkad som socialism. Av nödvändighet blir den här boken därmed ett dubbelt porträtt av Ernst Wigforss – både en politisk och en ideologisk biografi. Ideologin överväger, trots Wigforss omfattande finanspolitiska gärning. Han skapade – i större utsträckning än exempelvis Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Tage Erlander – det socialdemokratiska Sverige. Ett land som kan sägas ha existerat från 1932 fram till 1976. Wigforssismens rike. Trots att Ernst Wigforss avgick som finansminister 1949 fortsatte 14
där lärkorna fyller rymden
han att påverka politiken som ideolog, debattör och författare av en osannolik mängd skrifter. Mest känd är hans självbiografi Minnen i tre band – som är både en tillgång och ett problem för historikern. Denna bokserie är själva orsaken till det märkliga faktum att ingen ordentlig politisk biografi skrivits om Wigforss tidigare, trots hans internationella stjärnstatus och enorma betydelse för Sverige. Ernst Wigforss förblev socialdemokratins främste ideolog långt efter publiceringen av självbiografin. Även när han passerat 90 år på 1970-talet. Ingvar Carlsson (statsminister 1986–1991 och 1994–1996) var en av de sista Wigforss-socialdemokraterna som innehade posten som partiordförande. Carlsson berättar: Jag tog tidigt intryck av Ernst Wigforss tankar och när jag blev ordförande för SSU läste jag allt han skrev, vilket var mycket. Jag är starkt påverkad av Wigforss. Redan på grundkursen på universitetet skrev jag en uppsats om en av hans idéer om arvsskatt. Wigforss var både stark ideolog och praktisk politiker samtidigt, vilket är mycket ovanligt. Han ville förverkliga socialismens utopier samtidigt som han levde i den praktiska världen, när han lade grunden för 1900-talets svenska socialdemokratiska projekt.5
Vissa forskare hävdar att Ernst Wigforss ideologiska tankevärld erbjuder global politisk inspiration även inför framtiden. Vem vet, kanske har de rätt? Avgör själv efter att ha läst denna bok. Väddö i Roslagen, Henrik Arnstad
15
Ernst Wigforss skojar med mamma Tekla och pappa Frans ”i fars koloniträdgård” (1914), foto: Ernst Wigforss.
Del I
Hallänning, svensk, europé 1881–1919 Den enda räddningen är att oryggligt och blint och fanatiskt hålla fast vid demokratin
Torsdagen den 30 juni 1949 avgår den 68-årige Ernst Wigforss som finansminister. I flera år har han sett fram emot en fri tillvaro bortom dagspolitiken – men hur ska socialdemokraterna hantera förlusten av ideologen som utgör partiets själ, ryggrad och hjärta? Statsminister Tage Erlander skriver i sin dagbok att Sverige förlorar sitt största politiska geni. I själva verket har Wigforss ingen avsikt att försvinna från offentligheten. Tvärtom. Han inleder ett intensivt skrivande och publicerar omedelbart artikeln ”Socialismen i socialdemokratin” utifrån sin kristna lidelse. Wigforss citerar en drygt 1 500 år gammal fråga av kyrkofadern Augustinus: Vad är det jag älskar när jag älskar Gud?
Wigforss svar är att han älskar Gud via demokratisk socialism. Denna övertygelse har väglett skapelsen av den socialdemokratiska välfärdsstaten – Wigforss augustinska gudsstat. De civitate Dei. När Ernst Wigforss avgår den 30 juni 1949 har han nästan tre decennier på sig att tänka, skriva och leva innan han dör. Hans levnad 1881–1977 är synonym med en tidsepok då Sverige – och världen – förändrades fullständigt. Därmed börjar vår berättelse! 17
1
Ernst och hans systrar Onsdagen den 26 januari 1881 föddes gossebarnet Ernst Johannes Wigforss i halländska Halmstad. De första födelsedagarna firades detta datum, men när det började bli dags för skola visade det sig att prästen hade skrivit in fel födelseuppgift vid dopet. Ernst uppgavs vara född måndagen den 24 januari. Wigforss skriver i sina memoarer: Det kunde nu inte ändras. Till stor förargelse för mor, som tyckte att hennes vittnesbörd borde väga tyngre än dopförrättarens anteckning. Men mor hade allt sitt intresse knutet vid familjen, och vad därutöver var av regler för samhällslivet, ingav henne långt mindre respekt. Far däremot hade starkt sinne för behovet av offentlig ordning och ville gärna försvara myndigheters göranden, mot vad han ansåg för onödig kritik.1
Fadern erkände visserligen att hustrun hade rätt i sak – och att överheten hade fel. Men han ansåg att sakfrågan var oväsentlig. Det viktiga var att inte säga emot myndigheterna. ”Far var böjd för att vara all världslig ordning underdånig”, skriver Wigforss. Familjen Wigforss var under 1880-talet på många sätt typisk för den nya tiden, då Sverige – sent men snabbt – blev en del av det moderna Europa. Modern Tekla Katarina Natalia föddes med efternamnet Lindqvist i småländska Kronoberg 1854. Fadern och garvarsonen Frans Jakob Wigforss var tolv år äldre och föddes 1842 i Karlshamn i Blekinge. Han blev målare, gick på gesällvandring och arbetade en tid i Göteborg. På 1860-talet kom han till Halmstad. Teklas mamma hade övergivits av maken, som emigrerat till Amerika tillsammans 18
del i. hallänning, svensk, europé
med sönerna. En småländsk kyrkoherde hjälpte modern och lilla Tekla som fick bostad och hemortsrätt* i Halmstad. Några målargesäller inackorderades i huset, bland dem småningom Frans – som fattade tycke för unga Tekla. De bägge gifte sig på hösten 1872 och därmed var livet som resande gesäll över för 30-årige Frans. Han stadgade sig som målarmästare i Halmstad med sin 18-åriga hustru. Frans Wigforss startade ett måleriföretag och säsongsanställde ett ständigt växlande antal gesäller utifrån behov. Frans och Tekla gjorde med andra ord en klassresa. De lämnade tillvaron som proletärer och blev istället exempel på den nya tidens medelklass. Familjen slutade umgås med arbetare, fattiga änkor och utvalda grannfamiljer eftersom dessa ”ansågs höra till en lägre socialklass”, skriver Ernst Wigforss. Klassgränserna var dock hela tiden i rörelse, vilket krävde anpassningsförmåga. En arbetare kunde snabbt ”bli liten fabrikör och stundom stor”. Familjen Wigforss klassresa innebar även ideologiska aspekter – marknadsliberalism kombinerad med konservatism. Wigforss skriver om fadern: Han såg med oro – fastän nästan aldrig yppad – på faran av att jag kunde bli eller redan vara socialist. Men det var för honom inte så mycket en social och politisk lära som en religiös otro.2
Generellt var dock varken pappa Frans, mamma Tekla eller sonen Ernst politiskt intresserad. Ingen annan i familjen heller. Överhuvudtaget är det anmärkningsvärt i hur hög grad Ernst Wigforss uppväxt saknade intresse för samtidsfrågor. Men religionen var tillstädes. Ernst Wigforss fick en kristen uppfostran, som dock inte var sträng. Tvärtom – familjen lät aldrig religionen vara ”förbunden med någon avoghet mot glädjeämnena i livet”, skriver *Hemortsrätt innebar rätten att räkna en kommun som sin hemort, enligt fattigvårdslagstiftningen. Hemortsrätt fick man först efter att ha vistats i kommunen i tre år utan att få fattigvård. För den som inte hade hemortsrätt kunde kommunen kräva den tidigare kommunen på ersättning (NE).
19
den förbannade optimisten ernst wigforss
Wigforss med värme. Familjen var framför allt engagerad i frikyrkliga missionsförbundet, som grundades i Sverige tre år innan Ernst Wigforss föddes. Framväxten av frikyrkor i Sverige kopplas ihop med arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och utvecklingen mot demokrati. Missionsförbundet heter numera Equmeniakyrkan och skriver: På samma sätt kan frågan om försoningen ses ur perspektivet av den framväxande demokratin: Den stränga förkunnelsen på den tiden om en vred Gud, som människorna i rädsla måste huka sig inför, hade mycket att göra med statskyrkan och dess präster som en del av överhetssamhället. I budskapet om att Gud är den kärlek som ger sig själv för att försona en brusten värld, vågade enkla människor räta på ryggarna och fick ett nytt värde. Att komma till tro framställdes ofta som att vara väntad hem av en kärleksfull Gud med öppna armar. Detta skapade också en ny människosyn med starkt samhällsengagemang i demokrati och sociala frågor.3
Lille Ernst grundlade en livslång positiv syn på religiositet som i vuxen ålder skulle innebära konflikter med ateistisk socialism. Hans Gud var en snäll farbror som ”beskyddade oss för all farlighet och Jesus också hade något att göra därmed”. Wigforss lärde sig läsa redan som femåring, slukade Bibeln och uppskattade den som äventyrsbok. Kristendom för den uppväxande Ernst var gudomligt beskydd av alla som handlade rättvist. Avsaknaden av politiska samtal under barndomen innebar alltså inte att familjen Wigforss saknade ideologisk världssyn. Föräldrarna var inga aktiva demokrater, snarare tvärtom. Men den ”religiösa förankringen verkade i demokratisk riktning”, skriver Wigforss: Med atmosfären i hemmet följde en föreställning om mänskornas likvärdighet, när det gällde religiösa ting, som blev lämplig jordmån för alla frön till tro på annan jämlikhet.4
Begreppet ”rättvisa” blev centralt för barnet Wigforss via hemmets öppna, livsbejakande och demokratiska tolkning av universums meta20
del i. hallänning, svensk, europé
fysik. Det återspeglades i Ernst Wigforss umgänge med kompisar. ”Som pojkar var vi inte okunniga om mänskors ’naturliga’ olikhet. … Men känslan av en fundamental likvärdighet mellan kamraterna rubbades inte.” Hemmets politiska övertygelse – om den överhuvudtaget existerade – var konservativ. Men dess kristna ideologi var demokratisk, rättvis och betonade alla människors lika värde. Halmstad blev aldrig någon storstad under 1800-talet – men få andra städer i Sverige växte lika dramatiskt. År 1800 var befolkningen bara 1 317 personer och Halmstad var en förvuxen bondby på västkusten. Men 1837 startade stadens första större industri, textilföretaget Wallbergs Fabriks AB. Verksamheten växte snabbt, Halmstad fick bättre hamn 1840 och 1882–1889 knöts staden ihop med järnvägsnätet. Wallbergs utökade verksamheten och fler industrier, företag och arbetsplatser tillkom. År 1850 hade befolkningen mer än fördubblats till 2 761 personer. Ytterligare 50 år senare – år 1900 – var befolkningen 15 387 personer. En ökning med nära 1 200 procent på hundra år. Halmstad var med andra ord en bra stad för ett måleriföretag under 1870-talets högkonjunktur, som varade en bit in på 1880-talet. Ständigt uppfördes nya byggnader som behövde målas. Det wigforsska bolaget tjänade mycket pengar och Frans arbetade tio–elva timmar om dagen på nybyggen eller i lägenheter. Tekla behövde inte längre sköta hushållet eftersom familjen anställde tjänstefolk. Detta underlättade i bolaget, där Tekla Wigforss skötte det mesta av ekonomi och administration. Familjen fick sju barn, varav sex överlevde småbarnsåren: 1. Dottern Karin föddes 1873 2. Dottern Elin föddes 1875 3. Dottern Ebba föddes 1878 4. Sonen Ernst föddes 1881 5. Dottern Nanna föddes 1883 6. Sonen Frits (ibland stavat Fritz) föddes 1886 Berättelsen om systrarna Karin, Elin, Ebba och Nanna utgör en kuslig del av familjehistorien. Ernst Wigforss berättar att flickorna inte 21