9789180372442

den hemliga

k s o k l a an r d DE UTVALDA

Emily Skye

Den hemliga Drakskolan De utvalda Band 1 Illustrationer av Pascal Nöldner Översättning av Anna Hörmander Plewka

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 3

2022-04-19 14:38

Originalets titel: Die geheime Drachenschule Baumhaus Verlag in the Bastei Lübbe AG © 2018 Bastei Lübbe AG, Köln, Tyskland Författare: Emily Skye Omslag och illustrationer: Pascal Nöldner Utgiven av Tukan förlag 2022 Örlogsvägen 15 426 71 Västra Frölunda www.tukanforlag.se Översättning av Anna Hörmander Plewka Redaktion: Carl Lindsten Formgivning inlaga: Brytakuten AB Första tryckningen Tryckt hos Livonia Print i Lettland, 2022 ISBN 978-91-8037-244-2

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 4

2022-04-19 14:38

Charles blundade och lutade huvudet mot sin bäste väns skrovliga panna. Han sträckte ut armarna och nådde precis upp till hornen på hans huvud. Han grep tag i spetsarna som var lika tjocka som grenar och tryckte pannan ännu hårdare mot den urgamla varelsen. Det här skulle bli ett avsked för en lång tid framöver. Kanske för alltid.

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 5

2022-04-19 14:38

1

S

traff!”

Henry låg på rygg och kramade sitt ben. Det där hade gjort ont! Han borde verkligen använda benskydd i fortsättningen.

Domaren blåste i visselpipan, Henrys medspelare jub­ lade och motståndarna stönade. Det var en helt vanlig lördagseftermiddag på fotbollsplanen.

En kille med rött hår drog upp Henry på fötter igen. ”Är du okej?” frågade han och Henry nickade mot sin lagkamrat. Blåmärken var han van vid. De såg på domaren som pekade på straffpunkten. ”Yes!” ropade Henry. Om han satte straffen skulle de inte bara vinna matchen. Då skulle de vinna hela serien!

Han vände huvudet mot resultattavlan. 1–1 stod det och klockan bredvid visade 89:e spelminuten.

Henry tog bollen och lade den på straffpunkten. Sedan rättade han till sin kaptensbindel och granskade motståndarnas målvakt. Denne gungade från sida till sida och sträckte på sina långa armar. Smeknamnet Bläckfisken pas7

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 7

2022-04-19 14:38

sade honom perfekt. Henry backade långsamt några steg och tog sats.

Just den här dagen fyllde han elva år. En bättre present än att skjuta matchens avgörande mål fanns inte. Han hade fortfarande inte bestämt vilket kryss han skulle välja när en man plötsligt dök upp bakom målet. Henry tänkte just börja springa mot bollen, men hejdade sig. Det var något konstigt med främlingen. Han bar en lång svart rock som såg hemskt dyr ut, svarta byxor och eleganta skinnskor. Så brukade folk inte vara klädda på Pimrosesskolans leriga fotbollsplan. Såg proffsklubbarnas talangscouter ut så? Henry blev plötsligt nervös, men främlingen log uppmuntrande mot honom.

Sedan nickade han diskret mot målets vänstra hörn.

Domaren blåste i pipan och Henry tog ett djupt andetag. Koncentrera dig! uppmanade han sig själv. Nu gäller det! Han började springa. Utan att veta varför litade han på främlingen. Och ett ögonblick senare skruvade han upp bollen i krysset. Målvakten hade gått åt fel håll.

Henry sträckte upp armarna i luften. 2–1! Han hade gjort det! Vilt jublande kom hans medspelare rusande och begravde honom under sig. När han äntligen hade befriat sig ur deras omfamningar såg han bort mot målet. Men främlingen var borta. Konstigt, tänkte Henry och kände sig lite besviken. Men sedan sprang han bort till sin mamma som förtjust hoppade upp och ner bredvid planen. Hon hade virat sin färgglada halsduk flera varv runt halsen. Vis8

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 8

2022-04-19 14:38

serligen sken solen, men det gjorde varken till eller från en sådan här höstdag i London. ”Bra jobbat”, strålade hon och rufsade honom i håret.

Hon var hans största supporter. ”Det här är världens bästa födelsedag!” jublade Henry. ”Såg du killen bakom målet, mamma?” fortsatte han andlöst. ”Han visade mig vart jag skulle skjuta. Det var säkert en talangscout. Kanske till och med från Arsenal. Tänk om …”

Hans mamma avbröt honom. ”Gav han dig ett tips?” frågade hon allvarligt.

Henry nickade.

Hon spärrade upp ögonen. ”Henry, mannen var ingen talangscout. I alla fall inte från någon fotbollsklubb. Såg du inte vapnet på hans rock? Det var definitivt ett …”

Längre hann hon inte, eftersom Pimroses tränare otåligt ropade på Henry att han skulle återvända till planen.

Matchen var inte slut än. ”Vänta lite, mamma! Vi ska bara vinna matchen först!” ropade Henry och sprang iväg.

Hans lag fortsatte att dominera de sista minuterna och vann med 2–1. När domaren blåste av matchen kastade sig Henry utmattad men lycklig i gräset. De hade vunnit ytterligare en match och det var han som hade gjort båda målen.

Om han räknade rätt ledde han därmed målligan och hade goda chanser att bli skyttekung för tredje året i rad. Och vem visste, kanske skulle han till och med lyckas knipa en 9

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 9

2022-04-19 14:38

plats på något av de eftertraktade fotbollsinternaten. Henry såg drömmande upp i himlen. ”Henry!” hörde han sin mamma ropa. Nä, så klart, än var han inte där. Nu var det först dags att fira: både matchsegern och födelsedagen. En stor äppelkaka väntade där hemma på att bli uppäten av honom och hans kompisar.

Henry kravlade sig upp och såg sig omkring. Snopet kon­ staterade han att fotbollsplanen var så gott som tom. Hans ­lagkamrater hade redan börjat dra sig hemåt med sina föräldrar. ”Hallå!” ropade Henry efter dem. ”Hänger ni inte med hem? Och äter tårta och firar segern?”

En kraftig kille med rött ansikte vände sig om, medan hans mamma otåligt ryckte honom i ärmen. ”En annan gång”, ropade han. ”Har du inte hört? Alla vill hem så fort som möjligt. Skulle ju vara sjukt irriterande om en spejare från Sju eldar ringde på – och så är man inte hemma!” ”Sju eldar? Vad snackar du om? Hallå, vänta!”

Men killens föräldrar hade redan föst honom vidare.

Förvirrad sprang Henry bort till sin mamma som fortfarande stod och väntade bredvid planen. ”Hörde du, mamma?” frågade Henry. ”Sju eldar, sa han! Fattar du att de andra fortfarande tror på sagor!” Hans mamma såg nervös ut. ”Du Henry, mannen bakom målet som gav dig tipset …”

10

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 10

2022-04-19 14:38

”Talangscouten?”

Hans mamma skakade på huvudet. ”Det var ingen talang­scout.” ”Inte?” frågade Henry besviket. ”Nja, inte en sådan som du menar i alla fall. Hämta dina grejer. Jag förklarar på vägen.”

Henry suckade. Fort sprang han bort till avbytarbänken, bytte skor, tog sin väska och återvände till sin mamma.

Det lilla radhuset, där Henry och hans mamma bodde, låg inte långt från fotbollsplanen och därför brukade de alltid promenera till hemmamatcherna. I vanliga fall tog de det lugnt på hemvägen, men den här dagen hade Henrys mamma bråttom. ”Okej, vad är det jag har missat?” frågade Henry otåligt.

Hans mamma drog nervöst i ändarna på sin halsduk. ”Jo, förstår du”, började hon. ”Mannen som dök upp bakom målet är … Han hade ett vapen på rocken. Sju eldars vapen.”

Henry stannade upp. Kunde det vara sant? Hade hans kompis inte yrat när allt kom omkring?

Henry mindes sin gammelmorfars berättelser. Internatet på Sju eldar var en av kungarikets stora myter. Och precis som alla andra barn kände Henry till legenderna om Robin Hood, riddarna av runda bordet, sjöodjuret i Loch Ness – 11

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 11

2022-04-19 14:38

och Sju eldar. Den stora skillnaden var bara att vissa påstod att Sju eldar fanns på riktigt. ”Menar du att mannen har kommit från Sju eldar för att hämta mig? Precis som gammelmorfar brukade säga?” frågade Henry ivrigt och fantasin skenade iväg med honom. ”Tänk bara, mamma! Jag på Sju eldar. Hur grymt skulle det inte vara! George i femman säger att de utbildar hemliga agenter. Och att alla som går där blir stenrika efteråt! I så fall tänker jag köpa villan mitt i stan bakom stadion. Så vi kan sitta på balkongen och titta på Arsenals hemmamatch­ ­er. Mamma, jag vill verkligen börja där!” ”Hoppas inte för mycket, Henry”, sa hans mamma medan de gick vidare. ”Och förresten: som hemlig agent har du inte tid att titta på fotboll längre, varken från balkongen eller på tv.”

Men Henry lyssnade inte. För sin inre syn såg han redan hur han jagade skurkar precis som James Bond. Men han skulle inte ha kostym som den berömde spionen, utan en fotbollströja. Med Sju eldars vapen på bröstet. Han undrade just om det fanns ett fotbollslag där?

De svängde in på Syrenvägen, där en jättelik syrenbuske mycket riktigt växte längst bort på gatan. Bakom den låg deras lilla hus. ”Jag sticker i förväg!” ropade Henry ivrigt.

Den smala gatan låg stilla och övergiven. Bara grannens trädgårdsgrind gnisslade sakta i vinden. Annars var det tyst.

Mycket tyst.

12

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 12

2022-04-19 14:38

Ingen välkomstkommitté från Sju eldar så långt ögat nådde. Besviken saktade Henry in stegen.

Han gick runt den stora syrenbusken och blev stående som fastvuxen. ”Är det verkligen sant?” viskade Henry.

På trappan som ledde upp till deras ytterdörr satt den svartklädde mannen från fotbollsmatchen. Och på hans bröst lyste ett vapen. Sju gyllene flammor.

13

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 13

2022-04-19 14:38

2

F

år jag bjuda in mig själv på en kopp te, Henry?” frågade främlingen och reste sig.

Henry stirrade på honom med öppen mun. Hur visste han vad han hette?

När Henrys mamma kom fram till huset blev hon också stående som förstenad. ”Förlåt att jag tränger mig på så här. Det är egentligen inte min stil”, fortsatte främlingen. ”Men vi borde kanske gå in?” Han gjorde en gest mot dörren.

Henrys mamma vaknade ur sin förlamning. Hon grävde nervöst i handväskan och tog fram en nyckel. Medan hon låste upp såg Henry på främlingen. ”Är det där verkligen Sju eldars vapen?” frågade han.

Den unge mannen log och pekade på grannens köksfönster. Gardinen hade nästan omärkligt rört sig och han såg en skymt av grannens nästipp. ”Stig på bara”, sa Henrys mamma med darrig röst.

De gick genom den smala hallen till köket. De vuxna slog 14

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 14

2022-04-19 14:38

sig ner och Henry gick fram till spisen för att sätta på tevatten.

Efter flera försök flammade de blå lågorna äntligen upp runt plattan. Henry fyllde den buckliga tekitteln med vatten och ställde den på spisen, innan han satte sig bredvid sin mamma och deras gäst.

Främlingen harklade sig.

Henry såg nyfiket på honom. ”Hur skulle det vara om du tog en dusch och bytte om?” före­slog hans mamma.

Henry tittade ner på sina fotbollskläder och sedan på sin mamma. Han ville absolut inte missa vad främlingen hade att säga om Sju eldar. Men hans mamma log ursäktande och gjorde en gest mot köksdörren. ”Jag har några småsaker jag vill prata med din mamma om i enrum”, höll främlingen med. ”Okej då”, mumlade Henry och sprang iväg. Han slet av sig matchtröjan redan i den knarrande trappan upp till övervåningen och resten av kläderna hamnade på golvet i hallen. Han ville inte förlora en sekund. Istället för att vänta tills vattnet blev varmt dök han in under den iskalla vattenstrålen. Tvål brydde han sig inte om. Han hoppade från ena benet till det andra, så kallt var det. Sedan stängde han av vattnet igen.

Med handduken om höfterna rusade han in i sitt rum, slet upp garderoben och ryckte till sig lite kläder. Inte ens 15

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 15

2022-04-19 14:38

fem minuter senare kanade han genom hallen på olik­ färgade sockor och brakade in i köket – samtidigt som tekitteln började vissla.

De vuxna avbröt sitt samtal och såg förvånat på honom. ”Det måste verkligen ha varit en kattvätt”, muttrade deras gäst. ”Nå ja, men nu när du redan är här kan du servera din kusin en kopp te”, sa hans mamma och log.

Henry hajade till. ”Kusin?”

Mannen nickade. ”Ja, eller egentligen brylling.” Han reste sig och bugade lätt. ”Så oartigt av mig, jag har ju inte presen­ terat mig: Charles Benedict Alexander McBain.

Och jag tar gärna en kopp te. Trots att vi egentligen borde skynda oss. Men en god kopp te har man alltid tid med.

Det brukade min mormor säga. Har ni möjligen kamomill hemma?”

Vadå skynda oss? tänkte Henry. Och kamomillte? Me­ nade han allvar? Vem drack frivilligt sådant blask om man inte var sjuk?

Henry såg nyfiket på främlingen. Särskilt lika var de i alla fall inte. Henry hade mörkbruna ögon och lätt utstående öron. Charles däremot såg på honom med lysande blå ögon.

Ja okej, den lite sneda näsan hade de gemensamt, men det var också allt.

Henry tog tekitteln från spisen och hällde vatten över te­ påsarna.

16

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 16

2022-04-19 14:38

”Varför måste vi skynda oss?” frågade Henry. Han gav sin mamma och sin kusin varsin kopp och satte sig bredvid dem igen. Hans mamma gjorde en grimas när hon tog emot kamomillteet och blinkade åt Henry.

Charles blåste däremot på koppen, tog en klunk och såg ­honom sedan rakt i ögonen. ”Ja, jag kommer från Sju eldar.

Och du, kära kusin, har blivit utvald. Molnborgen kallar på dig.” ”Molnborgen?” kraxade Henry. ”Så kallas skolan på Sju eldar.”

Då var det alltså sant. Henry ställde ner koppen. Hans hand darrade så häftigt att han inte kunde dricka. Tusen frågor snurrade runt i hans huvud, men han vågade inte ställa en enda. Han såg på sin mamma för att få stöd. Hon nickade uppmuntrande mot honom.

Henry andades djupt och tog mod till sig. ”Finns det … ett fotbollslag på Sju eldar?”

Han ångrade sig genast.

Med tanke på att allt som hade med Sju eldar att göra var så hemligt, var frågan om det fanns ett fotbollslag förmodligen den dummaste han hade kunnat ställa.

Charles skakade på huvudet. ”På Sju eldar föredrar vi farligare sporter.”

Henry var imponerad. ”Vilka då?”

Istället för att svara höjde Charles sin kopp och tog en klunk till. Henry lade märke till att hans händer var över17

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 17

2022-04-19 14:38

sållade med ärr och valkar, vilket inte riktigt passade till kusinens i övrigt så eleganta uppenbarelse.

Vid det här laget var Henry inte lika blyg längre. Hans nyfikenhet var helt enkelt större. Han ville veta mer om den där hemlighetsfulla platsen. ”Ärren på dina händer? Har du fått dem på Sju eldar?” ”Henry då!” grälade hans mamma. ”Sådant frågar man inte.”

Men hans kusin log. ”Det är priset man betalar för utbildningen på Sju eldar.

Men jag lovar att den är värd varenda skråma och vartenda blåmärke och skrapsår. Blessyrerna brukar hur som helst läka ganska snabbt.”

Henry kände att hans mamma lade armen beskyddande runt hans axlar. ”Var inte orolig!” fortsatte Charles. ”Jag vet någon på Sju eldar som kommer att ta hand om Henry. Och tro mig, med denna någon vid sin sida kommer Sju eldar att vara världens säkraste plats.” ”Och vem är det?” frågade Henry.

Charles knep ihop läpparna och skakade beklagande på huvudet. ”Sju eldar bevarar sina hemligheter. Så har det ­varit från begynnelsen, och så kommer det alltid att vara”, sa han. Det lät som ett citat. Han kastade en blick på klockan. ”Den som kallas till Sju eldar hörsammar kallelsen. Det är en ära att bli utvald och samtidigt ett ansvar som man inte 18

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 18

2022-04-19 14:38

tackar nej till.” Charles ryckte ursäktande på axlarna. ”Jag vet, allt det här kommer ­ganska plötsligt. Men det går inte på annat sätt. Lita på mig. Du kan dricka upp ditt te i lugn och ro, Henry. Men sedan måste vi åka.” ”Åka? Nu genast?” Henry såg med uppspärrade ögon från sin mamma till Charles.

Hans mamma böjde sig fram och tog hans händer. ”Det är precis som i gammelmorfars berättelser.”

Charles sköt tillbaka stolen och reste sig. ”Det var trevligt att träffas. Du har en fin son. Jag är säker på att han kommer att göra sitt allra bästa på Sju eldar.” Han räckte henne handen till avsked. ”Jag väntar i bilen.”

Henry lade pannan mot bordet. Han behövde tänka.

Vilka nyheter! Plötsligt dök den där Charles upp, som han aldrig hade sett förr, och påstod att de var kusiner. Och i nästa ögonblick vände han upp och ner på Henrys liv. Men visst hade han alltid drömt om ett sådant här äventyr! Henry kände hur det pirrade av spänning i magen. Samtidigt högg det till i h­ järtat. ”Men …” Henry lyfte huvudet. ”Men måste jag verkligen åka genast, mamma?” frågade han när dörren slagit igen. ”Hur ska du klara dig ensam?”

Hon kramade hans händer. ”Du kommer ju hem på loven. Du ska se att tiden flyger förbi. Du kommer att älska Sju eldar, precis som gammelmorfar gjorde. Du är ju min hjälte. Och hjältar är skapta för att uppleva äventyr.”

19

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 19

2022-04-19 14:38

Hon reste sig och drog honom intill sig.

I vanliga fall gillade Henry inte när hon gjorde det. Han var alldeles för stor för sådant. Men den här gången var det annorlunda. ”Vad berättade han egentligen om Sju eldar medan jag duschade?” frågade han. ”Inte mycket”, sa hans mamma. ”Men han gav mig det här.” Hon räckte Henry ett gammalt fotografi. Han kände genast igen mannen på det. Det var hans gammelmorfar.

Och precis som Charles bar han Sju eldars vapen.

Henry gjorde stora ögon. Och i fantasin såg han redan sig själv med Sju eldars vapen på bröstet … Han log. Tills hans mamma högljutt snöt sig och fick honom att återvända till verkligheten. ”Låt inte din kusin vänta längre”, sa hon och knölade ner näsduken i fickan. ”Och ta på dig jackan, det är kallt ute.”

20

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 20

2022-04-19 14:38

3

C

harles trampade gasen i botten när de kryssade fram genom rusningstrafiken på Londons gator. Henry pressades tillbaka i sätet och klamrade sig fast i dynan – medan Charles småpratade precis som om de var ute och promenerade i Hyde Park. ”Visste du att vår före detta premiärminister och ett av drottningens barnbarn också har gått på Sju eldar?”

Henry skakade på huvudet och slöt ögonen. Charles hade svängt ut i det mötande körfältet och nästan krockat med en skåpbil. I sista sekunden hade han vridit om ratten och trängt sig in i en lucka mellan en buss och en lastbil.

Busschauffören tutade ilsket. ”Premiärministrar, drottningens barnbarn”, mumlade Henry. ”Låter som ett riktigt snobbinternat.”

Han tänkte på sina kompisar i skolan. Nyss hade de spelat fotboll och nu var han, utan att ha sagt hejdå, på väg till …

Ja, vart egentligen? Sju eldar. Förutom ett namn och massa rykten visste han ingenting om platsen dit de skulle.

21

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 21

2022-04-19 14:38

Charles gasade på igen. ”Oroa dig inte. Du kommer att älska Sju eldar.”

De lämnade innerstan bakom sig och körde ner mot hamnen. Här var det mindre trafik och Henry började slappna av.

Strax därpå stannade de. I skuggan av ett gammalt skepps­­varv såg Henry en klunga barn som stod och väntade. ”Där är de andra”, sa Charles. ”Ni blir snart hämtade.” ”Va? Jag trodde att du skulle följa mig till Sju eldar?!”

Charles skakade på huvudet. ”Det skulle jag gärna göra.

Men den som har tagit examen på Sju eldar återvänder inte.”

Han lutade sig över Henry och öppnade bildörren. Sedan satt han stilla och såg intensivt på Henry. ”Du kommer snart att lära känna någon. Någon som är mycket gammal och som kan vara ganska tjurig. Lova att du tar hand om honom. När ni väl har blivit vänner kommer Sju eldar att bli den bästa tiden i ditt liv.”

Innan Henry visste ordet av stod han på gatan och tittade efter bilen som försvann i fjärran. Det här blev ju bara värre och värre! Han drog upp dragkedjan på jackan så långt det gick. En kall vind som luktade fisk och sjögräs fick honom att huttra. Han skakade på huvudet och började gå mot de väntande barnen. ”Du är näst sist”, välkomnades Henry av en knubbig kille som räckte honom till axlarna. Han såg på Henry ge22

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 22

2022-04-19 14:38

nom tjocka glasögon. ”Så klart, ganska logiskt faktiskt. Jag menar, nu är vi sex. Alltså saknas det en. Förresten, jag heter Arthur Doyle. Vad heter du?” ”Henry”, sa Henry som inte riktigt visste vad han skulle tro. ”Henry McGregor.”

Killen knep ihop ögonen. ”Henry McGregor”, mumlade han. Sedan lyste han upp. ”Nu vet jag. Henry McGregor, fotbollsstjärnan från Pimrose. Förra och förrförra året vann du skytteligan!”

Henry nickade förvånat.

En lång kille i gula manchesterbyxor och blå skjorta kom fram till dem och sträckte ut handen mot Henry. ”Edward Abercrombie. Trevligt att träffas.”

Killen hade inte behövt presentera sig. Alla kände till familjen Abercrombie. De förekom ofta i skvallerpressen och på tv. Rika, berömda och bästisar med kungafamiljen. ”Det här är Chloé”, fortsatte Edward med en gest mot en blond tjej. Hon hade svept en jacka runt axlarna. Ändå var hennes nästipp röd av kylan. Hon nickade blygt mot Henry. ”Timothy.” Edward gjorde en gest mot en kraftig kille med eldrött hår och mängder av fräknar i ansiktet.

Timothy flinade och kom släntrande mot dem. ”Ganska märklig mötesplats med tanke på att vi ska till en privatskola som sägs vara en av Englands bästa. Och när jag tittar på er är ni ett lika märkligt gäng själva: prins Edward och prinsessan Chloé, plugghästen Arthur, fotbollsstjärnan Henry 23

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 23

2022-04-19 14:38

och …” Han pekade på en tjej som stod lite avsides: ”… en namnlös cirkusunge.” Timothy formade händerna till en tratt och ropade: ”Cirkusungen! Talar du om för oss vad du heter?”

Tjejen reagerade inte. Hon fortsatte att stirra ut i den grå dimman som låg tät över havet medan hon sakta visslade en melodi. Hon var raka motsatsen till den söta Chloé: kort till växten och med korpsvarta lockar som pryddes av inflätade band. Men mest av allt förvånade det Henry att hon var barfota, trots att det var så kallt. Och tydligen hade hon gått utan skor länge, så smutsiga som hennes fötter var.

Timothy ryckte på axlarna och släntrade bort till Arthur som just skrev något i mobilen. ”Du, bullen”, sa han, ”jag glömde mobilen hemma. Du har väl inget emot om vi delar på din?”

Arthur såg förskräckt på Timothy och stoppade snabbt ner mobilen i byxfickan. ”Förnekar. Jag delar inte med någon.” ”Inte?” frågade Timothy tyst och knakade med fingrarna.

Henry tänkte just ingripa när den märkliga, namnlösa tjejen gled in mellan Timothy och Arthur. Hon ställde sig på tåspetsarna och sträckte trotsigt ut hakan. Hennes nästipp var bara några centimeter från Timothys. ”Mina vänner kallar mig Lucy”, svarade hon på Timothys tidigare fråga. ”Men du får kalla mig Lucinda. Och nej, jag är ingen cirkusunge, även om jag drömde om att leka med clowner som dig när jag var liten.”

24

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 24

2022-04-19 14:38

Henry skulle just börja skratta. Men då såg han hur ­Lucindas hand gled ner i Arthurs byxficka och tog hans telefon, utan att någon märkte det.

Under tiden hade Timothys ansikte färgats tomatrött.

Men innan han hann svara var Edward framme hos honom. ”Ta det lugnt, Timothy. Om du behöver ringa kan du låna min.” Han höll fram en platt, guldfärgad telefon. ”Den nya E47:an?” sa Timothy imponerat. Edward nickade.

Henry tog tillfället i akt och drog med sig Arthur och ­Lucinda en bit bort. ”Ge tillbaka den”, uppmanade han tjejen. ”Vadå?” frågade Arthur. ”Din mobil. Hon tog den.”

Arthurs hand gled automatiskt ner i byxfickan. Efter att han konstaterat att den var tom såg han förvånat på Lucinda. ”Intressant, men inte logiskt. Du hjälper mig och samtidigt stjäl du min mobil. Den ekvationen går inte ihop.”

Lucinda kastade en ilsken blick på Henry och vände sig till Arthur. ”Jag lånar saker, jag stjäl inte. Dessutom räddade jag dig från att få en snyting. Alltså är vi kvitt.” ”Du är ju inte klok”, invände Henry och knackade sig i pannan. ”Hit med mobilen!”

Lucinda skakade på huvudet och lade armarna i kors.

Arthur höjde avvärjande handen. ”Jag fattar. Vi hittar en 25

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 25

2022-04-19 14:38

lösning. Jag är bra på att hitta lösningar. Vad vill du ha för telefonen?”

Lucinda log brett mot honom. Hon lossade ett av de färgglada banden i sitt hår och lade det kring Arthurs hals. ”Till dig, för att du förstår mig.” ”Mobilen”, sa Henry.

Lucinda ignorerade honom. ”Du behöver inte ge mig något”, sa hon nådigt till Arthur. ”Du får tillbaka mobilen om han där ger mig något.” Hon nickade åt Henrys håll. ”Han skvallrade. Det är han som ska betala.” Stolt kastade hon tillbaka sina mörka lockar.

Drakskolan 1_220419_CC22.indd 26

2022-04-19 14:38

MUNKHUVA

q

* Art: draco galerus monachi * Storlek: 4 m * Vingspann: 4 m * Vikt: 5 t * Ålder: upp till 2 000 år * Styrka: fotografiskt minne * Ryttare: Dunbarklanen

­q

Kroppsbyggnad Den kraftiga benstommen, den mas­ siva kroppen och den tjocka, läder­ artade huden utmärker munkhuvan.

På dess långsmala näsben befinner sig ett kort horn. Längs ryggkammen, som består av platta, rundade taggar, förekommer svarta diamantfjäll. En utmärkande egenskap är munkhuvans stora halskrage som den kan spänna ut som ett paraply. Den använder kragen för att hastigt bromsa in i luften eller för att avskräcka fiender.

Mittuppslag_220419_CC22.indd 2

Karaktärsdrag

Munkhuvan har ett mycket

milt sinnelag. Den älskar att vara till­ sammans med andra drakar och trivs i flock. Emellertid har arten rykte om sig att vara lat. Det beror framförallt på att den behöver upp till 14 timmars sömn per dygn.

Särskilda egenskaper Tack vare sitt utomordentliga minne kan munkhuvan sägas vara drak­­hi­storiens väktare. Den har alltid beund­rats för sin stora vishet. Dess­ utom behärskar den samtliga mänsk­ liga uttrycksmedel och tar kontakt med sin ryttare via språk, bilder, känslor och musik.

2022-04-19 14:42

DRAKEN VAR PÅ ETT SYNNERLIGEN DÅLIGT HUMÖR. HAN ERKÄNDE MOTVILLIGT FÖR SIG SJÄLV ATT POJKEN HADE ALLA DE EGENSKAPER SOM KRÄVDES FÖR ATT BLI EN SKICKLIG DRAKRYTTARE. HAN VAR ENVIS, MODIG OCH BESTÄMD PÅ ETT SÄTT SOM DRAKEN ÄLSKADE, SAM­ T IDIGT SOM DET GJORDE HONOM RASANDE.

På den mytomspunna ön Sju eldar reser sig den majestätiska Molnborgen. Här är det oftast kallt och blåsigt, och dimman vilar tät över det ödsliga landskapet. Här ska Henry, en alldeles vanlig elva­ åring, från och med nu gå i skolan tillsammans med de andra utvalda. De som ska bli drakryttare. På Sju eldar lever nämligen de sista riktiga drakarna: enorma, skräckinjagande och livs levande. En av dem ska bli Henrys. Men hans drake verkar ha helt andra planer…

Första delen i serien

den hemliga drakskolan

www.tukanforlag.se

O_Drakskolan 1_220422 CC22.indd Alla sidor

2022-04-22 13:22