9789180270830

Sanningen om Gerard Parajet

Eva Willerud

1.

Prolog.

Gerard Parajet är en ung fransk läkare, som kommit till Stockholm under 1910talet för att utbilda sig inom själavård.

Hans mor är svenska och besöken hos morfar har gjort honom bekant med alla sorters människor. Inte bara de lärde, som man säger i folkmun utan helt vanliga arbetande människor. Morfar var lärare och undervisade på flera ställen i landet, men ett ställe har han berättat extra mycket om och den platsen är Gerard nyfiken på.

I den här beskrivningen över vem Gerard är framgår det att han har känslighet för människors själar. Inget han varit bekväm med. En medmänniskas oro, smärta och sorg har han omedelbart noterat vid sina undersökningar av de patienter han mött. Hans ord har varit hårda, som om han inte varit en god läkare att träffa! Problemet för honom är att dölja den verkliga orsaken varför människor drabbas av olika sjukliga tillstånd. Han ser snabbt hur det hänger ihop och skulle han säga dem i klartext allt han ser, skulle ingen patient våga anlita honom. Det här är inget framgångsrikt arbetssätt, om man vill få många patienter till sin klinik. En hel rad negativa saker finns att säga om den unge Gerard, men han är nu kommen till Stockholm för att studera själsliga åkommor vid Stockholms modernaste sjukhus, Serafimerlasarettet och nyöppnade Långbro psykiatriska sjukhus. Här bedrivs det undervisning och forskning. Den psykiatriska forskningen är han mycket angelägen att få tillträde till. Gamla synsätt i vården är på väg bort. Nytänkande är hans signum!

Gerard är uppfylld av att svenska språket faller in rätt på alla sätt. Han upplever inga som helst problem, men en viktig sak måste uppmärksammas! Han samtalar i en mer gammeldags svenska och det är hans mors ord som klingar ur honom. Samtalen med modern har alltid varit på svenska och att skriva på svenska är inget problem. Han infinner sig vid fakulteten för själsliga åkommor och då som student! En mycket speciell situation. Han måste infinna sig där för att bli mer klarsynt över den förmåga han besitter!

Ja, Gerard är en annorlunda person på alla de sätt. Hans inställning till olika personligheter överensstämmer med en känd tysk psykiatriker och psykolog vid namn Ernst Kretschmer. Denne läkare har gjort sig känd för en teori om att det finns intima samband mellan de yttre kroppsliga formerna och de själsliga

2. företeelserna. Gerard vill inte beblanda sig med hans förklaringar, men ser ändå ett samband med hur kroppen blir påverkad av själens våndor. Det är exakt rätt i teorin ända tills att sambanden ska förtydligas. Då ger sig Gerard ut i en egen förklaring och det är den han är här för att få klarhet i. Varför då resa ända hit, när han har tillgång till all världens kunskap från det universitet han studerat vid? Jo här finner han människorna som hans mor och morfar ofta berättat om. De som bor på landet och i staden, som har svårigheter att leva av god hälsa. Därför vill Gerard studera i Stockholm och samtidigt få möjlighet att ta sig ut till byar och möta allmogen. I Frankrike har han enbart levt i stadsmiljöer och inget annat än stadsliv av god sort har han där mött.

En betydande sanning om Gerard är att han har funnit sin kärlek i Stockholm.

Förra året stannade han till vid Teaterrestaurangen för att äta en god lunch. Vid ett bord intill satt en underbart vacker kvinna. Hon bar på en kreation i vinröd klänning, samt en kort svart jacka med pälskant. På huvudet en vit hatt med stort brätte. Rosa rosor dekorerade på en sida med ett band runt kullen och rosorna. Den här kvinnan har sedan den dagen upptagit hans sinne och hjärta.

Sofia Johansson är en ung kvinna från norra delen av Dalarna. Hon har bott i Stockholm i fem år och arbetar i en affär som säljer tyger och kristallkronor. En mycket speciell kombination av varor att förena, men affärsinnehavaren en kvinna, är väldigt väl medveten om att vackra tyger glänser mer i kristallkronans sken. Sofia bor inackorderad hos en familj som hyr ut ett rum i sin stora lägenhet. Hon har tillgång till egen ingång från trapphuset och även tillgång till ett litet kök.

Familjen har inget behov av en jungfru så rummet är uthyrt till Sofia som en egen bostad. Inget samröre med familjens liv alls. Nere på gården finns det toaletter i långa rader och bad i källaren. Även en bra tvättstuga. Allt är i god ordning. Här trivs Sofia och har funnit några goda vänner under de år hon bott här. Ofta går de på teater och sedan till restaurangen för att äta något gott.

Sofias mor innehar en handelsbod i byn Särna. Innan Sofia kom till Stockholm var hon biträde i affären. En dröm har alltid funnits inom henne att få bilda sig

3. ett eget liv och ändra den långa traditionen i familjen, att vara trogen sin födelseplats. Också nyfikenhet att upptäcka nya platser och nya människor.

Sofias far dog redan då hon var 10 år av en olycka i byn. Modern har sedan den olyckan arbetat hårt för att klara av familjens försörjning. Det finns en yngre bror som heter Ivan Johansson. Han är 15 år gammal och hjälper sin mor, men även han har längtan till något nytt, det vet Sofia.

4.

Kapitel 1. År 1918.

Gerard ser en värld som är dold, där det finns liv som tillhör det förgångna. Den visar upp sig helt utan att han kan påverka eller agera i det han ser. Han lever i den!

Fåtöljen är skön att sjunka ner i med en ny bok från biblioteket. Han är ofta där och tittar efter nya verk om människors liv och den här som han har i sin hand är en god början på eftermiddagen. Lägenheten är inte stor, men den räcker för dem. Sofia är i sin affär och slutför en stor beställning till det stora huset i korsningen intill biblioteket. Familjen som äger huset hyr ut lägenheter, som är vackert inredda, till dem som kan betala. Gerard är medveten om att Sofias intresse är att dekorera och skapa vackra miljöer.

Nu sitter han i sin fåtölj och tittar in mot köket. Fönstret fångar in solens strålar som bländar honom, men ändå ser han de vackraste av hustak skymta fram. Ett tak är mer glänsande. Ett tak har trasigt tegel och något tak är platt med plåt väl falsat. Han känner sig plötsligt ensam. Uppdraget är slutfört. Det har varit ett uppdrag som engagerat honom på alla de sätt som hans intresse bjuder.

Han har blivit mer och mer känd för sin förmåga att genomskåda människans liv och samtidigt få fram orsaker till sjuklighet och akuta livshändelser. Även polismyndigheten har sänt honom fall av brottslig karaktär flera gånger och hans pricksäkerhet är fullständig. Flera mördare har han genomskådat, så tydligt att gripanden gått odramatiskt att genomföra. Det har blivit en mer betydande uppgift som smugit sig på honom, jämte arbetet som läkare. Man kan kalla det detektiv på ett sätt. Arbetet har även handlat om att genomskåda olyckor som människan ställts inför, men att se sina egna faror är han inte alls bra på. Kanske klarnar det mer och mer om han får leva ett behagligt och lyckligt liv. I dag ser han sin egen lycka med sin hustru vid sin sida, men han söker ännu mer kring deras liv att få klarhet i. Hur ska han finna det okända?

Han vill få fram sanningen om sig själv och kärleken till Sofia. Varför kom hon?

Vem är hon? Varför blev det kärlek mellan dem? Han sjunker in i en dagdröm som försätter honom till en annan tid!

5.

Tiden är 1818, där Gerard och Sofia befinner sig!

Det är sensommardag 1818 i den lilla byn. Tunga slöjor sveper in, som blir tunnare och tunnare. Till slut är de borta. Sofia tittar på honom med en kärleksfull blick.

Marken är fylld av små stenar vid gårdens öppning. En grind står på glänt.

Stugan är kvar, trots att det blåst hårt den senaste tiden. Ett större kärr breder ut sig vid ladans södra gavel. En lada i sten med träpartier upp emot nocken.

Bara ett fönster finns för ljusinsläpp. Den lilla stugan är rödmålad och ser ut att ha fått nya tegelpannor, för det finns inga spräckta eller som fattas. Helt och välordnat.

Två spann fyllda med säd och tanken kommer omedelbart att dessa spann måste få plats inne i ladan. Inte stå där och bli blöta av ett skyfall, då dessa kommer på höstkanten!

Grustäkten ger ingen god skörd. Det måste betyda att säden är odlad på någon annan plats!

En kvinna tar emot dem!

Hennes kläder är exakt sådana som man bär vid denna tid. Lång mörk kjol med ett förkläde i rand. Vit rand med omväxlande röd rand. Blusen är ljust blå och har veck upp i halsen, vackert formad med spets ner mot brötpartiet. Ett huckle i vitt på huvudet. En liten strimma mörkt hår har ramlat fram i pannan. I nacken en håruppsättning formad till en knut. Även den mörk. Hennes mörka ögon lyser välkomnande. Hela kvinnans gestalt är vacker. ” God dag herrskapet! Vad kan jag stå till tjänst med?”

Kvinnan ser helt fantastisk ut. Hon har ingen oro för att det kommer främmande på besök, vilket är en tanke som de funderar över.

Gerard finner orden snabbt! ” God dag frun, vi vill träffa er för att få reda på hur ni har det här.” ” Stig in i min stuga. Vi har fått hem vår son i dag, som har varit långt borta för arbete. Familjen är lycklig för att han tagit sig ända hem. Bara för en kort tid, men vi får i alla fall träffa honom.”

Stugans lilla dörr är smal, men den är delad, så vid behov går den att öppna upp i hel skala. En vacker spegel i mitten på varje dörrhalva, med lister runt formade till en ram. Något mer arbetad än vad som är nödvändigt. Färgen på dörren är mörkt röd och ramen är gulaktig. Rost gul är exakt beskrivning. Skav syns lite runt det smidda handtaget, men vid daglig användning blir det slitage.

6.

Ett rum syns direkt, när vi stiger in i farstun. Där finns ett stort fönster med två lufter nära varandra med spröjs. I rummet finns det ett runt bord med sex stolar och en takkrona i smide med fem ljus. Mot väggen i söderläge syns en bäddsoffa väldigt väl ordnad med stora mörka kuddar i vackra mönster. Mörkt bottentyg, sammetsliknade med röda rosor uppe och gröna blad nertill.

Blickfång direkt vid första ögonkastet. Framför soffan skymtar en korg med ved, vilket finns för den eldstad som inte syns, om man inte går in i rummet.

Fönstret är dekorerat med en beigefärgad gardin i finaste lin. En röd ros i vas står mitt på bordet och i fönstret en pelargon med rosa blommor.

Förhoppningsvis får vi mer kontakt med kvinnan och kan då få klarhet i vad som gör bostaden så välordnad.

Ytterkläderna hänger vi upp på krokarna av järn, som finns till vänster i farstun.

Skorna sätter vi prydligt på den lilla trasmatta som är ämnad att användas för skor. En garderobsdörr står på glänt, där långa stövlar i kraftigt läder skymtar fram. Ovanför hänger en lång svart rock med krage i sammet. Den lilla farstun är väl ordnad för kläder och annan förvaring.

Till vänster ett rum i vinkel med ett litet kök i ena hörnan av rummet. Vedspis, bakugn med kupa över. Det sprakar gemytligt från elden då vi får stiga ända in i rummet. Fönstret är delat i fyra delar med spröjs runt varje glas. En lite mer sliten del mot norr ser det ut att vara, vilket är synligt på fler av husen här i området.

Kvinnans make har inte kommit hem ännu från sitt arbete på gården, en bit upp i byn. Här finns det flera gårdar att få arbete vid, men i dag är han på den stora gården som ligger nära gatan, ner mot det område som vi befinner oss i. ” Var så god och sitt! Jag vill verkligen visa er hur vi har det. En dag i början av november stod det klart, att min make skulle få mer arbete hos bonden, bara under säsong. Vi blev så glada, då det varit svårt att få tjänst på nära håll. En av våra söner bor långt upp i landet och där arbetar han som dräng, men bara under säsong. Här är det bra. Vi har goda somrar och sköna varma höstar.

Platsen är välkänd för sitt goda klimat. Nu vet vi om att det går att stanna kvar här mer bestämt, än vad vi trodde från början. ” Tack för er vänlighet. Jag och min fru vill träffa er för vi har varit runt här i trakten och vill ta del av hur livet är här. Det finns arbete och sedan bostad i närheten! Allt som det ska vara, men hur har ni det med skola? Finns det någon sådan? En kyrka ser vi uppe vid branten.”

Kvinnan svarar!

7. ” Det finns ingen skola men våra barn har fått bra undervisning av fröken Carlsson, som kommer hit till trakten varje sen höst och stannar fram till våren.

Hon bor ofta hos någon bonde i byn och kan på så sätt få mat och husrum.

Avgiften till henne betalas av kyrkan. Prästen har överinseende och kommer en gång om året och kontrollerar att barnen lärt sig läsa, skriva och så katekesen!

Vi föräldrar här i byn har inte behövt lära våra barn av egen förmåga, vilket är vanligt på många ställen. Det jag har lärt våra döttrar är att sy, väva och hushållning, det som min mor lärde mig. Jag har hört att det råder olika uppfattningar om hur det ska bli med allmän skola för alla barn. Det kostar att betala en skollärare och hur många finns det ute på landet som har utbildning?

I en lärostad finns det många som kan, men inte här. Vi har haft tur som kommit hit. Min make har lärt våra söner att arbeta med jorden och under deras mycket unga år kunde de få kortare anställning hos bönderna under säsong. I dag är de vuxna och har godhet att veta hur de ska leva för att må bra.

Ja, jag är mycket klarsynt, säger min make ofta till mig.

Vi har fyra barn. Två söner och två döttrar. Döttrarna bor här hemma. De har startat en sybehörsaffär. De säljer lite annat också, som ved och olja till våra lampor. Den ligger intill gården, som min man arbetar vid just i dag. Det blev så bra! Huset, som var en gammal sliten stuga från början var ämnad som bostad för den gamle ägaren till gården, men han föll ner död efter ett arbete här nere i skogsdungen, en sen höstkväll för fyra år sedan. Huset blev tomt och stod utan användning, tills att våra döttrar blev erbjudna att hyra huset. De kunde starta sin sybehörsaffär. Vi är mycket glada över vänligheten mot oss och det som är viktigast är att Sofia och Maria som de heter, har ett bra arbete och att deras intresse för sömnad är uppmärksammat.” ” Det låter väldigt intressant det ni säger frun!” svarar Gerard med andhämtning. Det bara väller spännande information ur kvinnan. Hennes svar på vad hon heter får de inte och Gerard väljer då att inte pressa henne om detta.

Hon fortsätter! ”Mannen som dog hade inte hunnit flytta in. Han var ute och skulle såga ner en stor tall mitt i skogen. När tallen föll, kom den snett och slog till honom över huvudet. Döden lär ha inträtt omedelbart, vilken doktor Sandström konstaterat. Ingen kan gå dit in i skogen efter händelsen. Det finns en del personer här, som säger att bonden sitter kvar där i sin sorg över vad som hänt.

Gerard fortsätter! ” Det är verkligen trevligt att besöka er, men den här sista berättelsen ger oss lite tunga tankar som naturligtvis är en tyngd att bära för byn.

8.

Vi är här för att ta del av hur livet är och hur bra ordning det är med arbete och undervisning, men en aktuell fråga har vi. Skolans framtid! Ska alla barn få undervisning? Viktigt är att kunna läsa, räkna och skriva. Statens planer är väl att upprätta skolor som ger alla barn möjlighet till undervisning! Det som gläder oss är ju att livet fungerar bra för er här. Hur har era grannar det?”

Kvinnan svarar! ” Jo, det finns flera här som arbetar som vi gör. I den här delen av byn har vi blivit en egen liten avdelning med små ställen, som har uthus, en gris, en ko och kanske även höns. Ofta träffas vi på kvällarna nere vid korsningen vid den stora ängen, den som breder ut sig mot vattnet. Det är där bondens hö växer. Då det är skördetid får vi alla vara med och hjälpa till att hässja hö och räfsa ihop det som ska in i ladorna. Jag ser med glädje ert besök och vill servera kaffe och nybakade bullar. I dag har jag gjort en god äpplekaka som kanske också smakar!

Mycket har förändrats sista året. Gränserna är stängda för handel av bland annat kaffe och tyger. Mina egna tyger blir mer sålda i dag, än för bara ett år sedan. Kaffe har vi kvar, sedan det gick att få hem via gårdfarihandlaren. Han har kommit hit en till två gånger om året. Hans intresse för trakten är mer känt nu, sedan grannens hustru följde med honom. För cirka fem år sedan var han helt okänd här.

Det har tidigare varit fri handel med bland annat kaffe och tyger. Allt har förändrats fort, när vårt landsstyre stoppat importen. Det är bra på många sätt, men kaffet vill vi inte avstå ifrån.”

Gerard svarar! ” Tack vi tar gärna emot ert erbjudande om kaffe och det är mer information än vad vi någonsin tänkt att få del av. Vi förstår att ert arbete omedelbart påverkas av vår regerings regler.”

Kvinnan fortsätter! ” Det ger oss vanliga människor mer värde i det hantverk vi kan utföra. Jag och döttrarna gynnas genast av maktens ordning, men herrskapet! Tag plats vid bordet! Jag blev så upptagen av att berätta.”

Vi sätter oss vid det bord som finns i köket. Runt och med en vit vacker duk med brodyr. Det finns mycket kunskap i att sy och väva i hemmet, vilket omedelbart är synligt. Döttrarnas intresse kommer verkligen av modern det kan man gissa. I en del av köket står det en liten vävstol, som har en väv pådragen, men den är bara påbörjad. Det som syns av mönstret är en vit rand och en ljusblå rand och mellanpartiet är vitt. Den blå färgen är exakt samma som kvinnas blus.

9.

Kakan med äpple smakar verkligen gott och bullarna är stora med full jäsning.

Kaffekitteln ger oss gott kaffe.

Under tiden som vi sitter här och njuter av hur vackert det är runt oss, får vi veta att det finns tunga historier om hur människor dött av dåliga människors beteenden.

Kvinnan säger! ” Jag ska berätta en sann historia om min granne i söder! Kvinnans make föll ihop över en vagn, då hästen började galoppera. Den blev antagligen skrämd av något. Mannen dog omedelbart. Det var vinter och mörkret hade infunnit sig tidigt den där eftermiddagen. Det tog flera timmar att finna honom. Tungt liv för familjen blev det och i dag bor de längst söder i byn i en liten stuga. Flera år efter händelsen var hustrun tungt sörjande och än i dag går hon böjd. Det talas om hur hon blivit utsatt för oförskämda uttalanden över hur hon lever. De som uttalar sig är naturligtvis inte klarsynta i hur sorg tar sig in i en människa. Jag vill inte gå in i diskussion med någon över en sörjande människas liv, men jag vill ändå nämna historien!” ” Hur menar ni?” säger Gerard. ” Jo det är många människor som får tyngder i sina liv och det är få förunnat att leva utan att tråkigheter uppstår. Men det är min övertygelse. Berättar jag om andras öden, ger det mig själv omöjliga livshändelser. ” Gerard fortsätter! ” Ja nog kan det så vara! Det är dags för oss att tacka för besöket. Det är spännande att gå omkring här och bekanta oss och kanske är sybehörsaffären öppen för ett besök.” ” Ja, de har öppet tills klockan slår sex på eftermiddagen och det är fler besökare nu än i början och det är vi verkligen glada för. Mitt bidrag till varorna är mina dukar i lin och även tyger i tjockare ull har jag börjat väva. De passar bra till ytterkläder och andra klädesplagg, som ska användas då vind och kyla drar in. Mitt råd till er är att presentera er som paret på besök.”

Det är nu sen eftermiddag och solen är på väg ner mot strandkanten och i förgrunden ser vi den omtalade skogsdungen med tall och gran omväxlande.

Plötsligt vill vi möta skogens doft och mystiken som kanske finns där.

Promenaden ner mot skogen har plötsligt blivit spännande. Den vägsträcka som ligger framför oss är mest bestående av grovt grus. Grus som inte är bra för hästarna, men hovslagaren får naturligtvis arbete!

Tragiska händelser kommer vi att möta på vår vandring och vi kan inte agera eller rädda någon från händelserna. Kvinnans berättelse är tydlig och hennes beskrivning av de människor hon har runt sig, förser oss med nyfikenhet. Hon

10 satte sig ju ner vid sitt bord och berättade, trots att hon är övertygad om att det inte gagnar hennes eget liv.

Det är jag Gerard och hustru Sofia som har anlänt till byn. Vi kom fram till grannbyns gästgiveri i går kväll och blev väl mottagna. Häst och vagn körde oss ända fram till grinden. Ett vackert gammalt ställe med uppställning för hästar och vagnar i uthus. Huset är i två våningar med glasveranda. Vita knutar och rödmålad fasad. Långa fönster med ornament över. Exakt så elegant som det ska vara. Inbjudande och välkomnande atmosfär.

Vi har i dag varit på besök hos kvinnan med två döttrar och två söner, som bor i en välordnad stuga med tillhörande uthus. Kvinnan beskriver hur hon värderar arbete och liv. Själen blir ej skadad eller störd av ett arbete som ger lycka och glädje. Det är vad hon sammanfattar sina åsikter med på ett tydligt sätt. Vi noterar allt. Hennes ord klingar över oss på ett märkligt sätt. Inredningen i huset är ett bevis för det hon berättar men även om sina barns liv, som arbetar med det som de vill göra. Döttrarna har precis börjat med sin verksamhet och de har god hjälp av sin mor. Det som bidragit till framgången är kanske kärleken!

Den viktiga kontakten med kvinnan ger oss nyfikenhet i samspelet mellan människorna. Platsen är unik i sitt slag. Arbete och bostad i nära anslutning till varandra. Bostadens beskaffenhet är bättre än vad det är i övriga landet och orsak är den bördiga jorden. Vi har fått berättat för oss av några äldre herrar som satt vid vårt bord i går kväll, att här är det ofta fina skördar och då missväxt uppstår går de att genomleva. Det är en sed att spara inför framtiden!

Nu beger vi oss in mot några hus inte långt från kvinnan vi nyligen besökt. Vi kommer fram till en mer öppen plats fylld med flera små stugor och samtliga har uthus för höns och annan boskap. Ej stora hus, men plats för det som behövs i ett hushåll. I morgon har vi planer på att bege oss ner emot vattnet och då kommer vi att passera den där skogen som förser oss med tankar om vad som kan ha hänt där.

Mannen, som bor nere vid skogskanten, är ensam i sin stuga. Han bor i en enkel parstuga, som består av sten i grunden och trävirke med liggande stockar. I mitten av stugan finns ingången. Dörrar i två delar, med en träkloss över som lås. Ingen smidd skoning runt låset. En kätting hänger på sidan som bevis för att dörren är öppen, men den går att låsa vid behov. I dag har vi verkligen anledning att besöka honom. Hans hustru har lämnat honom för några år sedan och det var oroligt hos dem innan hon flyttade. Det var osämja och dryckenskap som orsakade deras bråk har några förbipasserande ortsbor

11. berättat. Dessa personer kom fram emot oss, innan vi ens hade hunnit notera att de fanns där.

På gatan in emot stugan syns det en ljuslåga. Det är en låga från ett tänt ljus.

Den syns knappt men omges av en slöja, som sprider sig till ljusa fenomen runt stugan. Det blir inte tydligt förrän vi kommer närmre och då skingras slöjorna och stugan syns i full skala. Då inser vi omedelbart att det här är spännande och något vi måste ta del av. Kommer vi att möta den ensamme mannen?

Han sitter där inne och väntar på att få tillträde till framtidens besök. Han väljer att bara vara där -osynlig- tills att det kommer någon som har möjlighet att ta del av hans historia och dessutom berätta för framtiden hur han levt här.

Det finns flera bevis för att det är oro runt hans hus. Husen som han har varit med om att bygga upp, är på väg att bli dåliga och det finns inte så många kvar som är väl rustade. Ett av husen har vi redan besökt och där var det verkligen en fantastisk ordning, men några hus här har dåliga tak och ett tak har rasat ihop vilket inte syns förrän vi kommer närmare in i skogskanten. Vi står där och tittar ner emot åkrar väldigt väl skötta, men samtidigt vänder vi om till den stuga som fått våra ögon att öppnas. Platsen är vacker, men den griper fast oss i något märkligt!

Under några sekunder har vi försett oss med information.

De sista besökarna är vi, som kan berätta och mannens väntan har varit lång.

Den vi möter kommer ut omedelbart när vi knackar på. Hans skägg är halvlångt och hans gråa hår ligger ner över axlarna. Det är mörkt inne i stugan, men mitt på golvet finns det en spis, som han eldar i. Det är varmt och skönt. Fönstret ut mot gatan ser vi nu inifrån och mitt på bordet står ljuset med en liten låga. Den syns knappt, men när det blir mörkare kommer ljuset att lysa vackert beslöjat.

Mannen säger! ” Tag av er och sitt ner här framme vid spisen!” ” Tack, vi vill gärna sitta ner”, säger Gerard med en mycket vördnadsfull röst.

Det är med aktning vi besöker Er. Gerard och Sofia har nu äntligen kommit ända in i stugan. De ser sig omkring och plötsligt börjar mannen berätta. ” Jag är född 1758. Min far och mor kom från två byar här intill. Far var dräng på den stora gården uppe vid branten och mor kom dit som piga. De blev förälskade och gifte sig. Allt var bra. Mannen på gården var snäll, men efter några år blev det uppbrott, för gården skulle säljas. Numera är den flyttad ner här till byn. Far och mor fortsatte arbeta vid gården, men det började uppstå tunga år, då två av mina syskon dog hastigt. Det var en syster och en bror. Båda

12. var äldre än jag. Jag minns dem lite lätt, men inte tillräckligt för att få exakta beskrivningar över vilka de var. Mor och far hann, före deras frånfälle bygga denna stuga. Det stod nu klart att vi drabbats av svårt liv, vilket gjorde familjen sorgfylld. Jag fick tre syskon till innan föräldrarna dog, men det fanns alltid en tyngd över oss. Så minns jag det i alla fall. För min egen del, har jag levt ungefär som mina föräldrar, men det är en annan händelse som fört mitt liv till stor sorg. Det är svårt att berätta, men om jag sansar mig och låter er ta in det jag sagt, kanske jag klarar av att berätta min hemlighet!

Det är tidig morgon och blåsten är annalkande. Morgonsysslorna är avklarade ute i stallet och jag vet om att i dag måste jag gå ner till stranden och förtöja min båt. Den har legat surrad vid stolpen sedan mitten av september, men nu är det tid att dra upp den. Blåsten tar vid ordentligt då jag kör. Hästen vill inte riktigt dra vagnen, men jag envisas med att skynda på honom. Plötsligt stannar den vid dungen här nere vid korsningen. En björkdunge som ofta har extra vind i sig, men i den här stunden var det inte vinden som stoppade oss, utan det var en likblek man som stod där och skrek ut följande ord till mig!” ” Du har dödat min hustru och du har tagit mitt liv ifrån mig!” ” Jag blev helt förskräckt. Vem var denne man? Efter den dagen blev hela mitt liv förändrat. Jag föll ner i en djup katastrof, för min hustru tog sin väska och reste iväg med en man som kommit till byn för att sälja tyger från främmande land. Mannen var vacker och charmerande emot alla kvinnor han mötte. Det är i alla fall det som sades om honom. Jag blev helt söndertrasad i mitt hjärta över vad som inträffat. Våra tre barn såg allt med ögon av sorg, då deras mor reste sin väg. Alltsedan dess har jag levt i elände och min hustru blev aldrig någon äkta hustru. Det är min sorg, som har stannat kvar. Barnen är unga men utflugna sitt hem. Den yngste sonen har blivit sjöman och varje morgon tänker jag på vad havet tar för sig av liv.”

Gerard svarar! ” Det är sorgligt att få höra om ert liv. En sådan upplevelse är helt omöjlig att uthärda, det förstår vi. Det sker så mycket svårt i livet och den som lider får aldrig ro.”

Mannen vill inte tala mer och stirrar ut genom det suddiga fönstret in mot den vindpinade tallskogen, som ligger straxt bakom huset. En ensam man i sin sorg.

Väl ute igen ser de hur molnen drar ihop sig på himlen. En tall har fallit ihop och en annan har blivit bruten på mitten av en kraftig storm! En dag är över i byn och besöket hos kvinnan och sedan hos den sorgsne mannen är bevis nog för att sorg och elände sitter kvar länge, men där lyckan strålar finns framtiden.

Hos kvinnan stod det klarhet. De är på väg till en tid, då barn och föräldrar är

13. enade i vad för framtid som finns för dem oavsett samhällets ordning. Det blev en god iakttagelse att regeringen agerat rätt angående importen. Sedan var det sämre med kaffet. Vad är orsaken till att kaffet inte är tillgängligt? Anses det som ett gift eller ger det dålig levnad på något annat sätt?

Det skymmer och en promenad till gästgiveriet är rätt. Gerard och Sofia beger sig iväg och på grusvägen upp mot branten passerar de först den omtalade affären. Det är skymning, men en oljelampa lyser i huset och en siluett av en ung kvinna syns. Plötsligt får Gerard en mycket stark upplevelse över något han känner igen.

- Denna unga kvinna är lik min mor på något vis. Håret uppsatt i en vacker knut. Ivriga rörelser som är livsbejakande och en helt annan sak i detta är att jag måste ta reda på varifrån familjen kommer. Hur de hamnat här? Det är inget jag kan säga till Sofia, eftersom det är mina upplevelser och mina tankar om likhet och de är svåra att få fram.

En stor händelse är Gerard och Sofia på väg att ta del av. Mannen i det stora huset, han som dog, är orsak till att det stora husets ordning är förändrad.

Sonen har tagit över och det hus som fadern var på väg att flytta in i, har plötsligt fått en ny tid. Där är det framtid och glädje och nyskapande i något som går att försörja sig med. Flera av besökarna i affären har behov av att köpa tyger och få hjälp med att sy upp kläder, för det är även en syateljé. Båda dessa unga kvinnor kan sy och det är en mycket viktig syssla, när tiden som de lever i har behov av deras kunskap.

Väl ute på gatan upp emot branten, möter de en hästdroska med en kvinna i droskan. Mannen som kör hälsar artigt, men kvinnan bakom gardinen döljer sig snabbt och hennes agerande skapar misstro hos dem. ” Vem var de eller varför dolde kvinnan sig för oss?”, säger Sofia ” Jag vet inte men vi får kanske anledning till att ta reda på det.” säger Gerard.

Han funderar!

- Jag tycker att det är flera förunderliga upplevelser här, som jag måste få klarhet i. Det första är varför mannens hustru försvann utan att behålla kontakten med sina barn? Nästa är varför mannen dog i tallskogen av en olycka och samtidigt var det en annan man som dog hastigt. Även där av en olycka. Medveten är jag över att det finns orsaker till olyckorna, men är där något som förenar dessa händelser?

Jag är en detektiv och har alltid varit en sådan. Redan tidigt i mitt liv såg jag händelser som var förenade i varandra, utan att någon annan kunde acceptera mina resonemang. Nu uppstår åter samma -

14.

-

funderingar och att delge Sofia allt blir bara mer arbetsamt än att låta det bero, tills att det är så tydligt det jag får fram, att ingen kan ifrågasätta mina slutsatser.

Blåsten sätter in och några kråkor flaxar ivrigt över dem. Åkerjorden, som finns på båda sidor av vägen, har givit goda skördar. En av männen de mötte hastigt nere i byn, hann berätta att bonden har fått en god skörd i år. Hans ord var bara så där exakt. Nu förstår de budskapet. Inga stora stenar finns här att ta sig förbi och ingen hård jord att sätta hackan i. Det lyser välbärgat område så långt upp emot branten som de kan se. En sanning för dem är, att oron som tiden ger finns här! I byn råder det två sidor av framtid. Den vackra kvinnan med sin familj visar upp en glad och förväntansfull framtid och de svårigheter som de har ställts inför har varit möjliga att lösa. Ett är att sönerna varit tvungna att ta anställning långt bort från familjen men det har gått bra. Ett annat är att den äkta mannen till kvinnan, har tagit anställning där han varit välkommen för arbete.

Den andra sidan av framtiden i byn är tung, för där har det uppstått olyckor och svåra själsliga problem. Det är vad som kommit fram av den första dagens besök. Några små grå fåglar flyger högt upp i luften i den sena eftermiddagen.

De flyger i olika cirklar över den brant som finns mycket nära dem, på vänster sida. Beslöjad är himlen över dem, vilket är något som de får uppleva då de stiger in i en dold värld.

Det är plötsligt en korsning och in till höger finns gästgiveriet. På vänster sida finns det en nästan övergiven gård. Ladan är gammal och nedgången.

Halmtaket är dåligt och på mitten av taket är det en större öppning. Inget därunder kan bevaras då regn och snö väller in. En ödslighet sprider sig inom dem, men då de vet om att vägen leder dem till något varmt och trivsamt, blir gårdens ensamhet inget som kan påverka dem. Flera gårdar till finner de på den högra sidan och där lyser det i fönster och kök, utan att en kuslighet uppstår. Väl framme vid gästgiveriet blir det åter tryggt och skönt, för flera hästskjutsar har anlänt och glada röster hörs runt dem. ” Sofia, du ser trött ut efter den långa promenaden hit. Vill du att vi sätter oss en stund i foajén innan vi går in till matsalen? Det finns naturligtvis möjlighet att vi går upp till vårt rum!” ” Ja, det vore bra. Jag behöver borsta av mig dagens händelser innan vi gå in i matsalen och äter. Hoppas att det blir gott. Allt ser så bra ut här. Det finns ett bekvämlighetshus ute vid höger sida av huset. Jag går dit först och du får vänta på mig!”

Gerard sätter sig i foajén och väntar. Under tiden får han höra hur människorna pratar om deras resa hit och hur de fått utstå en del strapatser. En var nära att

15. bli påkörd av en hästdroska och han blev så rädd, för i droskan såg han kvinnan som varit försvunnen under flera år. Nästa gäst skvallrar om att hans granne fått kramp i bröstet av arbetet på gården nere i byn. Det är inget som Gerard kan höra tydligt, men han är fundersam över berättelsen. Är det gården, där mannen dog i tallskogen eller är det någon av de andra gårdarna? En mystisk kvinnas gestalt är också omtalad och både han och Sofia blev skrämda av ekipaget, men det var inte kusken som skrämde dem, utan den dolda kvinnan.

Här kommer den tunga sidan fram igen och Gerards iakttagelse över byns liv är något som blir mer och mer tydligt. Det som ändå uppväger tiden här är morgondagens besök i byn. Syateljén och affären med systrarna är tydligt spännande. I den här byn med gästgiveriet finns det ingen syaffär, men väl en handelsbod. Handlaren är omtalad. En kvinna säger till en annan att det finns så mycket varor där och att handlaren tar hem allt som kunderna behöver. Även tyger, så den där syaffären nere i grannbyn behöver de inte ha!

Hans iakttagelse av det som människorna berättar noterar han i sitt minne. Han letar efter samband med framtiden. Det finns brutala orsaker och goda orsaker bakom allt som sker.

Nu kommer Sofia tillbaka från bekvämlighetshuset. Gerard ser med glädje på hennes gestalt och känner en sådan samhörighet att han bara får lust att krama om henne inför de andra gästernas ögon, men han är stillsam med betygelser så här öppet. Han bara säger lågmält! ” Vad söt du är älskling. Känner du dig redo att gå in i matsalen?”

I foajén på gästgiveriet sitter det en gammal gumma. Hennes stillsamma person ler välkomnande till dem och säger! ” Hösten är på väg in här i trakten, men vilka är ni som gästar vår by?” ” God kväll frun!” säger Gerard! Vi är här för att besöka er vackra trakt och bekanta oss med människorna som bor och arbetar här,” ” Jaså, är vi så intressanta att det kommer främmande människor hit av den orsaken!” ” Ja nog är det en spännande trakt, med allt det som finns här av goda grödor och av hantverk som ni tillverkar”, säger Gerard och känner sig en aning besvärad av gummans påstående. Han vill inte förmedla vem han är.

Sofia meddelar snabbt, att hon vill gå upp till deras rum för att byta sin blus, som har fått en fläck mitt på bröstet. Det ser inte trevligt ut att sitta i matsalen med en fläck väl synlig. ” Jag går upp en kort stund bara!”, säger hon. ” Jag väntar här igen”, svarar Gerard.

16.

Under tiden ställer han sig vid fönstret ut mot gårdens annex, som ligger straxt till höger om gästgiveriet. Han tittar och får plötsligt se en gammal gumma i fönstret i annexet. Hon tittar ut, precis som han gör. Han ser att hennes kläder är svarta och att hon har en svart schalett över huvudet med ett band över pannan. Den sortens huvudbonad har han inte sett någonsin!

- Vem är hon och varför sitter hon där och bara tittar rakt ut i tomma intet?

Han gör en blinkning och snabbt är hennes gestalt borta. En rysning uppstår i kroppen över det han upplever.

- Jag såg ju henne alldeles nyss!

Gerard går in mot mitten av foajén och tittar upp mot trappan, som finns rakt framför honom. Det är en ståtlig trappa med en avsats. En stor grönbladig växt pryder stilfullt avsatsen. Något stor för platsen, men den ger atmosfär. Sedan fortsätter trappan upp mot höger efter vinkeln. Gerard tittar ihärdigt efter Sofia, för nu måste han försöka skaka av sig upplevelsen med gumman i fönstret. Det gör han bäst med Sofia i sin närhet, för han vet att hennes närvaro är bra för honom. Han känner sig tryggare i allt han dras in i, då hon står vid hans sida och stöttar och lyssnar till hans tankar och upplevelser. Nu vet han inte riktigt hur han ska säga om gumman i fönstret, för det är ju så märkligt att det inte går att berätta för någon annan.

- Jag måste avstå att säga något till Sofia.

Efter en kort stunds fundering kommer Sofia ner för trappan. Hon har bytt kläder och har fastnat för en kreation som passar kvällens samvaro. En röd kreation med svarta sirliga rosor på ett tyg i sidenmaterial. Runt midjan ett brett skärp i svart. Kjolen är lång, med snål vidd. Håret är uppsatt i lockar i nacken, som sedan är formade till en knut. Ingen huvudbonad, enbart en sjal runt axlarna i svart siden med fransar i kanterna.

Han möter Sofia när hon sätter ner sista foten på golvet och säger tyst i hennes öra! ” Vad vacker du är min hustru. Jag bara njuter av din existens.”

Hennes blick går rakt in i honom med den kärlek som förenar dem. ” Tack för dina vackra ord till mig. Jag blir så lycklig,” Under en mycket kort sekund uppstår det en kärleksglans runt dem. De går in hand i hand till matsalen. Där inne möter den unga servitrisen Märta dem och anvisar ett bord i den vackra delen av rummet. De har ett fönster med utsikt ner mot byn, som de besökt i dag och ännu längre ner skymtar vattnet. Det börjar skymma, men träden har ännu kvar sina blad, trots att det varit några kalla nätter. När de ser vilka bordsgäster de får, känner de sig mycket nöjda.

Det är ett äldre par, som kommit för att besöka några släktingar här i byn. Paret

Berättelsen utspelar sig mellan åren 1918- 1920 i Stockholm och i den mindre hamnstaden Vikar och dess skärgård. Under Gerards sökande efter sanningen kring ett antal mord och kring sitt eget liv söker vi efter sanningen om honom. Vi själva måste vara detektiver på samma sätt som Gerard när vi försöker förstå hans tankar och idéer. Vi måste läsa mellan raderna och utforska hans personlighet.

9 789180 270830