9789180270779

Roger Skoog

FRÅN VÄSTERVIK TILL HULTSFRED Svenska Musikfester 1966-1986: Del 2

En bok från Skogstokig Förlag

ROGER SKOOG

FRÅN VÄSTERVIK TILL HULTSFRED Svenska Musikfester 1966-1986 Del 2

© 2022 Roger Skoog & Skogstokig Förlag FRÅN VÄSTERVIK TILL HULTSFRED Svenska Musikfester 1966-1986: Del 2 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8027-077-9

Innehållsförteckning 1. Inledning & Festivalprolog: Del 2 ..……………………..………………...……….. 01 2. MfMs & Musikfester i Vänersborg 1972-86 ………………………………….… 03 3. Musikfesten Tullakrok & Engelholms Musikforum 1973-86 …...…... 65 4. Musik för Alla & Musikfester i Säffle 1974-84 ………………………..….. 119 5. Ripp-Rock, Galor & Festivaler i Piteå 1975-86 ……….……….…………. 165

6. Rockslaget & Rockslagsfestivalen i Karlshamn ………………………….. 229

7. Lövstockfestivalen i Nynäshamn 1979-86 ………………………..…….….. 313

8. Musik Till Gryningen, Angered 1980-83 …………………………………....... 335

9. MF Decibel & Baldersnäsfestivalen 1981-86 ……………………..…….…. 355

10. Rockparty & Festivaler i Hultsfred 1980-86 ……………..…………….... 389

11. Håkan Waxegård: Min Historia om Rockparty ……….…………….…… 467

12. Från Västervik till Hultsfred Del 2: Epilog ………………………......….… 481

1. Inledning & Festivalprolog: Del 2! ”FRÅN VÄSTERVIK TILL HULTSFRED - Svenska Musikfester 19661986: Del 2” är en direkt fortsättning på Del 1. Anledningen till att boken

fick delas upp i två separata delar, berodde på att materialet inte på långa vägar kunde sväljas mellan pärmarna av en enda bok. Böckerna blev två till antal, men berättelsen är fortfarande en enda!

I Del 2 får läsaren möta några av de mindre kända musikfesterna. Slumpen avgjorde i viss mån vilka musikfester som syvende och sist kom med i boken.

Några var givna på förhand, t.ex. Rockparty i Hultsfred, Rockslaget i Karlshamn, Ripp-Rock i Piteå, samt Bergalåtar/MfMs i Vänersborg. Dessa fyra berättelser är grundstommen i bokens andra del. I övriga fall handlade det mest om att försöka samla in så pass mycket material att det gick att få till heltäckande berättelser, vilket inte alltid var helt enkelt.

Några musikfester/festivaler hängde länge och väl på gärdsgården och dinglade. Det var svårt att få ihop helheten hos vissa berättelser, men alla (av de utvalda) fick till sist ändå komma med. Problematiska tidsluckor och bristfälliga faktaunderlag gick till slut att ro i hamn. Men utan några få specifika eldsjälar, hade kanske en eller möjligtvis två musikfester fått stryka på foten. Men nu blev det inte så, vilket också belyser vikten av att få in relevant material från folk ute i landet. Utan denna klick med eldsjälar, hade musikfestsäcken varit betydligt svårare att knyta ihop!

T.ex kommer grundmaterialet bakom berättelsen om Baldersnäsfestivalen, MF Decibel och Dals Långed från en enda person och samma sak gäller för Musik för Alla i Säffle. När det gäller Lövstockfestivalen i Nynäshamn är det samma sak, även där. Gällande Musikfesten Tullakrok, är det speciellt två eldsjälar som sticker ut, bland flera andra hjälpsamma bidragsgivare. Utan dessa specifika eldsjälar hade flera av musikfesterna förmodligen aldrig kommit på pränt. Jag är helt beroende av att få till mig diverse faktamaterial från externt håll. I många fall räcker det inte med gamla tidningar, mikrofilmer, böcker, Facebook och internet som hjälpmedel. Därför skickar jag en särskild eloge till

1

Mats Nilsson, Lars Thulin, Nisse Skogmyr, Anders Kadhammar och Kjell Båld!

Era insatser var faktiskt helt avgörande för att fyra kapitel i berättelsen om landets tidiga musikfester kunde skrivas. Jag måste även rikta ett speciellt tack till Håkan Waxegård som trodde på projektet och skrev ihop en fantastisk berättelse exklusivt för min skull. Ett värdefullt bidrag som verkligen sätter kronan på verket.

I ena änden försöker man få in så mycket material som bara är möjligt, för att det ska bli en saftig och robust berättelse. Samtidigt som man i andra änden måste stryka bort allt överflödigt (kill your darlings, och allt det där).

Jo, det kallas ju redigering har jag hört! Lite som att gasa och bromsa samtidigt, på något sätt, men en absolut nödvändighet om det ska bli en bra slutprodukt. Den ekonomiska gränsen för bokens volym ligger dessutom på ca 500 sidor, fler sidor än så och boken blir både dyr och olönsam.

En tanke i projektet har varit att få till en hyfsad geografisk spridning. Något som tyvärr blev ganska svårt att leva upp till i praktiken. Inte alltid man hittar fram till de eldsjälar som kan hjälpa till och då kan det bli så här… Slagsidan mot söder blev av denna anledning betydande.

I Del 1 avhandlades: Försommarfestivalen i Hästhagen (Örebro), VisFestivalen i Västervik, tidiga Folkfester i Uppsala, Musikfester på Gärdet (Stockholm), ”The Festival of the Midnight Sun” i Mantorp 1970, Sprängkullen och musikfester i Göteborg, samt Folkfester i Malmö. I Del 2 avhandlas ytterligare nio musikfester/festivaler.

Men nu ska jag sluta tjata om än det ena, än det andra, och istället önska er alla en fortsatt trevlig festivalresa genom ett land i förändring.

Välkomna ombord, för nu fortsätter festivalresan…

Roger Skoog, Uddevalla, juli 2022

2

2. MfMs & Musikfester i Vänersborg 1972-86!

I Vänersborg 1972 sitter ett gäng musikentusiaster och resonerar, till slut enas man om att något saknas i staden. Man vill ha mer musik, men även en förening för ändamålet. En förening opåverkad av allt … utom en enda sak… ett brinnande intresse för musik. Därför startar man upp föreningen ”Musik för Musikens skull” eller som man också kallade den, ”MfMs”.

Erik Blix, nuförtiden mest känd som journalist och programledare i radion, var en av de som drog igång musikföreningen.

Han berättar om detta i boken ”Musik för Musikens skull – en dokumentation av musikrörelsen och dess fortsättning i Vänersborg åren 1972-1990. Kaj Karlson, Älvsborgs Länsmuseum 1991” (i fortsättningen endast benämnd som ”MfMs – en dokumentation”): ”Det roligaste av minnena annars det tycker jag var de här första omgångarna

vi hade på höstmarknaderna. Det var jävligt skoj alltså, för det var sån pionjäranda. Man samlade in pengar och sjöng och folk stod och tittade på och applåderade och tyckte att det var skojigt och undrade vad fan det var och så där. Det var skoj.”

Blix berättar även för tidningen ”Vänersborgaren” den 27 november 2019: ”Något som många (…) kanske inte vet är att Erik även var med och satte

färg på Vänersborgs kulturliv på 70- och 80-talet. Som 15-åring flyttade han från Norrköping till Vänersborg med sin familj. Därefter var han i hög grad medverkande i den ungdomskulturella rörelsen som tog fart i staden.

– Det hände jättemycket då 1972-1975, när jag gick på Birger Sjöbergsgymnasiet. Alla var rastlösa och musikintresserade, så vi startade en förening som hette ”Musik för musikens skull” berättar Erik Blix. Han och de andra ungdomarna anordnade musikfester, både i centrum, och i Hunnebergsbacken. (…) Det var en tid då den progressiva rörelsen var väldigt stark, men själva hade de ingen direkt politisk agenda.

3

– Vi gjorde det för att vi älskade livemusik och ville att det skulle hända saker i stan. Däremot ville vi gärna gynna band som inte var så kommersiella, säger Erik Blix. (…)”

Att uppträda på den lokala höstmarknaden blev därefter en årlig tradition, liksom ett annat föreningsarrangemang, där man lät lokala förmågor av alla de slag uppträda inför publik. Dessa förmågor ställde upp gratis för att hjälpa föreningen och intäkterna gick rakt in i föreningskassan. Föreningen betalade dock ut reseersättning, lokalhyra, samt lön till Huvudnässkolans vaktmästare, då konserterna hölls där. Ben Brunsson, kom med i föreningen när den bara var några månader gammal och beskriver MfMs som en progressiv förening, som till att börja med jobbade med progressiv musik. Vilket inte nödvändigtvis betydde det man i vardagligt tal kallar för progg.

Ben berättar: ”Vi tog inte bara hit politiskt korrekta band utan även en del "skumma" grejer

– som National Health och Skrotbandet. I andra ändan hade vi Hoola Bandoola ... Sen kom punken och vi försökte fånga upp det men det gick inte riktigt.”

Första konserten i föreningens regi gick av stapeln, onsdagen den 29 november 1972. Platsen för ändamålet var Huvudnässkolans aula och ca 200 personer hade kommit för att lyssna. Konserten blev en succé, både musikaliskt som ekonomiskt, och i lokaltidningen stod följande: ”Det blev en trevlig kväll med pop, jazz, vissång och seriös musik och alla var nog nöjda.”

Artisterna var alla lokala karaktärer: Torbjörn Karlsson, Thomas Ekström, Ing-Marie Jacobsson, Dan & Kaj Karlson, Håkan Wallander samt

Wargökvintetten.

MfMs 1972-1978: I boken ”MfMs – en dokumentation” berättar några av de inblandade om föreningens namn:

4

”Det var det här med att vi skulle vara religiöst och partipolitiskt obundna och

bara vara en musikförening. Vi ville inte bli förknippade med nånting speciellt utan det skulle vara just musik” (Birgitta Käll).

”Sen var det nog också det att det var för musikens skull. Det var inte det att

man skulle tjäna pengar på det heller, utan att man skulle få in pengar men dom skulle gå till att ordna nästa konsert eller en bättre. Så att det var för musikens skull” (Ingemar Persson).

Föreningens namn missbrukades eller missförstods dock ibland, och kunde felaktigt benämnas som ”Musik för Musikens egen skull”, något som medlemmarna inte alls tyckte om: ”Det låter inte lika bra, tycker jag. För sin egen skull, då blir det mer ett självändamål och så var det inte tänkt” (Ingemar Persson).

Den allra första konserten arrangerades som sagt den 29 november 1972, men den första ”riktiga” konserten ägde dock rum nästan en månad senare, närmare bestämt den 20 december, då gruppen Mount Everest från Göteborg spelade i Huvudnässkolans aula. De artister som bokades under de första åren befann sig oftast ideologiskt inom ramarna för den så kallade ickekommersiella och progressiva musiken (proggen). Men det fanns aldrig någon politisk bindning i föreningen, för det var musiken som var den enda drivkraften.

I början satsade man mest på relativt kända artister, t.ex. Nynningen, Jan Hammarlund, Hoola Bandoola Band, Kebnekaise, Peps Blodsband, Turid, Thomas Wiehe, Samla Mammas Manna, Arbete & Fritid, Fläsket Brinner med flera. Under det första verksamhetsåret lyckades man sjösätta ett tiotal konserter i Huvudnässkolans aula. Man ville boka de artister man hade hört på radion och som man tyckte var bra. Man bokade via de båda skivbolagen MNW och Silence, vilka man hade etablerat kontakt med. Men man gav även speltillfällen åt lite mindre kända artister som t ex Älgarnas Trädgård, Ariman, Risken Finns, Splash, Berits Halsband, samt en mängd artister från den lokala sfären. För att bättra på ekonomin ville några i föreningen dock tolka stadgarna lite mildare, vilket man efter en del diskussioner, också röstade

5

genom. Så när man fick chansen att boka internationella grupper som No To Co från Polen (som spelade någon form av folkmusik med inslag av världsmusik, pop och country) samt lite mer kända grupper som Chicory Tip, respektive Love Affair från England, gjorde man också detta. Oavsett vad man tyckte om konserterna, blev det åtminstone lyckat rent publikmässigt.

I ”MfMs – en dokumentation” berättar Erik Blix om detta: ”Det fanns falanger i föreningen. Vi kanske inte uppfattade det så då, men

det fanns i alla fall folk, som var väldigt renläriga när det gällde det här ickekommersiella. Så länge jag kan minnas på alla möten vi hade så var det nästan alltid nån gång det kom upp. Vad är det här egentligen? Är det kommersiellt eller är det icke-kommersiellt? Det är väl aldrig nån, som har lyckats definiera det… (…) Den här typen av band som klassades som kommersiella, att dom överhuvudtaget kom på tal tror jag bottnade i att Inge (Mårtenzon) ville ha dit Tears en gång i tiden. Det var ett svenskt band som var bra, men dom hade fel image för föreningen (…). Det var ju kris i kassan, för det här var innan musikföreningen hade blivit kommunal accepterad i alla fall (…). Så det var väl för att få in pengar helt enkelt, för att kunna fortsätta och utvidga…

Jag minns några möten, då det var väldiga diskussioner och voteringar.

Och det här med Chicory Tip och Love Affair, det var en hård omröstning om, det har jag för mig.”

Erik Blix fortsätter berättelsen: ”Det kom mycket folk på Chicory Tip och Love Affair, om jag minns rätt, så

fick vi in pengar till att kunna ta dit andra band. Och det var det som var vårt argument: Se till att dra mycket folk så vi får in pengar så vi kan fortsätta med dom svenska banden och dom, som inte är så kända.”

Den 27 augusti 1974 spelade Love Affair i Vänersborg, med svenska Ambrax som förband. Publiken var dock gles och endast 200 personer kunde räknas in. Glampopgruppen Chicory Tip besökte i sin tur MfMs och Vänersborg den 3 september (med Trollhättebandet Jättetall som förband), inför en publik på 500 personer. Signaturen ”My” skrev följande om Chicory

6

Tip-konserten i lokaltidningen Elfsborgs Läns Annonsblad (hädanefter enbart benämnd som ELA) den 7 september 1974: ”(…) Närmare 500 hade sökt sig till Vänersborgs aula för att se och höra Englandsgruppen Chicory Tip och de som ville höra tio-i-topp hitsen torde ha känt sig nöjda med kvällen (…). Konserten inleddes med förbandet Jättetall.

Det var första gången de fyra trollhättegrabbarna gästade Musik för Musikens skull och publikens reaktion var endast positiv (…). Chicory Tip, som troligtvis hade lockat största delen av publiken bjöd som sagt på de flesta av sina stora hits och dessutom på en mängd hits som andra band haft i Sverige. Men, liksom förbandet, hade man skruvat upp ljudet för högt för att det skulle vara enbart njutbart. Speciellt undermaskinen ”moog synthesizer”, som ibland höll på att spränga trumhinnorna. Varför måste det vara så högt?

Det var det faktiskt flera som frågade sig under kvällen med en viss rätt.

I övrigt var det en lyckad kväll för föreningen och, som det verkade, för ungdomarna. Förbandet var av mycket god klass och Chicory Tip var det tioi-topp band som man väntat sig med rak enkel popmusik.”

I början fick styrelsemedlemmarna själva ringa runt och försökte boka artister.

Birgitta Käll berättar om detta i ”MfMs – en dokumentation”: ”Jo, jag har ringt runt till jättemånga band. Hoola Bandoola har jag haft

kontakt med… jag har ringt till väldigt många, som känner igen mig fortfarande. Mikael Wiehe träffade jag, när vi bodde i Stockholm och dom skulle på en spelning på Fågel Blå. Och då kom han fram så här ’Hej, hej! Är du här igen?’”

Efter hand blev föreningen alltmer känd och artisterna började själva höra av sig till de personer som av styrelsen utnämnts till ansvariga för artistbokning.

Erik Blix berättar mer om detta i ”MfMs – en dokumentation”:

Jag jobbade som kontaktman och hade mängder av telefonnummer och blev uppringd utav massor av band från höger och vänster… Jag fick kassetter skickade och så skulle man lyssna och ringa tillbaks och säga…”

7

Den 24 januari 1973 anordnade MfMs en konsert i Huvudnässkolans aula med Jan Hammarlund, Nynningen och Anders Österberg. Inträdet var åtta kronor, men man hade under många år en policy som innebar att medlemmar gick in för halva inträdet. Denna gång svek dock publiken rejält, då bara ca 100 besökare dök upp.

Om detta skrev lokaltidningen ELA den 13 mars: ”Tråkigt nog var det samma kväll bandy på isstadion. Publiken svek och det

kändes bittert för dem som ordnat det hela att så få kom. Arrangemanget blev ett ekonomiskt bakslag och föreningen har små ekonomiska tillgångar.”

I ”MfMs – en dokumentation” berättar Birgitta Käll följande om konserten: ”Den där konserten med… var det Jan Hammarlund? När det var bandy

samtidigt, då vi var så få. Det kommer jag ihåg. Vi var borta på idrottshuset, vi åkte dit mitt under konserten och informerade i högtalarna. Vi gick upp till det där båset där dom satt och ropade ut i mikrofonen. Vi försökte övertala dom (…) att komma och det kom ett par tre stycken efter eller vad det var…”

Den 22 februari 1973 anordnade MfMs en konsert i Huvudnässkolans aula och publiksiffran denna gång låg runt 500 personer. Uppträdande akter för dagen var Hoola Bandoola Band, Anders Österberg, samt en lokal trubadurgrupp från Trollhättan, vars namn glömskans monster tuggat i sig.

Och den 21 oktober 1973 anordnades en tre timmar lång konsert i Huvudnässkolans aula inför ca 200 personer, samtidigt som Sveriges Radios Ungdomsredaktion var på plats och spelade in. De lokala förmågorna Lars &

Co, Eva Andersson & Barbro Netin, Torbjörn Carlsson, Ing-Marie Jacobsson, Dan & Kaj Karlson, samt What, var de som uppträdde.

I slutet av 1973 fick föreningen sin första egna lokal. Det var en före detta charkuteributik. Kanske inte optimalt, men ändå något eget. Lokalen var dock alldeles för liten för konserter, men fungerade hyfsat för trubadurer och andra mindre arrangemang. Lokalen invigdes den 20 december 1973, då Carin Kjellman och Ulf Gruvberg (sedermera i gruppen Folk & Rackare) spelade.

Men MfMs lämnade (av okänd anledning) lokalen redan efter några månader och var åter lokallös under ca ett års tid. I maj 1975 fick man tag i en

8

FRÅN VÄSTERVIK TILL HULTSFRED SVENSKA MUSIKFESTER 1966-1986 DEL 1 & 2 ---------------SKOGSTOKIG FÖRLAG DETTA ÄR RESAN GENOM DEN SVENSKA MUSIKFESTHISTORIENS 20 FÖRSTA ÅR! EN RESA SOM TAR SIN BÖRJAN I VÄSTERVIK 1966 OCH SOM SLUTAR I HULTSFRED, TVÅ DECENNIER OCH TUSEN SIDOR SENARE. EFTER STARTEN I VÄSTERVIK, SLINGRAR SIG BERÄTTELSEN FRAM GENOM UPPSALA, STOCKHOLM, MANTORP, GÖTEBORG, MALMÖ, VÄNERSBORG, ÄNGELHOLM, SÄFFLE, PITEÅ, KARLSHAMN, NYNÄSHAMN, ANGERED, SAMT DALS LÅNGED, INNAN ÄNDSTATIONEN HULTSFRED SLUTLIGEN KAN NÅS 1986. MEN BERÄTTELSEN STRÄCKER SIG I MÅNGA FALL ÄNDA IN PÅ 2000-TALET. FÖR FÖRSTA GÅNGEN KAN DEN BREDA HISTORIEN OM DEN SVENSKA FESTIVALSCENENS UPPKOMST OCH VIDAREUTVECKLNG, TILL DET SOM SEDAN BLEV DAGENS FESTIVALSCEN, ÄNTLIGEN BERÄTTAS. ETT STYCKE UNIK MUSIKHISTORIA I TVÅ DELAR.

DETTA ÄR BOKEN OM SVENSKA MUSIKFESTER DE 20 FÖRSTA ÅREN

9 789180 270779