9789180079549

en spions bekännelser

lucas bruhn

Vå ga Vä r v a Vinn - en spions bekännelser

L u ca s B r u h n

copyright ©: Lucas Bruhn 2022 Fromgivning & illustrationer: Mrs M Förlag: BoD - Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD - Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8007-954-9

en spions bekännelser

Lucas bruhn

Kapitel

1. Vem bryr sig om Antikens retoriker eller dagens spioner?

Varför det som funkar när spioner värvar agenter också funkar för dig i vardagen - s.19

2. Värvningsprocessen som struktur. Verktyg

för att skapa relationer med andra än agenter - etiska ramar och strukturella ramar - s.33

3. Innan ni ens har setts. Hur

du med spontanitet kan skapa en god stämning och bedöma någon redan innan ni ens mötts - s.47

4. En första vinnande kontakt. Varför

första mötet blir så lyckat för agenter och varför du ska förbereda det innan ni ses - s.81

5. Med charmen som ditt vapen. Hur

en spion använder sin charm och hur du ska använda dig av dessa knep som funkar varje gång - s.99

6. Fråga när du redan vet svaret. Varför

du aldrig frågar när du inte vet svaret, och varför spioner gör som de gör - s.117

7. Nu ska vi hänga. Varför

du ska fylla din relation med trygghet men kontraster och hur du lyckas räcka till i en relation över tid - s.137

8. Att skiljas i samförstånd. Att

avsluta en relation som vänner. För kriminella handlar det om överlevnad och för spioner att bibehålla sekretess och förtrolighet - s.159

9. Lögner och svek. Pudelns

kärna i relationer är tillit, även i en värld av lögner. Hur gör du för att sova gott om nätterna? - s.167

10. Summa summarum. I

slutänden är det för en spion resultatet som räknas, i privata relationer kan det vara annat som är viktigt. Vilken väg väljer du? - s.185

x. Ordlista. Ordlista

med retoriska begrepp och fackuttryck - s.191

Förord Att våga värva någon och att vinna något på det! Görs det bara på film och i nervkittlande spionromaner? Eller finns det svenska män och kvinnor som går undercover på riktigt?

Lucas Bruhn är en otroligt fascinerande människa. Han är utbildad polis med en högskoleexamen i retorik och han har även utbildat sig till kommunikatör.

I tjugofem års tid har han arbetat med kommunikation som verktyg i sitt yrke, företrädesvis med vad som benämns som ”personbaserad inhämtning”. Förutom polis- och retorikexamen har Lucas deltagit i ett flertal operativa utbildningar i Sverige och andra länder. Han har i princip arbetat uteslutande med särskilda spaningsmetoder nationellt och internationellt för svensk polis och säkerhetstjänst.

Jag kom först i kontakt med Lucas efter en av mina föreläsningar om kroppsspråk på Stadsteatern. Han kom fram efteråt och bad att få ett möte med mig om ”en sak han ville diskutera”. Inte mer än så. Jag upplevde honom som lite väl fåordig och mystisk, men gick ändå med på att ses på mitt kontor. Datum och tid avtalades och exakt på pricken utsatt klockslag ringde han på dörren (att hålla tiden är han otroligt noga med). Jag hade sagt till mina kollegor att jag skulle träffa en skum typ och att de skulle hålla ett öga på vad som skedde. Men mötet avlöpte väl och jag fann Lucas väldigt trevlig, tillmötesgående och intellektuell. Det han ville diskutera var utbildningar för en viss sektion inom Polisen. Nyfiken och med ”riskaptit”, som Lucas kallar det, tog jag mig an uppdraget. Det resulterade i kollegial vänskap och enormt utbyte av kunskap, idéer och förmågor.

När jag rådfrågade Lucas om vem de, inom hans sektion inom Polisen, skattar högt inom ämnet ickeverbal kommunikation, svarade han den före detta FBI-agenten Joe Navarro. Så jag kontaktade Mr Navarro och ansökte till hans utbildning ”Advanced Speed Reading People”.

Det var en utbildning han hade med 2-3 utvalda elever per år som genomfördes digitalt med Skype som verktyg. Detta var 2014 och jag

6 - Förord

lärde mig massor. Året därpå inledde Lucas och jag vårt gemensamma bokprojekt som utmynnande i Kroppen ljuger aldrig - konsten att tala kroppsspråk. Den kom ut hösten 2016 och har sålt slut och kommit i tre nyupplagor genom åren. Nu senast våren 2021.

I denna, hans tredje egna bok, låter han oss ta del av hans spännande liv och upplevelser i Svea Rikes tjänst. Hans berättelser från olika operationer vävs samman med hans intresse för människor, kommunikation och vårt kroppsspråk. Vad säger vi egentligen bortom orden?

Hur tolkar vi varandra icke-verbalt? Och hur stor är vinsten, kalkylerat med risken, när man låtsas att man är någon annan? Som William Shakespeare uttryckte: ”Hela världen en scen, och alla män och kvinnor bara skådespelare.”

Fast till skillnad från oss på teaterscenen beskriver Lucas hur han varit skådespelare i verkligheten. Och då är det på liv och död om man är trovärdig för sin ”publik” eller inte. Hoppas du finner lika stort nöje i att läsa denna bok som jag.

Mi Ridel l

Skådespe

lerska & råksexpe rt

kroppssp

Förord - 7

Prolog Jag satt på ett café och väntade förväntansfullt och uppspelt, harmoniskt otålig. Jag var fylld av energi och passion. Väntade på att hon skulle komma. Jag satt och betraktade folk, precis som jag gjort så många gånger förut, lyssnade och tittade på de berättelser som de bar, som de skvallrade om explicit med högljudda samtal eller implicit med diskreta klädval eller beteenden eller blickar. Jag hade fått en insikt att relationen till henne som snart skulle komma med värme, leenden och blickar var färgad av mitt jag, mitt yrke och det som successivt mejslats fram genom åren. Vår relation skulle kunna var en metafor, en synekdoke (detaljerna får representera helheten) för hur jag hade relationer, hur jag var men också hur jag skapade relationer i det professionella livet, den strukturen. Insikten värmde mig lika mycket som min cappuccino.

Allt fanns i relationen till henne: totalt engagemang, passion och vikten att vara närvarande och att jag fick läsa henne mellan raderna, tolka det subtila. Varje möte, varje session räknades, varje del hade ett syfte. Min insikt blev djupare då jag väntade. Inte bara var relationen en synekdoke för den jag blivit med åren. Den de gjort mig till. Jag insåg också att den kunskap och den struktur jag skapat skulle fungera även för andra som befann sig långt borta från den slutna värld som så länge omhuldat mig. Jag insåg att jag skulle skriva igen en bok om just det, jag tänkte göra det och mer naket och blottat än någonsin.

Inte för att jag kunde, inte för att jag ville utan för att den behövdes för de som sökte, de som var nyfikna, de som ville nå djupare.

Jag log åt min insikt, ja åt i princip hela det manus som uppenbarade sig medan jag satt allt mer förväntansfull inför att möta henne. Det var bara någon minut kvar. Jag längtade efter henne, skulle berätta, om det, om insikten, men också alla andra trådar, ja den session, som hon lärt mig att kalla det, eller scenario egentligen, varje möte var en bild. Vi målade bilder. Hon skulle komma in exakt i tid, för det var så det var, det var så det var sagt, kufar emellan. Disciplin som skapade trygghet, tillgivenhet, att man prioriterade. Min cappuccino smakade

P rol og - 9

extra gott, extra arom av det manus som hade börjat vävas parallellt och som skulle vävas parallellt med henne. Struktur.

Början på slutet Vi klev in i den trånga förortslägenheten, den illegale vapensäljaren och jag. Han med en nazistisk kund, trodde han. Dörren slog igen bakom oss. Satan! tänkte jag. Han försökte tända ljuset men det gick inte. Lägenheten var kolsvart och han muttrade på farsi och hittade sin väg bort från dörren till ett inre rum. Min puls rusade och jag tänkte instinktivt att jag måste bort från dörren där min siluett senast var synlig innan det blev svart ifall någon skulle skjuta mot mig i mörkret. Två tysta steg åt sidan, hukandes famlandes efter en svartoxiderad dubbelslipad kniv på kängskaftet försökte jag orientera mig.

Det var 1994 och det var den absolut första gången jag gjorde något sådant, en oskuld jag förlorade, och sedan en drift att jaga den känslan och att förfina metoden. Det har gått många år sedan dess, mitt huvud är inte rakat längre och min persona är inte att jag är en VAM (vitt ariskt motstånd)-anhängare på jakt efter ett granatgevär i den undre världen. Men förnimmelsen finns kvar som om det vore igår. En glimt från när mitt liv, så som det kom att därefter se ut, började.

Och nu avslutar jag ett kapitel som sträckt sig över tre decennier. Jag har klivit ur Säkerhetstjänstens omhuldande skydd av sekretess och avsaknad på insyn och gett mig ut i verkligheten, gett mig ut i en nyupptäckt frihet. Med mig från mitt yrkesliv tar jag massor av värdefulla insikter och kunskaper. Att skriva ned dem och överföra dem på världen utanför är att göra bokslut för mig, en paradigmskiftesmarkör. Jag är stolt över mina år där inom de myndigheter och institutioner, jag är stolt över det jag ändå blev, det de gjorde mig till. De ränderna kommer aldrig gå ur och jag har insett att de är en del av min personlighet.

Jag har under årtionden rekryterat källor och agenter för Polisen, Säkerhetstjänsten och senast för en av EU-institutionerna. Jag var aldrig en naturbegåvning eller den som chansade utan det krävdes disciplin, passion och struktur.

10 - Pr o l o g

En förutsättning har varit att behålla min anonymitet och undvika exponering vilket fungerat väl. Förutom mina kollegor har bara två källor och två journalister känt till min identitet, men tack vare deras professionalism och vetskap om att ett avslöjande är som att dra i ett korthus som kan falla på dem själva så har de inte exponerat det och äventyrat operationer, eller mina näras integritet och säkerhet. Inte förrän ett mycket uppmärksammat fall som också blåstes upp i media blev mitt namn exponerat, trots att det var belagt med sekretess.

Min operativa förmåga började redan då begränsas och det skydd som samhället kan ge började luckras upp. Saker hade ändrats för mig också. Mitt kontrollbehov hade fullständigt trasats sönder under sommaren 2017. Journalister grävde, sökte sanningen och i sin iver att ägna sig åt ”grävande journalistik” poppade detaljer upp i artiklar, uppgifter jag inte kunde bemöta, äldre yrkesjournalistik hade strukit på foten för en ny etik med motiveringen att ”allmänheten kräver att få veta”. Mina barn kunde inte längre veta att ingen stod vid entrén, journalist eller kriminell. Den kontroll jag en gång hade, var borta.

Redan en månad efter avslöjandet fick jag bekräftelse att korthuset fallit. Ett brev i mitt riktiga namn, till min riktiga adress hade landat hemma i Sverige, dottern hade öppnat och läst. Min krigarsjäl vaknade. Hur skulle jag återfå kontrollen?

Att myndigheter ovarsamt läckt uppgifter var politiskt en stor skandal men för mig och mina nära ett än större problem. Det skulle förändra mycket för mig, bli ett slut, ett slut som jag inte valt, nya rutiner, nytt arbete. Jag skulle nog gå från den hemliga världens trygga värld, men hur och vem skulle kunna ge ett stöd i det? Jag insåg att jag stod vid ett vägskäl, att jag själv skulle avgöra hur jag skulle hantera det, det var mitt val. Jag fattade beslut om framtiden, som jag nu har effektuerat, utan att av förklarliga skäl inte redovisat detaljer runt. Skulle jag skapa LinkedIn-konto i mitt riktiga namn? Börja synas igen?

Mitt liv, är en berättelse. Och inom min berättelse ryms andras berättelser, delade i förtrolighet, likt fickor gömda i min. Lönnfack. Inte bara mitt hem har lönnfack, dolda låsta utrymmen. Jag har fyllt mitt liv, samlat dem. Någonstans var det väl just det jag gjorde i arbetet också när jag samlade berättelser från människor, fann den information, de pusselbitar som min arbetsgivare efterfrågade. Visserligen också andra uppdrag vid extraordinära tillfällen: ”utför de

P rol og - 1 1

uppdrag som inte ankommer på andra inom organisation” vilket vi var en ytterst liten grupp som var satta att göra när det krävdes.

För många år sedan fanns det en person i ett av de stora MC-gängen i Sverige som lamslog Polisen i regionen genom att hota med vedergällning mot enskilda poliser. Hans dokumenterade våldskapital och oberäkneliga beteende krävde enorma resurser att försöka bryta våldstrappan som successivt eskalerade. Som en aktiv åtgärd påbörjades en undercoveroperation och jag skulle etablera en bestående kontakt med honom, skapa en relation inte bara för att kunna följa honom men också påverka honom.

För att bibehålla den förmågan skapades en legend med mycket högt status för att han skulle lockas till en reaktion då han själv såg sig som en högstatusperson i sin kontext och hade svårt att ta instruktioner, kanske det också var hela hans problem med auktoriteter, men det ska jag låta vara osagt. En reaktion etablerades på mer professionell nivå och jag hade något att erbjuda honom som han gärna ville ha.

Så långt var allt gott. Men då vi hade bokat ett första fysiskt möte på en restaurang i hans stad lät han mig vänta i 25 minuter och anlände dessutom med en nonchalant attityd. Av förstudien visste jag att han hade dålig tidsanpassning varför jag var förberedd på det. Då han kom och nonchalant gled ned vid mitt bord medan jag redan hade börjat äta på min beställda mat skakade han hand och satte sig och började titta på menyn. Jag vinkade åt mig kyparen och sade att han kunde ta menyn och servera min klient ett glas vatten då denne inte hade tid att äta och jag sa att jag strax skulle gå varför jag kunde ta notan. Mc-medlemmen satt mållös och fick ett glas vatten medan jag fortsatte äta i lugn och ro. Jag sade att hans slarviga tidsanpassning fått mig aningen irriterad varför vi kunde ta mötet nästa gång istället. Jag lämnade därefter. Kommande möte stod han och väntade i 15 minuter innan jag anlände och vår fortsatta kontakt fortsatte jag successivt få honom att visa mer respekt.

Det kan tyckas som en härskarteknik vilket det var, men syftet var att ta kontroll över honom och få honom att inte bara berätta vilken för-

12 - Pr o l o g

måga han hade och avsikt med sina hot utan också att senare kunna påverka honom att fokusera på annat. Ifall jag inte hade spelat en extremt dominant person mot honom skulle det aldrig ha fungerat.

Att härska och disciplinera är de facto avgörande i det rollspel som arrangeras. Även domstolar ställer detta krav i exempelvis Kanada. Det möjliggör, nämligen, att ha kontroll på den misstänkte samtidigt som undercoverofficeren inte kommer i en oväntad situation som blir farlig eller rent av brottslig. Min personlighet är eller utvecklades inte till att härska men kanske att disciplinera. Mitt behov av att ha kontroll. Det kan nog såväl min operativa psykolog som monitorerade mig genom åren och mina nära och kära intyga. En del skulle sagt att jag liksom många andra försakat mycket genom mitt yrkesval, men jag skulle också vilja hävda att jag vunnit mycket. Utan den resan hade jag aldrig varit den jag är idag, mer blottad, mer rak och mer ärlig än jag sannolikt varit annars. Det kan kanske låta märkligt i en värld som byggs på lögner, svek och manipulation.

En förmåga som utvecklats är att lita till sig själv, utan stöd av status, titlar inte ens av namn eller tillhörighet, förmågan att läsa det som står mellan raderna. Att se bilder och möjligheter i det fördolda.

Utveckla mitt behov att läsa men också ledas genom det subtila. Visa förståelse genom det som inte sägs explicit, att läsa subtilt bygger band starkare än annat, att finna det som inte är övertydligt. Det har påverkat mig som person och gjort mig mer hel, men också ibland mer ensam. Ett paradigmskifte för mig samtidigt som det är det i omvärlden. Även spionyrket står inför ett paradigmskifte där sociala medier, biometri och spårbarhet ändrar hela yrkets tradecraft rörande legender och att arbeta undercover. Teknik, positioneringsappar och kameraövervakning förändrar hela sättet gällande tradecraft. Samhällets allt snabbare utveckling och utsuddade gränser mellan den reella och virtuella världen förändrar hastighet och fokus i rekryteringsprocessen. Samhällsutvecklingen har varit enorm och det är dags för andra att ta vid.

Behovet av att samla in information, så kallad human intelligence, har aldrig varit större än nu. Kalla kriget har tilltagit och spänningarna mellan USA och Ryssland. Oron över utveckling såväl i Iran, Nordkorea och det nu så aktuella Afghanistan är bara några exempel som kräver information för beslutsfattare, hemlig sådan som kräver att agenter och spioner används. Utvecklingen av Islamiska Staten, Daesh, visar ondskans allra fulaste ansikte kräver också infor-

P rol og - 1 3

mation inifrån. Daesh har också allt medan jag skrivit boken visat hur snabb utvecklingen är idag, terrororganisationens uppgång och fall och där information varit mer avgörande än såväl drönare och missiler. Utan informationen är verktygen värdelösa. Världen snurrar allt fortare och människan blir inte bara mer egocentrerad och narcissistisk utan människans empati har även minskat.

De proaktiva och reaktiva institutionerna såväl nationellt som internationellt behövs i allt större utsträckning. Underlag kommer att krävas från människor för såväl humanitär som politisk ledning. Människor kommer behöva prata med varandra såväl socialt som professionellt under oöverskådlig tid. Förmågan att kommunicera är en förutsättning för evolutionen.

Just därför är den här boken för dig. Det Aristoteles och spionorganisationer klurat ut funkar även för dig. De har bara haft en massa tid och resurser för att skapa strukturer men det är allmängiltig information. Behärska den och behärska relationerna.

Men för att förstå hur jag strukturerat såväl samtal, legendbyggnad som hur man etablerar och upprätthåller relationer måste du också se kontexten, helheten och bakgrunden. Och på tal om bildspråk och metaforer så brukar jag illustrera relationer med en graf, ja eller en trappa, där du måste ta relationen steg för steg mot nästa höjd. Det går inte att hoppa över något steg utan det är där du gör ansats till nästa nivå, nästa fas. Därför finns grafen med som liknar en trappa. Jag kommer att återkomma till den då den är strukturen för hela boken, bokens kärna.

Det hade gått en tid sedan insikten på kaféet och mycket hade redan skrivit sig självt. Jag hade reflekterat över ord, värdeord som på såväl multilateral och bilateral nivå, när Palme betonade att kalla saker vid sitt rätta namn och då Trump och Putin positionerat sig med att etikettera händelser och polarisera debatten igen, få den åter till kalla kriget. Jag tänker på värdeorden på individuell bas, där allt egentligen börjar, där orden tar spjärn innan de skjuter iväg. Jag tänker på acceptans.

Ord som historiskt varit centrala ord som var tydliga under Gustav III:s tid, vilket vi återkommer till. Men det är ord som är centrala i min värld i denna struktur, för Våga Värva Vinn - en spions bekännelser. Acceptans att vara utanför boxen, utmana det normativa samt att kunna engagera sig och skapa energi, att

14 - Pr o l o g

skapa passion. Jag ler åt tanken och inser att några av de mest briljanta spioner jag mött genom åren inte bara varit långt utanför ramarna men också föga tråkiga, utan färgstarka personer, personer med en trygg bas som tillåter dem att sticka ut, tillåter karaktär opåverkbar av trender och politiska nycker, ja kufar i dess allra vackraste form.

Min mor väckte mig, lärde mig ord och litteratur bortom det min far lärde mig om etik och disciplin och struktur. Hon introducerade det som fanns bortom det normativa utanför ramarna. Som Karin Boye. Hon fick mig att läsa mellan raderna och det som fanns förankrat i naturen av Tranströmer.

Hon fick mig att måla bilder själv, bokstavligt och bildligt. Med åren läste jag och vinglade vidare och fann Farough Farrokhzad i dåtidens sekulariserade Iran innan revolutionens kvävande av passionen. Jag fann Oscar Wilde i dåtiden som med passion och humor utmanade normer, men jag fann också ren facklitteratur av vetenskapsmän som tangerade de strukturer jag sökte, män med vag nyans av något bortom, som Carl Jung och William Marston, men som ändå möttes av acceptans i dåtiden. Paradoxalt nog accepterades de i dåtidens samhälle trots deras val av den smala vägen. En acceptans som ibland lyser med sin frånvaro i dagens offentliga debatt och normkritiska klimat trots att världen borde präglats av evolution, globalisering och ambition. Av människors lika värde och mångfald. Samhället av idag är ibland kanske mer kvasiintellektuellt än någonsin och en acceptans som i sin kontext kanske har mer gemensamt med medeltiden och kyrkans makt att skapa skuld och skam, fast idag är kyrkan ersatt av influencers, thinktanks, trollfabriker och medievärldens mest skramlande burkar. Oscar Wilde sade:

”To define is to limit” Det är fortfarande en sanning. Ja, min personliga resa genom litteraturen har mer Oscar Wilde och andra historiska författare som riktmärken än samtida deckare och spänningsromaner, och de har sedan tonåren varit en tråd även genom yrket. Det har varit och är en tråd av passion och lust, en tråd av ord, en tråd av ordlust. Ord explicit och implicit, i versaler och gemener. En haiku från en diktsamling som jag läste ofta. Som i haikuns bundna form.

P rol og - 1 5

Sara Olssons haiku fångade min egna insikt. Och en av mina sömnlösa nätter insåg jag att mitt summerande skulle bli en bok, inte full av hemligheter, utan full av logik och små berättelser som jag strukturerat för dig på samma sätt som jag gjort under dessa år.

”Strax före sömnen Någonstans i gränslandet Blir det kristallklart” Medan nya duktiga medarbetare kommer att ta över mitt gamla värv och med all sannolikhet utveckla och anpassa det efter samtidens krav, ska jag försiktigt smyga tillbaka ut i offentligheten som har ändrats väsentligt sedan jag lämnade den för mer än tjugo år sedan. Det ska bli en spännande resa om än en något nervös sådan. Som min dotter sade så klokt till mig:

”Varje slut är också en början”

16 - Pr o l o g

Lucas Bruhn har drygt trettio års statlig tjänst bakom sig. Han har varit polis och har även en examen i retorik och fördjupande studier i religion, terrorism och Mellanöstern.

Inom polisen, Säkerhetstjänsten och External Action Service arbetade han främst med att värva och driva agenter, dubbelagenter samt undercoverarbete men också med utbildning och operativ säkerhet.

Lucas har en unik utbildning som är extremt djup och var yrkesverksam under några av de sista årtiondenas mer avgörande politiska händelser men också de mest uppmärksammade utredningarna.

Livet handlar om relationer. I Våga Värva Vinn får du se att de metoder som fungerar inom de hemliga slutna sällskapen fungerar även i andra yrkesgrupper och i privatlivet.

I boken vävs den klassiska retoriken och vetenskapliga metoder ihop med säkerhetstjänsternas och underrättelsetjänsternas metoder att skapa viktiga relationer med agenter, dubbelagenter och kollegor.

Lucas Bruhn delar med sig av metoder som inte är hemliga utan som bygger på vetenskap och som förfinats inom underrättelsevärlden under årtionden. En värld där förmågan att skapa relationer är avgörande för rättssystemet, säkerhetspolitik och för att värna demokratin och nationens intressen.

Boken är fylld med såväl personliga anekdoter från privata relationer som anekdoter från yrkeslivet från några av de mest spektakulära operationer som är kända för allmänheten, dock med fokus på relationerna och inte operationernas känsliga detaljer.