9789180075640

Behandlingscentrum

Malin Joki

Malin Joki

Behandlingscentrum

© 2023 Malin Joki

Illustration: Malin Joki

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN: 978-91-8007-564-0

Lördag 15 oktober 2022

Mörkret ligger som ett tjockt täcke över Halmstad. Natten är på väg mot sitt slut men ännu finns det de som gömmer sig bland skuggorna. De som inte är redo att möta dagen. De som aldrig är redo att möta en ny dag. På en parkbänk i en park nära tågstationen i Halmstad ligger Börje och sover. Den senaste tiden har han haft en otäck hosta som hållit honom vaken den största delen av natten Han som annars tycker om att ligga tryggt nere på marken, har nu tvingats flytta upp en bit för att undvika den direkta kylan mot sin kropp. På marken under den lastkaj han annars tillbringar natten på, syns han inte lika tydligt som på den parkbänk han nu ligger på.

Börje har levt utomhus de senaste femton åren Efter att hans fru, Birgitta dog och han tvingades till en tidigare pension hade han inte råd med den lägenhet som de hade På den tiden var bostadsmarknaden inte till för dem som inte redan stod i kö. Valet stod på att byta kommun eller flytta ut under bar himmel Det var sommaren 2007 Solen stod högt på himmelen och nätterna var ljumma. Valet att stanna kvar i Halmstad med sina tre hjärtan blev inte så svårt. Börje hade magasinerat de flesta av möblerna och valde nu att leva ute i det fria. Varje kväll tog han sig till en utav

Halmstads alla stränder och lade sig nedanför sanddynorna och tittade upp mot himmelen Det bästa han visste var när vågorna drog in och himmelen var generös med stjärnor. Så kunde han ligga i flera minuter innan han föll in i en ljuvlig sömn. Sedan kom hösten och regnet. Börje började sova över på magasinet. Men när ägaren en kväll konfronterade

honom just som han var på väg att öppna porten till sitt förråd, fick han snällt vända sig om och hitta en annan plats att övernatta på. Ägaren gormade om att Börje skulle åka ut om han kom på honom med att sova på magasinet en gång till. Den natten sov inte Börje. I stället vandrade han omkring på jakt efter ett tak i skymundan där han kunde ta sin tillflykt. Nästa natt hittade han en lastkaj i närheten av tågstationen. Det fanns ett tak och om han lade sig längst bort hade han även en vägg vid sitt huvud. Marken var täckt av sand. Nästan samma sand som man hittar på stränderna. Börje flyttade in och har sovit där varje vinter för att sedan flytta ut till stranden på våren. Hade det inte varit för hans hosta, hade han legat där inne under tystnande ännu.

Börje var tidigare en lång och ståtlig herre med ett städat yttre, välfriserad frisyr och ett skägg som han ansade varje söndag. Idag har han fått ett väderbitet yttre med längre hår och ett skägg som fått växa fritt. Han är inte speciellt kräsen. Han får sin pension varje månad, han har ingen missbruksproblematik, han går till badhuset en gång i veckan för att duscha och simma ett par längder och han går sällan hungrig. Varje månad sparar han en större del av sin pension för att en dag kunna ta allt han äger och flytta till ett varmt land långt ifrån Halmstad och Sverige. Ett varmt land som bjuder honom på varma sandstränder året om. Bara en sommar till, sedan kan han ge sig av.

Börje rycker till Det var som att han hörde något som inte hör till naturens ljud. Några snabba steg. Han reser sig upp och innan han hinner vända sig om kommer en maskerad person springandes mot honom Börje hinner inte reagera än mindre agera. Personen arbetar fort och målmedvetet och innan Börje hinner blinka en sista gång i sitt liv känner han hur ett par händer läggs om hans hals. När han somnar för sista gången ser han Birgitta framför sig. Hon sträcker ut sin hand mot honom och ler som bara hon kan.

Måndag 17 oktober 2022

Mona står vi kopieringsmaskinen på andra våningen i Behandlingscentrums lokaler. Lokalen är ny för personalen och deras klienter men inte ny i staden Hit flyttade de för knappt ett halvår sedan och i stället för det gamla bruna tegelhuset med trånga korridorer och små rum, sitter de nu i ett ljust fräscht hus med öppna ytor och kontor utrustade för enskilda samtal. Det finns två större rum där de kan ha två gruppsessioner parallellt. Det kunde de aldrig ha i de gamla lokalerna och det blev alltid ett pysslande för att få allt att gå ihop. Tidigare låg det en bank i lokalen. En bank som hade arbetat med öppet kontorslandskap i tron på att intima kundkontakter skulle ersättas med öppna och transparenta. Det var förstås inget som kunderna tyckte om. När banken läste sina siffror månad för månad och nyktert fick inse att deras kunder flydde dem, fick de inse att de hade fel. Snabbt lämnade de lokalen och flyttade till en mer passade för deras verksamhet.

”God morgon Mona.”

Astrid från Jag Kan-gruppen går förbi och väcker Mona ur sina tankar. Med sin handväska i ena handen och en matlåda i den andra går Astrid snabbt förbi och försvinner in i personalrummet.

”God morgon”, svarar Mona dröjande även om det redan är för sent.

Astrid hör inte längre.

Mona är oftast först på kontoret och är van vid att kollegorna droppar in en efter en. Vissa tycks ha oändligt med flextid och även om Mona inte

bryr sig nämnvärt kan hon inte låta bli att bli lite irriterad när samma

kollegor alltid kommer sist och går först.

Mona är en kvinna som alltid varit säkert på vad hon vill. Med sin långa, kurviga kropp och mörka självlockiga hår har hon inte haft problem att träffa män. Men sedan fyra år tillbaka är det bara en man som har hennes hjärta. Problemet är att han är gift.

I höstas fyllde hon femtio år och fick vara ledig med betalning. Alla undrade vad hon skulle göra på sin stora dag men Mona hade inte planerat något utöver det vanliga.

”Det är väl klart att du ska unna dig något”, hade kollegorna sagt. ”Åk i väg någonstans. En weekend till något land som du vill se eller ta en spahelg på något trevligt hotell.”

Förslagen hade varit många och även om Mona aldrig tänkt tanken hade kollegorna sått ett frö i henne. Hon tog kontakt med Sebastian, hennes chef, och bad om att få ledigt en hel vecka. Sedan hade hon beställt en resa till Rom och bara två veckor senare satt hon på flyget till staden med ruiner. Hon hade bott på ett hotell i närheten av spanska trappan. Varje dag hade hon promenerat ner för det majestätiska monumentet och för varje steg slagits av den praktfulla utsikten. Hon hade promenerad vidare längs Roms gator och fram till Fontana di Trevi. Där hade hon slagit sig ner på en bänk och fantiserat sig bort till tiden då Sussie Ekberg tog sig ett dopp i fontänen för över nittio år sedan. Mona kunde drömma om att det var hon själv som förföriskt badade tillsammans med Marcello

Mastroianni. När fler turister hade letat sig fram till samma plats som Mona och ihärdigt trängt sig kring fontänen vandrade hon vidare mot Colosseum och ännu en turistattraktion. På vägen stannade hon till på en oansenlig pizzeria och åt en Quattro Stagioni och drack ett glas rött vin Varje dag, i fem dagar, såg Monas dagar likadana ut och hon stormtrivdes. Rom var en alldeles fantastisk stad och italienarna var trevliga och gemytliga. För en stund kunde Mona drömma sig bort och önska att hon kunde bo just här i staden där hon kan få tillgång till alla fina saker. Det är skillnad mot lilla Halmstad som inte har något majestätiskt att skryta med Inte ens lite färg kan Halmstad bjuda, än mindre trevliga upplevelser för alla de badgäster som årligen besöker staden. Alla kort läggs sorgligt nog på något annat.

Börje rycker till. Det var som att han hörde något som inte hör till naturens ljud. Några snabba steg. Han reser sig upp och innan han hinner vända sig om kommer en maskerad person springandes mot honom. Börje hinner inte reagera än mindre agera. Personen arbetar fort och målmedvetet och innan Börje hinner blinka en sista gång i sitt liv känner han hur ett par händer läggs om hans hals. När han somnar för sista gången ser han Birgitta framför sig. Hon sträcker ut sin hand mot honom och ler som bara hon kan.

I Halmstad begås flera mord som alla har koppling till Behandlingscentrum som är en plats för stadens missbrukare som bestämt sig för ett nyktert liv. Morden skakar om bland de anställda och personalen spekulera över vem det är som begår morden. Vem kan vilja dessa personer illa? Finns mördaren närmare dem än vad de tror?