9789180075244

Samara Braga Lundberg

Regnbågen föll i en vattenpöl

Samara Braga Lundberg

Regnbågen föll i en vattenpöl Nedrojanerna 1

© 2021 Samara Braga Lundberg Illustration: Förnamn Samara B. Lundberg Korrekturläsning: Jan Lundberg Ytterligare medverkande: förlaget Cultbri Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-8007-524-4

Samara Braga Lundberg har skapat i flera medier. Skulptur, laser, video, konstinstallationer, virtuell reality-världar samt som poet och författare. Som skulptör hade hon egna utställningar och anlitades både privat och av stiftelser, som Santa Cecilia-priset i brons som gavs till operasångare, Kerstin Meyer bland andra.

Marja Entrich-priset tilldelades vissångare. De två sista VRvärldarna var Och tiden stod stilla, kring den heliga Birgitta, beställd av Vadstena kloster och gjord i samarbete med GISinstitutet i Gävle, Leo Larsson och Saab. Det andra var Schackmatt för VR-kuben på KTH. Man fick där spela både virtuell schack och virtuell musik. Hon designade världen, skulpterade, modellerade och laserskannade pjäserna som bearbetades i samarbete med Konsthögskolan. Kai-Mikael JääAro programmerade verket och Ralph Lundsten tonsatte schackpjäserna. Lyfter man en virtuell schackpjäs hörs pjäsens säregna ton. Besökare fick spela schack och komponera sin egen VR-musik. Om man kände till tonerna kunde man följa ett schackparti genom musiken.

90-Talets barnprojekt Plåster blev grunden till barnbildmuseum på CID:s webbsida på KTH 1998. Det lades ner när CID avvecklades. Kvarstod Childrens Worlds i samarbete med KaiMikael Jää-Aro för VR-kuben på PDC på KTH. Ur den världen skapades filmen Skuggornas härskare som visades på Tekniska museet och SVT. Samara forskade i barnbildens övergång från 2D till 3D. Samara publicerade en teaterpjäs 1993 för VR, Skuggornas värld, samt två diktsamlingar genom TV. På senare år publicerades flera romaner.

Samara sattes i exil under militärregimen i Brasilien. Hon var då utbildad läkare och journalist, med en rad andra universitetskurser, bland annat i konst och filosofi. Är trefaldig kulturpristagare i Sverige.

Cultbri förlaget

Mina böcker är inte perfekta för jag är inte heller perfekt. I Perfektion finns inte mer att prestera. Men jag öppnar världar.

Ett stort tack och kram till alla mina vänner oavsett var de är i livet och bortom det.

Välkommen till Nedrojanerna.

Den

turkosblå planeten Livia Nedroj kallades ”skinande

Nedroj” på nedrojanska. Vad namnet Nedroj betydde visste ingen. Planeten hade två månar, Lor och Kiral. Månen Lor var karg och avsevärt mindre än Kiral. Lor var nedrojanernas rymdförsvarsbas med armador av kryssare, medan den stora gröna månen Kiral var bas för den viktiga nedrojanska rymdhandelsflottan. I den ingick även den två mil omfattande stationen Vera som låg i bana mellan Livia Nedroj och de båda månarna.

Vera hade byggts som logistiskt centrum för export och import av varor mellan Livia Nedroj och andra planeter. Det var smidigare för handelsflottan att hämta och lämna gods där än att gå ner till planetens yta. Vera var öppen för rymdflottans besättningar med sina familjer, vetenskapsdelegationer, turister, konferensdeltagare, studiebesökare och andra. Därför fanns i stationen en hel liten stad omgiven av en grön park med sjö, rekreationsanläggning och även ”sensholo” ett centrum för Virtuell Verklighet. Den var känd som stadens främsta attraktion.

Trots att Vera inte primärt var avsedd för att resa i rymden var konstruktionen flexibel och tillät stationen att smidigt och snabbt omställas till rymdkryssare vid behov.

Både rymdförsvaret och rymdhandelsflottan tillhörde planetens alla länder gemensamt. Varje land bidrog med sina rymdskepp och ansvarade för deras underhåll, men alla samlades under samma ledning. Befälhavarna röstades fram till sina poster av planetens råd som representerade alla länders regeringar på Livia Nedroj.

7

Shan var rymdhandelsflottans överbefälhavare sedan några år tillbaka. Han tillsattes för sina gedigna erfarenheter av rymdresor och breda kunskaper i flera ämnen utöver rymdteknik. Han hade stark integritet och mental stabilitet, var mångfaldigt dekorerad och respekterad inte bara på sin hemplanet men även på flera andra planeter för sin uppriktighet och flexibilitet. Hans framgångsrika diplomatiska förbindelser med andra planeter hade gett Livia Nedroj stort anseende. Som överbefäl med titeln ambassadör hade han befogenhet att representera Livia Nedroj inför främmande civilisationer och sluta avtal. Han kunde upprätta överenskommelser och affärskontrakt och hade rätt att agera självständigt för att möta akut uppkomna situationer. Hans position var kort sagt en av de högsta på Livia Nedroj. Inte ens militärkommandot eller enskilda presidenter hade befogenhet att ge honom order.

Shan tillät planetens rymdförsvar att en gång om året använda sig av stationen Vera då det var dags för den årliga uppdateringen av försvarets baser och rymdkryssare. Det krävde otaliga robotresor med transport av teknik och förnödenheter. Mycket av detta kunde hanteras på Vera så att militära aktiviteter inte skulle störa planetens luftrum. Det var inte bara rymdförsvaret som måste anhålla om Shans tillstånd för att öppna Veras rymdslussar. Alla enskilda länder i Livia Nedroj måste göra det: varje land, delegation, grupp eller individ som ville besöka Vera eller några av handelsflottans baser på Kiral måste lämna en officiell begäran till Shan som hans stab hade att bevilja eller förkasta.

Nedrojanerna hade mänsklig anatomi, men de utstrålade genomskinliga energiflammor som var tunna och lätta som slöjor av norrsken. Det skiftade från vitt sken till regnbågens alla färger beroende på individens hudfärg och sinnesstämning. Det var en märklig men vacker syn när de stod stilla och ännu vackrare när

8

de befann sig i rörelse. Strålarna fladdrade lätt vid minsta rörelse eller vindpust, och då slets små färgade energistrimmor ut och försvann i luften för att omedelbart ersättas av nya. De starkaste flammorna kom från båda sidor av ryggraden och när någon höjde armarna gav det intryck av flammande, genomskinliga vingar.

Färgnyanserna hos individen styrdes av ofrivilliga reflexer och var lika unika för varje individ som fingeravtrycken. Ingen nedrojan kunde kontrollera dem. Flammornas färgnyanser kunde avslöja deras sinnesstämning. Om de var glada så var färgerna ljusare, om någon var upphetsad så blev färgen intensivare, och om man ljög eller var arg blev den gråare. Att tolka ansiktets uttryck kunde vara svårt när det gällde någon som hade stor förmåga till behärskning, men färgnyanserna lämnade ingen tvekan om var personen menade. Kläderna hindrade inte ljusflödet.

När kroppen försvagats, när hjärnan inte tänkte klart eller bar på skrämmande tankar, övergick de ljusa genomskinliga flammorna i grå nyanser beroende på graden av oro, nedstämdhet eller aggressivitet. När medmänniskor lade märke till en sådan förändring visade de sin solidaritet, både vänner och obekanta ställde upp, kanske erbjöds personen samtalsterapi eller i allvarliga fall att tillbringa en tid på behandlingshem.

Det var viktigt för nedrojanerna att hela samhället levde i harmoni, att individen tog vara på sig själv och de sina och var lika varsam med allt omkring sig. Att leva i symbios med naturen. De var övertygade om att allt var levande på sitt sätt och sammanvävt till en enda organism. Det var inte bara människorna som avgav sken, det gjorde allt levande på planeten, träden, växterna och djuren, ned till minsta insekter och organismer som bakterier och virus. Det som inte lyste på planeten var allt som

9

inte var levande som stenar och sand, berg, övergivna snäckskal och annat.

Det var en upplevelse att se grödorna vaja i bris då axens små olikfärgade flammor rörde sig i luften som ljudlösa fyrverkerier.

Turister kom från hela galaxen för att beskåda fenomenet. På flera planeter ordnades skräddarsydda kurser för bland andra affärsfolk för att lära sig tyda flammornas färgnyanser hos nedrojanerna. De lärde sig tolka deras sinnesstämning genom att avläsa flammornas nyanser, intensitet och frekvens. De fick helt enkelt lära sig ett nytt språk, ett känslobaserat färgspråk. Det var viktigt eftersom flera planeter var beroende av handel med Livia Nedroj som hade stora naturtillgångar och avancerad teknik och vetenskap.

De kunde tämja gravitationen och de var geniala på att lösa tekniska problem. De bytte sina tekniska kunskaper mot vad de behövde: mat, textiler, industriprodukter och vissa mineraler och grundämnen. Och handelsfolket och rymdturisterna besökte planeten inte bara för att handla eller betrakta ljusfenomenet, men även för att beskåda Livia Nedrojs speciella arkitektur.

Byggnader och all infrastruktur svävade i luften för att bevara skogar och odlingsmark intakt.

Gamla sagor berättade om hur ljusflödet kunde frigöra sig medan hjärnan sov. De menade att energin då svävar långt bort från kroppen och samlar in bilder för att sedan återvända med ny inspiration. Det kunde hända att flödet återvände inte bara med goda utan även med hemska bilder, sådana som uppmanade till att ta för sig på bekostnad av sina medmänniskor, sluta bry sig om andra, även sina närmaste, eller till att samla större makt genom att manipulera och ljuga. Under sådan inverkan försvagades deras energiflöde och de blev gråa. Men sådant var alltså bara sagor. Sanningen var dock att de hade väldigt livlig

10

fantasi vid sidan av sin höga intelligens och stora kunskaper.

Planeten kallades i grannplaneter för ”änglarnas planet”. Det var inte för deras änglalika vingar utan för att de var de mest fredliga och hederliga affärspartnerna i hela galaxen. De ingav tillit och respekt.

De flammor som nedrojanerna avgav var inte skadliga för andra varelser. Inte heller gjorde strålningen dem själva immuna mot den kosmiska strålningen. Som alla andra behövde de skydd mot kyla och värme och måste naturligtvis bära rymddräkter i rymden. Nedrojanerna hade en ansenlig livslängd, vanligen omkring femhundra, som högst sexhundra år. De åldrades och dog förstås som allt levande, men skillnaden var deras märkliga dödsögonblick. Cyniskt må det låta, men deras dödsögonblick var vackert. Energifältet utsöndrades som små genomskinliga flammor och lämnade kroppen likt såpbubblor. Själva kroppen förvandlades till aska efter ett par veckor. Anhöriga kunde välja att begrava den avlidne omedelbart varpå kroppen förvandlades till aska i marken eller vänta tills kvarlevorna blivit till aska och kunde strös ut i naturen.

11

Livia Nedrojs invånare var de enda i sitt slag i den kända delen av galaxen. Det fanns uppteckningar av sagor och gamla myter från andra planeter om att de härstammade från änglar som fallit ner till planeten. Det lät förstås absurt för alla naturvetare, även Livia Nedrojs egna. De hade konstaterat att strålarna styrdes från ett speciellt centrum i hjärnan genom nervbanor som var kopplade till andra hjärncentra och till hudens celler. Den starkaste kopplingen var till den limbiska delen av hjärnan, bland annat sätet för känslor. Och just kopplingen till hjärnan förklarade varför energifältet försvann hos den döende, för när hjärnan dör slutar nervbanorna och huden att generera flammor.

Livia Nedrojs vetenskapsmän kunde inte förklara varför invånarna hade dessa märkliga ljusfenomen från födseln. Efter lång tids forskning hade de kunnat konstatera att allt levande på planeten i varje cell bar på en specifik gen som svarade för att skapa energifältet. Strålningen var en sköld som cellerna genererade. De skulle inte ha överlevt på planeten utan den.

Marken var giftig och utsöndrade radioaktiv strålning. Besökare från andra planeter måste alltid bära skyddsdräkter. Hur den genen uppkommit hade man inget svar på. Invånarna på planeten hade anpassat sig. Var det genom plötslig mutation, evolution eller vad? Arkeologerna på planeten hade stött på ytterligare en gåta. Det var ju inte underligt att de inte funnit vare sig ben eller fossiler på planeten eftersom allt levande upplöstes efter döden, men ingen kunde förklara varför det inte heller fanns spår efter riktigt gamla byggnader och fornlämningar på planeten. Dagens nedrojaner måste ju ha haft förfäder, primitiva kulturer som de

12

utvecklats från, så som skett på andra planeter. Men vart hade de tagit vägen? Varför saknades uppgifter om allt före femtusen år?

Bara atmosfären kunde inte ha upplöst allt, för exempelvis snäckskal fanns kvar efter tusentals år. Marken kunde inte heller ha brutit ner allt till sista molekyl. Det som fanns att se på planeten av byggnadsverk och bosättningar var inte äldre än några tusen år, och inget av det var primitivt. De fann inte ett enda spår efter äldre kulturer hur djupt de än grävde. På andra planeter i samma galax kunde livets uppkomst dateras till många miljoner år tillbaka, och varje utvecklingssteg var kartlagt. Alltid fanns fornlämningar och spår efter primitiva bebyggelser. Den enda slutsats man kunde dra var att livet på planeten plötsligt kommit dit i fullt utvecklat tillstånd för endast några tusen år sedan.

På ett interplanetariskt seminarium om evolution kom deltagare i luven på varandra. Om det skett en anatomisk evolution måste liv ha funnits innan dess. Även om man kunde acceptera plötsligt evolutionssprång som förklaring till Livia Nedrojanernas speciella anatomi kvarstod att förklara vart alla förhistoriska lämningar tagit vägen. Och om man accepterade mutation hos människor kvarstod att förklara hur det kom sig att även allt annat levande på planeten sken på samma vis? Kunde liv ha uppstått med omedelbar skyddsmekanism? Och om nu det vore möjligt – hur skulle en teknisk evolution uppstå parallellt med den fysiska evolutionen på bara några tusen år: bang, nu är vi här med all rymdteknik och industri. Teknik och industri skapas av levande människor efter generationer av hantverksutveckling och forskning, inte av gudar. Det stormade på mötet och fler framförde åsikten att även om en ”gud” eller överlägsen livsform hade planterat dem på planeten så hade den inget med deras teknik att göra.

13

Dilemmat var att man heller inte hittade något som tydde på att de kom från någon annan planet i galaxen. Det fanns inga planeter i den kända rymden vars invånare hade sådana flammor.

Om förfäderna nu var rymdfarare och kom från okända delar av galaxen skulle de inte välja en giftig planet för att bosätta sig.

Eller kom de från en giftig planet där de utvecklats till vad de var? Men hur skulle man förklara att alla växter och djur, ja, allt levande ned till bakterier, hade samma egenskaper som människorna på Livia Nedroj? Även om nedrojanerna valde just den här giftiga planeten att bosätta sig i kunde det inte bevisas.

Det fanns inte minsta spår som tydde på det, vare sig fornlämningar, skelett, arkiv, historisk dokumentation eller ens en enda bild.

Alla seminariets deltagare, vetenskapsmän både från Livia Nedroj och andra planeter, var överens om att deras existens inte kunde förklaras med några evolutionslagar. Inte heller fanns liknande fenomen på något annat håll i den kända rymden som de kunde jämföras med. Kanske man kunnat nå en slutsats om problemet rört bara enda art, människan, men inte när allt levande på planeten hade samma märkliga egenskaper. Alla växter, djur och insekter hade artegna energifält som liknade människornas.

Diskussionerna ledde till många spekulationer om deras ursprung, och det med rätta. Åtminstone var alla ense om att bara för att utveckla ett sådant energifält till skydd för deras liv måste den biologiska utvecklingen haft på sig ännu längre tid än vanlig evolution. Det skulle röra sig om årmiljoner.

Efter all oenighet enades alla till slut om att varken gud eller änglar hade med det att skaffa. Det är alltid enklast att skylla på mirakel. Då slipper man tänka och ens ifrågasätta eller forska vidare. Man stänger av all nyfikenhet inför det oförklarliga. En sådan upplösning av seminariet vore förstås otänkbar. Allt har en

14

förklaring, men denna satt långt inne och skulle kräva ytterligare massor av forskning. Livets gåta på planeten var svårknäckt och bortom all logik. Forskningsresultat och teorier hade redovisats och diskuterats men inte lämnat entydigt svar. Kvar fanns bara sagorna som de gamla envist vördade och berättade för de yngre, och livet på Livia Nedroj fortsatte sin gilla gång.

15

Överbefälhavare Shan var på väg till Livia Nedroj med sina sju rymdhandelskryssare när han mottog ett viktigt meddelande. Det var från ingen mindre än Vangors president Ajtigor. Vangor var det största landet på planeten. Det gällde besök av en vetenskaplig delegation från Vangor till rymdstationen Vera med anledning av att Vangors robotar noterat allvarliga avvikelser i planetens magnetfält samt extraordinära geomagnetiska störningar.

Detta var första gången i Shans hela karriär som en president gav honom en order helt informellt, endast genom ett privat samtal.

Shan irriterades av att man gått utanför protokollet men visade överseende. Han fick betrakta händelsen som ett undantag och som presidenten beskrev fenomenet var det en extraordinär och allvarlig situation.

Shan beordrade i sin tur robotstaben på station Vera att undersöka påståendet och omedelbart förbereda mottagandet av forskarna och bistå med allt de behövde till dess han om ett par dagar skulle anlända till stationen. Han måste passera månen Kiral först för att möta en delegation som kommit dit från planeten Adisol.

Adisolerna hade inväntat hans ankomst på den gröna månen där de underhöll sig med turistattraktionerna och den betagande vyn över planeten Livia Nedroj.

Adisolernas ärende var att förnya avtalet med Nedroj om köp av den för rymdindustrin värdefulla metallen crematit. I stället för en leverans per år ville de utöka till leverans varje månad. De höll på att bygga om sin rymdflotta och förnya sina robotar. Crematit

16

Kan man överleva grymheter och ofattbart lidande utan att förlora sin medmänsklighet? Ett svar ges av en tioåring som tar på sig ansvaret att leda flera hundra tusen barn efter att deras planet utplånats. Utan vuxnas närvaro företar han en farofylld resa genom rymden i sökandet efter en ny planet. Som understöd har han sin stab av jämnåriga barn och robotar. Svek, förräderi och grymhet jämnåri präglar hela färden. Ska de fina minnena av kärlek som han fått av sina anhöriga före katastrofen blekna och lämna honom som ett kallhamrad befäl?

Producent Cultbri