9789180027700

Gör revolt!

Kom igång med bra mat, enkel träning och nya vanor

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 1

2025-11-07 15:21

2

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 2

2025-11-07 15:21

3

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 3

2025-11-07 15:21

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 4

2025-11-07 15:21

Gör revolt!

Jonathan Hoel & Louise Åberg

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 1

2025-11-07 15:21

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 2

2025-11-07 15:21

Innehåll Förord

4

DEL 1: Grunden – ditt varför, ditt hur

17

DEL 2: Kosten – bra mat ska vara god

37

DEL 3: Träningen – starkare kropp, starkare du

101

DEL 4: Inställning – det som avgör i längden

133

Slutord

152

3

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 3

2025-11-07 15:21

Förord Det handlar inte om att göra allt perfekt, utan om att få det gjort.

Vi har skrivit den här boken till alla er som står och trampar. Till dig som vill må bättre men känner att du inte hittar någon metod som fungerar. Kanske har du testat både det ena och det andra för att komma igång med träning, äta bättre eller gå ner i vikt, kanske har du aldrig testat någonting alls, kanske inget känns som det passar dig.

Den här boken är dels vår egen berättelse, dels en handfast guide till hur du kan göra din egen hälsoresa. Vi, Jonathan och Louise, är grundarna till kost- och träningsprogrammet Weekly Revolt. Vi hoppas kunna inspirera dig genom att berätta om hur vi gick från att vara trötta, oinspirerade småbarnsföräldrar till att känna oss starka och hitta en balans i livet. För vi är två helt vanliga personer mitt i livet, med en lika stökig vardag som alla andra. Att hinna med allt och få in både träning och vettig matlagning kunde ibland kännas smått omöjligt. Men så är det inte längre. Det lilla räcker långt.

Vår metod bygger inte på något nytt och kanske inte heller på något som du inte hört förut. Den är utvecklad i samarbete med experter inom kost och träning, och grundar sig i forskning som tydligt visar hur kost och träning kan påverka vår kropp, vårt mående och sjukdomsrelaterade besvär. Den som kommer att se störst skillnad är inte den som lyfter mest skrot, utan den som från början gör minst och sedan börjar röra på sig lite mer och äta

4

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 4

2025-11-07 15:21

lite bättre. Här fokuserar vi på att laga lite nyttigare mat som också smakar gott, enkel motion som faktiskt passar in i ditt livspussel – även för dig som inte gillar att träna – och att hitta nya vanor som håller på lång sikt.

Både vårt program, Weekly Revolt, och den här boken är en revolt för dig i vardagen, en spark i baken för att faktiskt sätta igång med något som fungerar för dig. Men det är också en revolt mot att göra en hälsoresa på det traditionella sättet. Vi vill förmedla att du inte behöver göra något extremt. Fitnessbranschen får det ofta att låta som att du behöver göra om hela ditt liv för att lyckas med att leva hälsosamt, men vi tror inte att det sättet passar alla eller ens de flesta. Du behöver inte plåga dig själv med dieter som skär bort allt njutbart eller pekpinnar som säger att du måste gå till gymmet alla dagar i veckan. Det räcker med små förändringar. Bara du gör någonting så kommer du att komma framåt på din resa. Korta men regelbundna träningspass, mat som är god men balanserad och att hålla fast vid sina vanor, det är vad vår revolt handlar om.

Så välkommen in i den här boken, nu gör vi revolt!

Jonathan & Louise

5

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 5

2025-11-07 15:21

6

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 6

2025-11-07 15:21

Jonathan berättar

Den stora dubbelkraschen Plötsligt blev det bara helt blankt.

Jag stod i mässmontern i Stockholm, men hade totalt glömt vad jag gjorde där. Jag kunde inte tänka en klar tanke, började svamla och tappa ord. Jag som var ansvarig för hela montern. Hur skulle det gå? Jag försökte rycka upp mig, men något tog emot.

Det var som om en mur byggts upp runt omkring mig och jag hittade inte ut. Det kändes som att simma i sirap. Innan jag förstod vad som hände kände jag något blött på kinden. En tår. I nästa sekund bröt jag ihop totalt. Någon annan fick ta över ansvaret. Ändå åkte jag iväg på nästa mässa, den här gången i Paris. Hela resan var som en dimma. Jag mindes knappt någonting. Väl i Paris märkte jag att något var riktigt fel. Jag, som alltid haft lätt för att prata, kunde plötsligt inte möta kunder. Det gick bara inte.

När jag inte lyckades lista ut hur man satte på skrivaren skickade de hem mig. Jag kom aldrig tillbaka.

Jag gick inte in i väggen, jag sprang in i den i full fart. Två gånger till och med. En dyrköpt läxa, men också början på en resa som skulle förändra allt. Och en av anledningarna till att just du läser den här boken.

Jag har alltid varit en ”doer”. Entreprenörsandan har jag fått i mig med modersmjölken, mina föräldrar drev eget företag och jag växte upp med samtal om kunder, affärer och ansvar vid köksbordet. Som liten sålde jag saft på gatan hemma i Näset utanför Göteborg. När det blev dags för jultidningar gav jag mig tusan på att jag skulle kamma hem den absolut högsta premien som fanns och knackade på varenda radhusdörr på hela halvön. För pengarna köpte jag en egen platt-tv. Jag var tio år gammal. Även om jag var en typisk VG-kille i skolan så tänkte jag inte så mycket på att plugga vidare. Istället började jag jobba i mina föräldrars företag direkt efter gymnasiet.

Det kändes fullständigt självklart. När jag var tjugotre fick jag en chefsroll. Företaget såldes och den där inspirerande entreprenörsandan försvann ganska snabbt efter det. De nya ägarna hade ett helt annat sätt att driva verksamheten, det var stora namn och stora pengar. Jag, som var ung och hungrig, sögs snabbt in i tempot. Men innerst inne var det något som gnagde. För första gången i mitt liv tyckte jag att det var tråkigt att jobba. Jag tog mig aldrig tid att känna efter hur jag egentligen mådde.

Det pratades inte om utbrändhet då som det gör idag och ingen sa åt mig att bromsa.

Så jag fortsatte. Och fortsatte.

Till slut blev det kroppen som sa ifrån. Där och då, i den där mässmontern i Stockholm, började alla varningslampor att blinka rött. Sedan gick det snabbt utför. Jag kunde bli stående i en och en halv timme bland hyllorna i matbutiken, oförmögen att ta ett beslut. Jag tappade läsförmågan. Jag kom inte upp ur sängen. Jag drabbades

7

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 7

2025-11-07 15:21

av en identitetskris. Även om jag fungerade rent fysiskt var jag inte närvarande. Allt var bara nattsvart mörker. Till slut förstod jag, jag hade sjunkit in i en djup depression.

Jag uppsökte läkare och började gå till en psykolog. Jag blev sjukskriven i ett år och fick antidepressiva utskrivet.

Fem år tidigare hade jag träffat Louise. Det började som en flirt på nätet, men när vi väl sågs på riktigt kändes det så självklart redan från första början. Det var vi. Trots att vi var så otroligt olika, eller kanske just därför. Vi flyttade ihop, reste, festade, köpte och sålde lägenheter, levde livet. Vi var tillsammans dag och natt från den där första dejten. Hon var mitt allt. Den där energin vi hade tillsammans var något jag aldrig upplevt förut. Men när jag kraschade förändrades allt. Jag var fast i mitt eget mörker.

Vid ett läkarbesök fick jag frågan om jag tränade. Det kändes nästan som ett skämt just då. Jag hade fullt upp med att bara ta mig igenom dagarna och tanken på att lägga energi på träning kändes långt borta. Jag, som var en ”januarigymmare”, hade inte ens tänkt tanken. Samtidigt fanns det något inom mig som vägrade ge upp. En liten gnista som ville hitta tillbaka, må bättre, känna mig stark igen. Jag ville ju bli frisk, inte bara för Louises skull, utan också för min egen.

Så jag började gå långa promenader, efter ett tag även göra korta träningspass.

Till min stora förvåning märkte jag att läkaren faktiskt hade rätt, motion hjälpte. Plötsligt kunde jag känna mig hjärnstark igen, åtminstone i korta stunder. Jag började planera in träningspass innan saker som kändes extra tunga, eftersom jag visste att jag kunde rida på den där effekten i några timmar och låtsas vara mitt vanliga jag. För det var precis det jag gjorde, jag låtsades att jag mådde bra. Nästan ingen runt omkring mig förstod. ”Ryck upp dig, mannen” fungerade liksom inte i det läget. Det gjorde förstås att jag kände mig ganska ensam i mitt tillstånd. Inte ens Louise förstod, men hon dömde mig inte heller. Det enda jag ville var att hon skulle finnas där, lyssna och se mig. Och det gjorde hon som tur var.

När det hade gått lite drygt ett år av utmattningen började jag sakta piggna till och äntligen börja känna mig som mig själv. Jag var på banan igen. Det var dags att utforska vem jag egentligen var om jag fick tillfälle att stå på egna ben och vara min egen chef. Och jag struntade förstås fullständigt i vad både läkare och psykologer sa.

Enligt mig själv var jag frisk. Det var bara att tuta och köra.

Så jag startade inte bara ett utan två företag samtidigt. Ett digitalt bolag och en skönhetsbutik som jag drev tillsammans med Louise och en vän. Lokalen låg mitt på Linnégatan i Göteborg och vi bjöd in alla vi kände till en pampig invigning med över 200 gäster. Allt kändes rätt. Men efter några månader började ekonomin bli knackig.

Renoveringen av lokalen hade blivit betydligt dyrare än beräknat och ansvaret vilade tungt på mina axlar. I samma veva hade vi fått vårt första barn och hur underbar vår lilla dotter än var, gick det ju knappast att blunda för att livet blev annorlunda.

8

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 8

2025-11-07 15:21

Vår senaste lägenhet var dessutom väldigt dyr. Någon direkt lön kunde jag inte ta ut.

Och alla mina sjukskrivningsdagar var slut, så det var inte heller något alternativ. Jag skämdes. Det kändes som om jag höll på att tappa ansiktet inför alla våra vänner som vi bjudit in till invigningen. Jag grävde ner mig i negativa tankar. Och till slut gick det bara inte längre. Jag gav upp båda företagen. Min bror och min mamma fick hjälpa mig både praktiskt och ekonomiskt. Allting rasade och jag var tillbaka på botten.

Den här gången var jag ännu ynkligare. Det enda jag ville var att prata om hur dåligt jag mådde. Första gången jag kraschade förstod jag knappt själv vad som hände. Nu läste jag på och ältade alla fakta om och om igen och tvingade alla i min närhet att lyssna. Det blev nio tunga månader och den värsta perioden i mitt liv. Den här gången förstod jag att jag behövde tänka annorlunda och skynda långsamt.

Så jag bestämde mig för att söka ett helt vanligt jobb precis som de flesta andra.

Ett enkelt, tryggt jobb inom IT. Om jag ska vara ärlig mådde jag fortfarande inte helt bra, jag berättade aldrig för någon att jag hade varit långtidssjukskriven. Jag gick bara till jobbet och gjorde det jag skulle. Innerst inne tvivlade jag på att jag någonsin skulle känna mig som mig själv igen och jag lovade mig själv att aldrig mer starta eget.

“En dag fanns den bara där.

Livsgnistan.”

Den hade kommit tillbaka efter att jag lugnat ner mig på det nya jobbet utan press och prestation, jag kände mig som mitt gamla jag igen. Min arbetsgivare upptäckte att jag var bra på mycket mer än rollen innehöll, mina gamla egenskaper kom tillbaka, vilket var något jag hade mörkat eller trängt undan och det gav mig allt större förtroende igen. Plötsligt blev jag headhuntad av ett företag i Stockholm och kände mig för första gången på länge som mig själv.

Vi fick en dotter till och livet kändes bra. Kanske till och med lite för bra. För även om jag fortsatt med träningen så fuskade jag en hel del. Dessutom åt jag inte särskilt bra och kilona började smyga sig på.

Samtidigt brottades Louise med sina gravidkilon och tillsammans bestämde vi oss för att göra något åt det. Vi hoppade på ett klassiskt viktminskningsprogram. Det gav ytliga resultat och energi men det var inte hållbart i längden. Vi började prata om hur vi faktiskt levde, vad vi åt, hur vi rörde oss och varför det kändes så svårt att få ihop allt.

9

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 9

2025-11-07 15:21

Det var tydligt att något behövde förändras men det måste vara enkelt. Annars kommer det aldrig hålla i längden. Vi behövde hitta ett sätt att få en livsstilsförändring att faktiskt fungera i vardagen. Utan att behöva räkna kalorier och spendera flera timmar på gymmet.

Vi började laga bättre mat och få in rörelse på ett sätt som passade oss och vårt livspussel. Det behövde inte vara avancerat eller tidskrävande, mottot var enkelt och görbart. Vi tränade hemma, utan redskap och utan krav, det blev snabbt vår grej.

Louise hittade på olika övningar, jag hängde på. Vi hade roligt tillsammans och peppade varandra. Vikten var inte längre det som var själva poängen. Vi hade vunnit något mycket större än så. Vi kände oss friskare än någonsin. Mitt dåliga mående hade startat något nytt. Det som en gång varit en daglig kamp blev början på något mycket större.

Fyllda av entusiasm lade vi ut en berättelse om vår gemensamma hälsoresa på LinkedIn. Till vår stora förvåning började reaktionerna trilla in nästan omedelbart. Folk ville hoppa på tåget och haka på. Och de blev fler och fler. Då vaknade entreprenörshjärnan i mig till liv på nytt. Kunde vi skapa något större av det här? Ett lustfyllt digitalt hälsoprogram för helt vanliga människor? Sådana som var precis som vi? Kunde vi få andra att också må bättre? Göra en insats för folkhälsan, på riktigt? Kanske skulle jag starta ett företag igen ändå.

Tre månader senare sa vi upp oss från våra jobb och nu, fem år senare, har över 50 000 deltagare förändrat sin hälsa tillsammans med oss och det som blev Weekly Revolt.

10

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 10

2025-11-07 15:21

11

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 11

2025-11-07 15:21

12

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 12

2025-11-07 15:21

Louise berättar

Början på något nytt Jag växte upp i en villa med stor tomt i Stenkullen utanför Göteborg. Vi var en typisk arbetarfamilj där mamma jobbade inom vården och pappa på tryckeri. Det var självklart att man skulle ha en fast anställning, laga husmanskost till middag och hålla sig sysselsatt. Vi hade katter, kaniner, höns, ankor och en hund, det var alltid liv och rörelse hemma. Jag älskade djur, men mest av allt hästarna. Jag bodde i stort sett i stallet. Där fanns lugnet, doften av hö och känslan av frihet.

Jag försökte följa i pappas fotspår och spela fotboll, men det gick sådär. Ridningen vann. Och när jag inte red var jag ute och sprang i skogen, huvudsaken var att jag fick röra på mig. När jag var tretton år gick mina föräldrar isär och tryggheten försvann. Villan såldes och jag minns att det kändes som om marken gungade under mig. Kanske är det därför jag idag är en orolig själ med ett stort kontrollbehov, jag har svårt att släppa taget om vissa saker. Så här i efterhand vet jag inte riktigt vad som flög i mig när jag raggade upp Jonathan på Nattstad, ett klubbcommunity på nätet.

Men jag gjorde det och när vi sågs på riktigt sa det klick direkt. Han var lugnet som jag själv ofta saknade, trygg och samtidigt full av idéer och energi. Jag drogs till det där, till hans självsäkerhet och förmåga att alltid se lösningar. Vi flyttade snabbt ihop och var tillsammans dygnet runt. Det var vi två, utan tvekan.

Men plötsligt en dag var hans energi borta. Han var inte den Jonathan jag förälskat mig i. Det var som om ljuset hade slocknat. Själv gick jag helt in i min nya mammaroll och ville inte riktigt se vad som pågick. Vi borde ju vara lyckliga. Vi hade ett barn, ett hem, ett liv tillsammans. Men det märktes att han inte var sig själv. Han drog sig undan, orkade inte följa med när vi skulle träffa vänner, blev skör. Minsta motgång blev överväldigande. Och till slut gick det inte att blunda längre, han mådde verkligen inte bra.

Det är alltid svårt att stå vid sidan om när någon man älskar mår dåligt. Man vill så gärna hjälpa men vet inte hur och hur mycket man än försöker känns det aldrig som att det räcker. Jag gjorde det jag kunde: fanns där, lyssnade, tog hand om det vardagliga (barn, mat, hem) och allt som behövde fungera. Men oron var ständigt närvarande. När jag gick hemifrån visste jag aldrig om Jonathan ens hade kommit ur sängen. Jag såg hur han kämpade med dåligt samvete över att dra ner mig med sig, men jag visste att han inte kunde hjälpa det. Så jag sa: ”Lägg den lilla energi du har på vår dotter. Det är det som betyder mest.”

När den stora kraschen kom visste jag att han behövde professionell hjälp. Han började gå till psykolog, fick medicin och sakta men säkert började jag se glimtar av

13

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 13

2025-11-07 15:21

honom igen. När han började röra på sig mer, promenera och träna, märkte jag hur mycket det påverkade hans mående.

Själv har jag aldrig gillat att gå på gym. Däremot har jag alltid tyckt om att använda kroppen och röra mig, få puls, känna mig levande. Oavsett om det var en löprunda, promenad med barnvagnen eller enkla övningar hemma. Det viktiga var att det kändes bra. Om jag tränade en gång i veckan var det bra, två gånger – toppen. Blev det tre, så var det en bonus. Den inställningen, att lite alltid är bättre än inget, skulle så småningom bli själva kärnan i Weekly Revolt.

Under graviditeten med vårt andra barn gick jag upp väldigt mycket i vikt och min kropp förändrades mer än jag var beredd på. Precis som många andra ville jag hitta tillbaka till mig själv efter graviditeten. Samtidigt var vardagen hektisk med småbarn, jobb och mat som skulle lagas. Jag har aldrig varit någon mästerkock heller, mamma var fantastisk i köket men jag föredrog snabba lösningar. Köttbullar och makaroner var liksom vår standardrätt.

När Jonathan började må bättre bestämde vi oss för att ta tag i både kosten och träningen. Vi åt fel, för mycket och för snabbt. Kvällarna slutade i soffan, trötta och dåsiga. Jag nådde min målvikt när vi hoppade på viktminskningsprogrammet och det var skönt att känna igen min kropp igen. Men ganska snabbt insåg jag att vikten egentligen spelade mindre roll och att vi behövde hitta vanor som håller i längden, som inte bara är en kort satsning. Jonathan kände precis samma sak. Vi var verkligen något på spåren.

Vi behövde skaffa en ny syn på maten och anpassa den till oss själva. Hur kunde vi få in bra och god mat som fungerade i vårt vardagspussel? Jag, som är uppvuxen på husmanskost och skogaholmslimpor, ville att även det skulle få plats. Jonathan, som älskar att stå i köket, såg det som en rolig utmaning. Vi insåg snabbt att hälsosam mat inte alls behöver vara tråkig och att man inte behöver snöa in på detaljerna för att må bra.

Att hitta en träningsform som passade oss båda var nästa steg. Ingen av oss var särskilt sugen på gruppträning eller att sitta ensam i en maskin på gymmet. Jag hade alltid tränat hemma eller i min närmiljö och det fanns helt enkelt inte tid att åka iväg någonstans. Jag skulle börja jobba igen efter föräldraledigheten och hade redan fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Så jag tränade hemma med barnen bredvid. Det gick hur bra som helst. Så länge man inte gör det så komplicerat, finns det alltid smidiga lösningar.

14

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 14

2025-11-07 15:21

När idén om att starta något gemensamt växte fram kändes det hundra procent rätt från första stund. Det här med att hitta på roliga och enkla övningar har alltid varit något jag brunnit för. Och när vi märkte att vi utan att tänka på det längre åt bra mat, att barnen ville vara med och träna och glatt smakade nya rätter, då insåg vi att vår förändring hade påverkat hela familjen. Jonathans utbrändhet hade istället startat någonting nytt.

Och om vi kunde inspirera våra barn, kunde vi kanske inspirera andra? Bara tanken på att kunna påverka människor från grunden kändes som en sådan enorm kick. Att försöka bygga upp en gemenskap som faktiskt skulle kunna ge helt vanliga människor en ärlig chans att må bättre. Att hjälpa dem att hjälpa varandra och göra en insats för andra människor.

15

Gör revolt! INLAGA WR Version.indd 15

2025-11-07 15:21