LIVS OCHLYCKANLIVET, TIDEN /TID HELGE THORBJØRNSEN MICAELDAHLEN
© Micael dahlen & helge thorbjørnsen 2025
Mondial Kungsgatan 33 111 56 stocKholM office@Mondial.se
forM: daniel bjugård
trycKt hos scandbooK falun 2025 första trycKningen isbn 978-91-8002-620-8
fattar du tid? 9
h ur uppfattar du tid? 19
Är du te M pos M ittad? 31
i vilK et ru M Är din tid? 43
vad har du för saldo på tids Kontot? 53
tyc K er du oM att vÄnta på saK er? 63
vad gör du på en ledig dag? 73
nÄr var du nybörjare senast? 83
h ur gaMMal Är du? 91
vÄljer du tid eller pengar? 99
har du trÄffat ditt fraM tidsjag? 109
vart s Kulle du tidsresa? 119
t ittar du ofta i bac Kspegeln? 129
v ilK en dag vill du ha i Morgon? 137
tar tiden slut? 145
f örresten … 149
e n sista grej … 153
Livet.
Det underbara, överväldigande, omöjliga, självklara, svårgripbara och mystiska. Vad är det egentligen?
På sätt och vis och väldigt förenklat kan vi säga att livet är tid. Tiden vi finns till, från att vi föds till att vi dör. Livet är tiden vi lever, vad vi gör med vår tid och vad den gör med oss. Våra drömmar, våra rädslor, allt vi älskar, allt vi vill och behöver göra, allt vi upplever, all vår mening och lycka ryms inom den tiden.
För att bättre förstå livet behöver vi också förstå tiden bättre. Att den är så mycket mer än visarna på en klocka, rutorna i en kalender, en sol som går upp och ner och en måne som snurrar runt oss. En
minut är inte alltid en minut lång, alla år är inte lika stora, livet går inte lika snabbt hela tiden.
För att leva livet bättre behöver vi leva tiden bättre. Precis som livet inte får bli ett projekt som bara ska projektledas i hamn så snabbt, smidigt och duktigt som möjligt får tiden inte bli något vi bara mäter, sparar, flyttar omkring och räknar på.
Den här boken vill få dig att tänka på det. Gärna prata med andra om det, för din tid är ju också andras tid. Förhoppningsvis ger varje kapitel ett nytt perspektiv på tid, det är i alla fall tanken. Vissa kapitel kommer förmodligen tala mer till dig än andra, beroende på vem du är och var du befinner dig i livet. Vissa känner du igen dig i, några betyder verkligen något för dig, andra verkar mer lite knasiga och ger kanske någon kul historia att berätta vidare (och det är inte att underskatta). Alla är ganska nördiga. Några kapitel kanske du rentav hoppar över. Det går utmärkt att russinplocka. Kanske kommer du tillbaka till boken och hittar andra kapitel senare, när du är i ett annat skede och en annan tid. Det tror och hoppas vi.
Tack för att den här boken får vara en del av din tid.
DUTID? FATTAR
Känner du dig riktigt klok på tiden, vad den egentligen är, hur den passerar och vad du gör med den?
Förmodligen inte. För då skulle du inte stressa, slösa tid, eller ångra saker du gjorde eller inte gjorde. Inte vara nojig över tid. Det faktum att det finns ett ord som heter just så, tidsnoja, säger väl en hel del? Att vi kan vara rädda för tiden, det viktigaste och mest grundläggande vi har i livet, som ju är livet. Men liksom så många andra rädslor handlar tidsnojan om osäkerhet, att vi inte riktigt vet och förstår vad som kommer hända i framtiden och vad den tiden kommer att göra med oss.
Ska en tro arkeologerna (och det vill vi gärna) har människor funderat över tid ända sen stenåldern.
Redan för tjugotusen år sen använde de stenar och ben för att markera måncykler och solens upp- och nedgångar. I Egypten och Mesopotamien började de med solur och primitiva klockor för snart sextusen år sen. Idag har vi atomur och maskiner som kan hjälpa oss hålla reda på tiden ner på mindre än miljondelar av en sekund. Tekniken har onekligen gjort stora framsteg, men inte fattar vi tid särskilt mycket bättre för det.
Innan Albert Einstein på ett elegant sätt pajade
hela vår tidsuppfattning med sin ”allmänna relativitetsteori” 1915 trodde vi att tidsbegreppet var ganska okomplicerat. Tiden var något universellt och konstant som inte lät sig påverkas. Dagarna och timmarna rusade förbi på samma sätt oavsett vem en var och var en befann sig.
Eller, på helt samma sätt var det inte, eftersom olika kulturer har haft olika kalendrar – och till och med här i Norden har vi rört till det genom historien. År 1700 var till exempel februari månad bara 17 dagar i Norge och Danmark eftersom de var tvungna att byta från den julianska kalendern (med ett årligt skottår) till den något mer förnuftiga gregorianska kalendern, som bara har ett skottår vart fjärde år. Sverige gjorde inte samma sak förrän 1753, så du kan föreställa dig hur opraktiskt det var att planera något slags svensk-norskt samarbete under de 53 år som kalendrarna var helt i osynk mellan länderna. Inte undra på att det blev missförstånd.
Bortsett från olika kalendrar och tideräkningar uppfattade människor som levde före Einsteins glansdagar alltså tiden som något stabilt, oföränderligt och oberoende av plats. Men sen visade det sig att både mekaniska och biologiska klockor påverkas
av rummet, av var vi befinner oss. Bland annat spelar gravitationen en viktig roll. Stephen Hawkings berömda tvillingparadox illustrerar det på ett smart sätt: Tänk dig två tvillingar, den ena bor vid havet och den andra på ett högt berg. Tvillingen vid havet, som lever närmare jordens gravitationsfält, kommer att åldras (något) långsammare än tvillingen på berget. Om vi tar tvillingexemplet ett steg längre och tänker sig att den ena tvillingen gör en lång resa i ett rymdskepp som accelererar upp till ljusets hastighet, medan den andra fortfarande ligger och slappar vid havet, så kommer de att vara olika gamla när den första tvillingen återvänder från sin rymdresa. Den rymdfarande tvillingen kommer att vara mycket yngre än den tvilling som stannat kvar på jorden. Och vips, så hade Hawking i princip bevisat att tidsresor är möjliga. Eller, egentligen bara tidsresor framåt i tiden. Att resa bakåt i tiden menade Stephen (det blev så formellt med efternamnet nyss) är omöjligt, och han utförde också ett roligt experiment för att bevisa det. Ett experiment som vi får anledning att återkomma till senare i boken.
Men en behöver inte kämpa med något så komplicerat som den allmänna relativitetsteorin för att
bli tidsförvirrad. Du kan lika gärna bli förvirrad för att du missförstår eller förbiser mycket enkla egenskaper hos tiden. Som till exempel hur mycket du kan hinna med under halvtimmen innan du ska träffa någon, eller hur snabbt tiden rinner iväg när du doomscrollar på mobilen.
*Tiden är den mest värdefulla resurs vi har, men vi kämpar med att använda den till rätt saker. Och det är inte särskilt konstigt, det finns ju inget facit för vad som är ”rätt” använd tid för just dig. Vi kanske tycker att vi lägger för mycket tid på onödigheter och oviktigheter, och för lite tid på sånt som är viktigt på riktigt, och känner nästan alltid att tiden inte räcker till för det vi vill och måste göra. Inte konstigt att vi känner oss stressade. Dessutom ångrar vi oss ofta, och vår forskning visar att det människor ångrar mest när vi blir äldre är vad vi gjorde, eller inte gjorde, med vår tid.
Vi är kroniskt kortsiktiga och otåliga (”är vi framme snart?”), men ändå oändligt optimistiska om framtiden. Vi intalar oss att vi nästa vecka och nästa månad kommer att hinna med allt det där som vi inte hann med idag. Vi förbinder oss gärna till alla möjliga överenskommelser i framtiden – som om framtidens dygn består av betydligt fler än 24 timmar.
Låt oss ta en närmare titt på några av de egenskaper hos tiden som ofta får oss att tänka och bete oss som tidsförvirrade.
För det första fylls det ständigt på med ny tid. Har du tänkt på det? Tiden fördelas demokratiskt så att dygnet har 24 timmar för oss alla. Och varje morgon får vi alla en gratis påfyllning på tidskontot. En helt ny dag! Tjugofyra timmar till att spela med!
Det är här tiden skiljer sig från de allra flesta andra resurser vi människor har, till exempel pengar, där de resurser du förbrukade igår faktiskt är borta för gott. Det kommer ingen påfyllning på ditt bankkonto nästa morgon om du inte själv gör en ansträngning. Vi människor tillskriver pengar ett stort värde just för att de kräver ansträngning. Att fylla på tid kräver däremot absolut ingen ansträngning,
vilket förmodligen är en av anledningarna till att vi så lätt underskattar värdet av tid.
På samma sätt kommer det alltid att finnas mer tid tillgänglig i framtiden. Och även om vi människor också är kroniskt optimistiska när det gäller andra resurser – till exempel hur mycket pengar vi kommer att ha i framtiden – är vi inte alls lika optimistiska som när det gäller vår egen tid. Och av någon anledning tror vi att tidskrävande aktiviteter idag är något slags specialfall, något unikt som inte kommer att hända igen i framtiden.
Följden blir att vi felaktigt tror att vi har gott om tid imorgon och nästa vecka. Forskning visar att oväntade köer är något vi tror är osannolikt. Vi gör en mental kategorisering av kön som något udda och överraskande som stal tid idag, men som inte kommer att göra det igen. Det är inte konstigt att vi tror att vi kommer att ha gott om tid imorgon om vi elegant ignorerar möjligheten att vi kan tappa bort nycklar, glasögon, mobiltelefon och bankkort även då –och att det faktiskt kan bli kö både i kassan på mataffären och på vägen hem.
Ytterligare en egenskap hos tiden som bidrar till tidsförvirringen är att vi inte ”straffas” omedelbart
om vi överkonsumerar den. Om du bränner för mycket pengar, mat, semesterveckor eller elektricitet – ja, då är du illa ute. Du kommer att få en omedelbar reaktion från din omgivning att det du just gjorde inte var en särskilt bra idé. Ett fönsterkuvert (om du är född på 2000-talet, googla …) eller kanske ett besök från Lyxfällan.
Men för tid finns varken fönsterkuvert eller något Lyxfällan. Tiden är mycket mer ”förlåtande”.
Om du tillbringar fem minuter för länge i butiken eller tittar på ett extra avsnitt på Netflix får det sällan några större konsekvenser, utöver att du i värsta fall blir lite sen till ett möte eller lite tröttare nästa morgon. Ofta händer ingenting alls. När straffet för överkonsumtion är högt, som när det gäller pengar, upplevs valen som viktigare. Men tiden är så diffus, osynlig och abstrakt att den ofta inte alls tas med i ekvationen, vi är inte alls lika medvetna om den.
Det innebär att vi kroniskt underskattar tidskostnader. Vi kan köpa nya tekniska prylar som ska underlätta våra liv och helt bortse från den tid det kommer ta att lära oss använda dem, eller en billig bokhylla på Ikea som visar sig ta en hel helg att skruva ihop. Kostnaden i pengar är alltid tydlig