BASTIS FESTIS
Pontus Bjernekull Morner och
Tom Piha
Illustrationer av Felix ”denlycklige” Paulin
KAPITEL 1 Skolstart
Jahapp, det var min födelsedag det. Jag, hunden, mamma, pappa, min syrra plus hennes kille som alltid är här för att han ”råkar” missa sista bussen hem. Egentligen vill han nog bara fortsätta hångla med min syrra. Och sist, men absolut inte yngst, min 80-åriga mormor som alltid skriker på mig.
Det kan ju inte bli bättre!
I år har jag inte önskat mig nåt speciellt förutom lite kompisar, men det kan man ju inte skriva upp på en lista eller beställa hem direkt. Men det är en rolig tanke, tänk om man kunde önska sig det och det faktiskt hade ringt på dörren och så stod det några polare där och frågade om man ville hitta på nåt.
Det är ju inte så att jag inte försökt få polare, det är
bara det att varje gång jag närmar mig nån så känns det som att jag är mycket konstigare än den. Och sen när jag till slut hittat nån att vara med är det alltid jag som hör av mig, nästan som en stalker, och folk är redan grupperade i så många grupper, dom har sitt gäng och man hade behövt vara Ironman för att platsa i deras Avengersgäng. Jag är mer som Spiderman, som hela tiden måste bevisa att jag är nån, som inte bara kan vara med som den jag är. Jag får jag slänga ut lite nät här och där och hoppas att några freaks som mig fastnar istället, antar jag.
Förutom att det är min födelsedag så är det min första dag på Brunkebyskolan. Jag är så jävla nervös. Jag har med mig ett par extra kallingar ifall jag skulle bajsa på mig. Jag ser framför mig hur killarna redan byggt sitt järngäng, hur jag får stå vid sidan och ge dom vatten eller nåt. Men förutom att det vore rätt kul med nån polare så vore det väldigt kul om det fanns nån söt tjej som skulle tycka att jag var helt okej att hänga med. Jag vet inte varför men jag tycker verkligen blonda tjejer med chokladbruna ögon är det absolut finaste som finns. Man säger ju att man drar sig till tjejer som ser ut som sin mamma, men min mamma har blåa ögon. Det ingen har sagt är att man
drar sig till tjejer som ser ut som sin mormor, för min mormor har blont hår med dom mest chokladbruna ögonen du kan tänka dig. Hoppas inte alla tjejer med blont hår och bruna ögon är likadana för jag vill inte ha en tjej som skriker lika mycket som mormor. Vilken mardröm!
”Pontus! Ska du äta upp din bit eller ska du bara titta på den?!”
Jepp där är hon, min goatade mormor, hon är ju inte smalast i världen direkt. Jag tror hon har varit först på varje godisskål som nånsin ställts fram. Bing, bang, boom säger det, så är alla dom godaste bitarna borta. Sen när man själv har nåt på sin tallrik, som den bit födelsedagstårta som ligger framför mig, så hetsar hon att man ska äta upp den, annars blir den hennes. Vad är det för regel, egentligen?
Mamma hade valt mina kläder för dagen och det kanske inte var dom kläderna jag själv hade valt, men hon vet i alla fall att jag gillar rött. Det är kärlekens färg, så det passar väl bra för första dan i skolan. Man kommer in där som en kärleksbomb bah, kom och ta mig!
Till slut stod jag där framför den stora porten med min röda väst över en vit tisha med tårtfläckar på. Det bara strömmade in folk genom entrén, nästan ingen kom själv. Jag fick lite sneblickar, typ ”Vem är den här röda idioten?” Det är Pontus, the new freak in town! Jag klev in med ett påklistrat självförtroende trots att allting bankade på insidan. Det första jag möttes av var en gigantisk trappa. Det såg ut som när Harry Potter började i Hogwarts typ. Och tydligen ska Brunkebyskolan ha lite spökhistorier också, den har trots allt funnits i över hundra år. Men jag behövde inte mer som skulle skrämma mig, det räckte med att möta min nya klass för första gången, så jag försökte att inte tänka på det.
Dörr nummer två hade jag framför mig nu, med andra ord dörren till klassrummet, dörren till min nya klass, dörren till allt. Jag tog mig in med händerna hårt fastklistrade i remmarna på ryggsäcken, slängde upp blicken och såg ut över ett hav med människor. Jag började hälsa på alla jag såg, några hälsade tillbaka lite kort men dom flesta verkade bli stressade och tittade bort snabbt, förutom en kille. Han slängde upp en highfive rakt framför näsan på mig.
”Tja, Leon!” presenterade han sig. ”Tja … Pontus!”
En lurvbrunhårig kille i grön väst stod framför mig med värsta smilet som att vi hade känt varandra i varenda dimension som nånsin funnits. Vi bara stod där som två idioter och glodde på varandra. Jag kände mig inte alls lika nervös längre.
Läraren kom in i klassrummet, presenterade sig som Annika och bad oss sätta oss. Hon hade målat en glad sol med solglasögon på tavlan.
”Välkomna tillbaka 5B! Jag vill veta allt om vad ni gjort på sommarlovet, men först och främst så ser ni nog att vi har fått förstärkning i klassen. Tre nya killar från helt olika skolor. Leon, Pontus och Ludde! Säg hej!”
Ajdå, ingen svarade. Stelt.
”Tjaaa!!” ropade Leon med gröna västen rakt ut i luften.
Jag och den andra nya killen, Ludde, försökte också få ur oss ett ”Tja”, fast inte alls med samma självförtroende. Men vi sa i alla fall nåt till skillnad från resten av klassen.
Annika körde vidare.
”Ni kanske kommer ihåg att vi gjorde en lek när
Sofia började här. Det passar väl superbra att göra samma nu, så ställ er i en cirkel allihop! Nu vill jag att ni säger tre saker som ni ÄLSKAR! Du kan väl börja Leon?” sa hon och log mot honom.
Leon såg inte ett dugg stressad ut och svarade självklart.
”Det blir lätt som en plätt! Jag älskar pannkakor, UFC och att gejma.”
Annika skrattade till.
”Vilken rolig blandning!”
”Vad ska man säga, jag e kung liksom”, svarade Leon.
Annika vände sig sen till den andra nya killen.
”Vad älskar du, Ludde?”
Ludde såg ut som en minivuxen. Sådär seriös som att han var på ett kontor och jobbade.
”Jag gillar att kolla anime, bygga banor i Minecraft och att simma”, svarade han som om det var ett prov.
”Se där!” svarade Annika. ”Å dudå, Pontus, vad älskar du?”
Shit, då var det min tur. Ähhh, vad ska jag säga? Tre grejer jag älskar mest, jag älskar ju mycket mer än tre grejer. Aja, jag kör.
”Fotboll, musik och Hammarby.”
Innan Annika hann svara var det en kille i klassen som hoppade in utan att han fått frågan.
”Jag gillar hockey, tystnad och Djurgårn”, sa han surt och stirrade mig i ögonen med ett ondskefullt leende. Lite som superskurkar i filmer.
Så det där är den osköna snubben, tänkte jag. Aja, det måste alltid finnas en.
”Djuuuuuuuuu!” ropade en annan kille.
Okej, det måste alltid finnas två osköna.
Annika såg bara besviken ut.
”CW och Malcolm, skärp er!” hyschade hon.
Så det var det dom hette.
Leon svarade direkt på CW och Malcolms psykning.
”Typiskt djurgårdare att skrika, eran andedräkt luktar som apornas på Skansen!”
Han tittade snällt på mig och vände sen blicken mot CW och Malcolm. Haha, vad är det här för goatad broder!? Oh, juste, goatad betyder att nånting är ”greatest of all time”. Bara så att ni hänger med.
Klassen försökte hålla sig för att garva men det slutade bara med att skrattet blev ännu högre.
CW försökte kontra.
”Kungliga Djurgården! Hur många SM-guld hade Bajen nu igen!?”
Malcolm skrattade till, men denna gången var klassen knäpptyst.
”Hörni! Kul att ni är fotbollsintresserade, då kan ju CW, Malcolm och Walle ta med dom nya grabbarna till planen så ni kan spela lite”, avbröt Annika.
”100 procent Annika!” svarade CW med ett ondskefullt flin.
Fan va kul med fotboll, vi kanske bli polare allihop, tänkte jag.
Till slut blev det rast och vi gick ner till fotbollsplanen. CW och Malcolm gick tillsammans med en annan kille som tydligen hette Walle. Dom skrattade och pekade mot mig. Vad handlade det om? Var det att jag gillade Bajen? Nä, Pontus, så allvarligt är det nog inte, tänkte jag.
CW visslade till sig alla och sa:
”Kul att så många kunde komma och ett varmt, varmt välkommen till dom tre nya grabbarna. Inte för att vara den som är den men jag är alltid första väljare här, det blir liksom enklast så! Och jag väljer min högra hand, min kompanjon. Walle!”
Malcolm tog rollen som andra väljare utan att bry sig om att kolla med oss andra.
”Alright alright alright, då väljer jag … dig. Vad
heter du förresten?” sa han och pekade mot Leon.
”Leon, jag sa ju det där uppe?” sa Leon.
Malcolm fnös till lite kaxigt, som om han hade nåt i näsan.
CW fortsatte och valde Igor, en kille som verkade väldigt blyg, och sa:
”Du får stå i mål. Malcolm, du får resten. Walle och jag behöver inte nån annan.”
Han syftade på mig och Ludde som stod kvar som dom två sista. Med andra ord: dom två sämsta.
Sen kom Malcolm fram till mig.
”Tja! Du får va kapten!”
”Får jag?”
”Det är klart du ska va kapten, du är ny ju, som en välkomstgrej, du vet.”
”Okej, tack! Fan va kul”, sa jag.
Han kanske inte var så douchig ändå som jag trodde. Mina tankar avbröts av att CW skrek till.
”Just det! Lyssna! Vi kör med rövning! Kaptenen i det förlorande laget blir rövad. Okej!?”
Jag hade aldrig kört med rövning förut men jag hade sett äldre göra det. Det går ut på att vinnaren får skjuta bollen så hårt man vill på förloraren som måste stå böjd framåt med rumpan i vädret. Jag fattade inte
grejen alls. Varför skulle det vara kul att göra illa nån annan?
Malcolm tyckte inte samma sak direkt och höll med CW.
”Aa, det är fair!”
Walle, som verkade höra ihop med CW och Malcolm, försökte faktiskt säga emot.
”Men ärligt, grabbar! Det är onödigt. Ska vi inte ba spela vanligt?”
”Jag är själv kapten ju. Hur kan inte det va rättvist?” sa CW och blinkade. Walle såg ut som att han tänkte fortsätta diskutera men gav upp. ”Vi kör först till tre!”
CW gillade verkligen att styra och ställa.
Malcolm visslade igång matchen. Jag hann inte ens reagera innan CW tog bollen ifrån mig. Han dribblade förbi Leon och bombade in ett stenhårt vristskott en meter från målet på stackars Ludde i mål. Han kunde ha rullat in bollen också, men jag tror han ville skrämma oss.
”1–0!” skrek han och firade inte ens.
I nästa spelmoment kom CW och Walle mot målet i ett nytt anfall. Walle drog ett inlägg som blev lite för högt men CW flaxade till med handen när han hoppade och plockade ner bollen. Sen sparkade han in