Dyra och goda råd
Dyra och goda råd
Absoluta sanningar om kärlekens gåtor
Innehåll
Man måste väl få ångra sig?
Borde jag be om ursäkt för att jag var galen när jag var hjärtekrossad?
Är jag ett asshole för att jag vill ha en ursäkt?
Han skyllde på sin anknytningsproblematik och dumpade mig
Förord av Liv Strömquist
Dyra och goda råd
I Woody Allen-filmen Stardust Memories från 1980 finns en scen där Allen spelar en kirurg, vars problem är att han aldrig har kunnat bli kär. ”I’ve never been able to fall in love, I’ve never been able to find the perfect woman, there’s always something wrong”, säger han. Allens karaktär berättar sedan att han träffar två olika kvinnor: Doris, som är en underbar människa, med en fantastisk personlighet. Problemet är bara att Allens karaktär, kirurgen, inte tänder på henne sexuellt, ”Don’t ask me why”. Den andra kvinnan – Rita – har en fruktansvärd personlighet: elak, obehaglig, ångestriden – men med henne har han naturligtvis otroligt bra sex. Varje morgon när han vaknar hos Rita önskar han dock att han var tillbaka hos Doris.
Allens karaktär, kirurgen, får då en idé: Tänk om han kunde operera in Doris hjärna i Ritas kropp? ”Wouldn’t that be wonderful?” frågar sig kirurgen, och lyckas också genomföra operationen. Han tar allt det dåliga hos Rita och sätter in det i Doris – och gör i stället Rita till en varm, underbar, charmig, sexig, rar, kärleksfull, mogen kvinna. Vad händer då? Allens rollfigur avslutar berättelsen: ”And then I fell in love with Doris.”
Det jag vill komma till med att återberätta denna scen är –att – det är mycket svårt att ge råd gällande kärlek, eftersom kärlek och förälskelse verkar operera efter en egen, hemlig logik, omöjlig att styra, förstå, inordna, överblicka eller få att bete sig som man själv önskar.
Trots detta saknas inte människor som känner sig manade att ge råd gällande kärlek.
Utbildade sexologer från tv-serien Gift vid första ögonkastet gör vetenskapliga diagram över vilken socionom eller hortonom som borde bli ihop med vilken socionom eller hortonom.
Raggningsrådgivare i manosfären ger råd om att förolämpa kvinnor tills de får så dåligt självförtroende att de kan tänka sig att ligga till och med med dig.
Experter på anknytningsteorin rekommenderar i självhjälpsböcker övningar för den som identifierar sig själv som en med undvikande anknytning: Om man är på en dejt med någon, vi kan kalla honom Leif, och på dejten grips av en växande ofeeling för Leif, bara känner för att resa sig upp och gå, att man hellre befinner sig i princip var som helst på planeten, bara man slipper vara i samma rum som Leif. Enligt övningen ”Bilresan” ska man då betrakta de känslor av äckel, avsmak och flyktimpulser man har inför Leif, som om dessa vore stoppskyltar på en väg – stoppskyltar man enligt övningen bara ska köra förbi, i vrålfart, eftersom känslorna är ett symtom på ens eget vrickade anknytningsmönster. Ett anknytningsmönster som enbart kan botas genom att man blundar och gasar ända tills man köpt ett radhus och skaffat tre barn med Leif (vilket är jättebra såvida man har diagnostiserat sig själv rätt, och verkligen HAR undvikande anknytning, och det inte bara var så att man verkligen, verkligen inte gillade Leif). (Och att ens inre barn kanske inte alls var skadat, utan tvärtom, egentligen bara hade en otroligt bra killsmak.)
Så: Även om vi alla hela tiden känner att vi behöver råd gällande kärlek, är det förmodligen futilt att hoppas på dem, eftersom kärleken tyvärr, tusentals år efter antiken, fortfarande verkar styras till hundra procent av en nyckfull,
Dyra och goda råd
tjock änglabebis med en pilbåge, som helt godtyckligt kan bestämma sig för att skjuta och dödligt såra dig, eller inte. Det man kan hoppas på, när man ber om kärleksråd, är inte – tror i alla fall jag – att ta kontroll över kärleksgudarnas nycker, utan det man kan få – vilket egentligen är mycket bättre – är någon form av TRÖST, ett skratt, en distraktion från sin oro, att för en stund att glömma bort sina nojor och sina lidanden, något som får tiden att gå medan man plågas av hjärtesorg, brist på känslor eller allmän förvirring.
I DENNA SITUATION; SÅ ÄR DET – i allra högsta grad
– VIKTIGT ATT KÄRLEKSRÅDGIVARNA ÄR ROLIGA och att man älskar dem och älskar att höra vad de har att säga.
Därför är Jonatan och Bianca universums mest optimala kärleksrådgivare, eftersom 1) de är roliga, 2) man älskar dem, 3) man älskar att höra vad de har att säga.
Så HURRA för alla oss som hade Unge Meyers lidande som vår favoritpodd att den nu finns som bok!
Förord av Liv Strömquist
Vinterbrev
10 Dyra och goda råd
December 2023
Jonatan!
Äntligen får jag göra det bästa jag vet igen – prata med dig. På ett eller annat sätt hittar jag alltid ett listigt sätt att få göra det. Hur är det med dig? Enligt Aron Flam är allt jättebra, men han menar att det kommer att leda till att du inte kan skriva något stand up-material. Vilket jag läste stämde i en intervju med dig nyss. Jag tycker att du ska göra en show som bara handlar om din tjej. Det är jättedåligt för relationen men bra för konsten. Och romantiskt. Och feministiskt. Kom ihåg att det var jag som sa det först, att du är Sveriges enda riktiga feminist. Jag läste i någon artikel om att du betedde dig feministiskt. Skrattade åt tjejers skämt. En sak vill jag verkligen säga och det är: Skratta inte åt mina skämt av feministiska skäl! Fy fan vad otrevligt. Jag vill inte ha dina äckliga skratt i så fall. Det mest feministiska som du Jonatan har gjort innan den här showen du ska göra om din tjej är att låta mina romantiska fantasier bli till poddar, dyra konstfoton, stand up och bok. Däremot kan du inte fortsätta att vara så horig med din feminism. Jag förstår inte hur det kan vara feminism att jag får mer konkurrens än jag redan har.
Apropå bok, nu ska vi skriva den här boken, där vi ska svara på fler frågor om kärlek och relationer. Vi har valt ut de bästa frågorna från poddens historia, och lagt till flera nya. Okej, det är inte sant. När vi gjorde podden tog vi bara de vi fick in i DM på Instagram. En del frågor är halvbra och resten får ni stå ut med. Det var det bästa ni kunde och det är gott nog. Visst, vi orkade inte heller lyssna igenom alla poddavsnitt nu, men vem orkar höra sin egen röst. Super-
narcissister enbart. Vilket man kanske kan tro att vi skulle vara med tanke på våra valda ”yrken”, samt våra ord och handlingar. Men det är lika osant. Narcissism definieras av den där beteendevetaren som är omgiven av idioter. Han är omgiven av allt möjligt, men inte av högskolepoäng, har det kommit fram. Men inte har hans bok sålt mindre sedan den informationen kom ut. Den har sålt som smör. Att vår bok skulle sälja allt annat än det han har sålt vore superpinsamt och en förlustaffär för dig, Jonatan.
Det är snart jul. Jag har fått två julkort. Det ena var från NK. Det andra var från Judiska museet. NK skrev ”Kära Bianca, du är lite extra värdefull för oss och vi vill att din jul ska bli precis så förtrollande och hemtrevlig som du drömmer om. Vi önskar dig en God Jul genom att ge dig en gåva som du kan hämta ut från Newport Home på plan 3 i varuhuset. Varma hälsningar, Bo Wikare, VD Nordiska Kompaniet.” Jag googlade Bo och fick reda på att han var utbildad civilingenjör, så han hade kunnat vara någon för mig enligt dig. Vid upprepade tillfällen har du sagt att jag ska gifta mig med en civilekonom från något av de ställen som slutar med -köping. Du vill av någon anledning att jag ska ha det tråkigt och att han ska ha ett helvete med ekonomin låter det som. Och du! De menar vad de skriver i kortet! Det vet jag för de har också gett mig ett marmorkort för länge sedan. De har medlemskort i olika nivåer beroende på hur mycket man handlat, men högst upp är deras mystiska marmorkort som man inte kan köpa sig till eller få för att man spenderat en viss summa. De förklarar inte varför och till vilka de ger det kortet. De tar inte tillbaka kortet heller, för det hade de i så fall gjort med mitt för flera år sedan på grund av brist på bättre bemedlad partner. Tycker du att jag skryter nu? Men
Dyra och goda råd
Jag har sagt till min psykolog att jag valt att offra romantisk kärlek. Både alkohol och romantisk kärlek, som jag inte alltid hanterat enligt andras önskemål. Yttre krav på tjejer alltså, aldrig kan man göra rätt! Jag sa att jag i utbyte mot det ska bli enormt lycklig och få en lika enormt framgångsrik karriär. Eftersom jag offrar så mycket är det inte mer än rätt. Hon sa att det inte är säkert att jag får det, att det är magiskt tänkande. Jag tycker det låter mer som att hon lider av pessimistiskt tänkande och dessutom är KBT-inriktad. Mina två värsta saker. Jag förstår om du har zonat ut redan för det ska man alltid göra i närheten av sådant tråk. Om du inte vill ha det riktigt tråkigt på vägen till ett i bästa fall helt okej liv. Jag önskar mig själv och dig mycket mer än så.
Författaren Melissa Broder bestämde sig också för att ge upp romantisk kärlek. För att hon var olyckligt kär så mycket, hoppas jag. Annars vore det drastiskt och dumt. Då får hon komma på fler och bättre anledningar än ingen alls. Hon bestämde sig för att ge upp objekten men behålla känslan. Jag skulle egentligen vilja behålla både känsla och objekt och bara addera besvarad, varaktig kärlek. Det tycker jag att du också ska. Om du ogillar variation, ta då bara besvarad långvarig kärlek, men berätta inte för någon. Risken är att det skiner igenom genom att du inte kan relatera till något som lever. Melissa skrev en text om det här i New York Times, den hette ”Life without longing”. Hon kom fram till att det kanske är längtan i sig som är helig. Det tror jag också. Men vet du vad som tröstar mig mest i min, enligt mig,
Vinterbrev det är väl inte skryt att den enda som säger att jag är värdefull är NK AB. Och att jag pratar om NK som en person. Om man tycker att det är skryt tycker jag att man är snål och inte förtjänar ett marmorkort.
självvalda men väl uppmuntrade ensamhet? Att tänka på hur otroligt skönt det är att jag åtminstone inte är olyckligt kär i Ted Hughes, poeten du vet. Och att han tack gode gud är död, så att ingen annan kan vara det heller. Ingen har någonsin kommit över honom. Jag läste i Harper’s Magazine att det rådde en universell överenskommelse på 50-talet om att han var väldigt, väldigt snygg. På Cambridge beskrevs han som den största förföraren på campus. Han brukade gå klädd i en gammal manchesterjacka och byxor utan bälte. Det gillade tjejerna. Men mest av allt gillade tjejerna såklart att alla han var ihop med tog livet av sig. Så är vi tjejer. Dessutom lagade han en otrolig stekt sill i havre. Vem kan tacka nej till självmord och sill i havre? Jag tar sillen utan havre med en alkoholfri öl, tack. En psykoanalytiker som träffade Ted Hughes på en fest var tvungen att rusa in på toaletten och kräkas för att hon tyckte att han var så attraktiv. Jag vill inget hellre än att någon ska kräkas på grund av mig. I sängen ska han ha luktat som en slaktare, förmodligen för
att han precis haft sex med en annan. Kanske ett kadaver?
Erica Jong tänkte på honom varje gång hon låg med sin man. Och som du vet tog Sylvia Plath sitt liv på grund av hans sexighet, jag kan inte svära på att det bara var därför, men det är väl rättvist att säga att hon dog i sviterna av hans sexighet i alla fall. Han hade haft en affär med en tjej som hette Assia Wevill. Sylvia stoppade som bekant huvudet i en gasspis. Och värst av allt, vet du var Ted befann sig den natten? Med sin älskarinna såklart, men inte med Assia utan en tredje kvinna, som dessutom var poet – Susan Alliston. Tänk att själv vara en av världens bästa poeter, ta livet av sig för att ens kille är otrogen, och medan man tar livet av sig passar han på att vara otrogen med en ny tjej som till råga på allt är en sämre poet än en själv.
Dyra och goda råd
Carol Orchard, som han i sina anteckningar så ömsint kalllade för A, B och C. En gång gav han Wevill och Hedden likadana guldarmband. Han samlade inte ihop tjejerna och gav dem presenterna samtidigt alltså, utan han gav smycket till dem i enrum såklart. Men! Carol Orchard fick inget guldarmband! Varför? Vad hade Carol Orchard gjort för fel?
Det vet ingen. Men det tänker jag ta reda på. Vet du vad jag också ska låta göra? Ett guldarmband som det står Carol Orchard på. Jag ska beställa två, för att kompensera henne.
Ett till mig och ett till Sascha.
Vänliga hälsningar, Bianca Meyer
Vinterbrev Efter Sylvia Plaths död blev Ted inte paria för kvinnor, utan fick ännu fler älskarinnor eftersom tjejer är som tjejer är. Han växlade mellan Assia Wevill, Brenda Hedden och
Januari 2024
Bianca, du ska veta att jag är jätteavundsjuk över att du fått NK:s marmorkort och inte jag. Detta till trots att jag inte har en aning om vad marmorkortet innebär. Min mormors mor hade enligt legenden NK-brickan. Det var ett ovalt kopparstycke som hon betalade alla inköp på NK med. Förutom att man kunde betala med det så innebar det också att …
Jag vet inte.
Men min mor tjatar alltid om det och som barn var det min stora dröm att få ett sådant, så att jag skulle kunna göra allt vad nu min mormors mor gjorde med det. I min fantasi kunde hon köpa människors själar, droger man aldrig hört talas om och sanningen om världens allra mest dolda mysterier med den brickan. Troligtvis fick man bara 10 procent rabatt på utvalda varor men ändå.
Trots att denna stora dröm aldrig gick i uppfyllelse för mig utan i stället för dig, så gläder jag mig över din lycka. Om någon ska ha detta mytomspunna kort så är det du!
Jag kan inte tänka mig någon som är mer gjord för att ha det.
Nu är det ju så att jag aldrig förstått mig på din ekonomiska situation. Jag vet ju att du bor på Östermalm, åker på semester i tid och otid, alltid har ”folk” omkring dig samt spenderar 40 000 kr i veckan på sidenblommor. Hur man kan göra av med 40 000 kr i veckan på sidenblommor går över mitt förstånd, då ju sidenblommor inte vissnar vilket borde ha resulterat i att du har sanslöst mycket sidenblommor hemma. Jag förstår i princip att man kan göra av med
Dyra och goda råd
40 000 kr i veckan på SNITTBLOMMOR, i princip förstår jag det alltså, men SIDENBLOMMOR!
Sidenblommor känns som en engångsutgift.
Hur som helst så unnar jag dig inte bara att ha ett marmorkort och 40 000 kr i veckoavgift för sidenblommor. Jag kräver att du har det, och jag vill inte ens tänka tanken att du någon gång inte skulle ha det så.
Det påminner mig om en anekdot jag läste om en engelsk lord. Denna lord hade hamnat i ekonomiskt trångmål och behövde därför sälja av en del av sina ägodelar, bland annat en tavla av den brittiske målaren William Turner. En journalist frågade lorden om hur det kändes och lorden svarade då att det inte går att förklara för någon som aldrig ägt en Turner, hur det är att inte längre äga en Turner. Jag vill aldrig att du ska behöva förklara för någon hur det är att inte kunna köpa sidenblommor för 40 000 kr i veckan.
Blev helt golvad av det du berättade om Ted Hughes. Hade aldrig hört talas om honom. Särskilt det där om att han var så sexig att det fick kvinnor att spy.
Kan inte tänka mig en större komplimang att få.
Ingen vill kräkas!
Det är en rakt igenom vidrig upplevelse.
Det är äckligt, man får en äcklig smak inte bara i munnen utan även i halsen, ja hela vägen ner till magen. Dessutom gör det ont.
Jag skiter i att Erica Jong inte tänkt på mig när hon haft sex med sin man, men jag blev faktiskt riktigt avundsjuk på Ted när jag läste det där om att han fick kvinnor att kasta upp genom sin blotta uppenbarelse. Och då är jag ändå väldigt lättäcklad. Bara att skriva om detta gör mig illamående. Illamående men framför allt avundsjuk. Tänk att nå-
Vinterbrev