9789180024334

MARIA BORDA

DET NYA LIVET

MARIA BORDA & OPOKUA BRITTON CAVACO

Det nya livet

En hyllning till dig som fött –traditioner, omsorg och gemenskap

© Maria Borda och Opokua Britton Cavaco 2024

Mondial, Stockholm

Recept: Opokua Britton Cavaco

Form omslag: Sara Edström och Sofia Ekelund

Form inlaga: Anton Rosander

Foto: © Ebba Barkenbom

Redaktör: Anna Börjesson

Tryckt hos Livonia (Lettland) 2024

ISBN: 978-91-8002-43-34

INNEHÅLL

De första skälvande postpartumsekunderna s. 5

1. Postpartumhistoria & bakgrund

Vi som har skrivit den här boken – och varför s. 10

Fjärde trimestern och postpartum – vad är det? s. 12

Hälsa ur olika perspektiv s. 15

När män tog över födseln s. 21

Vikten av övergångsriter s. 26

Matrescence – att bli en mamma s. 28

Psykisk hälsa efter födseln s. 31

Community – vikten av gemenskap s. 39

Vårdens roll under postpartum s. 42

2. Postpartumkulturer i världen

Att lära av andra kulturer s. 48

Norden 49, Sverige 52, Finland 54, Nederländerna och Belgien 56, Nentsien i Ryssland 57, Kina 59, Sydkorea 63, Japan 65, Hmongkulturen i Asien 68, Iran 69, Turkiet 71, Indien 73, Latinamerika 75, Mexiko 78, Anderna 82, Urfolken i Australien 85, Södra Västafrika 88, Somalia 91, Östafrikas högland 92, Judisk kultur 95

Riter och ceremonier s. 99

3. På väg mot en ny post partumkultur

Hur skapar vi våra egna postpartumseder? s. 116

Den nya nordiska postpartumkulturen s. 123

4. Praktiska tips och recept för postpartum

Att tänka på under postpartumtiden s. 130

Recept s. 141

Slutord s. 179

Tack! s. 182

Vidare läsning s. 184

De första skälvande

postpartumsekunderna

SLUTET AV GRAVIDITETEN är här och snart kommer dagen du drömt och fantiserat om och kanske oroat dig över i veckor, år, eller en hel livstid. Dagen du sett på tv, hört historier om och läst böcker om. Tankarna och förberedelserna inför födseln reser sig som ett berg vars skuggsida många knappt ägnar en tanke. Poff – så är födseln igång och inom allt från minuter till timmar är stunden kommen. Från en sekund till en annan är huvudet ute och – poff – är två liv, två kroppar som levt i total symbios plötsligt, fysiskt sett, separerade. I detta ögonblick får alla livets känslor plats. Tiden stannar. Allt avbryts av att det lilla livet som du känner bättre än någon annan, men ändå inte vet någonting om, ligger på ditt bröst. Känslan av lättnad sköljer över dig lika starkt som krystvärkarna kanske nyss gjort. Kanske får du möjlighet att landa här. Känslor av kolossal kärlek kanske inkapslar varenda millimeter av din kropp på ett sätt som är öronbedövande. Allt som finns är du och ditt barn och kärleken mellan er.

Men kanske är ditt barn redan i någon annans famn på väg utom synhåll och du lämnas tom, i både hjärta och famn. Istället finns en öronbedövande tomhet och människor står och tittar ner på dig, deras läppar rör sig men deras röster når inte dina öron. Du tittar på dem med en vädjande blick och förhoppningen om en utsträckt hand att hålla i när du nu puttats över bergstoppen.

Sekunderna, timmarna, dagarna och veckorna efter en födsel kan skilja sig otroligt mycket. Många, väldigt många, känner den initiala lättnaden, men vad som kommer efter vet ingen. För de som har en fin upplevelse av sin förlossning bakom sig kan minnena av den kännas stärkande. De som efter förlossningen ges tid att landa i stordådet de varit med om ges också plats för att låta oxytocinruschen göra intåg. Den ruschen kan upplevas som sann magi. Känslan av att klara absolut allt. Att vara ostoppbar. En styrka som sträcker sig betydligt längre och djupare än det fysiska. Och har en någonsin fått känna detta kan det aldrig tas ifrån en. Det är potentialen som finns i födandet. Andra känner sig först och främst sårbara, kanske chockade och i behov av mycket tröst och omvårdnad. Det är en högst individuell upplevelse, samtidigt som tusentals och åter tusentals andra födande troligtvis går igenom precis samma känslostormar precis samtidigt.

När en fött barn jobbar vävnaderna hårt för att läka, organen ska vänja sig vid allt utrymme de fått tillbaka, hormonnivåerna åker berg- och dalbana och psyket försöker ställa om till allt nytt, samtidigt som den påverkade sömnen gör att tankeverksamheten känns som kvicksand. För många är den initiala postpartumtiden varken fantastisk eller traumatisk, men den är omtumlande. Här behöver en bli sedd, bli hållen och bli hörd.

Denna bok handlar framför allt om den första postpartumtiden. Den efter en vaginal födsel, en flerbördsfödsel, en änglafödsel eller en kejsarfödsel. Har du burit barn och fött barn så är du postpartum och då är den här boken en hyllning till dig. Vi hoppas att du i den ska hitta guidning, kraft och inspiration från olika kulturer. Låt oss tillsammans lära av andra och varandra – och bygga en stark postpartumrörelse!

Postpartumhistoria & bakgrund

Vi som har skrivit den här boken – och varför

” SOV NÄR BARNET sover” är ett råd som nyblivna föräldrar över hela världen får. I vår vardag i västvärlden kan det upplevas som önsketänkande. När barnet äntligen sover finns ofta tusen viktiga saker att göra, städa, laga mat eller ta en dusch till exempel. Den första tiden kan vara överväldigande, utmattande och ensam för nyblivna föräldrar. Men det måste inte vara så. Genom hela den mänskliga historien har människor levt i flock. När ett barn har kommit till världen har det angått hela familjen, inte bara de biologiska föräldrarna. Barnet har setts som en gåva till familjen och en försäkran om att släktlinjen går vidare, och det har varit tydligt för alla att för att barnet ska må bra så är det viktigt att också den som fött mår bra. Förmågan att skapa och ge liv har setts som något magiskt, kraftfullt och utmanande – en enorm prestation som förtjänar respekt och vördnad.

När en kvinna föder barn i Sverige säger vi vanligtvis ”ett barn har fötts” eller ”ett barn kom till världen”. I många andra kulturer läggs istället fokus på den som har fött. På spanska säger en dar luz, som betyder ”att ge ljus till”, den som har fött har gett ljus till ett barn. På tikopiafolkets språk i Polynesien säger en fafine ne fanau nanafi, ”en kvinna födde igår”. Det kan tyckas oväsentligt, men hur vi pratar om företeelser har en betydande påverkan på hur vi ser på dem. Varför ser vi inte de som föder i vår kultur? Och har det alltid varit så?

Innan vi började skriva den här boken reflekterade vi båda över avsaknaden av uppassning under postpartumtiden i Sverige. Ritualer och traditioner specifikt inriktade på denna tid i livet, det vi kallar postpartumtraditioner, känns främmande här. Kan det kanske vara så att svenskar, som har det otroliga privilegiet att få gratis mödravård, över 400 föräldradagar och även barnbidrag, har bytt ut närståendes stöd mot statens stöd?

I länder där staten inte står för det sociala skyddsnätet behöver ansvaret ligga någon annanstans. Men är det möjligt att få kakan och äta den? Skyddsnät för alla, plus ansvarstagande och omsorg från sin omgivning?

Hur skulle det se ut? Hur gör andra? Vad kan vi lära oss?

Vi som har skrivit boken heter Maria Borda och Opokua Britton Cavaco. Maria är författare och antropolog och har studerat föräldraskap jorden över i 13 år. Opokua är sjuksköterska och certifierad doula med erfarenheter från många kulturer. Vi insåg båda tidigt att födandet inte är någonting som tar slut när moderkakan har släppt, utan att det är en process som börjar innan och sträcker sig långt efter födelseögonblicket. Under denna tid ska vi inte bara lära känna vårt barn utan också oss själva i vår nya roll som föräldrar till det barnet. Denna tid beskrivs ofta som transformativ, skör, känslig och full av potential, och därför består tiden efter att en fött barn i många kulturer av ritualer, ceremonier och traditioner. Allt för att stötta det nya livet. Livet som börjar när förlossningen är avslutad. Det är precis det här som denna bok handlar om.

Fjärde trimestern och

postpartum – vad är det?

DE FLESTA KÄNNER till att graviditeten brukar delas in i tre trimestrar, men på senare tid har begreppet fjärde trimestern blivit mer och mer populär. Fjärde trimestern syftar till de tre första månaderna efter att barnet har fötts. Detta är en övergångstid där både barnet och den födande går från att ha levt tillsammans, oskiljaktiga, till att nu bli varsin individ. Denna förändring kan vara mer eller mindre svår att navigera och barnet kan ha behov av att övergången sker på ett mjukt och lugnt sätt. Ett barn som ligger i magen har konstant kontakt med den gravida, ljuden är dova, temperaturen är mer eller mindre konstant, det vaggas av bärarens rörelser och hör den trygga rytmen av hjärtljuden. Det är mörkt, fuktigt och lent. När barnet kommer ut är det en drastisk förändring. Många barn har svårt för övergången. Helt plötsligt behöver de känna hur blöjans kanter skaver och lapparna i nacken på bodyn river. Ute i världen behöver de reglera sin egen temperatur och mötas av främmande ljud och lukter. I magen har de inte behövt vara hungriga eller törstiga, maten har kommit på beställning, och de har inte behövt använda tarmarna i någon större utsträckning. Att komma ut och plötsligt känna hunger, törst och gasbildning kan säkerligen upplevas både obehagligt och smärtsamt.

För den som har varit gravid kan övergången också kännas dramatisk. Kroppen genomgår en kraftig hormonomställning och en går från att ha sällskap dygnet runt till att skiljas från livet inuti. Nu ska en kanske dela på föräldraskapet, med allt vad det kan innebära, läka en kropp som fött

ett barn, lära känna sitt barn och förstå vem en är som förälder och person. Allt detta samtidigt som en många gånger lider av sömnbrist, försöker förstå sig på sin nya livssituation och den nya familjedynamiken och hänga med på vad som sker i världen utanför.

Fjärde trimestern kan se lika olika ut som födslar gör. En del känner sig starka, pigga och upprymda av den överväldigande kärleken till livet de skapat, medan andra behöver bearbeta ett trauma samtidigt som deras kroppar läker. Vardagen kan kantas av både fysisk och emotionell smärta. Detta kan späs på av att en jämför sig med andra föräldrar som syns på sociala medier och känslan av ensamhet då många i västvärlden inte har den gemenskap och community som är så värdefull den första tiden.

Att denna tid kan vara tuff är en sak som är säker, men att den kan vara magisk, det är minst lika säkert. Att föda ett barn, att bli förälder, att födas är en övergångsrit. Det är någonting stort och livsomvälvande och förtjänar att behandlas som sådant. Genom att den första tiden efter födseln försöka ge sig själv, en eventuell partner och sitt eller sina barn lugn, tid och tålamod, ger en sig själv de bästa förutsättningarna. Barnet har varit i magen, nära, nära, och det är helt normalt att det vill fortsätta vara det. Att barnet vill amma dygnet runt är helt normalt. Att den som fött är hungrig, trött och känslosam precis hela tiden, är också helt normalt.

Den fjärde trimestern kan vara en tid för läkning, för återhämtning, för njutning, för att knyta an och finna sina roller samt för att fira det nya livet. Det är en tid som har potential att bli något omvälvande och transformativt, fysiskt, psykiskt och emotionellt. Men för att fler ska kunna uppmärksamma och uppleva denna komplexa förändring behöver vi skapa ett utrymme för de som fött. Ett utrymme där vyer får vidgas och det finns tid att känna efter. Här finns potentialen att tillsammans med sitt barn födas på nytt. Att bearbeta det som varit och forma det som ska bli. Här behöver kanske gamla fantasier och förväntningar brytas upp. En bra början är att se på sig själv i sin helhet, se hela människan med kropp, psyke, känslor och själ. Här finns plats att vara ärlig, med sig själv

och sina nära. Det kan vara svårt, men det kan också vara så enkelt som att fråga sig själv: Hur mår jag? Hur mår hela jag? Vad behöver jag?

Rent tekniskt sett är den som har fött barn postpartum resten av livet. Men när vi i denna bok skriver om postpartum refererar vi i regel till just denna tid, fjärde trimestern efter en graviditet. Att önskan och målet är att vara hälsosamma och må bra under denna tid är någonting de flesta skriver under på, men vad som krävs, hur ”må bra” ser ut och hur prioriterat detta är, det är ingen självklarhet, det skiljer sig inte bara från person till person, utan också från kultur till kultur. Och det vill vi i den här boken utforska vidare.