9789180022804

KLANERNA

KLAN ERNA

Den systemhotande brottsligheten

Jan Persson & Johannes Wahlström

© Jan Persson & Johannes Wahlström 2023

Mondial, Stockholm

omslag: Onsdag Šokčić-Hedin

inlaga: Gustav Schiring

Tryckt hos Scandbook (Falun) 2023, i samarbete med Printpool

isbn: 978-91-8002-280-4

Klansamhället är kollektivistiskt och individen är underordnad familjen. Klanen ersätter en stark stats funktioner när det gäller flera samhällsperspektiv – ekonomiskt, socialt och juridiskt. Länder med starka klanstrukturer har ofta en svag stat och klanmedlemmarna präglas av en negativ inställning till myndigheter.

Förord

ATT DE KRIMINELLA gängen i Sverige har blivit allt fler – och våldsammare – kan knappast ha gått någon förbi. Gängkriminaliteten är heller inte längre bara ett storstadsproblem. Den finns mitt ibland oss och den minskar inte. Den växer. Och har idag nått sådana nivåer att den måste betraktas som systemhotande.

Klanerna är ett försök att ge en utförlig bild av denna verklighet, och beskriva hur det ser ut på gatan och i kvarteret där du bor.

Under arbetet med boken har vi kartlagt huvuddelen av alla grova brott med bäring på narkotika, mord, sprängningar och utpressning i Sverige som gått till åtal under de senaste fem åren. Efter att ha tagit del av hundratusentals dokument som inbegriper allt från banktransaktioner, förhör och avlyssningar träder en aldrig tidigare berättad bild av samtiden fram. Vissa detaljer, samband, namn och platser har ändrats med anledning av den hänsyn som den som tror på rättsstaten måste visa även dem som försöker krossa den – men allting som beskrivs i boken är hämtat direkt ur verkligheten.

Bakom den komplexa väven av grova brott finns ett antal klaner, eller om man vill använda den mindre laddade termen »familjebaserade nätverk«, som har positionerat sig på olika orter i vårt land. I boken beskrivs hur de finansierar sin verksamhet genom

narkotikahandel, prostitution och vapenhandel, hur de bedriver utpressning och hur de genom bedrägerier och penningtvätt säkrar sina tillgångar genom låneupplägg och krediter. För att möjliggöra den kriminella verksamheten rekryteras medhjälpare i näringslivet, i bankväsendet och tjänstemän i den offentliga sektorn samtidigt som klanerna införlivar sig själva i tillståndsgivande myndigheter ända upp i de högsta skikten av den politiska makten.

Vi använder i första hand ordet »klan« istället för »kriminella gäng« eller dylikt av den enkla anledningen att termen bäst fångar det som källmaterialet visar. Nämligen att en överväldigande del av den organiserade brottsligheten utförs inom vad som kan beskrivas som stora hierarkiska släkter där medlemmarna hjälper varandra inom sina respektive samhällspositioner och yrkesfält och i gengäld delar på vinsterna. Dessa släkter är inte i sig kriminella eftersom långt ifrån alla dess medlemmar begår brott. Däremot är de kriminella handlingarna centralt sanktionerade och gagnar klanen som helhet. I källmaterialet kan vi exempelvis se hur enskilda klanmedlemmars narkotikaförsäljning finansierar andra medlemmars lagliga affärer, eller hur vissa klanmedlemmars utpressningsbrott leder till konkurrensfördelar i andras företag.

Eftersom de släktbaserade kriminella nätverken ofta har egna alternativ till offentliga, finansiella och rättsliga tjänster är det en stor vinst för klanen att infiltrera lokalsamhället. En klan har ett kontinuerligt behov av att finansiera sin verksamhet och att tvätta pengar som kommer från den kriminella verksamheten. Vid sidan av »traditionella« områden såsom narkotikahandel, prostitution och vapenhandel förekommer även utpressning och bedrägerier i stor omfattning. Enligt polisen är bedrägerier och penningtvätt genom olika typer av låneupplägg en vanligt förekommande finan-

sieringsmetod. Verksamheten organiseras bland annat genom att man använder sig av egna »låneförmedlare« som har kontakt med banktjänstemän vilka i sin tur hjälper till med att bevilja lån, acceptera falska arbetsgivarintyg och höja lånetak.

Även tjänstemän på andra platser i näringslivet, politiker och befattningshavare på myndigheter, regioner och kommuner utgör en möjlig måltavla för den organiserade brottsligheten, särskilt de tjänstemän som arbetar på befattningar som kan vara attraktiva för de kriminella nätverken. Det kan röra sig om banktjänstemän och andra anställda inom den finansiella sektorn, tjänstemän inom myndigheter och annan offentlig förvaltning som till exempel Försäkringskassan, Polisen, Tullverket, Skatteverket och Migrationsverket. Även kommuner, regioner och politiker på nationell, regional och kommunal nivå kan vara potentiella möjliggörare för kriminella nätverk. Där kan det exempelvis röra sig om tillstånd av olika slag, offentlig och privat upphandling eller inflytande på politiska beslut.

Det går att räkna upp ett flertal sektorer och befattningar som kan utgöra måltavlor för de kriminella nätverken. Den verksamheten pågår och bilden är att den ökar i takt med att nätverken växer och blir allt fler. Det är därför viktigt att sakligt visa hur verkligheten ser ut och att ge en korrekt bild av situationen. Innehållet i denna bok är därför enbart baserad på verifierbara fakta och författarna lägger ingen värdering i vad som har gjorts för att möta den systemhotande verksamheten eller vad som behöver göras.

Under arbetet har vi granskat ett antal orter i Sverige. Underlaget för granskningen har tagits fram genom att beställa domar från tingsrätter och hovrätter som har koppling till gängrelaterade brott i respektive ort.

Utöver de domar som granskats har vi tagit med bekräftade uppgifter från andra källor, som till exempel rapporter från polisen, Tullverket, Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och rapporter från byggbranschen. Med utgångspunkt från genomgången av de domar som granskats och polisens utredningsarbete i kombination med en hemlig polisrapport om de kriminella nätverken i Sverige, har vi kunnat kartlägga nätverken, dess verksamhet, företag och möjliggörare.

Vi har också använt oss av tillgänglig information i öppna källor och vi har därmed kunnat beskriva den kriminella strukturen i området med förgreningar i nätverk utanför de geografier där de har sin hemvist och vars medlemmar dömts för brott vid andra tingsrätter i Sverige.

Vi har utifrån materialet valt ut några av de fall vi granskat för att göra en uppskattning av hur stort inflytandet från de kriminella nätverken är och för att beskriva de metoder som nätverken använder sig av. Av integritetsskäl har vi valt att inte göra en direktkoppling av orten till en specifik fallbeskrivning och de namn som förekommer i materialet har ersatts med fiktiva namn.

Vi lägger ingen värdering i den traditionella organisationsformen som klanen utgör, även om den rent objektivt sett ofta ligger i konflikt med idén om det individuella ansvaret och meritokratin i rättsstaten. Däremot noterar vi att klanstrukturer återfinns i alla Sveriges samhällsskikt från småstädernas fattigaste miljonprogramsområden till huvudstadens absolut dyraste villakvarter. Och även om vi i offentligheten sällan identifierar dem som sådana, drivs många av Sveriges främsta företag av framgångsrika klanliknande strukturer.

Rättssystemet i ett klansamhälle baseras på sedvanerätt. Det innebär att en klan hålls kollektivt ansvarig om en av medlem-

marna begår ett brott mot en person som tillhör en annan klan. Konflikter löser man genom att de äldsta inom klanen träffas och förhandlar, alternativt tar in en medlare. Klansamhället karakteriseras av hierarkiska, ofta patriarkala strukturer, hederskultur och en stark känsla av lojalitet mot klanen. Alla dessa drag återfinns i de släktbaserade kriminella nätverken. Hur det fungerar i verkligheten belyser vi i fallbeskrivningarna.

Det här är berättelsen bakom det som syns i rubrikerna, det som ligger bakom de senaste årens till synes obegripliga dödsskjutningar på nästan alla orter i vårt land. Det är berättelsen om klanväldet och om hur klanerna genom en alltmer omfattande organiserad brottslighet styr i Sverige. Och kanske är det bara en tidsfråga innan det som i dagsläget identifieras som klanernas systemhotande verksamhet växer sig tillräckligt stark för att göra anspråk på själva systemet.

Hårschampot eller huvudet

INVID FOTEN TILL berget Ararat, där Noak planterade sina första vinrankor, löper den gamla sidenvägen som Alexander den store etablerade på 300-talet före Kristus och som kom att knyta samman handeln mellan Europa och Asien. Här, i det som idag är Armenien, samlas våren 2018 hundratusentals demonstranter utanför regeringsbyggnaden i huvudstaden Jerevan och kräver premiärministerns avgång. Efter en månads tumult får svenska nyhetskonsumenter veta att det i detta kaukasiska land har skett en fredlig revolution.

Inte långt därefter kliver en frisör in på en klockbutik i södra Sverige. Frisören presenterar sig själv med namnet Alban och frågar butiksinnehavaren efter dennes vuxne son. Sonen, förklarar frisören, ligger efter i leveransen av ett parti hårschampo, och om detta schampo inte levereras snart så kommer sonen att få sin hals avskuren.

Händelsen i den svenska klockbutiken och den armeniska revolutionen har vid första anblick väldigt lite med varandra att göra. Men under ytan förbinds de av en djupt sammanflätad väv av familjeband, affärsförbindelser och logistikkedjor.

I ett villakvarter i en stad i södra Sverige, kör en svart bil med tonade rutor in på en återvändsgränd. Det är en vinterkväll i december.

Bilen, en BMW i det övre prissegmentet, har nyligen köpts av en dj som arbetar på stadens populäraste nattklubbar, och just ikväll har han lånat ut den till nattklubbens ägare som sitter i bilen tillsammans med två av sina släktingar. Bilen stannar och tre män kliver ut vid ett hyreshus i gult tegel där makarna Yossarian bor. De är i 70-årsåldern, och har sedan flytten från Syrien för 30 år sedan skapat sig en god tillvaro i staden. Här äger de en rad affärer, restauranger och fastigheter, däribland hyreshuset som de också bor i själva.

Det hörs en hård knackning på dörren. Klockan är halv tio. Herr Yossarian ropar »varsågod« från köket. Han avslutar just en middag tillsammans med familj och vänner och har inte för vana att låsa om sig.

Någon knackar återigen hårt på deras dörr och fru Yossarian vänder sig oroligt till sin make och ber honom gå till dörren för att se efter vem det kan vara. Han reser sig och rör sig mot ingången med frun tätt efter.

När dörren öppnas står där tre okända män. De är atletiska och snaggade, alla i åldersspannet 25 till 35.

»Är du Rabos pappa?«, frågar en av männen. Han har blå ögon, finnig hy och är klädd i en tjock dunjacka med ett gult spänne, en liten markör som talar om att klädesplagget av märket Parajumper har kostat en avsevärd summa pengar.

Pappan svarar att det stämmer, Rabo är hans yngste son. »Kom ut, vi vill prata med dig«, säger mannen vid dörren. Han bryter på albanska och kommer senare att identifieras som Adir.

»Vad vill ni och vilka är ni?« frågar pappan.

»Din son är skyldig oss pengar«, säger han och lyfter upp en bunt papper som han börjar vifta med. På sin högerhand bär han en klocka av märket Audemars Piguet, inköpt i en butik i Mexico City för motsvarande 500 000 kronor. »Rabo är skyldig vår kusin Marko fem miljoner kronor«, fortsätter han. »Vi vill ha pengarna innan veckan är slut och 75 000 kronor nu.«

Marko är en framgångsrik fotbollsspelare i Allsvenskan och har enligt de dokument som hans kusin visar upp fört över först tre miljoner kronor och sedan ytterligare två miljoner från sitt bankkonto i Schweiz till Rabos företagskonto. Pengarna har investerats i Rabos företag som bedriver handel med hårvårdsprodukter från Armenien. Familjen Yossarian härstammar visserligen från Syrien, men kopplingen till Armenien kommer sig av att de tillhör den armeniska diasporan som är utspridd över en stor del av världen.

Hårvårdsprodukter är inget som Armeniens exportindustri gjort sig känd för och något har gått snett i affärerna då männen utanför

makarna Yossarians port har kommit för att kräva dem på pengar.

Strax tidigare har en annan BMW i samma stad startat och kört norrut. Bilen är vit och tillhör en tjänsteman på kommunen. Tjänstemannen sitter inte i bilen, det gör däremot tre av dennes släktingar. Passagerarna är kusiner och svågrar till männen som står i makarna Yossarians trapphus.

När bilen stannar för att tanka i trakterna kring Jönköping stängs bensinmackens övervakningskameror av. Samma sak upprepas ett par timmar senare då passagerarna besöker en snabbmatskedja på vägen, också här slutar plötsligt kamerorna att fungera. Bilen fortsätter sin färd till en gul enplansvilla där Rabo bor med fru och barn. De tre passagerarna kliver ur. En av dem är iklädd en

mörkgrön Canada Goose-jacka med pälskrage. Runt halsen bär han en kedja som består av över ett halvt kilo rent guld och som är värd över 200 000 kronor. Framme vid villan tar mannen med guldkedjan fram sin mobiltelefon, rör sig in i mörkret på husets baksida och upprättar en videolänk med männen i trapphuset hos makarna Yossarian.

På filmen från Rabos hus syns inga personer, men fru Yossarian känner omedelbart igen sonens kök som filmas genom fönstret och grips av plötslig panik. Hon är orolig för att något ska hända hennes barn och barnbarn på insidan av rutan. »Titta, vi har folk där. Det är tre stycken där. De kommer att göra vad vi säger åt dem att göra«, säger mannen i trapphuset samtidigt som han tar ett steg framåt mot fru Yossarian, tar tag i jackan och spänner ut bröstet.

»Ni ska betala nu!«

Fru Yossarian springer in i lägenheten och skriker att de tänker döda hennes yngste son. På väg in svimmar hon och ramlar ihop i hallen. Resten av sällskapet i lägenheten blir nu varse vad som pågår och hennes äldste son rusar ut mot dörren och tar över samtalet med de tre männen. När han förstår vad saken gäller bjuder han in männen att slå sig ned vid köksbordet.

»Vad händer om vi inte betalar?« frågar han.

»Ni kommer att betala. Ni kommer att vilja betala«, svarar Adir.

»Men det är väldigt mycket pengar, vi kan inte betala«, invänder den äldre sonen.

»Ni har företag, hus, bilar som ni kan sälja«, säger Adir. »Eller så kan de brännas ned.«

Familjen Yossarian har fram tills för några månader sedan gemensamt ägt ett dussin aktiebolag och fastigheter, men nu har allt bortsett från handeln med hårvårdsprodukter skrivits över på storebrodern.

»Ni är armenier, vi är albaner, vi har nästan samma kultur«, säger Adir. »Allt ligger inom familjen, och om Rabo är skyldig vår kusin pengar då är alltså ni skyldiga oss pengar.«

»Men vi har inget med min brors skulder att göra«, invänder storebrodern.

Adir tar fram sin mobiltelefon, ringer sin kusin som befinner sig utanför Rabos villa och ber honom knacka på. Rabo öppnar dörren och får syn på tre män. En av dem räcker fram en mobiltelefon.

»Det är någon som vill prata med dig«, säger mannen med guldkedja runt halsen.

Rabo tar emot telefonen och över den krypterade appen Wickr möts han av en röst som befinner sig hemma hos föräldrarna. I bakgrunden hör han sin mamma, pappa och storebror.

»Du är skyldig min kusin Marko fem miljoner kronor, säger rösten på telefon. Du tror inte vi tänker låta det vara, va? Det är min kusin du är skyldig pengar.« *

Rabo lärde känna fotbollsspelaren Marko genom sin lillasyster som befann sig i en långvarig relation med Markos lillebror. Under tiden som de yngre syskonen var tillsammans hade Markos mamma berättat att hennes son fotbollsspelaren hade väldigt mycket pengar som han inte visste vad han skulle göra av. Lillasystern hade då föreslagit att Marko borde göra affärer med hennes bror, något som hon också själv gjorde. På så vis kom Marko att investera pengar i Rabos företag. Den formella affärsplanen gick ut på att Rabo skulle importera stora partier hårvårdsprodukter från Armenien som sedan skulle distribueras i Sverige. Försäljningen skulle snabbt

mångdubbla investeringen och vinsten skulle användas till att köpa fastigheter.

»Jag kommer om två dagar och betalar tillbaka allt«, svarade Rabo. Men Rabos affärer gick inte som planerat, något som han senare kom att förklara berodde på ett narkotikamissbruk som han fastnat i. Och trots att han reste till Armenien upprepade gånger innan Markos släktingar krävde hans familj på pengar, lyckades han ändå inte få ordning på affärerna. Att döma av Rabos bokföring hamnade hans företag på obestånd just efter revolutionen i Armenien.

Efter att länge ha varit en av Europas viktigaste hubbar för transit av opium, metamfetamin och heroin från Afghanistan via Iran samt kokain från Latinamerika, så resulterade revolutionen i att de armeniska myndigheterna började slå ned på narkotikahandeln med helt ny kraft. Enbart halvåret efter revolutionen ökade beslagen av narkotika sjufaldigt jämfört med hela året innan, och under det kommande året närapå raserades distributionskedjorna för den internationella narkotikahandeln genom landet. I Rabos bokföring syns hur hans företag går från miljonvinster åren innan revolutionen till att plötsligt dra på sig skulder på tiotals miljoner strax efteråt.

En fingervisning om att Rabos företag i själva verket bedrivit handel med narkotika finns hos de personer som kräver honom på pengar. Under de senaste månaderna hade Rabo vid upprepade tillfällen blivit hotad till livet, grovt misshandlad och vid ett tillfälle har han till och med blivit kidnappad. Nu krävs han och hans familj på fem miljoner kronor av sex albanska män vars gemensamma nämnare är att de är släkt med fotbollsspelaren Marko.

Rabo sträcker ut telefonen till männen som står utanför hans hus. En av männen tar tillbaka telefonen, lägger den i sin ficka och gör en signal till sällskapet att det är dags att ge sig av.

Tillbaka i föräldrarnas lägenhet drämmer en av männen en bunt A4-ark med sms-utskrifter i köksbordet.

»Ni måste betala, fattar ni. Det är allvarligt, Marko har Kronofogden på sig både i Italien och här«, säger mannen som kommer att identifieras som Arben.

Arben drev flera år tidigare en av stans mest kända nattklubbar tillsammans med fotbollsspelaren. När klubben senare gick i konkurs med mångmiljonskulder visade den sig ha en kraftigt övervärderad interiör, där hallspeglar och skåp som köpts in till ett bokfört värde av miljonbelopp i själva verket inte visat sig vara värda mer än enstaka tusenlappar. Numera äger Arben en rad fastigheter tillsammans med en annan narkotikadömd släkting, och tillsammans med sin svåger och fotbollsspelaren Marko äger han även tre av stadens högst omsättande nattklubbar och ett casino.

På nattklubbarna har Adir och hans bror sålt narkotika och dömts för det tillsammans med ytterligare ett tjugotal andra kusiner. Efter en undersökning av Adirs ekonomi framgår att han har lagliga inkomster bestående av lön, försäkringsersättning och skatteåterbäring på 400 000 kronor per år och dessutom ytterligare 1 300 000 i intäkter som inte kan förklaras.

De övriga släktingarna som också ertappats med narkotikaförsäljning på nattklubbarna har liknande omsättningar varav en betydande del slutligen hamnar i nattklubbarnas kassor. Adirs föräldrar som har fått avslag på sjukpenning och till vardags kör en lånad vit

Porsche uppbär sedan flera år a-kassa, något som de fått hjälp med tack vare att Adirs moster arbetar på Arbetsförmedlingen, morbrorn är dessutom en mycket högt uppsatt politiker i kommunen.

»Det var inte så smart av Marko att skicka hit er för att hota oss«, säger plötsligt storebrodern som sitter vid köksbordet tillsammans med resten av männen. Han pekar upp mot hörnet i taket där det hänger en övervakningskamera. »Allt ni sagt är nu inspelat, ni kommer att ångra att ni kom hit«, säger han.

Kort därefter reser sig männen och lämnar lägenheten varpå storebrodern ringer polisen, något han förklarar med att männen begått ett övertramp då de besökt hans föräldrahem. »Det finns vissa saker man inte gör mot familjer och i vår armeniska släkt finns det något som heter heder och respekt.«

Under kvällen identifieras männen i det som kommer att rubriceras som ett utpressningsförsök. Dessa sex män ingår i en välorganiserad och hierarkisk klan med rötter i en by i Kosovo med cirka hundra medlemmar som är dömda för vålds- och narkotikabrott.

I klanen ingår även ett tjugotal andra icke-dömda medlemmar som arbetar på casino och i stadens förvaltning, de driver ett tiotal aktiebolag med en sammanlagd omsättning på hundratals miljoner kronor och en av dem är förtroendevald politiker för det regerande partiet på kommunal nivå. Klanens medlemmar hjälper varandra med allt från privata lån till användandet av varandras bilar och hem, de förvaltar ägodelar, fastigheter, fordon och kapital gemensamt och kan närmast betraktas som ett familjeföretag där affärsverksamheten sker för gemensam vinning.

Mannen med guldkedja visar sig heta Aldi och är en av klanens yngre och sedan tidigare dömda narkotikaförsäljare. Trots att han egentligen saknar lagliga inkomster har han sex månader

före utpressningsförsöket köpt en fastighet för åtskilliga miljoner kronor. Detta genom att ha tecknat banklån av sin kusin Hazir Hajdari som arbetar på en av de större bankerna i staden, och som är en av fyra klanmedlemmar i stadens bankväsende.

Sex månader efter polisanmälan döms fyra av de medverkande männen för utpressningsförsök, penningtvättbrott och narkotikabrott. Ytterligare tio månader senare har samtliga avtjänat sina straff och bytt namn.

Lite drygt ett år efter revolutionen i Armenien utbryter krig mot grannlandet Azerbajdzjan över utbrytarprovinsen Nagorno Karabach. Som en följd av stridigheterna förvinner gränskontrollen vid floden Aras och det avbrutna narkotikaflödet in i landet kan återupptas. Detsamma gäller den svenska handeln med hårvårdsprodukter från Armenien. Lillebror Yossarians grossistverksamhet börjar på så vis återigen generera inkomster och under det följande året utökar familjen sina affärer med att köpa ytterligare en hyresfastighet och genom att öppna en ny restaurang i centrum av staden.

Med jämna mellanrum blossar förnyade strider upp i Nagorno Karabach och de lokala myndigheterna bedömer att mängden narkotika som flödar genom denna del av sidenvägen mer än fördubblas mellan 2022 och 2023. Så länge narkotikan flödar kan frisören Alban och fotbollsspelaren Marko räkna med regelbundna leveranser som de kan investera i nya fastigheter och nattklubbar, och så länge som striderna i Kaukasus upprätthålls på en tillräckligt hög nivå, råder fred och samarbete mellan denna svenska stads armeniska och kosovoalbanska klaner.