Joachim Berner & Johan Norberg
Tankar om livet i den tredje åldern
inlaga_klar_nytryck.indd 3
2022-12-01 09:38
© Joachim Berner & Johan Norberg 2022 Mondial, Stockholm illustr ation: © Carl Johan De Geer författarfoton: © Thron Ullberg Tryckt hos Scandbook (Falun) 2022, i samarbete med Printpool isbn: 978-91-8002-268-2
inlaga_klar_nytryck.indd 4
2022-12-01 09:38
innehåll Prolog Youtoo Är det okej att vara svag? Hur mycket tid kräver en bra relation? Komplimangens goda uppsåt Man skiljer sig Ensamhet Kärlek på nytt Ungdomskärleken Hur pratar man med sina barn? »Min pappa sa aldrig att han älskade mig« Gamla vänner Nya vänner Adept och mentor Fysiken Gå till doktorn! Och så börjar man snarka Potensen Att uppleva sig som odödlig Tankar från vänner i fjärde åldern: Bengt Westerberg Självbilden Ekonomin Klassfrågan
inlaga_klar_nytryck.indd 5
7 9 15 19 22 24 28 31 35 37 44 48 53 55 59 63 65 68 70 75 81 87 90
2022-12-01 09:38
Åldersskillnad Tankar från vän i tredje åldern: Niklas Strömstedt Det är aldrig för sent Kläder Har du hört någon ny bra platta? Skaffa hund Ångra eller gräma sig Varför sa jag inte bara som det var? Bekräftelsebehov, avundsjuka och missunnsamhet Att sluta tävla Andlighet i den tredje åldern Tankar från vänner i fjärde åldern: K.G. Hammar Att åldras med värdighet Är jag äldre än statsministern nu? En händig karl Boys will be boys, eller? Tankar från vänner i fjärde åldern: Carl Johan De Geer Gör inte om mina misstag Framtiden »På min tid, förstår ni.« Semester, sommarhus När man blir pensionär Är det bra att rensa livet från allt som skaver? Att döstäda Vad är lycka? Epilog
inlaga_klar_nytryck.indd 6
94 100 103 105 107 109 111 115 117 121 123 131 139 144 145 149 151 154 158 161 164 168 175 177 180 188
2022-12-01 09:38
prolog At t å l d r a s ä r en svår sak. Att åldras med värdighet och välbefinnande är om möjligt ännu svårare. Ämnet är bland män fortfarande ofta tabubelagt, och med den rimliga invändningen: Vad ska det leda till att prata om det? Livet är ju ett ständigt sorterande av saker som bör lyftas fram i ljuset medan annat måste sopas under mattan. Det är när det börjar skava i själen som vi gör bäst i att lossa på tungbanden. Vi som skrivit den här boken har pratat, mycket. Helt utan andra skäl än att det har varit kul. De samtal som ligger till grund för texterna har kommit till under långa promenader och kretsat kring frågor om vad som är lycka, hur man sköter en relation och saker vi ångrar, saknar och drömmer om. Bekräftelsebehov, skilsmässor och åldersskillnad. Stort och smått. Någon bok var inte planerad, den idén dök upp senare. Att prata om framgång är en torftig återvändsgränd, medan samtal om sorger och misslyckanden är betydligt mer spännande, och utvecklande. Varje smärta som lyfts fram i ljuset desarmeras dessutom alltid en smula av att bli granskad. Vår föräldrageneration, i synnerhet våra fäder, hade svårt för att prata om känslor. De behöll det mesta för sig själva. God man reder sig själv. Eller? I vår generation, vi är båda runt 60 år, är situationen en annan. Nyfikenheten och viljan att prata om sitt känsloliv är stor. Det har inte minst alla kommentarer som kantat skrivandet av denna bok om mäns »tredje ålder« vittnat om. Intresset har varit påfallande 7
inlaga_klar_nytryck.indd 7
2022-12-01 09:38
såväl från vänner som från kolleger, förlag och partner. Det har gett oss energi och geisten att färdigställa denna bok, som vänder sig till människor i alla åldrar. Yngre kan i bästa fall hitta något tänkvärt, och de lite äldre läsarna känner möjligen igen ett och annat. Vi tror att boken behövs. Kanske som en öppning för en pratstund män emellan, på tu man hand eller vem vet, kanske i samtalsgrupper om tredje åldern – av och för män. Boken kan fungera som inledning på en fördjupad dialog om de livsförutsättningar vår ålder medför i många nära relationer. Det finns redan en del litteratur av mer hårdför karaktär, om hur pojkar och män bör rycka upp sig, böcker som slår fast sanningar. Några sådana kan inte vi presentera, snarare ett stort antal tvivel och funderingar. Vi har också infogat sammandrag från tre möten vi haft med män i »den fjärde åldern«: Bengt Westerberg, Carl Johan De Geer och K.G. Hammar, samt en ur vår egen generation, Niklas Strömstedt. Fyra män som delat med sig av tankar kring de ämnen vi tagit upp. Vi som skrivit den här boken kommer från olika bakgrunder men har funnit många gemensamma saker att begrunda, ämnen som ofta på ett eller annat sätt varit kopplade till vår ålder. Samtalen hade möjligen fått än mer energi med denna bok i bagaget. Vi hoppas att du som läsare får det när du pratar med dina nära, och kanske lever ännu farsgubben så att du på allvar kan fördjupa ett samtal med honom. Våra egna fäder är sedan länge döda, men vi visar och berättar om våra svagheter, tillkortakommanden och funderingar för våra barn, vänner, partner och nu även för dig, bästa läsare, inför alla dessa dagar som kommer. Välkommen, Joachim Berner och Johan Norberg 8
inlaga_klar_nytryck.indd 8
2022-12-01 09:38
Youtoo M yck et h ar för än dr ats under våra vuxna år. Vi har fått lära oss att använda cykelhjälm, logga in med bank-id, sluta röka på krogen och knäppa fast bilbältet i baksätet. Precis när vi hade tagit tag i den nya tekniken med cd-skivor och laddat ner vår skivsamling i datorn, så var det omodernt, och streaming det nya. Andra saker som kommit att bli överspelade under vår livstid är en viss sorts vitsar. Det som var toppenkul på 1970-talet, »fräckisar«, fungerar inte längre. En rolig historia som börjar med »en blondin ...« är helt fel idag. Där är den i vår ålder stadigt ökande missbedömningen av tid förödande. Det känns som att det var helt nyss just den historien landade klockrent på en fest, och alla skrattade halvt ihjäl sig, men nu står du i den pinsamma tystnaden som en relik från de ålderstigna manschauvinisternas förgård till helvetet. Du säger »vänta, jag vill förklara mig« men det gör bara saken värre och fem minuter senare är du uthängd med bild på sociala medier som »årets gubbslem«. Plötsligt lägger någon handen på din axel och när du vänder dig om står där två kontrollanter från statens byrå för utgången humor: »vi har länge haft ögonen på dig«, de ber dig följa med, och du lommar ut med sänkt huvud. Kvinnor på kontoret lättar sina hjärtan och avslöjar att du lade armen kring deras midja vid senaste gruppfotograferingen. Någon berättar att du försökt bjuda ut henne på 9
inlaga_klar_nytryck.indd 9
2022-12-01 09:38
middag och en annan att du drog en vits med n-ordet på nyårsafton 2002. Du tappar fotfästet och känner dig avslöjad. Som vad vet du inte, men att det är allvarligt inser du när Facebook-flödet svämmar över av kommentarer om dina övertramp. När det känns svårt att följa med i vissa av de nya uttalade och outtalade reglerna kring hur vi umgås mellan könen, kan det vara bra att påminna sig om att vi själva är ett resultat av tidigare generationers utveckling. Din farfar drog inte bara »blondinvitsar«, han tyckte en gång att det var obegripligt att kärringar skulle ha rösträtt, att det var helt i sin ordning att ge barnen ett kok stryk, och att köra bil rejält påstruken var absolut inget problem. Sedan klev vår generation på tåget av förändrade sedvänjor, och såg det som fullständigt självklart att vara med vid barnens födslar, dela på hushållsarbete, säga chokladboll och sortera soporna. »Jag är ju mycket bättre än farsan«, tänker du, som om utvecklingen nått fram till en slutpunkt. Men tåget rullar vidare, och trots att vi med högre ålder kan känna en viss tröghet i förmågan att lära nytt och förändras, så kan det hjälpa att ta till den gamla manliga dygden och »bita ihop« och inte »vika ner sig« inför nya utmaningar. Det mesta är inte svårt. I och med samtyckeslagen och #Metoo-debatten har flera män känt sig vilsna och undrar: Får jag inte ta i kvinnor längre? Nej, det får du inte. Du ska ge fan i att ta i kvinnor som inte bett om det helt enkelt. Det är inte svårt alls. Stig upp tidigt på morgnarna och öva, sedan faller det sig naturligt efter en tid. Ingen måste klämma på en kvinna för att visa ridderlig omtanke. Det går fortfarande alldeles utmärkt att hålla upp dörren, dra ut stolen eller erbjuda armen. Att uppträda chevalereskt kan aldrig vara fel, inte ens den mest hårdföra Umeå-feminist har något emot att bli behandlad som en upphöjd drottning. All traditionell etikett om hur man behandlar 10
inlaga_klar_nytryck.indd 10
2022-12-01 09:38
en kvinna handlar om att visa respekt, och det gäller ju mot alla människor. Joachim: »Inget har märkt mig mer än när jag 2001 blev anklagad för att ha varit flirtig mot en medarbetare under min tid som chefredaktör för Expressen. Idag hade det framställts som en #Metoo- händelse, men då valsades det runt i pressen som sextrakasserier. Jag kände mig avslöjad och det klarade inte mitt ego av. Om jag lagt mig platt och pudlat hade det inte blivit något av historien, men jag kämpade länge för att bibehålla mitt välpolerade ego. Anklagelsen knäckte mig, och det tog flera år innan jag fick fatt på någon slags livsglädje. I backspegeln inser jag att min person förändrades på djupet i och med kritiken mot min person. Drevet gick, och det bröt ner mig. Den Joachim som fanns tidigare kunde jag aldrig riktigt hitta tillbaks till. Jag blev mer introvert men till vissa delar utvecklades min person positivt till att bli mer lyhörd, och medveten om mina begränsningar. Säkerligen fick jag också en större fördragsamhet med andras svagheter. Jag hade varit flirtig, det stämde, men det fanns inga närmanden, ingen beröring. Däremot spelade mitt ego mig ett spratt. Jag hade ju framställts som den ’goda, justa’ chefredaktören, och det var också min självbild. När den ifrågasattes blev jag helt paralyserad. Jag är en del av det patriarkala samhällssystem vi lever i, och har ändå ofta varit blind för det. Jag är en i mångas ögon framgångsrik man och när jag kommer in i ett rum är jag van vid att människor ser mig. Det hänger ihop med mitt uppblåsta självförtroende som kommer efter många år av chefspositioner. När jag talar förutsätter jag att människor lyssnar. 11
inlaga_klar_nytryck.indd 11
2022-12-01 09:38
En kvinna i en kärleksrelation, och inte minst min dotter, har fått mig att inse att det är hög tid att tagga ner min upphöjda självbild. Som sextioårig man är jag kanske inte lika intressant längre. Nu är det inte jag som står för de nya, spännande och radikala tankarna (om någonsin?). Jag måste acceptera att unga kvinnor är totalt ointresserade av mig som sexuell varelse och ännu mindre intresserade av min syn på deras utseende eller uppträdande. Det är smärtsamt att komma till den insikten. Det hade dock varit ännu värre att uppträda som guds gåva till kvinnorna. Det inser jag att jag aldrig varit, och definitivt inte är idag.«
Johan: »När #Metoo-debatten drog i gång skapade det en del självrannsakan. Hade jag själv någon gång behandlat kvinnor på ett mästrande, eller till och med kränkande sätt? Jag kom fram till att jag har nog varit lika dryg, eller trevlig mot de flesta oavsett kön eller ålder, hoppas jag, men det är svårt att veta säkert. Alla är väl mer eller mindre blinda för de vanor man vuxit upp med, och som lever kvar i ens bild av omvärlden. Det jag definitivt kommer ihåg är att jag har dragit vitsar i min ungdom som, om det kom fram, skulle ge min fru overklighetskänslor, och få mina barn att skämmas. Oförlåtligt tarvliga skämt och kommentarer som var sexistiska, ibland rasistiska och nedlåtande, men ändå fruktansvärt roliga, då. Det är orimligt att döma någon i efterhand för att ha agerat enligt samhällets normer i en annan tid. De som drog sexistiska skämt på 1970-talet, var inte ondare människor än de som rökte i bilen och lät barnen åka utan säkerhetsbälte. Nu handlade ju #Metoo om betydligt allvarligare saker än dåliga vitsar, som 12
inlaga_klar_nytryck.indd 12
2022-12-01 09:38
debatten visade med alla sina vittnesmål, men jag brukar tänka på just rökningen: Om det gick att förbjuda rökning på franska kaféer, att förändra så djupt inrotade vanor, då är allt möjligt. Framtiden borde vara ljus.«
När det skrivs om våld och övergrepp mot kvinnor, höjs ibland röster som undrar varför män är så tysta i debatten. Det stämmer, och det är dåligt, men det kanske finns en förklaring. Världen är full av saker vi inte gillar, som män gör, men en man som slår en kvinna är för oss en helt obegriplig person. Det är ju inte så att vi har kompisar som pucklar på sina flickvänner (vad vi vet) som vi skulle kunna ta i örat. Lika lite som vi har knarksmugglare eller djurplågare i bekantskapskretsen, och knappast någon av oss som har söner uppfostrar dem till att tjata till sig sex eller lägga sömnmedel i tjejernas drinkar. Vi saknar helt enkelt ingång till sådana män. Bland kvinnor är det annorlunda. Där har i stort sett alla någon i sin nära vänskapskrets som blivit utsatt, en del för rena våldtäkter och ibland övergrepp eller kränkningar, medan vi män inte har några kontakter på förövarsidan. Vi ställs aldrig inför sådana historier i vårt privatliv. Ingen man berättar om sådant, dels för att de kanske inte förstår vad de har gjort, och de som vet att de behandlat någon riktigt illa skulle aldrig nämna det för någon. Förmodligen är det därför män, även de med en medial plattform, är så tysta i debatten. Vi lever inte med de här berättelserna in på huden som många kvinnor gör. Johan: »Jag tar gärna en löprunda i skogarna kring vårt torp och ibland händer det att jag ser en ensam kvinna längre fram som är ute 13
inlaga_klar_nytryck.indd 13
2022-12-01 09:38
på skogspromenad. När jag kommer springande bakom brukar jag ropa något i stil med ’hej hopp, här kommer jag’, för att inte skrämma livet ur henne när jag plötsligt dyker upp och springer förbi. Tyvärr fungerar det inte, de blir naturligtvis skiträdda ändå, men jag har åtminstone försökt. Det här tänkte jag på även som ung, på den tiden jag var ute sent på kvällarna i Stockholm. Om en kvinna gick före mig på gatan passerade jag så snabbt det gick för att hon skulle slippa känna oro över att ha en okänd man några steg bakom. Det är ju lite sjukt egentligen, att jag så självklart föreställer mig att kvinnor kan vara rädda för okända män, som att de är ute och joggar eller tar en promenad bland oberäkneliga rovdjur. Så här kan vi ju fan inte ha det, tänker jag.«
14
inlaga_klar_nytryck.indd 14
2022-12-01 09:38