9789180022422

LENNAR T EKDAL

FOTBOLLS­ FAMILJEN En pappas berättelse

inlaga_klar.indd 3

2022-09-12 10:23

INNEHÅLL

Förord 7

inlaga_klar.indd 4

Pappa Ekdal

11

Ledarskap

23

Albin

26

Europa

51

Experterna

53

Hjalmar

56

Cuperna

68

Skadorna

74

Pappa Ekdal

79

Utbildning

87

Mamma Malin

92

Pojkarna

98

2022-09-12 10:23

Supportrarna

100

Joel

106

Stålarna

111

Zlatan

115 Noterat i halvtid 118

inlaga_klar.indd 5

Albin

134

Mentalitet

165

Hjalmar

167

Vinnare

187

Pappa Ekdal

191

Moralen

204

Domaren

218

Agenterna

227

Albin

234

Spelbolagen

255

Pappa Ekdal

261

2022-09-12 10:23

inlaga_klar.indd 6

2022-09-12 10:23

FÖRORD Va rför sk ri va en bok om fotboll? kan man undra. Det finns ju några redan. Ett bra svar är att vi aldrig kan få nog av fotboll. Fotbollen är större och viktigare än allt annat. Där har ni anslaget.

Fotbollsproffs är drömyrket för miljontals ungdomar. Förr la man till »eller rockstjärna« också. Det där verkar ha svalnat en smula numera, kanske av lätt insedda hälsoskäl. Fotboll är onekligen sundare.

Fast å andra sidan, Rolling Stones-gubbarna är ju 80 …

Fotbollen är vår tids religion, hävdar en del. Det är kanske att ta i en smula. Men fotbollen är definitivt vår största underhållningsindustri, den största kulturföreteelsen alla kategorier. Och något många definierar som »meningen med livet«.

Fotbollen är politik, integrerad med alla delar av samhällslivet. Dess inre liv och struktur används i alla möjliga sammanhang som en förebild för många olika verksamheter. En barnläkare och hög chef, tillika nära vän sedan många år, lägger upp hela sitt ledarskap som om hon var coach för ett fotbollslag. Det är en fantastisk berättelse om hur 35 läkare under henne kliver in i sina roller i en klassisk 4-4-2-uppställning. Du möter Katarina och hennes »lag« lite senare i boken.

Fotbollsfamiljen, som är titeln på den här boken, kan vara ett globalt samlingsbegrepp för alla som gillar fotboll, spelar, jobbar med, tittar på, lever med eller berörs av fotboll på något sätt, det vill säga några miljarder människor.

Men Fotbollsfamiljen är också familjen Ekdal.

-7-

inlaga_klar.indd 7

2022-09-12 10:23

Albin är inne på sitt 15:e år som utlandsproffs i Italien och Tyskland, vice kapten i landslaget. Albin var ungdomsstjärnan på allas läppar som 18 år gammal gick till Juventus, en av världens största klubbar. Han har levt sin dröm. Han är en av förbundskapten Janne Anderssons favoritspelare. Men hans proffsliv rymmer också en mångårig kamp mot skador och ångestladdade nedflyttningsstrider. En komplex karriär med nyttiga beståndsdelar att ta del av för den som gärna skulle följa honom i spåren.

Hjalmar var en av 2021 års sensationer i allsvenskan och gjorde succé i Djurgården. Han blev framröstad som årets back i allsvenskan, debuterade i A-landslaget våren 2022. Hjalmar har gått en ovanlig väg via collegefotboll i USA. Han är synnerligen ovanlig på ett annat sätt också: 23 år gammal har han ännu inte stött på en enda motgång under karriären. Möjligen med undantag av Hammarbys besynnerliga köp av honom, men det ledde i sin tur till ett mycket lyckat år i Sirius.

Joel, äldst i brödratrion, var själv en stor bolltalang, men valde att utbilda sig till journalist. Han har stöttat småbröderna i vått och torrt.

Mamma Malin, pensionerad barnmorska, är som kärleksfulla mammor är och ska vara, som Albin sa en gång, varm och stöttande. Men hon håller stenkoll också, inte bara på sönernas förehavanden, utan på det mesta som sker i proffsvärlden. Och hon är en lidelsefull fotbollsmamma i både vått och torrt.

Pappa Lennart, eller »jag« snarare eftersom det är jag som skriver, var en känd samhällsprofil i TV4 under många år, först som ekonomisk-­ politisk reporter, senare som programledare i program som Kalla Fakta, Kvällsöppet med Ekdal och Fuskbyggarna. Och gjorde under senare år två säsonger av Ekdal & Ekdal i SVT med kusinen Niklas. Jag är en riktig fotbollsnörd med en helvetes massa synpunkter på precis allting som har med fotboll att göra, till sönernas stora förtvivlan.

Min förhoppning är att berättelsen om Albins och Hjalmars vägar mot proffstillvaron och deras syn på hur livet där kan te sig ska ge fördjupade insikter om världens mest populära yrke, vare sig man är -8-

inlaga_klar.indd 8

2022-09-12 10:23

en pojke eller flicka (eller förälder till dem) som drömmer om ett liv som fotbollsspelare, eller om man bara är allmänt nyfiken på proffs­ vardagen. Är livet som fotbollsproffs verkligen lika attraktivt som många tror, eller inbillar man sig? Hur gestaltar sig drömmen i en konkret vardag? Hur ser proffslivet ut inifrån? Vad gör man på dagarna? Kulturen? Omklädningsrummen? Tränarna? Skadorna? Medspelarna?

Tillvaron i stort? Ja, just smått som stort. Vad säger Zlatan när man vill ha hans tröja? Vad säger spelarna när de förväntas stödja hbtq-rörelsen med regnbågsfärgade dresser? Vad gör man när tränaren är en grym idiot? Hur ofta gråter man? Vad innebär det att göra ett fotbollsval jämfört med alternativa vägar? Vad förväntar man sig? Vad riskerar man? Uppsidor? Nersidor? Hjalmar hade ett alternativ till fotbollen med lysande skolbetyg, och han har pluggat parallellt med fotbollen till en ekonomexamen. Hur resonerade han? Skulle fler kunna göra som han?

Min obstinata, kritiska läggning leder förstås också till ett stort antal andra frågor: Varför är fotbollen, som är så stor, samtidigt så hopplöst konservativ, efterbliven och underutvecklad? Hur kan man leva med så maktfullkomliga, korrumperade och faktiskt rent fega organisationer som Uefa och Fifa? Varför är spelarmoralen så dålig, med ideliga filmningar och tjafs med domaren? Hur kunde spelarlönerna växa sig så groteska?

Snittlönen i Premier League med 400 spelare ligger runt 50 000 till 60 000 pund i veckan. Hundratusen spänn, om dagen, för att spela fotboll … Hur kan man envisas fortsätta med regler som aldrig efterlevs och frånvaron av helt nödvändiga regler? Jag har flera recept på en avsevärt roligare och mer underhållande fotboll.

Jag är alldeles säker på att du inte kommer att hålla med mig om allt. Du kanske heller inte tycker att min dubbelroll som journalist och författare och pappa är särskilt lyckad. Jag resonerade så här: Jag tyckte -9-

inlaga_klar.indd 9

2022-09-12 10:23

det var en poäng att få pappaperspektivet i diverse frågor, jag känner onekligen till saker om mina söner som ingen utomstående rimligen kan ha koll på. En annan poäng är möjligen att jag jobbat som just journalist i snart 50 år. Det är längre tid än jag varit pappa …

Varsågoda! Läs och gör det de flesta fotbollsintresserade är riktigt bra på: tyck till!

- 10 -

inlaga_klar.indd 10

2022-09-12 10:23

PAPPA EKDAL

»Tyvär Eka, du har fåt sparken« Mitten av 1990-talet hemma på Skaldevägen i Bromma: när jag kom hem från en inspelning på TV4 hade en surmulen liten parvel lämnat ett kuvert på köksbordet med en lapp i: »Tyvär Eka, du har fåt sparken!« Undertecknat »Låta Måsberg«.

Albin var sju–åtta år, hade precis lärt sig skriva, och det gjorde han gärna, små lappar med innehåll av varierat slag. Vid det här tillfället var han arg på mig och kom på den kreativa idén att ge mig sparken genom Lotta Mossberg, en av TV4:s första nyhetsuppläsare.

Vi hade mycket roligt åt det där.

Men det hände också att han var nöjd med tillvaron och vårt föräldra­skap och då kunde lapparna se annorlunda ut. Vad sägs om: »Jag tyker om dej för att du spelar fotbol med mej å skemtar med mej å bjuder mej på godis. Tak papa.« Eller: »När jag blir stor ska jag ta hand om dej å då säger du pappa Albin.« Han hade nästan rätt. Jag är väl av många mest känd som »Albins pappa« …

Just fotbollen behövde han inte precis uppmuntras till. Den har varit förbunden med honom sedan han lärde sig gå.

Men visst är det så att jag fört över ett sportintresse i allmänhet och ett fotbollsdito i synnerhet till barnen. Precis som min pappa definitivt förde in fotbollen i mitt liv. Vi satt ofta hemma tillsammans - 11 -

inlaga_klar.indd 11

2022-09-12 10:23

i vardagsrummet på S:t Larsgatan i Linköping med tv:n på och en viktig match framför oss. Ofta och ofta förresten … en match i veckan var väl vad man möjligen kunde hoppas på. Farsans bedömningsmall var enkel att förstå sig på. För honom fanns två kategorier av spelare: världsklass eller bottenlöst usel. Han levde sig in i matcherna, glömde nästan röka sin pipa. Den enda gången jag kan påminna mig om ett rejält uppslitande bråk mellan mamma och pappa handlade det om en fotbollsmatch. En eftersändning av en VM-kvalmatch på 1960-talet.

Sverige spelade på Råsunda, tror jag. Mot Österrike, tror jag. Jag har utan framgång försökt googla fram just den här matchen, förmodligen spelar min digitala inkompetens in här … Hur som helst, matchen sändes alltså inte direkt och vi hade varit noga med att inte ta reda på resultatet.

Efter bara några minuter kontrar motståndarna in 0–1, och då sticker mamma in huvudet genom den halvöppna dörren till tv-rummet där pappa och jag sitter. Hennes ord följs av ett spefullt leende: »Nu blir det bestämt inga fler mål.« Pappa rusar upp ur sin gungstol, fullkomligt skogstokig och jagar stackars mamma ända ut i farstun under svavel­ osande eder. Men han lugnade ner sig rätt snabbt. Jag förstår honom på ett sätt, har man sett fram emot en spännande match vill man ju inte ha ett oönskat slutresultat kastat i plytet efter två minuter.

Både mamma och pappa försvann alldeles för tidigt. En delsorg i det, något jag ofta beklagar tyst för mig själv, är att min sporttokige pappa aldrig fick se sina barnbarn spela fotboll på tv. Även jag påverkade alltså alla mina söner i en bollvänlig riktning.

Bollen fanns alltid med vare sig vi befann oss vid stranden eller på en plan gräsmatta. När vi flyttade ut till Hässelby 1989 började min äldste son Joel spela för Hässelby SK, en teknisk, osjälvisk pojke som spelade för att det var kul tills det inte var så kul längre. Joel gick senare delvis i mina fotspår med en journalistutbildning och en lång rad tv-projekt på sitt cv. Precis när jag skriver detta har han faktiskt en koppling till - 12 -

inlaga_klar.indd 12

2022-09-12 10:23

fotbollen, då han jobbar med damallsvenskan för Viaplays räkning.

Tillsammans med flera av mina gamla arbetskamrater från TV4.

Mina söners idrottande har präglats av en helt annan inställning än den jag hade när jag lattjade på 1960-talet. Jag var bara en bollkär kille med hyggligt bollsinne som tyckte det var kul att kombinera helgernas festande med handboll och fotboll. Det fanns inga som helst försörjningstankar kopplade till detta.

Joel hade varit elitspelare i innebandy, om det hade varit möjligt att försörja sig på den sporten. Några tusenlappar och månadskort till kollektivtrafiken funkar liksom inte.

Mina två andra söner, Albin och Hjalmar, gick på sporten med störst förtjänstmöjligheter – fotboll. Men det är naturligtvis inte pengarna som avgör vad en fem–sex-åring finner roligt. Däremot kan pengarna spela en stor roll för vad en 15–16-åring finner förnuftigt att satsa på. The sky is verkligen the limit idag för den som lyckas med sin fotbollskarriär. Skriv ett treårskontrakt med en hygglig klubb i en av de sex–sju största europeiska ligorna och du är hemma ekonomiskt. Om du inte vill konkurrera med oligarkernas lyxyachter förstås. Men vilken människa vid sina sinnens fulla bruk vill det?

Det finns bara ett aber här – nålsögat. Chansen att lyckas är tämligen mikroskopisk. Men det hindrar inte särskilt många från att försöka. Det hindrar definitivt ingen från att drömma. Drömmen och dess möjliga realisering, det är vad den här boken handlar om. Och lite till.

- 13 -

inlaga_klar.indd 13

2022-09-12 10:23