NILS RESARE
DEN SISTA STRIDEN SPIONER, KORRUPTION OCH EN SVENSK UNDERRÄTTELSEOFFICERS KAMP FÖR RÄTTVISA
inlaga_klar2.indd 3
2022-12-05 15:09
© Nils Resare 2023 Mondial, Stockholm omslag: Miroslav Šokčić författarfoto: © Sofia Runarsdotter inlaga: Gustav Schiring Tryckt hos Livonia (Lettland) 2023, i samarbete med Printpool isbn: 978-91-8002-207-1
inlaga_klar2.indd 4
2022-12-05 15:09
Till Ann och Håkan
inlaga_klar2.indd 5
2022-12-05 15:09
inlaga_klar2.indd 6
2022-12-05 15:09
FÖRORD
Den här boken handlar om en av Sveriges hemligaste personer, Michael Rawlinson. Under många år tjänstgjorde han inom den militära underrättelsetjänstens mest ljusskygga gren och han har periodvis arbetat med falsk identitet under sina uppdrag utomlands. På senare år var han chef för EU:s kriminalunderrättelsekontor på Balkan. Boken om hans liv baserar sig på ett flerårigt researcharbete och bygger på både öppna och dolda källor. Handlingen spänner från 1970-talet fram till hans allt för tidiga bortgång 2018. Det har varit en utmaning att skriva en bok om den hemliga underrättelsetjänsten. En stor del av informationen om Michael Rawlinsons arbete är hemligstämplad och långa perioder av hans verksamhet har varit omöjliga att beskriva eller kartlägga. Vid flera tillfällen har jag varit nära att ge upp. Att boken ändå har låtit sig skrivas beror främst på det som drabbade honom i Kosovo 2015 – händelser som upprört flera personer inom den internationella underrättelsetjänsten, personer som därför valt att berätta om sådant de annars aldrig skulle ha berättat om. Flera av bokens viktigaste källor har begärt att få vara anonyma. I vissa fall har jag medvetet förändrat detaljer eller händelseförlopp 7
inlaga_klar2.indd 7
2022-12-05 15:09
för att ingen källa ska kunna identifieras och för att historien över huvud taget ska kunna berättas. Av hänsyn till Michaels anhöriga har jag också valt att utelämna det mesta som har med hans privatliv att göra. De påståenden om oegentligheter som framförs i boken backas upp av skriftliga dokument eller av minst tre av varandra oberoende källor. Alla personer som pekas ut med namn har fått flera möjligheter att bemöta den kritik som framförs mot dem. I de fall där jag inte har kunnat få tag på de utpekade har jag valt att ändra deras namn och beskriva dem på ett sätt som gör dem svåra att identifiera. Jag vill rikta ett stort tack till alla som under de här åren har haft mod och tålamod att svara på mina frågor. Jag vet att många har tagit risker för att historien om Michael Rawlinson ska kunna berättas. Inga namn nämnda, definitivt inga glömda. Nils Resare Nacka, december 2022
8
inlaga_klar2.indd 8
2022-12-05 15:09
KAPITEL 1
Blicken fastnar vid de två fanbärarna. Hur är det möjligt att stå så stilla? Mannen till vänster är klädd i mörk kostym med grön kustjägarbasker som reglementsenligt faller ner mot ena örat. Han till höger, som ser ut att vara lite äldre, bär marinens högtidsuniform. Också han med kustjägarbasker och den gyllene treudden. Kistan är draperad med den svenska flaggan och omgiven av silverkandelabrar och blomsterarrangemang. Ett målarstaffli fungerar som stöd till ett inramat porträtt av den avlidne, och vid kortsidan står en engelsk vapensköld. Bakom kistan och fanbärarna bryter en modernistisk muralmålning av Sven X-et Erixson mot den militära uppställningen. Skogskyrkogårdens största begravningskapell är fyllt till sista plats denna kyliga sensommardag. Närmast kistan sitter familjen: den avlidnes fru, mamman, systern och svågern. Pappersnäsdukar skickas runt, någon har placerat handen på sin bänkgrannes knä för att ge tröst. Dödsbudet hade kommit som en chock. Han skulle bara genomgå en kortare rehabilitering på sjukhuset, kvällen innan hade han ätit middag på en restaurang med sin fru och syster. Michael hade 9
inlaga_klar2.indd 9
2022-12-05 15:09
brottats med hälsoproblem en längre tid men ingen var förberedd på att han skulle dö i sin sjukhussäng morgonen därpå. När orgelmusiken tystnar tar begravningsförrättaren vid. Med lugn stämma berättar hon om Charles Michael Daniel Rawlinsons liv på klanderfri brittisk engelska. Han föddes 1962 i Solna och flyttade några år senare med familjen till Vansö utanför Strängnäs och senare till Oxelösund. På fritiden ägnade han sig åt dykning och undervattensrugby. Somrarna tillbringade han i skärgården på styvpappans sommarställe i havsbandet och på svenska flottans ungdomsläger, bland trissjollar och skolfartyg. Under gymnasietiden deltog han i militära marscher och överlevnadskurser i den Frivilliga Befälsutbildningens regi. Senare blev det värnplikt och tjänstgöring i försvarets elitförband: kustjägarna, attackdykarna och fallskärmsjägarna. Fram träder bilden av en person som regelmässigt utmanade sig själv både mentalt och fysiskt – som tidigt lärde sig stå emot smärta, kyla, rädsla och trötthet. Som attackdykare var uppgiften att ta sig fram under vattenytan för att utföra sabotage eller spaningsuppdrag innanför fiendens linje. Uppdrag som kräver en viljestyrka utöver det normala. Åren som yrkesofficer ledde utomlands, till Libanon och västra Balkan. Under en period var han också underrättelseofficer inom försvarets specialförband. De sista åren av karriären var han chef på EU:s kontor för kriminalunderrättelse i Kosovo. Ett toppjobb med uppdrag att hålla koll på, och bekämpa, den grova organiserade brottsligheten och dess tentakler i Europa. Begravningsförrättaren berättar om några av Michaels personliga egenskaper: hans professionalitet och lojalitet, omsorgen om familjen och hans kärleksfulla relation till sin fru. På fritiden 10
inlaga_klar2.indd 10
2022-12-05 15:09
slukade han militärböcker och deckare. Han älskade bilar och åkte gärna på långturer genom Europa, både på semester och i arbetet. Gärna med favoritsången, »Monday morning«, på hög volym. Efter griftetalet reser sig Michaels ersättare på EU:s kontor för kriminalunderrättelse och går fram mot kistan. Han talar som representant för de forna kollegerna. Michael var en omtyckt chef, byggde upp lagandan samtidigt som han stärkte var och en av medarbetarna. Varje morgon samlade han alla kollegerna på kontoret i Pristina och gick igenom de senaste rapporterna. De skrattade ofta tillsammans. Kollegerna har låtit gravera in några ord i en stenplakett som står uppställd vid kistan. Orden är en direkt referens till Michaels sista strid för rättvisa – en strid som han inte lyckades vinna. »Ibland upplever du motgångar – inte för att du har gjort något fel – utan för att du har gjort något rätt.« På ett givet kommando rör sig de två fanbärarna fram till kistans långsidor. De vinklar sina flaggstänger framåt så att fanorna vecklas ut precis bakom Michaels vita sjöofficersmössa och hans fyra baskrar som är placerade ovanpå kistan. Sedan backar de tillbaka till sina ursprungspositioner, stöder flaggstängerna mot utsidorna på sina skor och står åter orörliga. Jag hade träffat Michael för första gången ett par månader tidigare. Han satt på viktig information som jag ville komma åt och jag hade uppfattat det som att han skulle vara beredd att berätta mer senare. Men först skulle han in på en kortare rehabilitering på sjukhuset. Kontakten med Michael kom via den unga franska journalisten Hugo Lemonier. Han försökte samla ett antal reportrar från olika 11
inlaga_klar2.indd 11
2022-12-05 15:09
länder kring en läcka han hade tagit emot, där höga EU-tjänstemän misstänktes för grov korruption vid en insats i Kosovo. Min uppgift blev att försöka få Michael att förklara vad som hade hänt. Hugo Lemonier ville att vi skulle arbeta med ett liknande upplägg som kring Panama Papers, där ett antal journalister gemensamt granskade miljontals läckta dokument från en panamansk advokatbyrå. Efter att ha bearbetat researchmaterialet kunde varje reporter, vid ett givet datum, rapportera om de mest relevanta vinklarna för deras hemländer. Till en början var jag tveksam. Materialet var snårigt och jag kunde inte omedelbart se något i det som skulle intressera en svensk publik. Hittills hade inte heller någon annan journalist, från något annat land, valt att hänga på. Några svenska datajournalister hade fått frågan före mig, men de hade avböjt. Samma sak hade hänt med de italienska och tyska journalister som Hugo hade kontaktat. Nu var vi två ensamma frilansjournalister, helt utan de resurser som var nödvändiga för att genomföra ett samarbete av det här slaget. Dessutom handlade det om EU , ett ämne som sällan brukar intressera svenska mediechefer. Trots det hade mitt intresse väckts. Jag hade följt utvecklingen i Kosovo under lång tid, ville gärna hitta sätt att belysa den och tänkte att det kanske kunde finnas något värt att rapportera om. Jag lovade därför att ändå titta på materialet. Det visade sig att Hugo hade samlat en imponerande mängd data. I hans filer fanns telefonavlyssningar av misstänkta brottslingar, läckta mejl, hemligstämplade rapporter och en mycket ambitiös kartläggning av inblandade EU-tjänstemän med uppdrag på Balkan. Några namn var svenska. 12
inlaga_klar2.indd 12
2022-12-05 15:09
Det var uppenbart att han satt på ett unikt material – men det saknades en begriplig sammanhängande berättelse. Mycket var dessutom svårt att tolka, det var taget ur sitt sammanhang eller på språk som ingen av oss behärskade. Men det fanns ett dokument som fick mig att haja till. Det var en oskarp bild tagen med mobilkamera. Den föreställde en man lutad över ett kullvält kassaskåp. Han hade sin fot på skåpet och det låg en skruvmejsel framför honom. Någon form av nummer, som inleddes med bokstäverna »EU«, syntes på bilden men den gav ingen information om var i världen den var tagen eller vad som höll på att hända. Enligt Hugos källor tillhörde kassaskåpet den svenske underrättelseofficeren Michael Rawlinson. Skåpet skulle ha brutits upp för att undanröja korruptionsbevis mot höga EU-tjänstemän. Detta skulle ha gjorts samtidigt som Michael kämpade för sitt liv på ett sjukhus i Sverige våren 2015, efter att ha drabbats av en ovanlig form av köttätande bakterier. Vissa hävdade att han skulle ha blivit förgiftad, men han överlevde och var troligen bosatt i Stockholm, berättade Hugo. Historien förvånade mig. Skulle en svensk underrättelseofficer ha blivit förgiftad? Och ingenting hade rapporterats om det? Det föreföll otänkbart och förde tankarna till de ryska förgiftningsskandalerna med nervgiftet novitjok eller förgiftningen av den nordkoreanska diktatorns halvbror på en flygplats 2017. Den osannolika historien hade fått mig att fastna. Jag lovade att kontakta Michael. Kanske kunde han hjälpa mig att förstå vad som egentligen hade hänt, kanske kunde han berätta om vad som fanns i det uppbrutna kassaskåpet.
13
inlaga_klar2.indd 13
2022-12-05 15:09
Begravningsförrättaren lämnar över till en musiker med akustisk gitarr som framför Michaels favoritsång. Monday morning you sure look fine Friday I got travelin’ on my mind First you love me and then you say it’s wrong You know I can’t go on believing for long Jag har med mig en fotograf från SVT för att filma begravningen. Uppdrag granskning har gett oss ett researchuppdrag för att se om vi kan få fram något av intresse för en svensk publik. Hugo och jag hade vid det här laget jobbat i flera månader med fallet. Till en början var det som att köra huvudet i en vägg. Det var svårt att få fram information och från officiellt håll var motståndet kompakt. Inget anmärkningsvärt hade hänt på EU:s kontor för kriminalunderrättelse våren 2015, fick vi veta. Samtidigt hade vi källor som gav en annan bild. Personer från underrättelsetjänsten, som var tränade i att aldrig säga ett ord för mycket eller avslöja några hemligheter, var i detta fall villiga att prata, eller läcka dokument. Vi tolkade det som ett uttryck för en slags kollegial lojalitet. Michael, en av deras egna, hade råkat illa ut och någon form av sanning behövde komma fram. Uppenbarligen hade det varit olagligt att såga upp Michaels kassaskåp. Uppenbarligen hade han blivit tystad av sina chefer. Men med Michaels död hade vi förlorat den person som hade potential att förklara de mer tekniska delarna i materialet som vi hade fått tillgång till: hur korruptionen misstänktes ha gått till och hur den pågående förundersökningen hade kapats och beslagtagits. Det gjorde också att redaktörerna på Uppdrag granskning bör14
inlaga_klar2.indd 14
2022-12-05 15:09
jade tveka. Jag var tvungen att hitta någon annan person, eller få fram mer, för att få SVT att fortsätta finansiera projektet. Magkänslan när jag stod där på Skogskyrkogården sade att vi skulle stå utan uppdragsgivare inom kort, trots allt nedlagt arbete. Efter ceremonin dröjer sig en del gäster kvar på gården utanför kapellet. Några av dem försöker stötta de närmaste med tröstande ord. Andra konverserar med kolleger och bekanta nedanför almarna på den världsarvsklassade begravningsplatsen. Några bär gröna baskrar. De engelskspråkiga vännerna pratar om honom som »Mike« eller som »Rawlin«. Svenskarna kallar honom »Mikke« som han själv av någon anledning alltid stavade med två k. Jag har träffat några av Michaels bekanta tidigare. Vissa har delat med sig av information, men de har bett mig att inte hälsa eller på något sätt visa att vi känner varandra under begravningen. De vet inte vilka andra som kan vara där och de vill inte bli kopplade till en journalist. Vi har fått tillstånd att filma tillställningen men är osäkra på hur det kommer tas emot. En betydande del av begravningsbesökarna har kopplingar till svensk eller europeisk underrättelseverksamhet. Några kan ha hemlig identitet. Trots den stora uppslutningen är det få begravningsgäster som har full koll på vem Michael är, eller vad han har uträttat. Inte ens hans kolleger inom underrättelsetjänsten vet. Hans arbete inom försvarets specialförband och den militära underrättelsetjänsten är belagt med sekretess. Som kollega frågar man aldrig vad de andra sysslar med. Det går ändå inte att berätta något. Därför är också varje ord i den levnadsbeskrivning som läses upp vägt på guldvåg. Flera av hans uppdrag kan inte nämnas alls – inte heller vilka länder han har varit verksam i eller vad han gjort 15
inlaga_klar2.indd 15
2022-12-05 15:09
under sina många resor. I vissa fall kan den typen av information vara hemligstämplad i nittiofem år. Det skulle alltså kunna finnas uppgifter om vad svensk underrättelsetjänst företog sig under andra världskriget som fortfarande är hemliga. Sekretessen gällde även hans uppdrag som chef för EU:s kriminalunderrättelse på Balkan. Alla medarbetare hade tvingats skriva under ett så kallat »non-disclosure agreement«. Ingenting om verksamheten fick läckas till någon utanför organisationen. Jag har kommit överens med fotografen från SVT om att han ska hålla låg profil. Under själva ceremonin står han längst bak och filmar med en liten kamera. Senare, utanför kapellet, håller han avstånd till gästerna. Ändå blir vissa misstänksamma och en grupp från specialförbanden överväger att stoppa filmandet genom att diskret föra bort honom för att kolla vad han sysslar med. Den här boken handlar om det som hände innan Michaels död. Om vad som pågick i Kosovo och som fick många av hans forna kolleger att vilja berätta mer än vad de annars skulle ha gjort. Spåren pekar mot toppolitiker och höga diplomater från Italien som sopade undan bevisen från en korruptionsutredning mot sina egna domare. Det handlar om hur EU lät det ske och hur Sverige lade sig platt. Korruptionen misstänktes vara kopplad till den organiserade brottsligheten på Balkan och krigsförbrytelser som begicks under kriget i slutet av 1990-talet. Mitt i allt detta fanns Michael som fick se sin karriär slagen i bitar när höga politiker och diplomater började blanda sig i rättskipningen. Samtidigt handlar boken om Michael själv, och hur han blev den han var. Uppenbarligen var han en av Sveriges mest meriterade underrättelseofficerare. Han hade under åratal gått igenom stenhård 16
inlaga_klar2.indd 16
2022-12-05 15:09
träning för att kunna utföra de svåraste och farligaste uppdragen. Karriären hade lett till topphemliga operationer i hela världen, i civila kläder eller i skyddsväst och med specialvapen. Tankarna går till fiktionens spioner: George Smiley, James Bond eller Carl Hamilton. Den senare var till och med attackdykare, precis som Michael. Men fanns det några andra likheter med Jan Guillous påhittade superspion? Med hjälp av Michaels kolleger har jag fått en del svar. Hur Sverige har jobbat för att få fram underrättelseinformation i syfte att avvärja Al-Qaidas terrorattacker, stoppa ligor från att smuggla unga flickor till Europas bordeller eller för att reducera de kriminella gängens möjlighet att få tag på vapen. Allt det som är vardag för en underrättelseofficer som verkar i nationens intresse. Allt det som var Michael Rawlinsons liv och som han själv aldrig kunde berätta om.
17
inlaga_klar2.indd 17
2022-12-05 15:09