Helena Dahlgren
En perfekt selfie
Lix: 17 Lättlästnivå: På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 43873 ISBN 978-91-7987-196-3 Upplaga 1:1 © Helena Dahlgren och Nypon förlag 2022 Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: En perfekt selfie Författare: Helena Dahlgren Omslag: Niklas Lindblad Tryckt av BESTinGraphics, Belgien 2022
Helena Dahlgren
En perfekt selfie
Till dig som tror att du inte duger. Det gör du visst!
1 – Nora, ser du? Min kompis lät glad. Jag vände mig om. Lo stod vid ett skyltfönster och pekade. Ögonen lyste av iver. – Det är den där telefonen du önskat dig, Nora. Just den modellen! Och kolla vilket bra pris. Jag tog ett steg närmare och tittade på telefonen i fönstret. Kunde det vara sant …? 5
Runt oss skyndade folk förbi med påsar i händerna. Det var lördag och tidig vår. Halva stan var ute och shoppade. Själv hade jag inte köpt något än. Jag hade bestämt mig för att spara till en ny mobil. Den jag allra helst ville ha var så himla dyr. Jag kände mig glad och lätt i kroppen. Det var som om livet liksom började om igen. – Kom, sa jag. Vi går in. En liten röst i mig viskade Gå inte in, men jag lyssnade inte. I stället öppnade jag dörren.
6
2 En klocka pinglade svagt när vi klev in i butiken. Mannen bakom disken tittade upp och log. – Vad kan jag hjälpa er med? sa han. Hans ögon var snälla. – Jag är intresserad av den där telefonen, sa jag. Den som står högst upp i fönstret. – Jaså den, sa mannen. Ja, det är en fin mobil. Har alla de senaste funktionerna. 7
Jag tvekade. Då kände jag hur Lo petade mig i sidan. – Det är ett väldigt bra pris på den, sa jag. Så tvekade jag igen. Lo buffade på mig. – Eh … får jag fråga varför den är så billig? Det är väl inget fel på den? Mannen var tyst en stund. Så tittade han mig rakt i ögonen och skakade på huvudet. – Nej då, inte alls. Den är förstås inte helt ny, men den är i bra skick. Vill du köpa den? Jag tänkte på hur bra bilder jag skulle kunna ta. Hur mycket roligare min Insta skulle bli med en ny telefon. 8
Kanske skulle hela mitt liv bli bättre? Mitt liv var väl okej, men dagarna kändes så grå ibland. Jag behövde färg. Massor av färg. – Ja, tack, sa jag med hes röst. Jag tar den. Mannen i butiken ville lägga ner telefonen i asken, men jag sa att det inte behövdes. Jag visste att jag skulle använda den med en gång. Det var ett så coolt ljus den där dagen. Himlen var vit, gul och blå, allt på samma gång. När vi kom ut fixade jag snabbt med sim-kortet. 9
– Det går inte att använda den direkt, fattar du väl, sa Lo och skrattade. Du måste ladda den först. Men när jag slog på mobilen funkade den direkt. Allt funkade. Jag behövde inte ens logga in på mina sociala medier. Det var som om allt redan var ordnat. – Konstigt, mumlade jag. Jag lyfte telefonen och tog flera bilder i snabb följd. När jag kollade på dem blev jag så glad. De blev bra, jättebra! Jag kände nästan inte igen tjejen på bilderna. Hade jag så fin hy, så strålande grå ögon? Det var jag, men ändå inte. 10
En snyggare version av mig. Jag såg ut som jag önskade att jag såg ut. Lo lutade sig över min axel. – Wow! sa hen. Gud vad snygg du är! Lägg ut den där. Hen pekade på skärmen. – Tycker du? sa jag. Den är inte för … Jag avbröt mig själv. – För vadå? sa Lo. – För fin, sa jag tyst. Ser jag ut så? På riktigt, säg ärligt. Lo tog telefonen ur min hand. Sedan zoomade hen in på bilden och såg länge på den. – Ja, sa Lo efter en stund. Precis så ser du ut. Jättefin. 11
I vanliga fall brukade jag mest fnysa när någon sa en snäll sak om mig. I min förra klass blev jag mobbad. Folk sa elaka saker om och till mig. Hur jag såg ut, hur jag gick, hur jag pratade. Därför trodde jag aldrig på det när någon sa något snällt. Men nu blev jag glad. Jag strök med fingret över skärmen och log. Sedan lade jag ut bilden. – Kom, jag vill gå och fika, sa Lo. Jag är så himla sugen på bullar! Sakta lade jag ner mobilen i fickan. Fast så fort Lo gått i väg för att beställa åt oss på kaféet tog jag fram den igen. Jag hade fått fem nya likes på bilden! 12
Och så en kommentar från någon jag inte sett förut. @selfielove hette kontot. Det var ett privat konto, med en solnedgång som profilbild. Jag skickade i väg en fråga om att få följa. Sedan klickade jag tillbaka till min bild och läste kommentaren: Vad fin du är. Älskar ditt leende! Jag visste att det var fånigt att bry sig. Den okända personen kunde ju vara vem som helst. Någon galning, till och med. Eller en elak person från min förra skola som bara ville driva med mig. Men jag kunde inte rå för det. Jag blev varm i kroppen när jag tänkte på det. Någon tyckte att jag var fin. 13
Tänk om det var sant? Tänk om jag var fin? Lo kom tillbaka med en bricka full av bullar och läsk. Sedan tog hen upp sin egen telefon och skrollade en stund. – Har du fått en ny följare? sa hen med ett snett leende. – Äh, det är säkert bara något troll, sa jag. Inget att bry sig om.
14
@selfielove Tror du att du kommer undan? Det tror inte jag … Jag vet sanningen om dig, Nora. Du är ingenting. Ingenting. Noras nya telefon tar fantastiska selfies. När hon lägger ut dem på Insta får hon massor av likes. Men det är någon som vill få henne att känna att hon inte duger. Och en dag ser Nora en skugga, ett ansikte på sina bilder. Vem är det?