EVA SUSSO
LABYRINTEN
Lix: 17 Lättlästnivå: På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 43497 ISBN 978-91-7987-064-5 Upplaga 1:1 © Eva Susso och Nypon förlag 2020 Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Labyrinten – Den rättvisa världen Författare: Eva Susso Omslag: Niklas Lindblad Omslagsbild: Shutterstock Tryckt av BESTinGraphics, Belgien 2020
EVA SUSSO
LABYRINTEN TREDJE BOKEN
Paris och Kairo är äntligen framme vid det blå havet. Men när den stora vågen sköljer över dem förstår de att något har gått fel. Paris sträcker ut handen efter Kairo. Men han är inte längre där. Hennes hjärta slår hårt av rädsla.
5
I den här boken finns bland andra: Paris – flickan som boken handlar om Kairo – pojken som boken handlar om Lima – Paris bästa vän från tiden i öknen Gydja – kvinnan som har makten i Labyrinten Rabarber – en man i Den rättvisa världen Nattviol – en annan man i Den rättvisa världen Vår högsta ledare – kvinnan som har makten i Den rättvisa världen
1. Kairo och jag har fått en ny chans av Gydja att lämna Labyrinten. Vi ska äntligen till det blå havet. Vi ser havet, men så kommer vågen och allt blir mörkt. Och Kairo är inte längre där. När jag öppnar ögonen igen ser jag att jag är tillbaka i Labyrinten. Rummet är av sten. Längs ena väggen står tända värmeljus. Jag ligger ensam på det hårda golvet och mina kläder är blöta. Hur hamnade jag här igen? 7
Den hemliga boken är kvar under min tröja, men den har blivit våt. Boken är det enda vi har med oss från öknen och den fattiga världen. I den kan man läsa om tiden innan Det Stora Kriget, då när allt var en enda värld. Boken är viktig, men viktigast är Kairo. Var är han? Jag får nästan panik. Då ser jag honom. Han ligger en bit ifrån mig. Jag kryper bort till honom och håller handen över hans mun. Jag vill känna om han andas. – Kairo, lever du? viskar jag. Sedan stryker jag handen över hans ansikte och knuffar på honom. 8
Då rör han på sig och hostar upp havsvatten. Han hostar ända tills allt vatten har runnit ur honom. Vi kramar varandra länge. – Jag trodde att du var död, säger jag. – Jag har ju lovat att aldrig svika dig, säger Kairo. – Men vi är tillbaka i Labyrinten, säger jag och börjar gråta. Gydja har lurat oss! – Vad hände? frågar Kairo. – Gydja gav oss en ny chans, säger jag. Vi skulle till det blå havet. Vi var där, men kastades tillbaka hit. – Nu minns jag, säger Kairo. Men vi kommer dit igen, oroa dig inte, Paris. 9
– Tror du det? frågar jag. – Jag är säker på det, säger han. Han kramar mig igen och kysser mig. Jag reser mig upp och känner på dörren. Den är låst. På golvet står en flaska vatten. Där finns en hög med torra kläder också. Kairo och jag är törstiga, så vi dricker vattnet. – Vi måste fråga Gydja, säger jag. Detta är hennes fel. – Kommer du ihåg vad hon sa till oss? säger Kairo. Ni bestämmer själva över ert öde. – Men vad är vårt öde? säger jag. Är det att vara instängda i det här rummet i Labyrinten? 10
– Nej, så klart inte, säger Kairo. Jag lägger boken på golvet. Sedan tar vi på oss torra kläder. Någon låser upp dörren och kommer in i rummet. Det är Gydja i sin blanka rustning av gulröd metall. Hennes ansikte är rynkigt och håret är vitt. Hon ser gammal ut. Det är mycket jag vill säga till henne. Men Gydja ser så sträng ut att jag inte vågar. Hon lägger händerna mot våra huvuden. Jag känner hur hennes tankar strömmar in i mig. Tankarna säger att vi har misslyckats. Att vi inte förtjänar fler chanser. 11
– Vad hände? undrar jag. Vi kom till det blå havet, men hamnade här igen. Mitt hjärta bankar hårt som en hammare. Jag kramar Kairos hand. Gydja skakar på huvudet. – Det är bokens fel, säger hon. Ni skulle lämnat kvar den här. Ni måste lämna det förflutna för att komma vidare. Hon böjer sig ner och tar boken ifrån mig. – Från och med nu tillhör den mig, säger hon. – Nej! ropar jag. Kairo håller mig i armen. – Låt henne ta den, säger han. 12
– Man måste släppa taget om det gamla för att släppa in det nya, säger Gydja. Jag tittar på Kairo, som nickar. – Ta boken då, säger jag. Det gör så ont i mig. Jag hittade boken i öknen. Sedan den dagen har jag tagit hand om den. Nu får jag kanske aldrig se den igen. – Ni får sova här i natt, säger Gydja. Råttan ska vakta er. I morgon bestämmer jag vad som ska hända med er. Den äckliga råttan bor i Labyrinten. Den är större än en vanlig råtta. Nu kommer den springande och sätter sig på bakbenen innanför dörren. 13
Jag hatar råttan. Om jag kunde skulle jag döda den. Jag hatar allt som händer nu. – Ge inte upp, Paris, säger Kairo. Jag fattar inte hur han kan vara så lugn. – Vi kan lika gärna dö, säger jag. Kairo försöker trösta mig med kramar och kyssar, men det hjälper inte. Allt känns hopplöst.
14
I Labyrinten återser Paris och Kairo sin vän Lima. Tillsammans tar de sig till det blå havet i den tredje delen av världen. Här är allt perfekt! Alla är vänliga, har likadana bruna kläder och korta frisyrer. Och alla tycker lika. Men Lima vill inte klippa sitt hår, eller tycka lika. Trots att Den högsta ledaren kräver det. Vågar Paris och Kairo fortsätta träffa sin vän? Eller ska de göra som alla andra, och anpassa sig?
Den rättvisa världen är den tredje boken i serien LABYRINTEN.