Lix: 15 Lättlästnivå: På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 43475 ISBN 978-91-7987-059-1 Upplaga 1:1 © Katarina von Bredow och Nypon förlag 2020 Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Är du med oss? Författare: Katarina von Bredow Omslag: Sara Acedo Tryckt av BESTinGraphics, Belgien 2020
I den här boken finns: Hannes, som är ihop med Sara Sara, som är rolig, snäll och söt Aisha, Hamdi, Emil, Niklas och Mårten, som är Hannes kompisar Ester och Alice, som är Saras kompisar Vilma, som är ny i klassen Marie, som är mentor i Hannes klass
1
Det är oktober och ganska kallt. Men vi spelar ändå fotboll i parken varje dag. Det är ännu roligare än förut, för vi är flera som är med och spelar. Då blir det nästan som en riktig match. På planen ligger massor av löv. De prasslar när man springer. Det är extra mycket löv nära kanterna. När jag springer där flyger löven åt alla håll. 5
Jag passar till Aisha. Hon tar ner bollen snyggt som ett proffs. Sedan vänder hon snabbt och skjuter mot målet. Den här gången hinner Niklas slänga sig och ta bollen, men Aisha gör ofta mål. Hon blir bättre för varje dag. Hon har börjat träna fotboll i samma klubb som Niklas. Fast där får hon bara spela med tjejerna. Hon tycker bättre om att spela med oss, säger hon. Sara och jag har varit ihop sedan i somras. Ibland är hon med och spelar fotboll, men oftast är hon med Ester och Alice när jag spelar. 6
De har varit hennes bästa vänner ända sedan vi gick i lågstadiet. Det är samma för mig, Niklas och Mårten. Hamdi springer på andra kanten och får tag i bollen. Han passar Emil som dribblar mot vårt mål. Men Emil hinner inte långt innan Aisha rusar fram som en raket och bryter. Hon fintar bort en kille i femman och vips så har hon sparkat in bollen i målet. Jag skrattar och klappar händerna. – Du är bäst, Aisha! ropar jag. Aisha ler mot mig och hennes ögon glittrar. Då ser jag att Sara har kommit med cykeln och stannat bredvid planen. 7
Ester och Alice är också där. Saras ögon glittrar inte. Hon hörde säkert vad jag ropade till Aisha. Förut brukade Sara se retsam ut när hon frågade om jag kanske tyckte mer om Aisha än om henne. Då var det mest på skoj. Men nu, när Aisha och jag spelar ihop nästan varje dag, verkar Sara vara svartsjuk på riktigt. Jag vinkar till henne för att hon ska förstå att hon är viktigast för mig. Då ser hon gladare ut och vinkar tillbaka. Hennes kinder är rosiga av den kalla vinden. Jag blir varm inuti av att titta på henne. Det blir jag alltid. 8
– Kom nu, Hannes! ropar hon. Klockan är fem! Jag ser mig förvånat omkring. Det börjar redan skymma. Det känns som om klockan går fortare när man spelar fotboll. Vi har matteläxa till imorgon. Sara och jag ska hjälpas åt med den hemma hos henne. Vi lovade komma tidigt. – Jag måste sticka nu! ropar jag till Niklas. – Då vann vi med fyra mål mot tre! säger Aisha och jublar. – Det viktigaste är att ha kul, inte att vinna, säger Hamdi. Fast det hörs att han är lite sur. 9
– Visst, säger jag och skrattar. Men vi vann och hade kul samtidigt. Aisha skrattar också. Hamdi är hennes tvillingbror och hon gillar när jag retas med honom. – Skynda dig! säger Sara och kliver upp på sin cykel. Hennes mamma är ganska sträng och noga med tiderna. Vi cyklar iväg tillsammans. Ester och Alice åker åt andra hållet. När vi bromsar in utanför Saras hus står det en flyttbil på gatan. Den är full av möbler. Två män i blå jackor bär en säng till huset bredvid Saras. 10
– Du får visst nya grannar, säger jag. – Spännande, säger Sara. Hoppas de är trevliga. Just då öppnas dörren och en kvinna och en ung tjej kommer ut. Tjejen har brunt hår. Hon verkar vara i vår ålder. Sara tittar på henne och vinkar. – Hej, säger hon. – Hej, säger tjejen. Kvinnan ler ett stort leende och puttar tjejen lite i ryggen. – Jag sa ju att det fanns barn i din ålder här, säger hon. – Jag är inget barn, fnyser tjejen. – Ungdomar då, säger kvinnan. Gå och prata med dem! 11
Tjejen himlar med ögonen, men sedan kommer hon fram till oss. Hon har en halvlång jacka, korta stövlar med klack och en randig halsduk. Hon ser finklädd ut. Men man kanske klär sig lite extra fint när man ska flytta? Jag vet inte, jag har aldrig flyttat. – Förlåt för mamma, säger tjejen. Hon är lite töntig ibland. Jag heter Vilma. – Jag heter Sara, säger Sara. Och det här är min pojkvän, Hannes. Vilma tittar på mig. – Är det du som bor här? frågar hon. – Nej, det är jag, säger Sara. Hannes bor på Korngatan. – Jag vet inte var det är, säger Vilma. Jag hittar inte här än. Men stan är ju ganska liten, jag lär mig nog snabbt. 12
– Så liten är den inte, säger jag. – Jämfört med Stockholm är den det, säger Vilma. – Ja, det förstås, säger Sara. Kommer du från Stockholm? Varför flyttar ni hit? Vilma suckar. – Pappa har fått jobb här, säger hon. Det är därför. Astrist, men jag var ju tvungen att följa med. Sara tar upp mobilen och kollar tiden. – Vi måste gå nu, säger hon. Jag skulle ha varit hemma för en kvart sedan. Men vi ses! – Det gör vi så klart, säger Vilma. – För oss är det i alla fall kul att ni har flyttat hit, säger Sara. Om det är någon tröst. 13
Vilma ler. Jag följer med Sara in. Hennes mamma är lite arg för att vi är sena, men inte så farligt. Vi lovar att sätta igång med matten genast. – Vill du äta med oss, Hannes? frågar Saras mamma. – Om det inte är för mycket besvär, säger jag. – Det är bara trevligt, säger Saras mamma. Det tycker jag också, för Saras mamma lagar jättegod mat.
14
Jag heter Hannes och min flickvän heter Sara. Jag tycker så mycket om henne. Hon är snäll och vill ta hand om alla. Som när Vera börjar i vår klass. Alla verkar tycka att Vera är så cool. Fast hon säger rasistiska saker. Det låter som fakta, men stämmer det verkligen? När hon säger att jag är kär i Aisha är det i alla fall inte sant. Men Sara tror visst mer på Vera än på mig. Tänk om vi inte är ihop längre? Är du med oss? är den fjärde boken om Hannes.