__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1


BLI EN

FULLFJÄDRAD FÅGELSKÅDARE


INNEHÅLL

FÖRORD – fågelskåda på ditt eget sätt

7

DEL 1 – GRUNDLÄGGANDE FÅGELKUNSKAP Fåglars utseende Fåglarnas taxonomi – familjer, släkten, arter och underarter Kryssa arter Svenska fågelnamn Fåglars läten

13 14 28 36 38 53

DEL 2 – KONSTEN ATT SKÅDA FÅGLAR Olika typer av fågelskådning Att artbestämma fåglar Skåda med öronen också Kommunicera var fågeln är Tre viktiga saker för att artbestämma en fågel

61 62 69 86 89 92

DEL 3 – VAR OCH NÄR HITTAR MAN FÅGLARNA? Var fin s fåglarna? Fåglars sträckvanor Fågelåret – när skådar man vad i Sverige?

97 98 108 116


DEL 4 – FÅGELSKÅDARENS UTRUSTNING Kikare, tubkikare och stativ Hörhjälpmedel och kommunikationsutrustning Anteckningar och krysslistor Fågelböcker Kläder Appar Nätet, sociala medier och andra fågelsällskap Fotografera fåglar Fåglarna går först – fågelskådaretikett

133 134 166 168 172 176 178 182 188 192

Ordlista Litteratur Tack

199 206 207


FÖRORD – fågelskåda på ditt eget sätt

Fågelskådning är världens roligaste hobby. Den kan vara social då man träff r många likasinnade om man har det behovet. Men man kan lika gärna skåda på egen hand och få den där stilla, lugna och kravlösa tiden en modern stressmänniska kan behöva. Fågelskådning kan också vara utmanande, där man själv styr nivån för sin utmaning. Man kan försöka se så många arter som möjligt i sin egen trädgård, lära sig känna igen de vanligaste fåglarna i parken eller kunna förutsäga vilka fåglar som kommer dyka upp när man kollat väderprognosen. Eller varför inte försöka bli den fågelskådare som sett fle t fågelarter på ett år i Sverige? Fågelskådning kan också ge motion, även om det som kallas för power walk kanske inte är den bästa gångstilen att skåda fåglar under. Och – inte minst – fågelskådning kan utövas precis överallt. Ingen plats är helt fågelfri. Man måste alltså inte åka till nationalparker eller exklusiva fågellokaler för att få spännande fågelupplevelser. Balkongen, stadsparken eller bärbuskarna i trädgården kan räcka långt. Vem som helst med intresse för fåglar kan kalla sig fågelskådare. Matar du fåglar i trädgården på vintern – kalla dig fågelskådare. Samlar du på olika fågelarter du sett i din trädgård under året – kalla dig fågelskådare. Har du en webbkamera i din fågelholk – kalla dig fågelskådare. Det fin s ingen prestige kring begreppet fågelskådare. Det fin s också flera ingångar till att bli fågelskådare och de har förändrats lite över tid. Före digitala kameror, Facebookgrupper och i en tid då aktivt föreningsliv var en utbredd sysselsättning och allt var IRL, började många skåda fåglar i ungdomsåren. Kanske startades det en fältbiologklubb på högstadieskolan man gick i, kanske såg man ett naturprogram på tv som väckte ens intresse eller, som i mitt fall, så hade man i sin familj en tradition av att vara ute i naturen på söndagarna. Min far var starkt intresserad av botanik och flugfiske. Så varenda ledig helg ägnades åt friluft liv. Jag blev tidigt fascinerad av naturen och allt som levde och rörde på sig i den. Jag blev helt enkelt glad och nöjd av att se 7


fåglar, men också andra djur. Själva samlandet av arter, eller kryss i krysslistor, var nog det som lockade mig vidare. Som samlingsintresserat barn kunde jag lätt relatera till det. Därifrån utvecklades jag senare i livet till att intressera mig för fågelflyttning, fältbestämning och fåglars liv och interaktioner. Ett tag funderade jag till och med på att ta en biologexamen. Idag inträder många i fågelskådningens fascinerande värld i äldre ålder än tidigare. Man märker att man får mer tid när ekorrhjulet av arbete, barncurling och alla måsten saktar ner och man har möjligheten att aktivt söka andra intressen. Om fågelskådarna när jag började bestod av ett gäng ivriga ungdomar och äldre, oftast män, som inte bildat familj eller blivit färdiga med familj, är fågelskådarna idag betydligt mer mångfaldiga. Det är också en hobby där män och kvinnor skådar på lika villkor. Sedan mitten av 80-talet har jag lett studiecirklar, exkursioner och fågelskådningsresor och hållit föredrag om fåglar. Som publik har jag haft både erfarna och mindre erfarna fågelskådare och rena nybörjare. Det senaste decenniet, efter min bok Fåglarnas Malmö kom ut, har jag mer och mer börjat rikta mig till rena nybörjare och berättat om de urbana fåglarna, de som fin s runt omkring oss i stadsmiljön. Ute i fält – det vi fågelskådare säger när vi är utomhus och skådar – på exkursioner, hör jag ibland ”det är så svårt”, från nybörjare. Allting är naturligtvis svårt i början när man ska lära sig. Ibland ser jag att det ser ovant ut när någon hanterar kikaren, när de ska hålla den mot ögonen eller rikta den mot en buske där det gömmer sig en fågel. Man vet kanske inte hur nära man kan gå innan fågeln flyger. En annan fallgrop kan vara att fågeln inte ser ut exakt som i fågelboken och frustrationen som hänger ihop med att inte helt kunna artbestämma en fågel själv. Ett annat exempel är att man tittar på en fågel som har en avvikande fjäderdräkt och låser på just avvikelsen, men glömmer ta in helhetsintrycket som egentligen enkelt avslöjar vilken fågel det är. Eller att man inte har koll på vilka tider på året som är rimliga att en fågel fin s här. Om man hamnar på rätt spår från början så skulle jag vilja hävda att det egentligen inte är så himla svårt att bli fågelskådare. Och det är för att visa vägen som jag har skrivit den här boken. Den ska alltså hjälpa dig att fokusera direkt på det du egentligen vill: skåda fåglar, vara ute i friska luften, umgås med trevliga likasinnade och släppa allt funderande på saker som inte är fågelskådning. Jag har skrivit boken både till dig som börjat fundera på att ägna dig åt fågelskådning och precis upptäckt att fåglar faktiskt verkar rätt kul, och till dig som hållit på ett tag men behöver en knuff ör att komma vidare. På de följande sidorna fin s alltså den grundkunskap som jag tycker en fågelskådare har användning för. Innehållet bygger delvis på det jag kände och fort8


Gulärla ser man normalt inte i Sverige mitt i vintern.

farande minns när jag själv började, först tillfälligt som sjuåring och sedan som entusiastisk 16-åring. Detta var i och för sig flera decennier sedan men jag minns det som igår. Jag har byggt på med mina egna erfarenheter av, periodvis, dagligt fågelskådande och sådant jag ser hos och hör från nybörjare inom fågelskådning och de frågor fågelskådningsnyfikna människor frågar mig om. Min förhoppning är alltså att denna bok ska ge dig råg i ryggen. Du ska känna lust att prova själv efter att ha läst den. Eller mod så att du vågar följa med på exkursionen som anordnas av de murrigt klädda personerna som verkar så kunniga i den lokala fågelklubben. Min förhoppning är också att du ska förstå det som ligger bakom att bli en kunnig fågelskådare och som handlar om så mycket mer än hur exakt fjädrarna på ditt studieobjekt ser ut. Det här med fåglars former, rörelsemönster, fåglarnas preferenser för olika biotoper och deras uppträdande i väder och på olika årstider samt den hjälp du kan få av likasinnade genom appar, databaser och föreningar.

9


Det är viktigt att vara medveten om att det inte fin s någon teoretisk genväg till fågelskådning. Man kan inte läsa sig till allt. En del saker står inte heller att läsa i böckerna, och många fåglar varierar i både utseende, uppträdande och läten. Fåglar är ju individer också. Bara för att du en gång hade en svartmes som satte sig på din hand är det inte säkert att du kan komma närmare än 20 meter ifrån nästa svartmes du ser. Fälthandböckerna, vilket är vad vi fågelskådare kallar fågelguiderna, ska på ett minimalt utrymme summera de viktigaste sakerna och det är uppenbart att all information om variationer inte kan få plats i dem. Den teori du läser i dessa handböcker, och denna bok, är förstås viktig som grund, men minst lika viktiga är dina egenupplevda erfarenheter av fåglarna. Du bygger upp en kunskapsbank, ett alldeles eget referensbibliotek som du hela tiden konsulterar i ditt huvud när du ser en fågel. ”Stenfalk, den såg jag förra september i Falsterbo, mitt första intryck av storleken då var trast, dessutom flög den som en trast när den jagade. Falken som nyss flög förbi fi k jag inte det intrycket av, den måste ha varit större och hade den inte lite smalare vingar?” Och så vidare. Det är detta, som iakttagelserna av falken jag nyss nämnde, som är det spännande med fågelskådning: du upptäcker hela tiden nytt som du lägger in i din referensbank. För att göra det måste du förstås också komma ut i naturen, bland fåglarna och fågelskådarna och uppleva själv. Och träna och nöta. Kanske behöver du rentav bli lite vägledd i fält av någon som skådat länge och som är villig att lära ut? Många föreningar, företag och studieförbund har utmärkta kurser i fågelskådning. Till och med folkhögskolor och universitet genomför sådana. Precis som i vilken hobby som helst är alltså erfarenhet a och o. För att få den erfarenheten behöver du ta dig tid att jämföra råkornas och kajornas gångstil i parken och refl ktera över skillnaderna: Hoppar de jämfota eller promenerar de? Går de snabbt eller långsamt? Med långa eller korta kliv? Rör de huvudet i takt med stegen? Du måste själv leta upp källan till det där ljusa, fi a lätet som upprepas inne i den täta avenbokhäcken, stå och vänta ut den där fågelstjärten som du såg försvinna in i en tuva av långt gräs. Inte ge upp efter ett tafatt försök eller fråga någon annan mer rutinerad vad det var för fågel och sen kryssa av den i din app och gå vidare. Genom att titta på alla vanliga fåglar du ser kan du lära dig utseenden och dräktvariationer. Du behöver se hur samma fågelart ser ut i olika ljusförhållanden. Som skarp sol, tjock dimma, novemberglåm och skugga. Om du behärskar det någorlunda kan du snabbt uppmärksamma när den där ovanliga, snarlika arten dyker upp. Och, inte minst, behöver du lära dig det där runt omkring som betyder minst lika mycket för din optimerade fågelskådningsförmåga som själva identifikationen: som att vara uppmärksam på vädret och kunna förutsäga vilken fågellokal som är bäst när kallfronten passe10


rat i rask takt i september och vinden kommer från sydväst. Eller i vilket hörn av skogsdungen framför dig som de rastande flyttfåglarna förmodligen fin s idag. Och när du blickar över fuktängen, vilken del av den är bäst för beckasiner egentligen? Allt det här som gör fågelskådning så utvecklande, roligt och spännande, kommer du att få läsa mer om i boken och det blir det som gör att du så småningom kan släppa det krampaktiga greppet om fälthandboken, slipper ligga sömnlös på nätterna i artgrubblerier och kan utveckla ditt skådande i ditt eget, njutbara, tempo. Även om du är nöjd med att hålla fågelskådningen på en enklare nivå och inte har ambitioner att bli ett proffs kommer de här kunskaperna ändå att effektivisera din dagliga fågelskådning. Du kan sträckläsa den här boken eller bara använda de delar som intresserar dig. Jag tillhandahåller också viss ”after-sales support” till dig som läst boken. Om du har frågor om metodik, taktik, kikare eller annat som inte står i denna bok och inte förväntar dig ett blixtsnabbt svar (det kan komma ändå!) är du välkommen att mejla mig på erik@fagelkunskap.se eller fråga på min Facebooksida Fågelkunskap så får fler ta del av frågan och svaren. Och kom ihåg: Inga frågor är för dumma när man ska lära sig! Varmt välkommen till fågelskådningens spännande värld!

11


12


DEL 1

GRUNDLÄGGANDE FÅGELKUNSKAP

13


Fåglars utseende

Genom att studera fåglarnas utseende kan vi fågelskådare särskilja mellan fåglarna och artbestämma vad vi ser. Fåglarnas kanske mest välbekanta egenhet är att de har vingar och kan flyga. Men vingarna kan också användas till signalsändning eller, för vattenlevande fåglar, att ge fart under vattnet när de simmar ikapp byten. Så vingarna får sägas vara en mycket viktig kroppsdel och är förstås avgörande för flygförmågan. Även fåglar som inte kan flyga har tillbakabildade eller dåligt utvecklade vingar som de använder ändå. Strutsen använder till exempel sina vingar för att signalera med när den lockar på en partner och för att hålla balansen. Vingarna kan vara korta som sparvhökens så de lätt kan styra fågeln när den flyger genom tät vegetation i hög hastighet eller långsmala som albatrossens segelflygplanvingar som är gjorda för att glida i luften med minimal energiåtgång. Ögonen kan sitta på sidan av huvudet eller, som på ugglorna, framåtblickande i ansiktet så de kan se i samma riktning. De kan ha ljus iris med mörk pupill, eller vara jämnfärgade och storleken varierar förstås med tid på dygnet då fågelarten är aktiv. Nattaktiva fåglar har större ögon än dagaktiva. Fötterna är också viktiga. De kan användas för att promenera, simma, greppa om sittkvistar i hård vind, styra och bromsa med i luften, hålla i nötter med, signalera med, skjuta fart med under vattnet, transportera byten med eller skrapa undan jord. Stjärten, slutligen, kan vara viktig för signalsändning, för att kunna manövrera i luften och bromsa med. Eller ge stöd åt en hackspett som klättrar uppför en trädstam. Stjärten kan också ha olika form, den kan till exempel vara kluven, kilformad, spetsig, fyrkantig eller jämnt rundad.

Näbbar Näbben är en kritisk kroppsdel för fåglar och den är ofta otroligt anpassad till det den används till. Det fin s flera olika typer av näbbar. Småfåglar kan ha två typer av näbbar, dels en tunn, pincettlik (huvudsakligen insektsätare) och en tjockare, konisk (huvudsakligen fröätare). Mesar, som äter både frön och insek14


Gransångaren har en pincettliknande näbb att plocka insekter med.

Grönfinkens näbb är mer konformad, och har hög bas på undre och övre näbbhalvan. Den är som gjord för att äta solrosfrön med.

15


Blåmesens näbb är lite mitt emellan och används både som pincett, fröknäckare och spett.

16


ter, har ett mellanting, pincettaktig men kraftig och stark. Blåmesen använder näbben även till att hacka med och bända upp saker, allt från barkflagor till brittiska mjölkflaskekapsyler på den tid mjölken levererades till farstutrappan. Näbbarna kan vara så korta att de knappt syns från sidan, som hos flugsnapparen, nattskärran eller tornseglaren. Ser man dessa näbbar underifrån ser man att de är triangulära vilket ger fågeln ett stort gap som den kan skopa in insekter med. Andra variationer är att under- och övernäbben korsar varandra som hos korsnäbbarna, eller att det fin s en krok på övernäbben som hos rovfåglar, ugglor, falkar och törnskator.

Liksom många andra rovfåglar har ormvråken en krokig och vass näbb.

17


DEL 2

KONSTEN ATT SKÅDA FÅGLAR


Olika typer av fågelskådning

Man kan fågelskåda på många olika vis och man kan alltid hitta något sätt som passar ens eget liv och ambitionsnivå. En del sätt kan kombineras, till exempel fågelbordsskådande och kryssande. Fågelskådning kan också vara en del av någon annan friluft sysselsättning, som vandring, fotografering, havskajaking eller segling. Man kan fågelskåda överallt: inne i en stadspark, på stan eller ute på landet. Man måste inte fågelskåda tidigt på morgonen, det går bra att göra det senare på dygnet, så även morgontrötta kan få ett fi t utbyte. Det är ett intresse som inte kräver en massa planering och fasta tider. Men framför allt kan man skåda planlöst också, och bara titta på det som kommer i ens väg. Några speciella former av fågelskådning kan vara följande:

Fågelbordsskådning Här kan man sitta i lugn och ro inomhus med en kopp kaffe och kikaren på fönsterbrädet, om man har fågelbordet rätt placerat. Ett fi t tillfälle att följa fåglarnas dagliga liv och få lite överraskningar. Kanske kommer det förbi en hackspett och undersöker talgbollen, eller en flyttande fl ck sidensvansar som slår sig ner i bärbuskarna. Man kan jämföra skillnader mellan åren. Ett år kanske det är stora mängder gråsiskor i trädgården, nästa år är de som bortblåsta men då kanske det fin s domherrar istället. Och man ser hur de olika arterna interagerar med varandra eller reagerar när sparvhöken kommer förbi. Sista helgen i januari är det en stor, nationell fågelräkning kring fågelbord som kallas för Vinterfåglar Inpå Knuten som man kan delta i och jämföra arterna och antalen vid fågelbordet med andras.

Kryssa Kryssare låter samlandet av arter styra ens fågelskådning. Man lägger upp sin skådning efter var det fin s mest och intressantast arter. Kanske har man ett mål, som att se fle t arter på ett år i Sverige, i ett landskap, i sin kommun eller i sin trädgård. Eller att komma upp till 100, 200 eller 300 arter på det nya året så 62


fort som möjligt. Förutom att avgränsa det till geografisk plats kan man ha listor för varje månad. Det kan vara en bra drivkraft att komma ut till fåglarna under månader som man normalt drar sig för att vara ute. I flera kommuner fin s till exempel något som kallas för decemberjakten under december månad varje år. Och januari brukar vara en månad då många är ute och skådar för att starta sina årslistor. Kanske gör man till och med ett drag, det vill säga släpper det man håller på med och åker på fågeln när man fått larmet, om det dyker upp en ovanlig fågel långt hemifrån. Kryssandet går utmärkt att kombinera med andra typer av fågelskådning.

Kommunskådning (microbirding) Den här rörelsen uppstod i början av 2000-talet hos ett gäng fågelskådare som var trötta på att fara land och rike runt och kryssa ovanliga arter. De bestämde sig för att skåda inom sina kommuner istället. Då de var drivna på IT byggdes en hel struktur upp kring domänen www.microbirding.se. Där lägger man upp sina listor, rapporterar, diskuterar, kollar när det fin s sociala aktiviteter att delta i och så vidare. Resultatet blev, förutom att småbarnsföräldrar kunde tillbringa mer tid med familjen och mindre tid på vägarna, att helt plötsligt visade det sig att fågelskådningen i hemmakommunen var minst lika intressant som på de berömda fågellokalerna. Kunskapen om fåglar och nya fågellokaler ökade starkt och den fortsatta kommunskådningen är säkert en anledning till att det numera upptäcks ovanliga fåglar även inne i städer.

Sträckskådning När man sträckskådar parkerar man sig på en sträcklokal och står eller sitter still på samma plats för att räkna alla fåglar som passerar. Bra platser kan vara en udde som sticker ut i havet, en hög bergsknalle eller vid ett sund där sjöfåglarna tvingas flyga nära land för att kunna hålla sig över vatten. Förutom att förundras över dessa små maskiners interkontinentala resor kan graden av spänning bli hög när en raritet kommer förbi eller när man noterar höga antal av en art. Sträckskådning har också en funktion av miljöövervakning då sträckantalen speglar hur tillståndet för olika arter är i naturen, speciellt om den genomförs på samma plats och med samma metod varje år. Den internationellt mest kända sträcklokalen i Sverige ligger i Falsterbo i Skåne och här fi ansieras sträckräkningarna av bland andra Naturvårdsverket som ett led i kontinuerlig miljöövervakning och har pågått enligt samma metodik i flera decennier. Sträckskådning 63


Under sträckskådning, som här vid sjöfågelräkning, står man ofta stilla och är fokuserad på alla fåglar som passerar förbi kusten. Smygehuk, Skåne.

kan man rikta in på sjöfåglar, småfåglar eller rovfåglar. Småfåglarna sträcker gärna på morgnarna, rovfåglarna helst mitt på dagen och sjöfåglarna kan sträcka dygnet om.

”Strandraggning” Det här är en form som framför allt används på kuststräckor intill större havsarealer under flyttningstid. Man går sträckor längs stranden och letar igenom buskage, mållor, gärdsgårdar och diken efter trötta flyttfåglar som landat. Ett bra och spännande sätt att upptäcka rariteter vid rätt väderförhållanden. Ofta genomförs det organiserat på platser där många fågelskådare samlas under rätt tid, till exempel södra Öland och Österlen. 64


Felflugna sibiriska arter som videsångare kan dyka upp under strandraggning om man har tur och väderförhållandena varit de rätta.

Inventering Det här är väl den form av nöjesskådning, tillsammans med sträckräkning, som är mest värdefull ur vetenskaplig synpunkt. Man kan inventera häckande eller rastande fåglar som nyttjar ett område eller övervintrande fåglar. Man kan fokusera på en eller ett fåtal arter och det kan bli spännande att följa i flera år om man inventerar på samma plats. Häckfågelinventering utförs med hjälp av fågelsång. Eftersom sjungande fåglar oftast är stationära kan man kartera deras revir och få uppskattningar på hur många fåglar som fin s i ett område och deras täthet. Ofta följer man förutbestämda rundor och inventerar på samma tid på dygnet. Hjälpmedel som flygplan (framför allt för sjöfåglar i till exempel Östersjön) och drönare kan användas.

Ringmärkning Ringmärkning är omgärdat av många bestämmelser och man behöver licens, utbildning och utrustning för att få ringmärka. Det utförs ofta på en fågelstation, som kan drivas fi ansierad och organiserad som till exempel Ottenby på 65


Öland och Falsterbo i Skåne, eller i privat och mer ideell regi som görs på flera platser i landet. Som nybörjare kan man ibland få vara med vid ringmärkning och assistera med enklare sysslor. Det kan vara mycket lärorikt, då man på en fågel i handen kan se detaljer och var de sitter på ett annat sätt än när man ser dem i fält. Och man får närkontakt med fåglarna. Ringmärkning är inte bara att sätta en ring på en fågel och sedan låta den flyga iväg. Om man är seriös ringmärkare och vill bidra till vetenskapen kontrollerar man fettupplagring på flyttfåglarna, väger dem, noterar hur långt de har kommit i ruggningsförloppet (det vill säga processen när de byter fjädrar), åldersbestämmer dem och tar mått på vissa kroppsdelar. Allt läggs in i en databas som sedan kan delas med andra ringmärkare på andra platser och ökar förståelsen för hur fåglar fungerar. Som till exempel hur man känner igen olika raser och populationer.

Ekoskådning Det här är en form av fågelskådning där man ska göra så liten miljöpåverkan som möjligt. Istället för bil cyklar man eller går. Eller åker kommunalt. Den har delvis skjutsats på av amerikanen Dorian Anderson som 2014 cyklade runt hela USA och såg 617 olika arter och inspirerade lokala efterföljare i Sverige. Här blir avstånden man kan täcka in kortare, men effekten är lite som microbirding (som också kan genomföras som ekoskådning) att man upptäcker nya fågellokaler och nya fåglar i områden som kanske varit negligerade av fågelskådare.

Trutskådning Specialfågelskådning av en speciell artgrupp för den mest dedikerade. Fördelen med trutar är att de är stora och lätta att komma nära. Utmaningen ligger i att de tar flera år på sig för att färga ut i sin dräkt, deras dräkter är komplext mönstrade och det förekommer individuell variation och även hybrider mellan olika arter. Det underlättar att känna till hur de byter sina fjädrar varje år och beroende på ålder när man ska artbestämma dem. Man behöver ha ett brinnande intresse för detaljer och kunna trivas lika bra på en soptipp eller aktiv fiskehamn som ute i den orörda naturen.

Örnskådning Man ska aldrig gå nära örnbon, utan den här typen av skådning görs bäst genom att stå stilla på en örntät plats och fotografera eller skåda på de örnar som flyger 66


förbi. Det ordnas också inriktade ”örnsafaris” på flera platser i landet, bland annat Skåne, Gotland och Halland. Ibland genomförs de så man kan sitta i gömslen nära örnarna. I Skåne fin s en mycket aktiv grupp fotografer och fågelskådare som huvudsakligen är intresserade av örnar och dagligen, året om, befin er sig längs vägar i ett örntätt område i södra Skåne och fotograferar örnar och andra rovfåglar. Örnar vill gärna ha lite sol och vindar om de ska vara uppe och flyga varför denna typ av skådning passar morgontrötta bra.

Havsfågelskådning Det här utförs framför allt på västkusten, från Bohuslän ner till Skåne vid speciella väderlägen då arter som lever långt ute på haven tvingas in i Kattegatt. Man sitter still, helst i lä varmt påpälsad och med matsäck, kanske en hel dag och noterar allt som flyger förbi.

Storlabb kan man få se en blåsig dag längs västkusten. Foto: Dan Persson.

67


I boken besvaras frågor som vilket väder det är bäst att skåda i, var och när du hittar fåglarna, vilka appar som kan vara bra att ha, hur du väljer kikare, hur du lär dig läten, hur du ska tänka när du identifierar en fågel, vad de speciella orden som fågelskådare slänger sig med betyder och mycket, mycket annat.

Bli en fullfjädrad fågelskådare är fullmatad med inspirerande idéer och handfasta tips som tar din fågelskådning till nya höjder. Välkommen in i fågelskådningens underbara värld! Erik Hirschfeld är författare till ett tiotal böcker, bland annat Fåglarnas Malmö och The World’s Rarest Birds, och har skrivit åtskilliga reportage och artiklar i ämnet.

ISBN 978-91-7985-507-9

9 789179 855079

www.tukanforlag.se

erik hirschfeld Bli en fuLLfjädrad fågelskådare

Bli en fullfjädrad fågelskådare är boken både för dig som vill börja skåda fåglar och för dig som hållit på ett tag och vill komma vidare. Erik Hirschfeld är en av Sveriges mest erfarna ornitologer och har mött mängder av fågelintresserade på alla kunskapsnivåer vid guidningar, utflykter, studiecirklar och föredrag.

erik hirschfeld

Bli en

fuLLfjädrad fågelskådare

Profile for Smakprov Media AB

9789179855079  

9789179855079  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded