LIVET ENLIGT EN NALLEBJÖRN
MARTIN WIDMARK
EMMA WIKLUND
Det är jag som är Movitz. Jag är ett gosedjur – en nallebjörn. Man kan borra in näsan i min mjuka mage och viska hemligheter. Det kittlas lite, men jag berättar aldrig för någon vad jag får höra. Ser du mig?
Nu ska jag visst ut och leka med Pojken och Flickan.
Tick-tack, tiden går…
Så börjar vi skolan. Jag får hänga med i ryggsäcken. Ser du mig nu också? Det är lite trångt här. Jag sitter alldeles tyst bredvid ett äpple och lyssnar på läraren.
”Hur mycket är 2+2?” frågar hon.
Jag vet nog svaret. Men jag räcker inte upp tassen. Det gör inte Pojken heller. Han sitter och tänker på annat.
Jag vet vad han tänker på, för det viskade han till mig igår.