LIN
Det är jag som är Sam. När jag var liten bodde jag på heden tillsammans med min mamma och pappa och den stora flocken med shetlandsponnyer. Pappa var vår ledare. Han visste var det godaste gräset fanns och vilka människor vi kunde lita på.
Sommaren var på väg och allt var härligt. Mammas mule var mjuk mot min. Hennes mage, stor och tung.
Där inne växte ett föl. Men mamma var ändå bara min.
Sen kom ovädret och allt förändrades …
Den natten dundrade åskan. Otäcka blixtar lyste upp den mörka himlen. Marken skakade och alla var rädda. Jag ville vara nära mamma, men hon sa att jag skulle gå till pappa.
En blixt slog ner med ett brak. Trädet vi stod vid delades mitt itu och vi sprang för livet.
Bodibom, bodibom, bodibom.
Hovarna trummade mot marken. Rädslan var mina vingar. Det kändes som om jag flög fram.