Maria Frensborg
Lovisa Lesse
NÀr vÀckarklockan ringde hemma hos Pelle Svanslös skuttade han genast ur sÀngen. Utanför fönstret stod trÀdgÄrden i full blom. Solen sken frÄn en blÄ himmel och en yrvaken humla surrade mot rutan.
Idag var det Àntligen dags! Pelle skulle fira midsommar tillsammans med sina vÀnner i Marielund, strax utanför Uppsala. De skulle resa dit med tÄg och dansa runt nÄgot som kallades för midsommarstÄng och sova i tÀlt. Det var Gullan som hade hyrt ett torp i Marielund och bjudit dit dem allihop. SÄ roligt det skulle bli!
Men vad skulle han packa ner i resvÀskan, egentligen?
SovsÀcken mÄste han komma ihÄg, förstÄs. Den var alldeles ny och eftersom Pelle aldrig hade sovit i en sovsÀck förut kÀndes det lite pirrigt. Maja hade förklarat att det var som att sova inuti en mjuk och varm pÄse. Han behövde inte packa ner nÄgot tÀlt, eftersom han och Maja skulle dela. Men tandborsten fick han inte glömma!
Pelle tog nĂ„gra glada skutt över golvet. Ă h, vad spĂ€nnande det skulle bli att fĂ„ sova i sovsĂ€cken! Och att tĂ€lta â det var ju nĂ€stan som att sova utomhus, tĂ€nkte han. Det hade Pelle heller aldrig gjort tidigare.
NÀr Pelle kom fram till jÀrnvÀgsstationen var han alldeles svettig. VÀskan var tung och solen gassade.
MÄns och Bill och Bull stod redan pÄ perrongen. Pelle stÀllde ner sin vÀska bredvid dem pÄ marken.
â Hej, sa han. Ska ni ocksĂ„ fira midsommar i Marielund?
â SjĂ€lvklart, sa MĂ„ns. Vi Ă€r vĂ€rldsbĂ€st pĂ„ att fira midsommar.
â Vi firar upp hela sommaren, sa Bill.
â I en midsommarstĂ„ng, sa Bull.
Pelle satte sig pÄ sin resvÀska. Det var första gÄngen han firade midsommar, och nu började han plötsligt kÀnna sig lite osÀker.
â Hur ⊠Ja, hur firar man midsommar egentligen? frĂ„gade Pelle.
MÄns blÀngde irriterat pÄ Pelle.
â PĂ„ midsommar leker man lekar och dansar runt stĂ„ngen, sa MĂ„ns.
â Vad Ă€r det för stĂ„ng egentligen? frĂ„gade Pelle.
â Alla vet vĂ€l vad en midsommarstĂ„ng Ă€r, fnös MĂ„ns. Det viktigaste pĂ„ midsommar Ă€r i alla fall blomsterkransen. AlltsĂ„, den man sĂ€tter pĂ„ svansen. Alla gör sin egen krans och sedan gĂ„r man runt med den pĂ„ svansen hela dagen.
â Men först plockar man blommor, sa Bill.
â Och prĂ€stkragar och maskrosor, sa Bull.
â MĂ„ste kransen sitta pĂ„ svansen? frĂ„gade Pelle oroligt.
â Just precis, sa MĂ„ns, och nu flinade han elakt. Har man ingen svans kan man inte fira midsommar. Pelle suckade. Hur skulle det hĂ€r gĂ„? Han som inte hade nĂ„gon svans ⊠Eller var det bara MĂ„ns som försökte lura honom?
NÀr det gamla Ängloket Àntligen rullade in pÄ stationen var perrongen full av glada och uppspelta katter. Gammel-Maja stod och trampade bredvid en gammal kappsÀck, Fritz och Frida hade fullt upp med att hÄlla ordning pÄ alla sina ungar och lite lÀngre bort kunde Pelle skymta Katti och Kaa.
Men var kunde Maja vara nÄgonstans? Pelle stÀllde sig pÄ tÄ och spanade. TÀnk om hon försovit sig? Vem skulle han dÄ dela tÀlt med?
NÄgra dagar efter midsommar vaknar Pelle av att det smattrar mot fönsterrutan. Ett riktigt sommarregn har dragit in över Uppsala.
I dag ska Pelle hÀlsa pÄ hos Maja, men han vill inte gÄ ut i det blöta vÀdret. DÀrför stannar han kvar inomhus och hoppas att ovÀdret ska dra vidare.
Tills slut orkar Pelle inte vÀnta lÀngre. Han letar fram sitt paraply och springer hela vÀgen hem till Maja.
Usch, vilket hundvÀder! fnyser Pelle och skakar vattnet ur pÀlsen.
Det slutar nog regna snart, sÀger Maja. Vill du ha en kopp sillmjölk sÄ lÀnge?
GĂ€rna, svarar Pelle.
Han följer efter Maja till köket. OvanpÄ köksbordet stÄr en vacker sommarbukett i ett glas.
Visst har jag fina blommor, sÀger Maja. Jag tog med dem hem frÄn Marielund.
JÀttefina, sÀger Pelle. Synd bara att man inte kan spara dem till vintern. Det Àr ju dÄ man skulle behöva dem som mest.
â Fast det kan man faktiskt, sĂ€ger Maja.
Pelle skrattar till och skakar pĂ„ huvudet. â Nej, Maja, det gĂ„r inte. Alla blommor vissnar efter ett tag nĂ€r man plockar in dem.
â Inte om man pressar dem, sĂ€ger Maja.
â Pressar dem? sĂ€ger Pelle. Vad betyder det?
â Jag ska visa dig, sĂ€ger Maja och reser sig frĂ„n bordet.
Titta, hÀr Àr min blompress.
Hon pekar pÄ en trave böcker som Àr staplade till ett torn pÄ golvet.
Lovisa Lesse
à sa ochPelle hade bott ganska lÀnge hos Birgitta och Olle nÀr Maja kom pÄ sitt första besök.
â Kliv in, sa Pelle och visade hur kattluckan fungerade.
â Var Ă€r din familj? frĂ„gade Maja.
â Bortresta, sa Pelle.
Han förklarade att familjen hade Äkt ivÀg pÄ ett kryssningsfartyg och att de inte kunde ta med honom eftersom det var djurförbud ombord pÄ bÄten.
â Vilken tur! ropade Maja frĂ„n vardagsrummet. Man kan bli blöt om man Ă„ker bĂ„t.
â Det har du rĂ€tt i, svarade Pelle. Men det hade varit spĂ€nnande ocksĂ„.
â Vad Ă€r det hĂ€r? frĂ„gade Maja och pekade pĂ„ ett stort fat med strömming som stod pĂ„ golvet i köket.
Pelle berÀttade att familjens granne var kattvakt.
â Han kommer hit med mat varje dag, förklarade Pelle. Och det som blir över ger jag till katterna i kvarteret.
â Du Ă€r snĂ€ll du, sa Maja.
Maja och Pelle delade pÄ strömmingen och nÀr de var mÀtta och belÄtna bestÀmde de sig för att gÄ till Biffens Deli för att dricka varsin kattelatte.
NÄgra som inte var lika mÀtta var MÄns och Bill och Bull. De hade varit ute och jagat rÄttor hela natten, utan att ha lyckats fÄnga en enda. Nu hade de precis kommit hem till GropgrÀnd.
â Vilken tur att vi riggade rĂ„ttfĂ€llan med ost innan vi gick, sa MĂ„ns. Jag Ă€r vrĂ„lhungrig.
Men nÀr MÄns tittade i fÀllan var den tom.
â Var Ă€r rĂ„ttan? frĂ€ste han irriterat. Och var Ă€r osten?
â Den Ă€r hĂ€r! sa Bill och höll fram en tass.
â Och hĂ€r, sa Bull och gjorde likadant.
â Dumskallar, frĂ€ste MĂ„ns. Ni skulle lĂ€gga osten i fĂ€llan, inte gĂ„ omkring med den. Nu har vi inget att Ă€ta.
â Vi har osten, sa Bill och Bull.
â Jag Ă€r vĂ€l ingen rĂ„tta heller! skrek MĂ„ns. Arg och hungrig gav sig MĂ„ns av till Biffens Deli. DĂ€r fanns det i alla fall alltid nĂ„got att Ă€ta.
Maria Frensborg
Ingrid
En varm sommardag hade Pelle och hans vÀnner samlats pÄ stranden vid FyrisÄn. Men eftersom katter inte gillar vatten var det ingen som badade.
Pelle lÄg i sanden och njöt av vÀrmen, Maja hade gÄtt till kiosken för att köpa en gÀddglass och Fritz, Frida och deras ungar packade upp sin matsÀck pÄ en filt.
Plötsligt hörde Pelle nÄgon ropa frÄn vattnet.
â Jag kan inte simma! HjĂ€lp mig!
Pelle störtade ut pÄ bryggan för att hjÀlpa till. Men dÀr fanns bara MÄns, Bill och Bull. De satt pÄ uppblÄsbara flytleksaker och vred sig av skratt.
â Gick du pĂ„ det, Pelle! skrek MĂ„ns.
Han plaskade med tassarna sÄ vattnet stÀnkte. Du mÄste vara den mest lÀttlurade katten pÄ hela stranden!
LĂ€ttlurad var ordet, sa Bill. â Ordet var lurad, sa Bull.
Snopen gick Pelle tillbaka till sin filt. Men precis nÀr han hade lagt sig ned och slagit upp sin bok hördes ett nytt rop pÄ hjÀlp:
SnÀlla! Kom och rÀdda mig!
Pelle tittade upp. Var det pÄ riktigt den hÀr gÄngen?
Skynda, fort! hördes samma röst igen.
Pelle reste sig och sprang ut pÄ bryggan. Men precis som tidigare var det bara MÄns och Bill och Bull som retades med honom.
Gick du pÄ det en gÄng till! skrattade MÄns. Du Àr verkligen en ovanligt korkad katt, Pelle!
Pelle gick med slokande morrhÄr tillbaka till sin filt och fortsatte lÀsa.
Boken handlade om en katt som blev jagad av en schÀfer genom en mörk skog. Pelle vÀnde blad och gnagde nervöst pÄ klorna. Vad spÀnnande det var!
HjÀÀlp! MÄns glider bort!
Pelle suckade. Det var Bill och Bull som ropade igen!
I ögonvrÄn sÄg han hur de stod pÄ bryggan och viftade med tassarna. Borde han
springa dit? Nej, nu hade Pelle bestÀmt sig. Han tÀnkte inte lÄta sig luras mer.
Bada bara nÀr en vuxen tittar till dig.
Den som hÄller pÄ att drunkna orkar inte vifta och skrika. DÀrför Àr det extra viktigt att hÄlla koll pÄ varandra nÀr man badar.
à k aldrig bÄt utan flytvÀst, Àven om du kan simma. Det gÀller vuxna ocksÄ! BÄten kan vÀlta lÄngt frÄn land.
â Kom, vi flyger drake! sĂ€ger Bill.
â Ska vi flyga drake? sĂ€ger Bull.
â Jag Ă€r hungrig! Vi Ă€ter flingor och fil! sĂ€ger Bill.
â Ska vi Ă€ta en fil? sĂ€ger Bull.
