– Hallå mormor, nu är jag här! Allt är tyst. – Det är jag, Eddi! Allt är stilla. Nej, nu hörs fotsteg. PLAPP
PL APP
PL APP PL APP
– Lill-ankan? viskar jag. Är det du?
– Kvack! – Har mormor blivit osynlig nu igen? Lill-ankan nickar. Då vet jag att mormor vill att jag ska leta efter henne. Hon gillar verkligen att försvinna. Men jag börjar bli riktigt bra på den här leken. – Kom Lill-ankan, nu börjar vi leta!
Jag tycker jag hör något som rasslar i klädkammaren. Mormor har haft många jobb, säkert lika många som det finns kläder här inne. Hon är lite som som sina husdjur kamelonterna, hon kan liksom passa in överallt.
Kameleonter är smarta små ödlor som byter färg då och då. Ibland gömmer de sig mitt framför näsan på en. Mormor älskar dem, hon har faktiskt tio stycken här hemma. Men i klädkammaren är hon i alla fall inte. Eller ..?