Elin Ek
På Bonnier Carlsen Bokförlag har tidigare utgivits: Grynets bok (2003) Jag grejar, alltså finns jag (2015) Jag odlar: inomhus, på balkongen och i trädgården (2019) Athena: Grattis världen, jag är här nu! (2018) Athena: Strålkastare, tack! (2019) Athena: Hur svårt kan det vara?! (2020) Athena: Det är aldrig för sent! (2021)
ATHENA: till sista droppen! Copyright © Elin Ek 2022 Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2022 Omslagsillustration av Chrissie Zullo Omslagsformgivning av Caroline Linhult Tryckt av ScandBook Falun, 2022 ISBN 978-91-7975-876-9
www.bonniercarlsen.se
Kapitel 1 R O N J A O C H JAG hängde ut huvudena ur varsitt nervevat bilfönster och tog djupa flåsande andetag. På macken rullade bilar och husvagnar med semesterlediga människor in och ut hela tiden och en och annan förare stirrade pinsamt på oss. ”Gillar ni också bensindoft?” skrattade en gubbe med flipflop-tofflor som just tankat och var på väg in i butiken. ”Verkligen inte!” fräste jag. ”Men det stinker värre här inne!” Egentligen var det inte helt sant, för jag tycker att det luktar ganska gott på bensinmackar, men eftersom jag är starkt emot alla fossila bränslen och även bilar så känns det viktigt att markera det. 5
”Äntligen!” kved Ronja från sin sida när hon fick syn på pappa som kom hastande ut ur butiken med fyra glasstrutar och några vattenflaskor i famnen. ”Varsågod!” Han slängde åt oss varsin glass och sjönk ner i förarsätet med en grimas. ”Näe, Gustav har du fisit igen?! Du lovade ju att sluta!” ”Nej, det är förra prutten som fortfarande sitter i!” sa Gustav stolt och slet av plasten på sin glass och började gnaga på chokladen. Ronja och jag, som dragit in huvudena i bilen igen, öppnade våra glassar samtidigt som vi försökte andas korta andetag med munnen för att inte få för mycket fislukt i näsan. Långsamt blev vanilj- och chokladdoften starkare än stinkoset. ”Fisa i bilen för att tvinga till sig glass”-tricket hade Gustav kört sen han var liten. Vanligtvis funkade det inte längre, men eftersom Ronja var med i bilen och hon var vår gäst så tyckte nog pappa att det var för grymt att låta pinan fortsätta ända fram till stugan. Det var minst tio mil kvar och Gustav tänkte uppenbarligen inte ge sig. ”Men vad har du ätit!” kved pappa och viftade i luften som om det skulle hjälpa. ”Din mat. Så det vet du väl bäst själv”, konstaterade Gustav mellan slicken. 6
Pappa svängde ut på motorvägen igen och ångorna skingrades snart. Jag tittade på Ronja som inte såg så lidande ut längre. Eftersom Ronja och jag har känt varandra sen vi gick i förskolan så vet ju hon hur Gustav är och blir inte chockad längre när han hittar på sina vidrigheter. Hon höll fram struten mot mig och vi jämförde som vanligt nougatkulan i mitten. Hennes var liiite större, men det gör inget eftersom det är hon. Hade det varit Gustav däremot hade jag blivit sur. Vi såg på varandra och började gapskratta exakt sam tidigt. ”Vadå?” gnällde Gustav nyfiket. ”Vad är det som är så roligt?!” Han tittade ut genom fönstret för att se om det var något särskilt kul på åkrarna och ängarna som vi skrattade åt. Men hur mycket han tjatade om att också få veta, svarade varken Ronja eller jag. Det var lönlöst att försöka förklara att man skrattar för att det bubblar av glädje i kroppen. Bara av den ljuvliga anledningen att hon och jag skulle få ha sommarlov ihop på landet – utan våra föräldrar. Fast inte helt utan vuxna såklart. Min farmor Biggan och farfar Göran hade gått med på att Gustav och jag skulle vara hos dem i deras sommarstuga i 7
början på lovet, innan pappa fick semester. Mamma, som varit föräldraledig med min lillebror Grisen sen i höstas, hade ingen lust att ta hand om fyra sommarlovslediga barn i väntat på att pappa skulle jobba klart. (Vilket är jättekonstigt för om man skaffar så många barn borde man väl klara av att ta hand om dem. Tur att vi inte lever i ett krigshärjat land för då hade vår familj nog strukit med först av alla.) Min storebror Rossi, som just slutat åttan, är så stor nu att han klarar sig själv, men att lämpa bort mig och min lillebror Gustav kändes tydligen viktigt för mammas inre frid. Pappa visade sig ha minst lika goda utpressningskunskaper som Gustav. För det var inte så att Biggan och Göran hux flux längtade efter egentid med det bästa barnbarnet och hennes äcklige lillebror, nej, jag hörde hela telefonsamtalet. Pappa vankade av och an i köket, röd i ansiktet och drog ena handen i hårbotten som han brukar när han är irriterad. (Kanske är det därför som så många killar tappar håret?) Så här lät det. Pappa: ”Det är väl ingenting för er att ha två stora barn som i princip sköter sig själva tills jag får semester.” 8
Göran: ”Gligg-gligg-gligg …” Egentligen sa han nog fullständiga meningar på svenska men det gick inte att höra från där jag stod. Men på pappas röda fejs och irriterade ton förstod man att Göran inte tyckte att det här var en toppenidé. Pappa: ”Nu är vi här igen … Kan ni inte bara säga ja och ställa upp för en gångs skull och vara lite farmor och farfar? Ja, jag vet att ni har så fullt upp med era liv … Det stavas solidari-tet!” Det sista var uppenbarligen ett viktigt ord för han sa det långsamt och tydligt. Göran: ”Gligg-gligg-gligg …” Pappa slutade för ett ögonblick att dra sig i håret och ställde in både ett mjölkpaket och en påse havregryn i kylskåpet. Pappa: ”Nämen okej, då vet jag var du står. Men då ska du veta att jag inte kommer att ha tid att installera er nya dator och all ny programvara som du behöver till dina hobbyprojekt … Göran: ”Gligg.” Nu ändrades pappas tonläge nästan exakt till det som 9
Gustav brukar ha, lite vänligt på något sätt. Pappa: ”Ja, det förstår du väl att det har jag ingen som helst möjlighet att göra ifall jag har tre sommarlovslediga understimulerade barn hemma samt en bebis och ganska sliten fru att ta hand om när jag kommer hem efter jobbet?” Göran: ”Gligg-gligg.” Pappa: ”Ja, OM du tar de två mellersta så hinner jag fixa er dator före semestern. Det är bara att välja.” Göran: ”Gligg-gligg-gligg.” Pappa la på luren och vände sig mot mig, ansiktet strålade som en sol. ”Tjoho! Athena, du och Gustav får vara med Biggan och Göran på landet!” Mitt ansikte liknade mer en mörk dag i februari. ”Glöm det!” fräste jag. ”Om du tar de två mellersta?! Jag har faktiskt ett namn! Och varför skulle jag lämna mina kompisar och Rädda-Jorden-Klubben och frivilligt slösa bort sommarlov och åka iväg med en bajskorv som Gustav och bo med Biggan och Göran i en skruttig stuga utan wi-fi? Nej tack.” 10
Pappa stönade och jag gick in på mitt rum och slängde mig på sängen med min skrivbok med ”Athenas Antheckningar”. Jag bläddrade förbi första uppslaget där själva förklaringen till varför jag började skriva i den överhuvud taget står. Athenas Antheckningar: Barn- och ungdomskunskaper att ta med sig i livet med syfte att bli lycklig, rik, alltid glad när det blir måndag och jag får åka till jobbet, samt för att uppfylla min högsta dröm – att få träffa riktiga pandor. Eftersom jag ständigt kommer på nya idéer så är den ganska full vid det här laget, jag fick bläddra länge innan jag hittade en tom sida och skrev med min röda jordgubbsluktspenna: Athenas Antheckningar: Om du skaffar flera barn, kom ihåg att de är mänskliga individer och inte en flock kossor som man kan behandla hur som helst. A A: När du skaffar barn, fundera på hur många du egentligen orkar ta hand om.
11
A A: Om du får barn, kom ihåg att när man är tolv år kan man visst sköta sig själv! A A: Fler saker som skulle bli roligare med fruktlukt: hörlurar, reflexer, tandtråd, soffkuddar, gem, pins, örhängen, skosnören m.m. A A: Uppfinn en irritationsboll som män kan gnugga på när de är arga istället för att slita håret av sina skallar. Jag kommer att revolutionera gubbhårsbranschen och bli superrik! A A: Skaffa dig kunskaper som inte alla andra har, då kan du erbjuda dina tjänster och byta dem mot gentjänster. Exempelvis datafixande mot barnbarnspassning. A A: Tänk på att det som är dåligt för en person, kan vara bra för en annan person. När jag hade satt den sista punkten fick jag en sådan där snilleblixt som jag är ganska känd för. Jag är ju döpt efter vishets- och krigsgudinnan Athena i den grekiska mytologin och är därför väldigt intresserad av att lära mig nya saker, men jag har också lätt för att bli arg på dåliga grejer och kommer väldigt snabbt på bra idéer. 12
Jag läste meningen igen: Tänk på att det som är dåligt för en person, kan vara bra för en annan person. Enligt mytologin hade Athena en uggla på axeln och ett spjut i handen som symboler för kunskap och strid. Och när jag får en bra idé eller blir väldigt arg över något särskilt känns det som om jag också har en flaxande uggla på axeln och ett spjut i min hand. Nu snurrade min osynliga uggla runt skallen och det var då jag kom på det! Jag skulle ju kunna använda den här dåliga saken till något bra för mig! Jag kastade mig på mobilen och ringde Ronja. En halvtimme senare hade jag förklarat för pappa att enda chansen att han skulle få iväg mig till landet var att Ronja fick följa med. Det passade extra bra för båda hennes föräldrar skulle också jobba så hon skulle ändå vara ensam (fast med mig såklart) i början av lovet. ”Det stavas soli-dari-tet”, härmades jag. Nu gnuggade han med båda händerna över skallen och suckade. Jag gick fram och inspekterade hårstråna på hans huvud. ”Vad gör du?” suckade han. ”Vet du att det växer alldeles glest här? Håret klarar nog inte hur mycket gnugg som helst. Bli inte förvånad om du 13
hittar hela frisyren på kudden en morgon om du fortsätter slita sådär.” ”Va?” Han drog handen över skallen och tryckte sig mot hallspegeln och kammade i hårbotten med fingrarna. Han var helt tyst i minst två minuter, sen tog han ett djupt andetag, lyfte mobilen och ringde Göran. Det här ledde till en ny förhandling med Göran. Det var väldigt roligt att höra hur pappa beskrev mig och Ronja som supersnälla (sant) självständiga (sant) flickor som skulle ta hand om Gustav dygnet runt (ljug). A A: När vuxna ljuger för att de vill ha något är de läskigt skickliga. Var uppmärksam på hur de låter på rösten och om det verkar vara för bra för att vara sant. Då är det antagligen det. A A: Förhandling = bra livskunskap. Kanske är förhandling något som man borde lära ut redan på förskolan när bebisar sitter och slänger klossar i skallen på varandra? Men Göran gick tydligen inte på det där om supersnälla flickor. Nej, det var först när pappa på ett mycket osmickrande sätt sålde oss som romerska slavar till Julius Ceasar, som Göran slog till. För utan att blinka erbjöd pappa Ronja och mig som 14
arbetskraft! Utan att ens stämma av med mig sa han att vi skulle måla lillstugan med våra små flinka noggranna supersnälla flickhänder. Den här dealen kunde inte Göran motstå. Jag var inte helt nöjd med att bli såld så lättvindigt. Samtidigt vet jag att man inte får tvinga barn att jobba i Sverige, så även om Göran tror att han har köpt lite prima barnarbetskraft får vi se vad Ronja och jag har lust med när vi kommer dit. Så nu satt jag och Gustav och Ronja här i en fullpackad bil på väg till Biggans och Görans stuga och föräldrafri tid. För med Biggan och Göran är det ingen risk att det blir för mycket vuxentjat. Det beror på att de inte är så intresserade av folk under sjuttio år. Jag skulle såklart sakna Rädda-Jorden-Klubben en del. Rädda-Jorden-klubben – eller RJK – är en klubb som jag startade när jag insåg att vuxna har för mycket att göra med jobb och livspussel och matinköp och pensionssparande och sådant att de missar hur mycket som är knas med klimatet. I RJK gör vi små och stora aktioner för att stoppa dåligheter för miljön och klimatet och försöker informera 15
så många som möjligt om läget, så att alla kan göra något i sina liv för att det ska bli bättre. Vi i RJK är jag, och Ronja och Aicha och Love – och så Yousef såklart. Yousef är min nästbästis och min viktigaste vän efter Ronja. Honom skulle jag sakna mest av alla i sommar. Love hade redan åkt till Frankrike med sin familj och Aicha var på någon camping med sin familj i deras husvagn. Pappa har berättat att när han var liten åkte han till landet och träffade inte sina kompisar förrän skolan började igen. Man hade varken telefon eller chatt! Helt vidrigt. Ibland när mina föräldrar är ovanligt knäppa, försöker jag påminna mig själv om att de har haft hemska uppväxter i en tid före internet. Inte konstigt att de är så galna ibland. Som tur är lever jag nuförtiden, och nu finns ljuvliga mobiler så jag skulle ändå kunna träffa Yousef och Love och Aicha när jag ville, fast digitalt förstås. Jag tog upp mobilen och tog en selfie på mig och Ronja och skickade i RJK-chatten.
16
Kapitel 2 PAPPA STANNADE OCH käkade makaronipuddingslunch som Biggan dukat upp åt oss under parasollet. Mellan tuggorna gick de igenom en ganska lång lista som han och mamma skrivit hemma i stan. Där stod en massa viktigheter för Biggan och Göran att komma ihåg när de nu skulle ta hand om två kloka ungdomar och ett barn. Det var länge sen de hade egna barn och de behövde uppdateras. På lappen stod det till exempel att ingen fick bada utan vuxen tillsyn och att vi måste borsta tänderna morgon och kväll och att vi alla behövde bli tillsagda när det var dags att gå och lägga sig för ingen skulle göra det frivilligt. Biggan hummade och tittade noga på listan (fast jag noterade att hon inte hade sina läsglasögon på sig) och sa att allt det där var ju självklarheter och att han inte alls behövt skriva ner det. För säkerhets skull satte pappa ändå upp listan på kylskåpet. 17
Där satt en annan lista med våra namn på. ”Vad är det här?” frågade han. ”Diskschema, barnen är så stora nu att de såklart hjälper till. Göran och jag har alltid ett rullande schema och nu ser du, här står det Gustav och Göran och här Athena och Ronja … det blir bra! Idag är det lördag och här står det Biggan, alltså tar jag disken idag.” Jag och Ronja såg på varandra. ”Har du diskat förut?” viskade hon. ”Bara när vi gjorde det på hemkunskapen, vi har ju diskmaskin. Du då?” väste jag tillbaka. ”Nä, aldrig hemma, min mormor har inte heller någon diskmaskin men hon diskar alltid själv.” Medan Biggan tog hand om lunchdisken drog Göran med oss ut i boden. Där stod tre stora hinkar med rödfärg. Han sa att penslarna tyvärr var helt slut i butiken så vi fick vänta någon dag med att påbörja målningsprojektet. Han plockade glatt fram två par arbetshandskar och höll upp dem som om det var diamanter på dem. ”Titta här vad de hade på byggvaruhuset! Målarhandskar i barnstorlek! Det är väl fantastiskt!” Jag kände på dem. ”Ja, visst, fast är det riktigt skinn här ovanpå?” ”Eh, ja det kanske det är?” 18
”Ja, då kan vi inte ta emot dem”, sa jag och gav tillbaka dem. ”Varför inte då?” ”Vi använder inte skinn på kläder. Att använda djur till mat och skinn är inte bra för klimatet”, förklarade jag. ”Men ni äter väl kött?” ”Ja exakt, vi kanske blir vegetarianer lite senare men just nu äter vi kött och därför så vill vi inte använda fler djurprodukter än så, det räcker med den belastning som vårt köttätande är”, förklarade jag och Ronja nickade instämmande. Göran skulle just säga något när pappa avbröt. ”Nehepp, nu ska jag börja åka hemåt, det tar ju några timmar innan jag är framme. Har ni sett vart Gustav tog vägen?” Nej, ingen hade sett Gustav sen han tryckte i sig två lass makaronipudding dränkta i ketchup. Sen följde tio minuters intensivt letade och gormande efter Gustav och pappa blev blekare och blekare och sprang till stranden tre gånger medan han mumlade något om att det här kanske var en dum idé ändå. Jag och Ronja blev också oroliga, inte för att Gustav skulle ha drunknat eller försvunnit i skogen, utan för att pappa skulle få en oroschock och ångra sig och packa in oss i bilen igen. Därför letade vi som galningar tills vi hittade 19
Gustav hos en granne några stugor bort. Där låg han i en soffa och kollade på teve med deras dotter Linn. Hon såg ut att vara i samma ålder som han. När pappa fick syn på Gustav kastade han sig runt halsen på honom och kramade honom länge. ”Du får absolut inte gå till stranden ensam. Hör du det?” sa han. ”Va? Stranden? Det hade jag ju inte heller, jag är med Linn”, sa Gustav förvånat. ”Ja, men då måste du alltid tala om för Biggan och Göran vart du går, okej? Och skogen får du inte heller gå till utan någon vuxen. Det är så lätt att gå vilse.” Nu kände jag att pappa höll på att tappa greppet och jag förstod att jag måste ingripa. ”Men please!” sa jag med skarp röst. ”Du tjatar ju alltid om att du fick göra vad du ville på sommarlovet när du var liten och bara kom hem när det var mat.” Jag pekade på mig och Ronja och fortsatte. ”Och nu är ju dessutom vi här, så det är nästan som att han har fyra vuxna barnvakter sammanlagt.” Det verkade hjälpa lite, pappa suckade djupt. ”Ja, det är sant.” Han tittade på mobilen. ”Åh, är klockan så mycket? Jag måste börja köra hemåt nu, men ta det lugnt och var rädda om varandra.” 20
Han kramade mig hårt och viskade. ”Jag älskar dig, ta det lite försiktigt med Biggan och Göran nu, okej. Och håll ett öga på Gustav.” Sen fick alla andra varsin kram och vi vinkade när han rullade iväg. ”Sådär ja, det var väl skönt att han äntligen kom iväg”, sa Biggan och räckte oss varsin hög med lakan. ”Här har ni så ni kan bädda era sängar. Gustav sover i lilla rummet med oss i storstugan och ni tjejer får bo i lillstugan.” Gustav var redan på väg över vägen. ”Vart ska du?” ropade Biggan. ”Till Linn såklart!” muttrade han tillbaka. Ronja och jag gick till lillstugan med våra lakansbuntar och rullväskor. ”Åh gud vad mysigt!” Ronja kastade sig på en av sängar na. ”Vilken säng är min?” ”Vilken du vill, du får välja först för du är ju mest gäst. Där brukar jag sova, och där sover alltid Rossi.” Hon var supersnäll och tog Rossis säng så att jag skulle få ligga på min vanliga madrass. Hon är verkligen min bästa vän. Sen bäddade vi fint och öppnade våra väskor och jämförde godis. Vi stirrade på vår gemensamma skatt. 21
”Oh my god. Det här borde väl räcka?” fnissade jag. ”Ja, antagligen”, skrattade hon, ”jag visste inte att du också tog chips?” Jag hade två påsar ostbågar, en påse chips, en stor chokladkaka och en stor påse plockgodis. Ronja hade två gigantiska påsar chips och fem köpepåsar med olika godis. ”Men vi får absolut inte visa det för Gustav. Då är det kört. Och han kan sniffa sig till ett chips på tre kilometers håll. Vi måste gömma allt väl”, sa jag med allvarlig röst. ”Ja, men var?” ”Det finns nog bara ett ställe han inte rotar på. Vi lägger det i väskorna under våra trosor och strumpor.” ”Smart!” Det var inte helt lätt att få underkläderna att täcka allt godis men till slut kändes det hyfsat säkert.
22
Kapitel 3 E F T E R B Ä D D NI NG EN S LÄNG DE vi oss på Ronjas säng och facetajmade med Yousef. Han var ute och gick. ”Hej, har ni kommit fram?” ”Ja, Athenas pappa har just åkt hem och det är supermysigt här och vi har en helt egen stuga”, berättade Ronja. ”Åh, vad najs! Alltså, jag saknar er redan.” Det sög till i min mage. ”Och jag, vi, saknar dig! Vad gör du? Är du på jobbet? Är det hos Karlsson?” Jag kände igen en vit husfasad med röda klätterrosor i bakgrunden. ”Precis!” Han höll upp mobilen och visade oss runt i trädgården. Det kändes nästan lite förbjudet när ingen annan var hemma. Men det var just det han fick betalt för. 23