Jenny Bicho Andrea Femerstrand
Vilde och
käpphästen
WINNER
1 Porten är tung. Vilde måste ta i av alla krafter för att öppna den. När dörrspringan är precis lagom stor pressar hon sig igenom. Det ekar i trapphuset när entrédörren slår igen bakom henne. Med snabba steg springer hon uppför de två trapporna till våningsplanet där hon bor. Nyckeln krånglar en stund i låset, men efter några försök klickar det till och dörren går upp. Hon slänger av sig ryggsäcken på golvet i hallen, men struntar i att ta av sig skorna. Istället springer hon in på sitt rum, 3
smäller igen dörren och kastar sig på sängen. Hon kramar kudden och kan äntligen släppa fram tårarna, som bränt bakom ögonlocken hela vägen hem från skolan. – Dumma Leya. Åh, vad jag … hatar henne, viskar Vilde i kudden. Den blir blöt och alldeles skrynklig av alla tårarna. Vilde gråter och gråter. Efter en stund blir det svårt att andas i kudden. Hon lyfter på huvudet och kippar efter luft. Då får hon syn på Lussan, som hänger på väggen borta vid fönstret där Vilde håller på att göra sitt eget käpphäststall. Mamma har hjälpt henne att sätta upp krokar i väggen så att tre käpphästar kan hänga på rad. Bredvid finns några mindre krokar för grimmor och träns. Lussan hänger ensam där nu, eftersom Vilde bara har en käpphäst. När Hanna och Leya är på besök är 4
stallet fullt. Hanna har käpphästarna Spirit och Ture. Leya har så många att hon inte kan hålla räkningen, men favoriterna som hon alltid har med sig heter Target och Pegasus. Egentligen vill Vilde bygga mer på sitt stall. Hon vill sätta upp hyllor och lampor och göra ett lika fint stall som Leya har hemma i sitt rum, men mamma tycker inte att det får plats. Dessutom tycker hon att det är onödigt. Lussan ser så ensam ut där hon hänger på sin krok. Den bruna, lite toviga pannluggen faller spretigt ner över de svarta ögonen. Vilde har inte skött om henne så bra den senaste tiden. I början, när Lussan var ny, pysslade Vilde med henne hela tiden. Hon borstade hennes bruna päls och gjorde fina frisyrer i manen. Ena dagen var det flätor 5
och andra dagar gjorde hon små knoppar, men efter ett tag blev det svårt att komma på nya idéer. Det hade nog varit roligare om hon hade haft fler käpphästar att pyssla med. Fast mamma tycker att även det är onödigt. Hon tycker att man ska tänka på mer klimatet, och inte köpa och äga för många saker. Leyas föräldrar verkar inte bry sig så mycket om klimatet, för hon får ha hur många käpphästar hon vill. Dessutom får 6
Leya hela tiden nya borstar, kammar och fina snoddar till sina hästar, och i trädgården har hon en hel bana med hinder. Vilde tycker att det är lite orättvist att just hon skulle få en mamma som tycker att det mesta är onödigt och att klimatet är så viktigt. Ibland när Vilde är arg på mamma låtsas hon att det är hon som bor i det stora vita huset där Leya bor. Hon föreställer sig hur det skulle vara att ha Leyas stora rum med den vackra sänghimmeln och en hel vägg med speglar och ljusslingor i olika färger. Varje morgon skulle hon gå in i den stora garderoben och välja bland alla fina kläder, nästan som i en affär. Sedan skulle Leyas mamma göra fina frisyrer i Vildes hår, och hon skulle bråka med Leyas storebror, Vincent, om vems tur det är att sitta fram i bilen på väg till skolan. 7
Vilde suckar djupt och får lite dåligt samvete. Mamma kan inte rå för att det bara är hon och Vilde och att de inte har råd att bo i ett stort, vitt hus. Dessutom skulle Vilde ändå inte kunnat ha lika vackra frisyrer som Leya, eftersom hennes hår är ljust och tunt och inte går längre än till axlarna. Hon suckar igen och tänker på det som hände i skolan. Efter sista lektionen hade Vilde, Leya och Hanna stått i kapprummet och pratat om den stora käpphästtävlingen, som de alla tre anmält sig till. Sedan länge var det bestämt att de skulle ses hemma hos Leya dagen innan för att göra nya tävlingsgrimmor till sina hästar. Vilde var nervös eftersom hon aldrig har tävlat förut. Därför var det extra viktigt att allt skulle kännas bra och efter 8
många funderingar hade hon bestämt sig för att hon ville göra en rosa garngrimma till Lussan. En rosa med vitt ludd på nosremmen. Leya hade först sneglat mot Hanna och flinat. Sedan hade hon sagt: – Jag vet inte om jag tycker att brunt och rosa passar så bra ihop. Om jag var du skulle jag nog göra en svart grimma av lite tufsigare tyg, så att den passar med Lussans tufsiga päls. Först hade inte Vilde reagerat. Men när både Leya och Hanna hade vänt sig mot varandra och fnissat, hade Vilde fått en klump i magen och frågat vad Leya menade med tufsig. – Jo, Lussan är ju gullig och bra på att hoppa, men hon är ju ganska gammal och … ful. Eller hur, Hanna? Visst har du 9
sagt att du tycker att Lussan är ful? Leya hade tittat bestämt på Hanna, som genast hade slutat fnissa och istället sett rädd ut. Utan att vänta på Hannas svar hade Vilde tagit sin ryggsäck i handen och sprungit därifrån, över skolgården och hela vägen hem.
10
Plötsligt hörs mammas röst ifrån hallen: – Hallå! Vilde? Är du hemma? Om Vilde inte svarar kommer mamma att komma in och ställa tusen frågor. Det orkar Vilde inte. – Ja, jag är hemma, ropar hon därför, och försöker låta glad. Men hon lyckas nog inte så bra, för genast öppnas dörren och mamma tittar in genom dörrspringan. – Men lilla gumman, är du ledsen? frågar hon och sätter sig på sängkanten. Typiskt.
11
2 – Älskade Vildingen! Du får inte ta åt dig av sådana dumheter, säger mamma och skrattar. Inte ett elakt skratt utan mer som ett det-där-var-väl-ingenting-skratt. Hela lägenheten osar när mamma steker linsbiff till middag. Vilde sitter vid köks bordet och gör sallad. Hon skär gurka, tomat, salladsblad och paprika. Vilde gillar inte smaken av paprika. Därför skär hon stora bitar, som är lätta att pilla bort. Oftast 13
är det här den mysigaste stunden på hela dagen, när de hjälps åt med middagen. De pratar om vad som har hänt i skolan och om hur dagen har varit. Vilde brukar älska att höra mamma berätta om allt spännande som hänt på jobbet, men idag känns ingenting roligt. – Ärligt talat Vilde, du får inte bli så där ledsen när någon är dum mot dig med flit. Om jag var du, skulle jag ha sagt att deras hästar är ännu fulare, säger mamma och flinar nöjt borta vid spisen. – Men mamma, det är ju inte snällt. Och det är inte ens sant. Pegasus är den vackraste häst jag vet. Jag kan väl inte ljuga heller? säger Vilde och petar försiktigt bort några vita frön från en bit gul paprika. Nu ryker det så mycket att mamma måste öppna köksfönstret för att vädra ut stekoset. 14
– Oj, vilken dimma! skrattar hon och försöker vifta ut oset med en tidning. Nä du Vildingen, vad skulle hända om någon sa att du har en ful jacka eller fula strumpor? Skulle det betyda att det var sant? Du måste tro mer på dig själv, säger hon och går med låtsas-skakiga ben mot spisen, precis som pojken i den gamla tecknade filmen som mamma vill att de ska se varje gång de ska mysa med film och popcorn. Jag är tuffare än somliga tror, säger hon sedan med mörk röst. Vilde hackar gurkan så snabbt att det skvätter små gröna skalbitar över hela bordet. – Men mamma, om jag skulle säga att Target eller Pegasus är fula så är jag ju precis lika dum som Leya och Hanna. Jag tycker inte att man ska vara dum, säger hon. 15
Mamma kommer fram och tar kniven ur Vildes hand. – Vilde, du som är klok som en bok borde veta att man inte ska bry sig om vad andra säger eller tycker. Speciellt när det inte ens är sant. Lussan är ju den vackraste käpphäst som någonsin fötts till denna jord, säger hon och slår ut med armarna. – Äh, muttrar Vilde tyst. – Vadå? Är det något fel på Lussan nu plötsligt? frågar mamma, och Vilde förstår att hon måste passa sig. Hon orkar inte tjafsa med mamma om dagens bortskämda barn och vilka leksaker mamma hade när hon var liten. De bråken brukar bli långa och svåra att vinna. Efter middagen går Vilde in på sitt rum och ser att hon har fått tre meddelanden i telefonen. Alla tre är från Hanna. 16
– Är du arg? står det i det första. Förlåt, står det i det andra, och det tredje är fullt av hjärtan och hästar. Vilde bestämmer sig ganska snabbt för att hon inte är arg. Hanna är egentligen världens snällaste, även om det inte känns snällt när hon inte vågar säga vad hon tycker. Fast Vilde vet också att det är svårt när Leya börjar hålla på. Hon har själv varit med om det. En gång, när Hanna var sjuk och var hemma från skolan, sa Leya taskiga saker om henne och ville att Vilde skulle hålla med. En annan gång sa Leya att hon tyckte att Hannas pappa var konstig. Sedan sa hon ”Eller hur?” och ”Visst är det så?”. Och även fast Vilde egentligen tycker jättemycket om Hannas pappa höll hon med. Hon vågade inte säga emot. 17
Eftersom Vildes pappa bor i en stad långt bort och de nästan aldrig träffas, har Hannas pappa Klasse blivit lite som en extrapappa för Vilde. Hon är ofta hemma hos dem, och en gång när mamma behövde jobba följde Klasse och Hanna med henne till tandläkaren. Vilde får ont i magen när hon tänker på det där dumma hon sagt om Klasse. Hon hoppas att Hanna eller Klasse aldrig får reda på det. Hela kvällen skriver Vilde och Hanna till varandra på mobilerna. De skriver om käpphästtävlingen och fantiserar om att de vinner – båda två. Lussan och Spirit hoppar lika högt och på exakt samma tid, och de har tur, för det finns två blågula vinstrosetter så att de kan få varsin. Sida vid sida galopperar de ett ärevarv inför publiken. 18
Det är en rolig fantasi. Men Vilde berättar inte att i hennes fantasi river Leya alla hinder och kommer sist i hela tävlingen. När hon ligger i sängen och ska somna fortsätter hon att fantisera om att Leyas käpphäst Pegasus går sönder eller försvinner. Sedan får hon dåligt samvete. Fast det är faktiskt inte så lätt att vara en schysst kompis när ens vän skrattar och säger att Lussan är gammal och ful. Vilde tittar bort mot Lussan, som fortfarande hänger på sin krok. Visst är hon både brun och lite tufsig, och visst önskar sig Vilde en ny käpphäst mest 19
av allt i hela världen, men Lussan är ändå Lussan. Man kan väl inte tycka mindre om någon bara för att den har blivit lite gammal och ful …?