bakom stenarna
Oskar Jonsson
Det börjar bli höst i skogen. Bär mognar och svampar ploppar upp. Kylan kommer smygande, men solen värmer ändå. Sommaren vill inte ta slut riktigt än. Men vilken blåst! Vinden rufsar i trädkronorna. Några gula löv lossnar och virvlar runt.
Här kommer något annat flygande. Något randigt med en liten tofs.
Oj, det är visst Vips mössa! Den får inte flyga bort! Vips stretar och flåsar. Se där, nu landar den i blåbärsriset. Vinden lugnar sig, men precis när Vips sträcker sig efter mössan blåser den iväg igen.
Till slut landar den högst upp på en stenhög borta i kanten av skogen. Där har Vips aldrig varit förut. Stenarna är mossiga och ser gamla ut. De har nog legat här jämt, tänker Vips.
Vips kämpar men når till slut sin mössa. Äntligen! Det känns skönt när den värmer Vips kalla öron. Men vad är det som låter?
Ett hest och raspigt skrik. Det kommer från en pigg fågel som landar en bit bort. Vips sätter sig blick stilla och spejar bakom en sten. Fågeln, som är en nötskrika, gömmer ett ekollon inne bland stenarna, knixar med stjärten och flaxar vidare. Ekollonet kan behövas i vinter när det är ont om mat i skogen.
Vips huttrar i skuggan. Längre fram blänker solstrålar i mossan. Vad finns bakom stenarna?
Från toppen av stenhögen är det fin utsikt över ett fält med torrt gräs. Här slutar skogen. Vips hoppar försiktigt ner från sten till sten.
Nere på marken är det lä och solen värmer skönt. Vips sätter sig för att vila och plinka på gitarren. Men varför känns det så underligt? funderar Vips. Som att någon tittar.