Prolog Juni, strax före midsommar De stora fönstren glöder mot den vita fasaden i som marnatten. Det ser ut som om hela huset står i lågor där uppe på kullen. Tänk att det är lika ljust som på dagen! Hur ska man kunna sova? Bakom dem ligger sjön tyst och stilla. Bill vänder sig om och spanar mot vattnet. Där har han badat tusen gånger när de varit i Björnbyn på semester. Han tröttnar aldrig på att hoppa från bryggan. Motorn ryter till. Bilen stoppar tvärt precis ned anför sista backen. Mackan väntar ett par sekunder med händerna stelt på ratten, sen vänder han sig om och fyrar av sitt berömda vinnarleende mot Bill och Alice i baksätet. – Äntligen hemma! Gud, så skönt det ska bli. Tänk att vi inte behöver åka härifrån efter sommaren, va? Visst är det härligt, säger han. – Tycker du, ja, fräser Alice. Jag vill hem till mina kompisar igen. Bills lillasyster sitter med armarna i kors och sin 5
allra mest trumpna min. Bill puttar till henne. Han orkar inte med en massa bråk. Han vill bara få lägga sig i sin säng efter typ tusen timmars resa senaste dygnet. – Hem? Det här är hemma nu, gumman, det vet du ju, säger Mackan. Det var det vi drömde om hela tiden där borta, att få komma hem igen. Här finns allt vi behöver nu. Det var ju här allt började – hockeyn, familjen, livet. Det har alltid varit meningen att vi skulle tillbaka, det vet ni ju. Alice blänger på honom. Hon är jetlaggad och sur så det svider. – Alice, du vet hur det är, vädjar Mackan. Björnbyn är hemma. Du får ge det en chans. Här finns alla vi tycker om och längtar efter Bill stirrar ut genom bilfönstret, upp mot huset som han känner så väl efter alla Sverigesomrar. ”Här finns alla vi tycker om och längtar efter”, påstod pap pa. Nej, inte riktigt, inte alla. En person fattas. Hon skulle suttit där bredvid pappa i bilen. Hon skulle övervakat packningen, berättat en rolig historia när de var trötta och kommit ihåg att köpa frukostmat så att kylen inte gapar tom första morgonen. Men hon är inte där längre. – Och Bill, tänk så kul att få spela hockey ihop med Ludde! Du vet att det var så det började för mig, va? Jag och Ralf, vi kämpade verkligen för varandra. 6
Hade han inte blivit skadad så hade han också varit i NHL, det är jag säker på, fortsätter Mackan. Det kommer att bli likadant för dig och Ludde. Talang, vilja och vänskap, det går i arv, vet du! Bill vaknar till ur sina funderingar. Pappa håller alltid på och snackar om vad han och Luddes farsa gjorde när de var unga. Men undrar vad Ludde gör nu. Han sover säkert hemma i det röda huset i skogs brynet en bit bakom deras vita villa. Imorgon kan han dra dit direkt. Bill har tur jämfört med Alice, det inser han. Han har redan en vän i Björnbyn. – Sure, jag har saknat Ludde, förstås, säger Bill. Tror du att han också ska gå på hockeyskolan i som mar? – Klart han ska, säger Mackan. Nej, ungar, nu tar vi sista biten, va? Han väntar inte på svar, vänder sig bara om, grep par ratten och trycker ner gaspedalen. Motorn vrålar till och bilen drar uppför backen med fart. Bill lutar sig tillbaka i sätet. Gruset knastrar mot asfalten när de rullar in framför garaget. Så där. Hemma igen. På riktigt. För alltid. Allt annat är historia.
7
1
Nio dagar till nedsläpp Lördag 17 december Svetten kletar fast luggen i ögonen men Bill bryr sig inte. Sekunderna tickar. Om mindre än en minut är matchen slut. Ett lika kan man leva med, men nu är det skarpt läge. Stenbacken chippar pucken ut ur egen zon. Bill har just kommit ut på isen. Hjärtat dunkar när han snabbt drar iväg för att hämta pucken. En envis Stenbackenspelare jagar på och knappar in på honom. Bill rundar buren och spanar över isen. Var finns möjligheterna? Längre fram på andra kanten skymtar han Ludde. Det finns inte tid att tänka mer. Ännu en Stenbackenspelare kommer emot Bill från 8
vänster. De är överallt! Tänk, tänk, tänk inte! Bara kör! Han skickar pucken med en distinkt passning mot Ludde på andra sidan mittlinjen. Den går i helt rätt riktning mot Ludde … när Frank Larsson, Stenbackens snabbtänkte forward kommer från ingenstans och fångar den. Rakt på klubbladet. Som en jäkla present! Frank får en gata mellan Björnbyns backar. De har inte hunnit komma i position ännu efter bytet. Frank gör en snabb fint innan han skjuter pucken rakt in i Björnbyns mål. 2-1 till Stenbacken. Tack för den felpassen, Bill! Hjärtat klappar hårt och högt, men annars är huset tyst och stilla. Bill vrider sig i sängen. De där sista sekunderna från första matchen i Björnbyn rullar som en envis filmrepris i huvudet. Inte en chans att han kan sova. Madrassen är för knölig och täcket för varmt. Och så fullmånen dessutom! Den lyser in genom sovrumsfönstret som en strålkastare rakt i ansiktet. Bill suckar och vänder sig mot väggen för att slippa se den. Han måste sova. Han bara måste. Om några tim mar är det dags för uttagningsmatchen till Annan dagshockeyn. Årets stormatch. Slaget mellan Björn byn och Stenbacken. Det gäller att vara på topp till uttagningen. Sista chansen att visa vad han går för. Han måste fixa det, annars kan han lika gärna lägga 9
av och flytta från Björnbyn. Säsongen började dåligt och sen har det gått sisådär. Bara två mål och två assist på tio matcher, det är så långt från pappas poängsnitt som man kan komma. När han var tolv år som Bill låg han väl på en poäng per match – minst! Det måste vända tills Annandagsmatchen. Han måste visa vad han går för. Ingen mer tid att förlora. Annars kommer ingen att tro på honom längre. Inte Ludde, inte Björnbyns tränare Ture, inte pappa … Det enda alla kommer att minnas är misstaget från den första matchen i höstas. Idiotpassen som gjorde att de förlorade. Som gjorde att hela Björnbyn, ja Stenbacken med, fick se vilken fejk han är. Bill sträcker sig efter mobilen på sängbordet. Klockan är 03.47. Han suckar och stirrar upp i taket. ”Alla kan göra ett misstag”, sa pappa. Lätt för honom att säga. Är man NHL-stjärnan Mackan ”Big Mac” Åström som har vunnit allt som går blir man förlåten vad som helst. För Bill är det inte lika enkelt. Om det inte hade varit för Ludde hade han kanske aldrig kommit över det. Ludde skrattade bort eländet och drog med honom på nästa träning. Och nästa igen. Och fortsatte som förut bara. Bästa medicinen. Bästa kompisen. Alltid på gott humör och alltid vid Bills sida. Han gör en grimas och tar en bild. Där har Ludde något att flabba åt när han vaknar. Bill bläddrar planlöst i mobilen. Han går in på 10
Insta. Kanske har några av hans gamla kompisar lagt upp något nytt? I USA är det ju dag nu. Äh, de är i skolan, förstås, men han kan ändå skicka iväg en hälsning till sina gamla lagkompisar. Han funderar på vad han ska skriva. Hi guys, what’s up back home … Nej, det är för lamt. Bill stirrar på skärmen. Den ger inga svar precis. Lika bra att sova en stund istället. Han ska just trycka av mobilen när han ser det. Va?! Åh nej! Var kom den filmen ifrån? Någon filmade den där jäkla matchen! Någon fångade Bills felpass med sin mobil. Och nu finns filmen här så att alla kan se den. Alla! Bill klickar fram för att se vem som postat den först. @stenbackenStar, vem är det? Varför har han lagt upp den nu? Det måste vara Frank, Sten backens stjärna som alla bara beundrar men som alltid snackar skit om andra. Det kan inte vara någon annan. Bill vänder sig om. Det går inte att hitta en vilsam position. Musklerna är som på helspänn och Bill kan knappt andas. Han ger upp, sätter sig med ryggen mot väggen och täcket omkring sig. Han vill inte, men … fingrarna famlar efter mobilen som av sig självt. Han måste se den en gång till. Redan första sekunden är han där igen. Han minns precis. Kroppen minns precis. Det snabba beslutet, sekunderna som tickade, besvikelsen! Det tog bara en sekund, sen hade han gjort bort sig och skänkt segern till Stenbacken HC i sin första match 11
för Björnbyns IK. Som en jävla amatör! Över filmen har Frank skrivit ”Björnbyns stjärna …” med gap skrattande emojis. Självklart har han taggat både Bill och Björnbyns IK så att alla ska fatta vem det handlar om. Bill kastar ifrån sig mobilen. Den landar under skrivbordet med en smäll. Han slänger sig ner på kudden och drar täcket över huvudet. Det är bara dagar kvar tills de ska mötas på isen igen. Varför måste detta hända just nu? * Den trygga doften av lördagsfrukost lockar upp Bill från sängen. Han hade helst legat kvar hela dagen och sluppit träffa en enda människa, men det går inte. Idag måste han leverera. Frågan är bara vad kompisarna i Björnbyn säger om honom nu? Inte en chans att de missat Franks film. Mackan står vid spisen och steker pannkaka på pannkaka. Högen växer på fatet intill spisen. Lönn sirapen och skålen med blåbär står redan på bordet. De är inte lika stora som bären de brukade köpa i USA, men å andra sidan har de plockat dem själva i skogarna runt Björnbyn under sommaren. I USA plockade de aldrig blåbär, inte vad Bill kan minnas i alla fall. – Varför plockar man aldrig bär och svamp och sånt i USA? frågar Bill. 12
– Bra fråga, säger Mackan, jag vet faktiskt inte. Men jag vet att det var en av sakerna som Lisen saknade. Kommer ni inte ihåg att hon alltid skulle ha med oss ut i skogen när vi var här hemma? Jo, det kommer Bill ihåg. Det och att han aldrig ville följa med. Han ville hellre hänga med Ludde. Det blir tyst. Ingen av dem vet hur de ska fortsätta. Mamma Lisen, ja hon älskade verkligen skogen runt Björnbyn. Alice drar till sig Stenbacken Allehanda, som ligger slängd framför henne på köksbordet. Bill fingrar plan löst på sin gaffel. Mamma! Det skramlar till framför honom och näsan fylls av en underbar doft. Fatet med ett torn av små pösiga pancakes står äntligen framför honom. Plötsligt är han sjukt hungrig. – Så där, börja ni, säger Mackan. Jag måste få undan lite grejer så jag hinner till uttagningen sen. Den vill man ju inte missa för allt i världen! Bill lyfter över ett lass pannkakor på sin tallrik och sträcker sig efter flaskan med lönnsirap. Den står nära Alice, men hon verkar inte märka att han behöver den. Hon är som uppslukad av något i lokaltidningen. – Kolla här, Bill, säger hon till slut. Det står om dig! Han hasar av stolen och ställer sig intill henne så han kan läsa över Alices axel. Hon pekar på tidnings sidan. Där är en stor bild på Bill och Mackan under rubriken: Är han vår nya superstjärna? 13
– Ge mig den! Jag vill läsa själv, säger Bill. Han rycker åt sig tidningen och sätter sig igen. Det är en lång artikel om Annandagshockeyn, den legendariska drabbningen som alla i laget har pratat om hela hösten. Stenbacken mot Björnbyn i ungdo marnas kamp. En TV-sänd match som båda lagen förstås vill vinna till varje pris. Jo, det är en viktig match, så mycket har han förstått, men varför är hans bild i tidningen? Bill ögnar igenom texten. Om nio dagar är det dags för den årliga kampen mellan stadslagen Björnbyn och Stenbacken. I år är det extra spännande! Efter 15 år i NHL har Mackan Åström återvänt till Björnbyn med nästa generations hockeystjärna, sonen Bill Åström. Kan han upprepa sin pappas bragder? Alla hockeyfans i trakten minns fortfarande hur Mackan Åström sopade banan med Stenbacken redan som 12-åring. Det var ingen som var förvånad över att han tog sig vidare till högre höjder. Idag kan han blicka tillbaka på en storstilad karriär med guld i VM, OS och Stanley Cup. Men hur är det med sonen Bill? Kan han verkligen leva upp till sin pappas arv? Höstens poängsnitt har inte varit övertygande, så det återstår att se på Annandagshockeyn. Den välkände entreprenören Hasse Stenbacka, som också är Stenbackens framgångsrike tränare, är inte orolig. Han litar på det egna lagets stjärna. – Jovisst, många snackar om Bill Åström just nu, men 14
de har väl inte sett honom spela. Visst är han Mackans son, det kan ingen ta ifrån honom, men ärligt talat, det krävs mer än så för att bli riktigt vass på isen. Frågar ni mig är vår Frank den enda stjärnan just nu, säger han segervisst. Annandagshockeyn streamas av Stenbacken Allehanda. Missa inte årets match! – Den där Hasse verkar vara a real ass, säger Alice. – Hmm, ja kanske, säger Bill. Han verkar alltid som om han äger typ hela världen när Stenbacken tränar i alla fall. – Det gör han väl också? Eller i alla fall hela Sten backen, säger Alice. Är du nervös, eller? Bill tittar upp från tidningen. – Nervös? Nej, borde jag vara det? – Jag vet inte, men jag tänker på … du vet … felpassen … – Äh, lägg av! Men ärligt, jag vet inte om jag får spela. Ture tar ju inte ut laget förrän efter uttagnings matchen idag. – Tänk om du inte kommer med då? – Ha ha … klart att jag gör, säger Bill och försöker låta segerviss. Både jag och Ludde kommer att få spela. Vi är grymma ju. – Jag hoppas du har rätt. Pappa vill säkert att du är med i alla fall. Han tjatar ju jämt om den där Annandagsmatchen, säger Alice. 15
Bill nickar. Jo, tack, det har han märkt! Pappa skulle bli klart besviken om han inte kom med. Men frågan är, räcker han till? Kan Bill ta en plats i laget? Nej, det känns inte helt säkert. Höstens resultat har knappast varit imponerande … Det har inte varit helt lätt att hitta sin plats i Björnbyns IK. Han började ju först efter sommaren. Innan dess spelade han i Predators juniorlag hemma i Nashville. Där var han heller inte någon storstjärna, men han var en i gänget. Det var skillnad. Här i Björnbyn verkar alla tro att han är något extra bara för att han spelat hockey i USA. Men nu är det Björnbyn som gäller. Nu ska han kämpa för en plats i laget till Annandagshockeyn. Mackan ska inte behöva skämmas. Han hör klampande steg i hallen. Luddes glada ansikte dyker upp i dörröppningen. Kinderna lyser röda efter den kalla promenaden. – Va? Har ni inte kommit längre? Tror du att din plats är säkrad bara för att du är med i tidningen, eller? säger Ludde. – Nej, så klart inte, säger Bill hastigt. – Ha ha, jag vet varför du är här egentligen, fniss ar Alice. Inte är det för att hämta Bill i alla fall. Det är pannkakorna, förstås. Vill du ha? – Nej fasen, då får jag matkoma, säger Ludde. Han sätter sig på stolen intill Bill och väntar. 16
– Okej, jag kan väl ta några, säger han, men sen måste vi sticka. Bill knycklar snabbt undan tidningen. Han vill inte att Ludde ska läsa den där jäkla artikeln. Vem bryr sig om vad Stenbacken-Hasse säger? Inte Bill i alla fall. Och förhoppningsvis inte Ludde heller. Fatet är nästan länsat när Mackan är tillbaka och slår sig ner vid bordet. – Kul att se dig, Ludde. Är ni taggade inför uttag ningen? frågar Mackan medan han föser upp de sista pannkakorna på sin tallrik. – Det kan du lita på, säger Ludde. Väntar bara på Bill. – Vi har bråttom nu, säger Bill och reser sig från bordet. – Väldigt bråttom, säger Alice och reser sig hon också. Mackan skrattar till. – Okej, men ta på er ordentligt. Ni får sparka till Hasses Arena. Jag kommer till uttagningen sen. Jäklar, vad kul det ska bli!
17