gamers: dubbelspel Text © Andreas Palmaer 2021 Bild © Jonas Källberg 2021 Omslagsformgivning: Jonas Källberg Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Tryckt av Livonia Print, Lettland 2021 isbn: 978-91-7975-489-1 www.bonniercarlsen.se
LEVEL 1: DUBBELSPEL
Andreas Palmaer
Jonas Källberg
Jublet stiger, flaggorna vajar på läktarna. Lionel
fintar en spelare och chippar bollen över backen Carvajal. Han ser sig omkring. Full fart mot mål! Målvakten rusar fram och slår ut med armarna. Bakom Lionel kommer motspelarna rusande. Det handlar om sekunder innan de glider längs gräset med dobbarna före och tacklar honom. Lionel puttar fram bollen, tar fart och skjuter ett skott som studsar i ribbans underkant och in i … Mål! Kommentatorerna vrålar av lycka, applåderna dånar som åska. ”Yes!” skriker Lionel och kastar kontrollen rätt upp i luften. Han tittar på klockan. Samtidigt slås dörren upp. ”Är du klar?” säger pappa. Lionel stänger av Golden Goal-spelet och skärmen blir svart. 11
Han vann, trots att hans lag var mycket sämre! ”Men du har ju inte bytt om.” Pappa ser irriterad ut. Lionel fumlar på sig träningsbyxorna och tröjan medan pappa blänger. Det är långt kvar innan träningen börjar, men det tar tid att gå dit. Alltid är det nån som ska stanna 12
pappa och prata. Pappa trycker ner äpplet och vatten flaskan i tygpåsen och så är de ute ur huset. Han går så fort att Lionel måste springa för att hänga med. De skyndar genom centrum, förbi den gamla träkyrkan och varuhuset. När de kommer till Handlarn måste Lionel stanna för att knyta skosnörena. ”Vänta, pappa!” säger Lionel. ”Vad är det nu?” suckar pappa. En kille kommer ut ur Handlarn med två fulla matkassar. Han ställer ner kassarna med en smäll och bara gapar, han pekar på Lionels pappa. ”Det är ju …? Du är ju Tom Silver.” ”Det kan du ta och skriva upp”, flinar pappa. Plötsligt är det inte bråttom längre. Lionels pappa har varit fotbollsproffs i Chelsea och Milan och spelat i landslaget. Han blir igenkänd hela tiden. Överallt. ”Gör flygande snurren!” säger killen med kassarna. ”Snälla!” ”Men jag har ju ingen boll”, säger pappa. ”Ta den här.” Killen gräver i kassarna och kastar över en apelsin. Fler stannar. Nu är de omringade av nyfikna människor. 13
Lionels pappa kastar upp apelsinen i luften, trixar med apelsinen några gånger innan han snurrar runt och sparkar till den med vristen. Den flyger över ett träd innan den landar i en papperskorg. Folk visslar och applåderar. ”Du är fortfarande bäst, varför slutade du spela?” säger killen med kassarna. ”För att hjälpa nästa Silver att bli lika bra som mig”, säger pappa och klappar om Lionel. ”Men nu måste ni flytta på er för vi ska till träningen. Det spritter i benen på grabben, han längtar efter att skruva in bollen i nätet.” Lionel blir varm av orden och försöker sträcka på sig, men innerst inne vet han. Han kommer aldrig att bli lika bra som pappa. Tom Silver vinkar åt människorna utanför affären och lägger armen om Lionels axlar medan de går. ”Såg du träffen, Lionel?” Han härmar apelsinens bana med handen. ”Rätt i papperskorgen. De trodde inte sina ögon!”
14