Äventyr i Efter Tove Janssons berättelser
Äventyr i Mumindalen
Det blev kväll i Mumindalen, och det var dags att gå till sängs och sova ända till våren. Mumintrollet kröp ner under täcket, men studsade genast upp igen – där låg redan någon! – Nu blev du förvånad, va! sa Lilla My. Jag har bestämt mig för att stanna här. Du är lite fånig ibland, men det bryr jag mig inte så mycket om. Sedan sa hon: – Vet du förresten att från och med i morgon är det vår på riktigt? Vår! tänkte Mumintrollet. Det betydde ju att Snusmumriken, hans allra bästa vän, snart skulle komma tillbaka till Mumindalen. Mumintrollet längtade så efter att få träffa honom igen.
Äventyr i Mumindalen
D
et var den första vårdagen i Mumindalen. Solen lyste varm och snön smälte bort. Ett efter ett vaknade skogens alla djur ur sin långa vintersömn. Snusmumriken kom vandrande genom skogen. Dripp dropp, dripp dropp, lät det taktfast runt omkring honom. Han stannade till och lyssnade medan han stampade med foten. Så tog han fram sitt munspel ur ryggsäcken och blåste prövande några toner – kanske hade han en ny melodi på gång?
Det prasslade till i några buskar i närheten. Snusmumriken kände tydligt att ett litet djur kikade på honom. Han blåste i munspelet igen, men tonerna lät alldeles fel. – Det här blir inte någonting. Hur ska jag kunna komponera en visa när någon tittar på? mumlade han för sig själv.
26
Vårvisan
I en annan del av skogen var Mumintrollet och Snorkfröken ute och promenerade. – I dag händer det! I dag kommer han! sa Mumintrollet och ropade: – Snusmumriken – var är du? Han tittade sig omkring och glömde alldeles bort Snorkfröken. – Jag visste det, sa hon förnärmat. Det är samma sak varje vår. Du har inte tid för mig, för du tänker bara på Snusmumriken! – Ursäkta, sa Mumintrollet. Det är bara det att det ska bli så roligt att se Snusmumriken igen och höra om hans äventyr och lyssna på hans vårvisa och … Han fick inget svar. Snorkfröken hade sprungit därifrån.
27
T
idigt en vårmorgon gick Mumintrollet till ån för att fiska i stället för att vänta på Snusmumriken. – Jag tänker fånga en av de där små insekterna som kryper baklänges, sa han och sänkte ner en glasburk i vattnet. – Jaha, så du vill ha ett husdjur som du kan stänga in i en burk och bestämma över, sa Lilla My som smugit efter honom.
36
Den sista draken i världen
– Finns det ingen annan som du kan störa i dag? sa Mumintrollet. Lilla My gick sin väg och Mumintrollet lyfte upp glasburken ur vattnet. Då upptäckte han att han hade fångat något betydligt mer spännande än en insekt. – Vid min eviga svans! utbrast han. Det är en drake! Vänta bara tills Snusmumriken får se dig! Han skakade lite på burken. Då morrade den lilla draken och visade tänderna. – Nämen, vad arg du är, fast du är så hemskt liten! Du påminner mig om en viss person …, sa Mumintrollet. Du ska vara min och Snusmumrikens hemlighet, bara vår! Han skyndade tillbaka till Muminhuset med sin skatt. Han smög förbi de andra och var noga med att låsa dörren till sitt rum. Sedan släppte han ut draken. Genast bet den honom i fingret! – Kom hit, lockade Mumintrollet. Kom till mig! Men draken struntade i honom. Hela morgonen försökte Mumintrollet dressera draken. När det var dags för lunch tog han en paus. – Nu ska du vänta snällt här! sa han till draken. I trappan ner mötte han Lilla My. – Vissa personer gömmer hemligheter i mystiska glasburkar, sa hon med en fnysning.
37
Äventyr i Mumindalen
Snusmumriken hade just kastat ut fiskelinan i vattnet igen när Mumintrollet kom förbi. – Var har du din drake, då? frågade han och slog sig ner bredvid sin vän. – Har inte sett den sen jag gick från Muminhuset, sa Snusmumriken. Mumintrollet såg förvånad ut. – Men jag släppte ut den, sa han. Kom den inte till dig? – Nej, sa Snusmumriken. Sådana där små drakar gör vad som faller dem in. Om de ser en fet fluga glömmer de allt annat, allt vad de har tänkt och känt. Mumintrollet log mot Snusmumriken. Sedan satt de två vännerna och såg solen långsamt gå ner i den varma vårkvällen, och ljudet av deras låga röster slingrade sig ut över Mumindalen.
Den sista draken i världen
ÄVENTYR I MUMINDALEN Efter Tove Janssons berättelser © Moomin Characters ™ 2019, © Gutsy Animations 2019 Text: Amanda Li, efter manuset till TV-serien Mumindalen av Steve Box, Mark Huckerby och Nick Ostler Form: Lorna Scobie och Lotta Berglin Översättning: Cecilia Davidsson Utgiven av Bonnier Carlsen bokförlag i Stockholm 2021 Tryckt i Kina genom Macmillan Children’s Books ISBN: 978-91-7975-375-7 ADVENTURES IN MOOMINVALLEY first published 2019 by Macmillan Children’s Books, an imprint of Pan Macmillan, a division of Macmillan Publishers International Limited
www.bonniercarlsen.se www.moomin.com