Text och bild:
Jan Lööf
Skrot-Nisse var inte arg. Men han var riktigt irriterad. Han hade tänkt uppfinna saker. Tänka för sig själv i lugn och ro. Men så hade det inte blivit.
Gäster hade flyttat in i Skrot-Nisses hus. Den slöa apan Affe som bara satt framför teven. Katten Missan som vässade klorna på möbler. Nisse bad henne låta bli men hon lydde inte. Och grisen Nassen som vältrade sig i smutstvätten varje kväll. Nisse undrade varför, men Nassen hade ingen aning om varför hon gjorde det. Jag måste få ett slut på det här, tänkte Nisse.
Skrot-Nisse muttrade för sig själv. – Ibland när dom har slöat en hel dag får dom för sig att göra något. Det slutar alltid med att dom hetsar upp varann och börjar stöka. Det är värst när dom är i köket och röjer och välter grejer. Affe bara kladdar med gröten och Missan trycker in rulltårta i ansiktet på Nassen.
Nästa morgon var Skrot-Nisse uppe tidigt. Jag kunde ju låta dom bo inne på lagret, tänkte han. Men där är det fullt med grejer. Det bästa är att bygga nytt. Det får bli ett plåthus för jag har inga bräder. Sen kan jag inreda var sitt rum åt dom. Jag tror jag har en gammal teve åt Affe.
– Kom får du se, sa Nisse till Affe. Ert nya hus är färdigt. Hoppas du gillar ditt rum. Du har fått egen teve. – Egentligen vill jag inte sitta och glo på teve, suckade Affe. Jag vill ut och resa och se mig om i världen. – I så fall måste du först jobba för att få ihop pengar, förklarade Nisse. – Aldrig i livet, sa Affe. Jag åker iväg ändå. På nåt sätt.
– Kanske jag kan hjälpa dig, sa Nisse. Men du måste ta med dina vänner på resan. Jag firar ner min gamla trehjulingsmotorcykel. Den är högst uppe på skrothögen. Jag tror nog vi kan få igång den.
– Oj, vilken hoj, ropade Affe.
Affe började rota i Nisses skafferi. Där fanns allt möjligt gott. Bananer, lakritsgodis och en massa konservburkar. – Hallå där, ropade Nisse. Tar du all min mat? Sätt genast tillbaka den! – Men vi måste ju ha något att äta när vi är ute och åker. – Jaja, sa Nisse. Bara ni kommer iväg. Tänk nu på att huset är tungt. Motorn är inte så stark så du får inte köra upp för några branta backar.
– Du når ju inte upp till handbromsen, sa Nisse. Det är bättre att du står upp när du kör. – Det här kommer att gå bra, trodde Affe.
Nästa morgon började resan. Det gick inte så bra. Det första Affe gjorde var att köra upp för en backe. Skrot-Nisse fick komma och putta på. Men till slut kom dom iväg.
När Nisse vinkade farväl kändes det konstigt. Det blev lungt och stilla.
Nästa morgon plockade han fram grejer som var roliga att pyssla med. Han tänkte laga sin gamla robot men det var inte så kul som han hade trott. I flera dagar satt han utan att komma någon vart med projektet. Han var trött på dagarna och kunde inte sova på nätterna. Men så knackade det på fönstret. Det var Nisses son Kalle.
– Hej pappa hur är det? Du ser lite trött ut, sa Kalle. – Kanske det, sa Nisse. Men var har du parkerat bilen? – Jag landade på vägen utanför affären. Jag har en ny kärra.
Nisse hade aldrig sett något liknande. – Är det ett flygplan eller en bil? undrade han. – Både och, förklarade Kalle. Jag har gått med i brandförsvaret. Jag rycker ut när det brinner i skogen. Kör jag på vägen som en bil fäller jag bara upp vingarna.