Anna ehring
moa graaf
Sillen fĂĽr ett
syskon
InnehĂĽll
Kapitel 1 Den magiska koppen 11
Kapitel 2 Bullbrevbäraren 23
Kapitel 3 Morgondopp 37
Kapitel 4 Kungens h채st 43
Kapitel 5 Var 채r Maggan? 52
Kapitel 6 Han 채r h채r nu! 60
kapitel 1
Den magiska koppen Tick, tick, tick … i köket tickar klockan. Annars hörs ingenting. Kanske en fågel snattrar där ute? Sillen lyssnar medan han tuggar i sig knäcke mackan som han doppar i rabarberkrämen. Å, vad tiden går långsamt när man väntar på något. Det krasar roligt i skallen när tänderna krossar brödet i munnen. Som om huvudet vore alldeles tomt under mössan, det nästan ekar där inne. Geten Maggan, lägger hakskägget på bordet och stirrar först på krämen och sen på Sillens mössa. Kanske vill hon försöka äta upp den som hon brukar. Men det får hon inte eftersom den är hans favoritmössa. Den är randig och fin och håller alla tankar på plats. 11
– Koko, koko! säger Sillen för att se om ljudet kanske skulle studsa mellan öronen. – Ja, adjö goddag koko-luvan, säger farfar som gör en smörgås borta vid diskbänken. Han hyvlar några ostskivor och slänger in dem till mössen under diskhon, sen tar han fram sin gamla kopp, den med en spricka i kanten. Han lyfter kaffe pannan för att fylla på kaffe. Då försöker Maggan norpa åt sig farfars smörgås. – Nej, låt bli! Den är min! Farfar viftar iväg geten och missar koppen och häller istället det varma kaffet på foten.
– Gävl… eborg är också en stad! gormar han, sliter av sig strumpan och slänger iväg den så att den landar på ett av Maggans horn och blir hängande kvar där. Farfar tar en stor tugga på knäckemackan så att bara hälften blir kvar. Sillen fnissar för sig själv. – När kommer den? frågar Sillen. – Vilken då? – Bebisen så klart! – Snart … Farfar river sig i håret och ser sig omkring. Han mumlar något. Sen stoppar han resten av mackan i munnen, tar koppen i handen och skyndar ut ur köket. – HUR LÄNGE ÄR SNART?
ropar Sillen. Men farfar hör inte och drar igen dörren med en smäll.
Vad farfar är konstig, tänker Sillen. Han har mackan i handen, så att inte geten ska ta den. I fönstret ser han farfar gå över gruset med en strumpa på ena foten och den andra barfota. Sillen tuggar. Det krasar i hela huvudet. SNART är ett riktigt dumord, tycker Sillen. Han ser att farfar hämtar tidningen i brevlådan. Det brukar han alltid göra före frukost, men idag hade han visst glömt det. Sillen suckar och sätter sig vid köksbordet igen för att äta upp krämen, men den har Maggan redan sörplat i sig.
Då går han ut till farfar som har stannat till mitt på gräset med tidningen under armen. Sillen ser på honom. Farfar blundar. – Vad gör du? – Jag lyssnar på morgonen …
– När är snart? Farfar tittar upp. – Eh, det kan vara när som helst eller imorgon, svarar farfar och smuttar på kaffet. – Vad ska vi göra idag? frågar Sillen. – Tja, vänta … Sillen orkar inte vänta längre. Dessutom längtar han efter mamma och pappa. Tänk om de inte har tid med Sillen när han får ett syskon? Han får lite ont i halsen. Farfar bara står där tyst och dricker sitt kaffe. Varför dricker han alltid ur den trasiga koppen när han har så många hela och fina? – Din kopp är trasig, säger Sillen. – Ja, svarar farfar utan att bry sig det minsta. – Den är ful, säger Sillen, ta en fin istället! – Men jag tycker om den här koppen. – Varför det? Farfar svarar inte. Tänker han på något? 16
– Jag blir galen av att vänta! ropar Sillen. – Jag med … Farfar klappar Sillen på håret och andas sen in genom näsan och pyser ut luften ur munnen. Sillen gör likadant. – Det luktar regn, säger Sillen. Det droppar från träden och Sillen tittar upp på himlen. Ett gråmoln flyter iväg över trädtopparna. När solen kastar sitt ljus mellan träden hörs en ensam fågel sjunga någonstans. Sen hör han en till. Och nu sjunger flera fåglar från olika håll runt huset. – Nu börjar det, säger farfar. – Vilket då? – Morgonorkestern, av den bästa sorten! 17
– Bättre än igår? undrar Sillen. – Ja, tusenfalt. Den efter regn är den vackraste av dem alla. Tysta lyssnar de på fågelorkestern som tjattrar, visslar och kviddevittrar om vartannat. Farfar klunkar i sig kaffet tills koppen är tom. Då kikar han ner i dess botten. – Titta!
Farfar håller koppen framför Sillen så att han kan kika ner i den. – Jag ser ingenting, säger Sillen och skjuter den ifrån sig. – Men ge inte upp så lätt, någonting ser du väl? Farfar låter besviken. – Nej, det gör jag inte. – Ser du inte en tom kopp kanske? – Jo? Sillen stirrar på farfar för han förstår inte. – Den här koppen är magisk. Vill du veta varför? Sillen nickar. Så klart han vill veta. – För länge sen, innan allting fanns, då var den här koppen en hög med sand. Kanske på en strand någonstans långt, långt borta. Kanske gick det dinosaurier i sanden och drack vatten i en sjö. De hade långa halsar och kunde äta blad högst upp på
träden … Sillen ser sig omkring. Han tycker att han kan se 19
alltsammans framför sig. Maggan blir en jätteödla som går runt i deras trädgård och mumsar i sig äpplen. – Sen samlade någon ihop den där sanden och åkte med den till en keramiker som gjorde den här koppen och sålde den till en butik. Och en dag kom en flicka in i butiken.
– En flicka? säger Sillen. Farfar nickar hemligt. – Vet du vem hon var? Sillen skakar på huvudet. – Din farmor. Hon köpte koppen till sitt första hem. Det var innan hon träffat mig. Nu finns inte farmor längre, men jag har den här koppen kvar. Den har vandrat genom tiden och minns allting. Om du lyssnar hör du tidens sus … Sillen lägger örat mot koppen och visst susar det en hel del där inne. Tidens sus. – Vill du ha den? Farfar räcker honom koppen. Sillen tar emot den. Men det hjälper inte att han håller den med båda händerna. Han börjar darra och ger genast tillbaka koppen till farfar igen. – Du kan få den när jag dör, ler farfar. – Ja, det blir nog bäst. Men du ska väl inte dö nu? – Nej, det är flera tusen miljoners sekunder kvar … 21
– Hur länge är det? – Alltså, så långt kan jag inte räkna … Sillen tänker på tiden och att han har bott hos farfar i en hel vecka nu. Tänk om bebisen inte vill komma ut och de måste vänta flera dagar till. Eller kanske en vecka eller ett helt år … Sen håller Sillen på att falla omkull för Maggan tränger sig förbi honom och farfar. Hon skyndar fram till ett träd och börjar sätta i sig en hel gren. Hon kan verkligen äta hur mycket som helst den där geten, tänker Sillen.
kapitel 2
Bullbrevbäraren
Prassel, prassel, prassel … Det prasslar om farfars tidning. Det har det gjort en bra stund nu och Sillen vet inte vad han ska göra. Han sitter på trappan i pyjamasen och kastar småsten. Hos farfar får han gå i pyjamasen hela dagen om han vill. Farfar bryr sig inte om sånt. Det är skönt, tycker Sillen. 23