Anna ehring
moa graaf
Sillen börjar
skolan
Innehåll
Kapitel 1 Hugo Ström 11
Kapitel 2 Tanden i handen 19
Kapitel 3 Tandfen 25
Kapitel 4 Hedda Gädda 36
Kapitel 5 Vattenglaset 48
Kapitel 6 Pengen 55
Kapitel 6 Överraskningen 64
kapitel 1
Hugo Ström Knirr, knirr, knirr … Det knirrar i stolen. En fröken Otto prasslar med papper där framme. Farfar står borta vid väggen i slät skjorta och nykammat hår. Han ser konstig ut, inte alls som vanligt, tycker Sillen. Det finns mycket som är bra med farfar, men det bästa är att han bor i huset mitt emot. Sillen kan alltid gå dit. Bara han ser sig för innan han går över vägen. Vänster, höger, vänster, sen får han gå. Men idag var det farfar som kom och hämtade Sillen för att följa honom till skolstarten. Pappa jobbar tidigt på knäckebrödsfabriken och mamma är hemma med Sasha. Han är för liten för att följa med till skolan. 11
Så farfar får följa med Sillen istället. Lappen i tröjan skaver i nacken. Och är han inte lite kissnödig och kanske fruktansvärt törstig också när han tänker efter? Stolen är hård och hal. Kanske halkar han av den om de måste vara här inne länge … – Hugo Ström! Sillen kliar sig i nacken. Tröjan är ny och stel. Han tycker inte om nytt. Inte nya tröjor och inte nya skolor. Å, vad allt skaver och kliar alldeles förskräckligt. – HUGO STRÖM! – Sillen, viskar farfar, det är du! – DET ÄR JAG! ropar Sillen som alldeles glömt bort att det är ju han som heter så. 12
– Är det du som är Hugo Ström? säger fröken och ler. – Jag tror det, svarar Sillen.
Flickan som sitter bredvid fnissar till och sätter en hand för munnen. Skrattade hon åt att han heter Hugo Ström? Är det lustigt på något vis? Ja, visst är det. Det låter ju inte riktigt klokt. Hugo Ström. Vem är det egentligen? Sillen vet inte. Han känner sig mer som Sillen. Den där Hugo Ström vet han inte riktigt vem det är. – Jag kallas för Sillen, säger han med hög röst. – Förlåt? säger fröken. – Du kan säga Sillen. Det går bra … Nu är det inte bara flickan som fnissar utan några gamla förskolekompisar och deras föräldrar också. Det bränner till i ansiktet och över halsen. Nu känns tröjan väldigt varm dessutom. Han skulle vilja ta av den. Men han har inget under. Så det går inte. Han kan inte sitta utan tröja här inne så som han gör på klipporna när han är och badar. – Hedda Levin! säger fröken. 15
– Ja! säger flickan bredvid och blir stekröd i ansiktet. Hedda rimmar på gädda, tänker Sillen och undrar om hon verkligen heter Hedda eller kallas för något annat hon med. Sen pratar fröken Otto och fladdrar med olika papper onödigt länge. Och nu känns verkligen stolen otroligt hal. Sillen försvinner en bra bit ner mot golvet flera gånger och måste dra sig tillbaka upp på stolen igen. 16
Sen delar fröken ut papper till de vuxna och efter det verkar allt vara klart. För nu börjar alla gå ut ur klassrummet. Farfar kommer fram till Sillen. – Kom, nu ska jag följa dig till fritids. – Är skolan slut nu? – Det var bara upprop idag. Jag följer dig till fritids så får du vara där en stund. – Jag vill gå hem. – Du får gå hem sen. Först ska du vara här och vänja dig lite grann. Sillen drar en djup suck. Så onödigt, tänker han. – Och du kan få nya vänner, föreslår farfar. – Det behövs inte, svarar Sillen. 17
Han behöver inga nya vänner, det är alldeles bra som det är, tycker Sillen.
kapitel 2
T anden i handen Slurp, slurp, slurp … Alla slurpar soppa på skol lunchen. Farfar har åkt hem till Maggan. Sillen är här själv nu med en främmande vuxen och några barn. Hedda Levin sitter en bit bort vid samma bord. Hon tittar ner i tallriken när hon äter. Alla äter knäckebröd till soppan. Det kraschar och knastrar. Sillen tänker på pappa i knäckebröds fabriken och den där dagen när han fick följa med pappa dit. Plötsligt längtar han alldeles förfärligt efter pappa. 19
Dessutom är det alldeles för tyst vid bordet. Han längtar hem till mamma och Sasha. Han kunde få skrika hur mycket han ville, det skulle inte göra något. Dessutom behöver bebisar skrika så där, säger farfar. De har inga ord och de måste ju höras om de vill något. Han saknar Hulken. Han kunde sitta på Sillens axel och nagga med näbben i håret och öronen hur mycket han ville. Bara Sillen slapp vara här. Eller att farfar hade stannat kvar och inte gått hem till Maggan – en get klarar sig väl ensam. Bara hon har något att äta på är hon nöjd. Men Sillen är inte nöjd. Det är dubbelt ensamt att sitta med folk man inte känner. – Har ni gjort något roligt i sommar? frågar den vuxna vid bordet. Hon har stora blå ögon och en tofs på huvudet. Hon har stannat med soppskeden mitt i en rörelse. Sillen sneglar på Hedda Levin igen. Men hon stirrar alltjämt ner i soppskålen. 20
Kanske har hon hittat en fluga där på botten, som hon måste få upp?
Ingen säger något. Kan det vara så att ingen av dem har gjort något roligt i sommar? tänker Sillen och tycker lite synd om alla som sitter runt bordet. Har de kanske haft så tråkigt att det inte finns något att säga? Han tänker efter och tycker nog att han har gjort en hel del roligt faktiskt. – Jag har lagat en häst, säger Sillen. – Jaså, en riktig, säger den vuxna. – Nej, den är i trä, men nu bor den hos Maggan …
– Och vem är Maggan? – Farfars get … Barnen vid bordet fnissar. Då bubblar det till inuti Sillen. Han vill berätta mer. – Hon äter allting, fortsätter han. – Gör hon? säger den vuxna och får glada streck runt de blå ögonen. – Ja, farfars tidning och äpplen och allting … Alla skrattar. Men inte Hedda. Hon har lagt ifrån sig skeden och stoppat ner handen i soppan. Sillen vill att Hedda också ska skratta. Han fortsätter. – Jag har en grön fågel som heter Hulken och så har jag fått en lillebror … – Men oj, grattis! – Ja, fast han skriker hela tiden. – Hela tiden? – Nä, inte när han sover. Men när han är hungrig skriker han. Och när han är trött. Och när han bajsat eller kissat … 23
– Ja, men nu äter vi … Nu skrattar alla ännu mer. Alla utom Hedda som har fått upp något ur soppan som hon håller framför sig. Hon sitter där med uppspärrade ögon. – Min tand! säger hon. Alla tystnar tvärt och tittar på Hedda med tanden i handen. – Oj, tappade du den nu? Just som Sillen tror att Hedda ska börja gråta spricker hon upp i ett mycket stolt leende. Sillen tänker att hon nu har en exakt likadan glugg där framme som han själv har.
24
kapitel 3
T andfen Bonk, bonk, bonk … Några stora killar bonkar en boll mot planket bakom basketkorgen. Skolgården är stor. Lite för stor, tycker Sillen. Han har nog aldrig känt sig så liten som han gör här. De stora barnen verkar så vana vid allting. De har gått här på skolan länge. Inte som Sillen, bara några ynka timmar. Han vet inte vart han ska ta vägen. De han satt med runt bordet på lunchen är borta. Hon med de blå ögonen och tofsen står en bit bort. Hon har en gul väst på sig. Sillen har glömt vad hon heter. 25