tt fall med ett brak
* KA
L*
PITE
ETT
Inget hemskt har hänt. Än. Högt uppe i luften flög en kråka. Kraa-a, ropade hon. Hon flög över ett berg med kala klippor. Och sedan in över skogen där träden hade gula och röda blad. Åh, så vacker skogen var när man såg den här uppifrån! Där nere låg en liten förskola där några ungar lekte med en boll. De hade mössor och vantar på sig för det var ganska kallt så här på hösten. Där borta ringlade ån och på stranden låg en liten sommarstuga. Och borta vid stora eken låg ett nybyggt hus.
Kråkan svängde in mot grävlingens prydliga hus. Ha! Soptunnan hade visst vält, tänkte kråkan. Oj, vad den var sönderslagen. Hemskt, men rätt åt surgubben! Och sedan landade kråkan vid skogens lilla polisstation. Hon klev fram till dörren och pickade på den med näbben. Kraa-a, ropade hon. Strax öppnades porten och en polis kikade ut.
Det var en mus som hette kommissarie Paddy. Hon var chef. – God morgon, kråkan, sa hon vänligt och gjorde honnör. Lite kyligt i dag. Jag tror vintern är på väg … – Har det hänt något hemskt? frågade kråkan. Jag tror det! – Nej då, jag satt just med mina rapporter. En anmälan om ”nattbuller” bara. – Nattbuller? – Ja, grävlingen säger att någon vält hans fina soptunna så det bullrade. Kråkan nickade. Det hade hon ju sett. – Så då har det inte hänt något hemskt alltså? sa hon. Än … De tog farväl och kommissarie Paddy slog sig ner vid sitt stora skrivbord. Hon tittade ner i sina papper. ”Nattbuller” stod det alltså på rapporten. Någon hade bankat på locket till grävlingens soptunna och till sist vält den. Det var absolut förbjudet att bullra på natten. Detta måste undersökas. 9
– Hmm, sa Paddy tyst för sig själv. Det kan ha varit ett rådjur som råkat välta tunnan. Och det kan ha varit kråkan som letat efter något ätbart. Vem, vem? Hmm, hmm. Kommissarie Paddy hade en vän som hette Gordon, en gammal padda. Han hade varit polischef men gått i pension. Gordon bodde kvar i polishuset – och kunde hjälpa till om det behövdes. Fast den senaste tiden hade han mest legat i sin säng och läst böcker. Han hade nämligen städat på vinden och hittat en hel låda med sagor om troll. Gordon hade blivit så gripen av alla berättelser om troll att han snart läst ut allihop.
Där låg han nu i sängen som en rund klump. Han hummade också. – Hmm, jag tror det är självaste Bang, sa han. Ha! Jag listar alltid ut hur det ligger till … –V a? sa Paddy och tittade upp från rapporten. – Bang är det rikaste trollet, förklarade Gordon för sin vän. De två poliserna tittade på varandra. – Du pratar inte om herr Grävlings soptunna, va? sa Paddy. – Nej, nej, sa Gordon. Jag läser ett äventyr om troll. Och jag tror det är Bang som gömt allt guldet som det handlar om. Nu har jag läst nästan alla trollsagor som finns och nu börjar jag förstå hur troll tänker. Långt innan sagan är slut har jag räknat ut hur det ska gå … Paddy hoppade ner från snurrstolen och sträckte vigt på sig. – Det är ingen som tänker likadant som man själv, sa Gordon. Alla är olika, det måste man förstå, annars gör man misstag i polisarbetet. Du och kråkan tänker helt olika till exempel. – Hur då? sa Paddy. – Du vill alltid lösa problem. Kråkan letar efter rysliga saker som hon kan berätta för andra. 11
Paddy satte på tevatten och plockade fram åtta kakor från kakburken. Två till sig själv och sex till Gordon, som vanligt. Gordon fortsatte läsa. – Ha! sa han. Det var Bang. Jag visste väl det! Nu känner jag trollen … Paddy hällde upp en kopp te till dem var. Gordon klev mödosamt upp ur sängen. Det knakade i hans ben och han rättade till sin stora mage. Gordon var en mycket klok padda som tänkte mycket. Det fanns ingen som tänkte precis likadant som han. – Det finns väl inga troll, sa Paddy. 12
– Finns möss? sa Gordon och skrattade. – Möss finns! sa Paddy bestämt. –V isst, sa Gordon. Det är lätt att komma fram till att möss finns. Det räcker med att prata med en mus, så är det bevisat. Paddy nickade nöjt. Hon var ju polis och tyckte om bevis. –V i har hittills inte sett något troll men det bevisar ju ingenting.Vi har ju inte pratat med någon apa heller. Finns apor? – Nja, sa Paddy. Svalorna brukar berätta om apor när de kommer hem från Afrika. Det är ju också ett bevis. Men jag tror ändå inte att troll finns! – Haha, vad vet vi om framtiden? Kanske möter vi troll redan i morgon? Eller i natt, för troll kan ju inte vara ute på dagen. Man måste vara öppen för allt! –V em vill ha sista nötkakan? sa Paddy som inte ville prata mer om troll. Gordon skrattade kluckande. – Det är klart att du ska ha nötkakan för du älskar ju nötter, kära Paddy. Gordon betraktade med stolthet sig själv i spegeln. En svällande mage med smala ben och 13
platta fötter. Skalligt huvud med stora ögon och en bred mun. Just så ska en gammal klok padda se ut, tänkte han nöjt. Nu tog han en jordgubbskringla och stoppade in i sitt stora gap. Och sedan en till. I denna mage finns det mycket gott, tänkte han. Oj, så många kakor som ligger där! Paddy hoppade upp i skrivbordsstolen igen, dinglade lite med benen och började mumsa på nötkakorna. Själva nöten sparade hon alltid till sist.
14
– Hrrm, sa Gordon. Troll är intressanta. Själv är jag nitton år gammal och trött i benen. Du är snart två år och pigg som ingen annan mus. Troll däremot kan bli över tusen år gamla, enligt mina böcker. – Är det inte sagoböcker? undrade Paddy försynt. – Och trollet Bang är 1 300 år, fortsatte Gordon och låtsades inte höra frågan. Troll är äldre än de stora träden, nästan lika gamla som stenarna, tror jag. De kan inte vara ute på dagen, står det i mina böcker. Om solen lyser på dem, så spricker de. Hu! – Stackare, sa Paddy. –V idare är troll fruktansvärt rika, fortsatte Gordon. Du och jag har bara vår lilla polisstation, våra två sängar och de kakor vi behöver. Men trollen har grävt efter guld djupt inne i bergen. Guldet har de sparat i stora grottor … – Hur mycket guld? – Bang har guld så att han kan fylla hela den här polisstationen! Paddy såg sig omkring och funderade. Hon var glad att den inte var fylld med guld, utan var en alldeles vanlig polisstation med plats för två poliser. 15
Gordon tog två kakor och satte ihop dem. En citronkaka med en chokladmuffins som pålägg. Han stoppade dem i munnen. De här två gillade han tillsammans.
–V ad äter troll? undrade Paddy. – Det vet ingen! svarade Gordon mellan tuggorna. Det står inte i böckerna. Men troll är ju stora som hus så de kanske inte behöver äta vartenda år. Paddy hade knaprat i sig nötkakan och snurrade den lilla toppnöten mellan fingrarna. När hon 16
åt själva nöten blev hon alltid pigg och sugen på arbete. Nu stoppade hon den i munnen och blundade njutningsfullt. – Så! sa hon och hoppade ner på golvet. Tack för den berättelsen, men nu måste jag jobba. Dags att ta reda på vem som bullrat på natten hos grävlingen. Och vält hans soptunna. Hon satte på sig polismössan och tog med sig förstoringsglaset. Ibland är det bäst att undersöka först, innan man tänker för mycket. – Förresten! sa Paddy. Fru Ekorre frågade om vi kunde passa Helmer till i morgon. Hon ska ge sig av till sin syster och hon sa att Helmer är mycket intresserad av polisarbete. Gordon drack upp sitt te. Han byggde ihop en chokladplatta med en ananasskruv. De var också goda tillsammans. – Helmer är en pigg unge, sa han för sig själv. Det vore skoj att lära honom allt om polisarbete. Och troll. Tänk om man kunde hitta ett riktigt troll. Det vore oväntat, haha.
17
Det finns sammanlagt sex böcker om Kommissarie Gordon och Paddy: Det första fallet, 2012 Det sista fallet? 2015 Ett fall i alla fall, 2016 Ett fall för Paddy, 2017 Ett fall med ett brak, 2021 Största minsta polisen (bilderbok), 2019 Böckerna finns även som ljudböcker.
kommissarie gordon – ett fall med ett brak © Text: Ulf Nilsson 2021 © Illustrationer: Gitte Spee 2021 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Sättning: Marit Messing, Go Form AB Typsnitt: Bembo Repro: Henrik Wallén, Bonnierförlagen Tryckt i Lettland av Livonia Print, 2021
isbn 978-91-7975-253-8 www.bonniercarlsen.se